Jörgen Kruth och pic or it didn’t happen?

Häromdagen så postade Jörgen Kruth ett klipp från fighten mot Bob Sapp på sin insta, minns ni den? Jag minns att jag trodde att det var ett skämt när jag först hörde talas om det, att just de två skulle mötas i ringen. Och när jag väl fattade att det inte var ett skämt, så tänkte jag att det här vinner Jörgen lätt som en plätt. Jag visste att Jörgen Kruth är en av världens bästa fighters, och Bob Sapp kände jag mest till som en galen karaktär från olika reklamklipp. Men så insåg jag hur mycket tyngre Bob Sapp var än Jörgen Kruth, jag minns inte exakt men det var många kilon som skilde, och då kändes det ändå lite svajigt. Om du är tillräckligt mycket tyngre än din motståndare så behöver du verkligen inte vara lika bra för att vinna. Och alla träffar får du inte in på skicklighet, en del är ren flax.

Bob Sapp och Jörgen Kruth möttes i ringen 2010, i Stockholm.

Men alltihop var över efter 45 sekunder. Jörgen var lätt på fötterna och i toppform, medan Bob Sapp hade lite mer den energinivå som man har när man t ex ätit goa snacks lite för ofta (och inget ont nånsin om snacks på den här bloggen). En klockren knäträff och sen var det slut. Jörgen som tränat väldigt flitigt inför matchen i flera månaders tid var såklart besviken över att allt var över så snabbt.

Något som känns lite absurt när jag sitter och scrollar runt på Youtube och kollar på olika klipp med Jörgen Kruth, är att jag ju faktiskt tränat med honom. Flera gånger dessutom, på olika träningsläger. Jag var en gång i tiden styrelsemedlem och instruktör (kickboxning, kettlebell) på världens bästa klubb Växjö Titans, och Jörgen kom ner hit och tränade med oss, och ibland åkte några av oss instruktörer upp till honom i Stockholm och tränade där. Vid ett tillfälle så kom Omar Bouiche förbi och visade oss några moves. Nu kanske det inte är så många av er som vet vem Omar Bouiche är, men om vi säger att jag var på ett körläger så är det lite som om Aretha Franklin hade kommit förbi och kört ett par låtar med oss. Jag minns att jag var rejält starstruck och idag kommer jag inte ihåg ett enda ord han sa. Däremot så minns jag att han skulle visa något grepp på stackars Uffe, haha. Ulf Elm som alltså är Växjös egen kampsportsguru och Växjö Titans ordförande, och den bäste instruktör jag nånsin haft förmånen att träna för. Omar hade Uffe i nåt grepp samtidigt som han förklarade för oss vad han gjorde och varför. Uffe klappade lite försiktigt på Omar, för att liksom be Omar att släppa lite på greppet. Men Omar var så passionerad kring det han pratade om så han uppfattade inte det alls utan behöll Uffe som i ett skruvstäd. Uffe klappade någon gång till och sen så gav han upp och led istället under tystnad, det kändes säkert som ett bättre alternativ än att avbryta Omar när han var i sitt esse. När Omar väl släppte honom så viskade jag till Uffe “var det skönt?” och Uffe bara blängde på mig och gned sin axel eller vilken led det nu var som Omar hade misshandlat i sitt lås, haha!

Det som är lite trist är att hela den här epoken utspelade sig före selfie-eran. Jag har tack vare Växjö Titans tränat med Waldo Zapata, Louise Sondlo, Madde Vall, Åsa Sandell, Hanna Sillén, Joakim Karlsson och många många fler – men har knappt ett enda bildbevis. Det här är faktiskt det närmaste en selfie som jag hittat:

Jörgen Kruth då till vänster och så jag. Jag minns inte vad vi skrattade åt och jag minns inte vem som tog fotot. Jens, Andreija, Simon? Vi bilade tillsammans upp till Stockholm och hade väldigt kul iallafall, så mycket kommer jag ihåg. Och jag minns att vi tränade på riktigt hårda slag. Jag minns det så väl för vi turades om att bara slå, och att bara skydda oss. När jag körde med Jörgen så tog jag verkligen i allt vad jag orkade (som han sa) och jag fick känslan att han täckte för mina slag mest för att vara artig, hehe.

Har du också nåt sånt där möte före selfie-eran, som du önskar att du hade bildbevis på? Tell me! /K

 

 

4 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *