Så härligt att nästan alla restriktioner hävts idag! Många tycker att det är att släppa alltför mycket alltför fort men jag tror nog att de flesta kommer att successivt gå tillbaka till sitt vanliga liv. Min tågpendlande kompis i Skåne rapporterar att fler munskydd faktiskt syntes på tåget idag än tidigare under pandemin och jag tycker att det känns positivt, folk är med på att inte sprida smitta hejvilt bara för att man får.

För egen del så kommer jag att ligga lite lågt med alla aktiviteter där smittrisken är hög ett tag till. Min cancertumör är ju bortopererad och nästa anhalt är troligen strålning. Tyvärr så finns det ingen tidsplan och jag har inte ens fått komma på ett återbesök efter operationen som utfördes för mer än en månad sen. Någon indikation om när de kommer att kalla mig har jag inte fått heller. Jag har ringt och jagat som alla säger att man måste, men jag får inga svar. Vid operationen så tog de ju också bort ett par lymfkörtlar för att säkerställa att det inte finns några cancerceller i dem som gömde sig vid ultraljudet, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte tär på krafterna att gå och vänta vecka efter vecka på den typen av besked. Det är så lätt att vara rationell ett tag men så småningom skulle jag säga att ingen kommer undan nojorna.

Men skit i det! I lördags var Wincent och jag på PM och drack en massa champagne. PM är mitt happy place på alla sätt och vis, men kanske lite extra ändå under pandemin för de har gjort ett så fantastiskt jobb med restriktionerna. Jag har känt mig trygg där, och det gjorde jag även i lördags. Då visste vi ju att restriktionerna skulle upphöra idag, men de var lika strikta som alltid och kompromissade inte en millimeter vilket jag tycker är strongt.

Vi har fått flera presentkort från vänner och släkt så det kändes otroligt lyxigt att gå på detta “Wine icons”-event och bara behöva lägga ut för taxipengar! Tack!

Och som vanligt hade vi en fantastisk kväll, personalen där är verkligen underbar. Trots att det man förtär oftast är fancy-schmancy så är de väldigt jordnära, som gäst så behöver man aldrig göra sig till eller försöka låtsas att man är finare än vad man är. När sommelieren hälsade oss välkommen vid dörren så frågade han “har ni druckit blö-blö-blööö förut?” och jag gissar att han syftade på nåt av kvällens viner. Verkligen inte, sa vi. Vi bara hörde att det skulle bli en massa skumpa och anmälde oss, vi har ingen koll på detta alls. Han bara skrattade och slussade oss vidare till nästa station. Och senare under kvällen så frågade jag om det finns nån som gör mousserande vin i Champagne-distriktet, som inte är champagne. Går det ens? Ja alltså rent tekniskt sett så går det, sa han. Fast det vore som att köpa en Ferrari och bara köra på tvåan. Tack, då förstår jag!

Vi satt i fem timmar och åt och drack och skrattade. Det är något med champagne som gör att jag blir så himla fnissig och den här kvällen var inget undantag. För att inte störa de andra gästerna så skrattade vi dessutom ljudlöst vilket ju bara får en att skratta ännu mer! Ni vet sådär så man sitter och guppar med öppen mun och tårar som rinner men knäpptyst, det ser så dumt ut haha!

Strax innan vi gick hemifrån så fick jag en liten ångestknäpp eller vad jag ska kalla det. Sen operationen så har jag haft en bandage-bh dygnet runt för att underlätta läkningen, och den har bara tagits av när jag har duschat. Men i lördags kände jag att det var dags att ta tjuren vid hornen och prova en av mina vanliga bh:ar och liksom se om den fortfarande passade. Och visst, det ena bröstet är rejält mindre än det andra. Det ser helt ärligt inget vidare ut och det var med ett tungt hjärta som jag klädde på mig. Tur att det finns champagne, och människor som accepterar en precis som man är. /K