Hej på er, i lördags var det Ungdomscup i Växjö ishall och det bjöds på finfin hockey. Våra vänners dotter Tilde Ardevall är 17 år och spelar för Karlskrona. Hon är väldigt ambitiös och det var en ren fröjd att se henne spela trots att jag inte är jätteroad generellt sett av just ishockey.

Jag känner mamma Jessica sedan många år genom jobbet. Det är Jessica jag jobbat för när jag har haft mina många konsultuppdrag i Karlskrona och jag passade såklart på att förhöra mig om alla i personalen som jag saknar nu när jag inte längre konsultar.

Wincent satt först bredvid mig men flyttade raskt på sig när Jessica och jag började prata jobb, hehe.

Sen kändes det lite märkligt att sitta inne i en ishall med kall nästipp medan det var sommarvärme ute men förhoppningsvis har vi många solvarma dagar framför oss. Och vad passar bättre då än champagne? Här kommer ett tips som jag i min tur fick av Melker Muskeltören:

Text kopierad från galatea.se:

Hej på er, under helgen som gått försökte Wincent och jag återskapa lite av magin som vi upplevde på restaurang Levi i Köpenhamn. Jag beställde hem en flaska vin som var hyfsat nära det vin vi drack där och det smakade väldigt bra.

Wincent hade köpt med sig lite förstklassig pata negra (skinka på frigående grisar vars kost främst består av ekollon) hem från Barcelona och vi började med den och några bitar Manchego.

Efter detta så gav jag mig på att stånka en stadig spansk köttgryta. Jag hittade både Chorizo och grytbitar i affären på kort datum och halva priset och frågan är om det inte gjorde middagen ännu godare för de snåla smålänningarna.

Den här middagen gjorde stor succé hemma hos Ekarna och kommer garanterat att upprepas. Vi hörs /K

Spansk köttgryta

• 300 g chorizo

• 1 gul lök

• 1 vitlöksklyfta
• 400 g nötkött

• 1 msk vetemjöl

• 2 msk oxfond
• 800 g konserverade
• körsbärstomater
• 1 dl rött vin
• 2 paprikor
• 1/2 apelsin

• 1 dl grädde
• 1 dl finhackad färsk persilja
• 2 dl gröna oliver utan kärnor
• salt och svartpeppar

Gör så här:

1. Slanta korven, skala och finhacka lök och vitlök. Stek allt i lite olja i en gryta.
2. Ta ur korven och löken ur grytan. Skär nötköttet i mindre bitar och stek i grytan tills de fått fin yta.
3. Lägg tillbaka korven och löken i köttgrytan. Pudra över vetemjöl och rör om.
4. Tillsätt oxfond, konserverade körsbärstomater och rött vin. Låt allt koka upp och koka köttgrytan under lock i cirka
   20 minuter.
   Skär paprikan i mindre bitar. Tillsätt paprika, saft från apelsin, grädde, finhackad persilja och oliver. Låt köttgrytan koka i 5 minuter till. Smaka av med salt och peppar.
   Servera köttgrytan med kokt ris, ett gott bröd och tapenade.

Hej på er, idag skiner solen och det är ganska häftigt hur mycket det gör för humöret. Jag har definitivt stunder då jag frågar mig själv varför jag valt att bo i Sverige av alla ställen, jag tycker att mörkret och bristen på sol blir tyngre ju äldre jag blir och jag knaprar d-vitamin nästan året runt.

Men man har inte roligare än man gör sig och under helgen som gick tog jag lite ledigt och hängde på Wincent till Köpenhamn där vi hade en toppendag och kväll. Han skulle med ett morgonflyg på lördagen från Kastrup (jobb) så han tog en hotellnatt på fredagen och då hängde jag alltså på och så gjorde vi en liten minisemester av det.

Eftersom vi har för mycket saker hemma trots att vi är ganska duktiga på att rensa bägge två, så är det inte shopping som främst hägrar när vi är iväg utan mer mat och dryck. Vi inledde starkt med en lätt lunch på Maven (magen på danska?) där jag slog till på sparris och ett glas Riesling för att få upp lite vårkänsla.

Sen irrade vi runt på byn hela eftermiddagen och drack nån drink här och nån kopp kaffe där. Lite shopping blev det också men bara förbrukningsvaror. Det är ju inte direkt billigt för oss att shoppa i Danmark så det var inte jättesvårt att hålla i slantarna. När klockan närmade sig kväll gick vi in på Levi för en tidig middag. Det är ett ganska fancy ställe med lång väntetid och vi hade inte bokat bord, men vi erbjöd oss att sitta i baren och äta och det gick bra. Det visade sig vara ett lyckokast eftersom någon tyckte att det var lämpligt att ta med sig små skrikhalsar till restaurangen den här fredagkvällen och eftersom musiken var som högst just vid baren så tror jag att vi stördes minst av alla. Jag led lite med de vid borden runtomkring, särskilt ett yngre par som var flott uppklädda och såg ut att fira något. Och ja, jag led också med barnen som var uppenbart missnöjda med besöket från början till slut. Oh well.

Oss var det dock inte synd om, vi blev väldigt väl omhändertagna och jag drack ett av de godaste rödviner jag nånsin smakat. Det går såklart inte att beställa på Systembolaget men jag har försökt att snoka rätt på något liknande och det ska bli spännande att prova hemma.

Vi beställde inga huvudrätter utan bara smårätter och den här fantastiska samlingen fisk och skaldjur som serverades med olika typer av soja och en otroligt god wasabi med lite tuggmotstånd.

Till skaldjuren drack jag dock inte rödvin utan champagne. Wincent blev lite sugen på cocktails där han satt vid baren och bad om en drink med Mezcal.

De hade lite udda porslin på Levi, jag vet inte om ni ser på rödvinsbilden ovan men stammen på alla vinglas var ovanligt tunn. De hade också lite annorlunda tallrikar, som denna:

Vi gick och lade oss ganska tidigt efter denna gomfest och sen avnjöt vi en enkel men fräsch hotellfrukost innan vi skildes åt på Kastrup. Som vanligt när jag ska åka tåg så gick det inte jättebra, det tog längre tid för mig att ta mig från Köpenhamn till Växjö än vad det gjorde för Wincent att ta sig ner till Barcelona. Man måste skratta åt eländet och jag hade som tur väl var ingen tid att passa. Vi hörs /K

Hej på er, hoppas att ni har haft en bra Påsk och ätit lagom mycket påskgodis. Vi spelade med The Oaks på Luxan på Påskdagen och av naturliga skäl har jag inga foton på oss, men jag tog lite foton på andra som spelade. Luxan kör varje år något de kallar Local Heroes där en rad lokala artister spelar en halvtimme var och vi var alltså en av akterna. Med det blygsamma biljettpriset på 100 kr så får man väldigt mycket livemusik för pengarna.

Något som jag inte riktigt var beredd på var hur glad jag blev av att se alla dessa unga, duktiga och seriösa musiker som gjorde sin egen grej. Jag är redan så otroligt trött på all dålig AI-musik (och även alla fula AI-bilder som folk postar i mängd) men dessa unga människor gav mig hopp om framtiden. Det finns fortfarande de som sitter på sin kammare och nöter och övar och skriver egna låtar och får blåsor på fingertopparna av allt gitarrplockande och det var angenämt att bli påmind om det.

Tack till Kafé De Luxe för att vi fick komma, och ett extra tack till Felix Nilsson som ansvarade för ljudet när vi spelade. Och såklart tack till alla som kom och lyssnade! På återseende hoppas jag. /K

Hej på er, nu är det Påsk och jag har lyxat till det genom att beställa hem lite premiumgodis. Jag kämpar ju med lågt blodtryck och en ganska enkel men effektiv sak man kan göra själv för att få upp blodtrycket är att äta lakrits. Tyvärr duger det inte med sån lakrits man brukar hittar i mataffären utan det måste innehålla äkta rålakrits som man får klicka hem från internätet.

Till vardags så äter jag helt ordinär lakrits utan lullull eftersom den innehåller mest rålakrits (6-7%) och således är mest effektiv. Under sex veckors tid åt jag fyra bitar varje dag och fick upp blodtrycket från alarmerande till acceptabel nivå. Så nu äter jag bara fyra bitar varannan dag vilken är en lättnad för jag tycker dessvärre inte att ren lakrits är särdeles gott.

Andra enkla saker man kan göra själv för att få upp blodtrycket är att salta maten mer och använda stödstrumpor så det gör jag också, jag har köpt flera olika sorters smaksatta salter så att det inte blir för enformigt. Men jag gillar salt och stödstrumpor är skönt när man går och står mycket på jobbet så på det stora hela så ska jag inte klaga. Jag står redan på så mycket medicin att jag helst inte vill medicinera för blodtrycket också om jag kan slippa, och att tvingas äta några bitar mindre gott godis i utbyte mot att hålla sig vid medvetande känns ju ändå värt. Vi hörs/K

Hej på er, här kommer ett litet axplock av roligheter som jag haft för mig på sistone. Först ut är Teater Ginnys uppsättning av Gökboet på Växjö Teater. Jag som älskar både boken och filmen med passion var aningen skeptisk till att se Gökboet som pjäs – men jag hade inte behövt vara orolig. Hela ensemblen gjorde ett fantastiskt jobb och Linda Varde som ansvarade för ljud och ljus får en extra guldstjärna av mig.

Henrik Fagelberg som spelade McMurphy gick i samma klass som jag nån gång för lite drygt 30 (!) år sedan. Han var trovärdig som den störige men hjärtlige McMurphy. Och när han kom ut på scen i en Krösamos-tisha så skrek jag nästan rakt ut, haha! Det var så otroligt oväntat och väldigt roligt att lokalteatern väljer att gynna lokalbandet när de kan.

Krösamos släppte förresten en ny låt förra veckan, den hittar ni här: https://open.spotify.com/track/1JqtaXn5wRqFh6ILYVS99y?si=emkfVWEFSwuyFKs24CMTsg&nd=1&dlsi=ba99fd91bdb44fcc

Det snygga omslaget har Wincent gjort.

Vi blir väldigt glada när vi får såna här bilder skickade till oss och vi kollar statistiken för lyssningar varje dag! Det är så roligt att nå ut när man skapat något som man själv tycker om.

Och snart är det dags för gig men det blir som The Oaks! Vi spelar på Luxan på påskdagen tillsammans med en massa andra och biljetten kostar bara en hundring. Komsi komsi!

Hoppas att vi syns där! Jag lovar att sjunga mitt allra finaste. /K

Hej på er, hur har ni det i julstöket? Jag julstökar inte så mycket numera, eller rättare sagt jag gör det inte på rutin. Jag känner efter varje år hur mycket ork och lust jag har och så rättar jag mig efter det utan krav. I år var jag inte sugen alls, så det enda som kommit upp här hemma är adventsstjärna och adventsljusstake och jag tycker att det blir ganska bra julstämning av bara det!

Något annat som definitivt höjde julstämningen var PM:s danska julefrokost som jag och Wincent avnjöt i gott sällskap i helgen.

Julefrokosten serverades i bistron med bordsservering, vilket jag uppskattade. Jag är absolut inte för fin för buffé men ofta går det åt mycket tid till att köa och jag vill hellre umgås!

Vi började med lite glögg som sig bör innan vi fick in olika sorters sill, följt av (varm) fisk med remouladsås. Öl och snaps till detta för den som ville, jag körde mineralvatten.

Efter detta så fick vi en varm leverpastej med svamp och bacon. De hade parat ett rött vin till detta och rätten som följde, gris med ankbröst och krispig svål, katrinplommon och rostad potatis.

Efter detta så var det dags för dessert och då kom stora flaskan fram! Ett väldigt gott portvin fanns i den, och så fick vi Stiltonost som var utrörd med portvin till. Osten var lite skarp för min smak men så är jag ju inte dansk heller, hehe.

Alltihop avrundades med en Ris á la Malta med varm körsbärssås. Den smakade lite bittermandel vilket inte är min bästa smak men jag jobbar på det! Det är roligt hur smaklökarna förändras med åren tycker jag, man ska aldrig ge upp om det är nåt man inte gillar utan det är bara att försöka med jämna mellanrum.

Det var fyra mycket nöjda och glada personer som lämnade restaurangen efter detta! Vi har försökt att få tag i platser till detta i flera år utan att lyckas och jag förstår verkligen varför det är så poppis. Bra jobbat PM – som vanligt! /K

Hej på er, jag lade upp matbilder på instagram och fick så många frågor om vilken restaurang vi var på att jag måste klargöra – vi var alltså inte på någon restaurang alls utan hembjudna på middag hos våra vänner Johanna och Johan. Wincent åt ju hamburgare med jordnötssmör på Rost och tyckte att det var en livsomvälvande måltid, så Johanna och Johan som äter det regelbundet bjöd hem oss så att jag också fick smaka och de är så duktiga på mat så att det såg ut lite som på en restaurang:

och det VAR verkligen löjligt gott med jordnötssmör..! Det är bara att bre på rejält på bottenbrödet och sen bygger du din hamburgare som vanligt. Rekommenderas.

Johanna är ju en fena på desserter också, förra gången fick vi glass med en sås som var perverst god. Den här gången fick vi kolafylld kladdkaka, recept på bägge i slutet av det här inlägget.

Själv så får jag väl stoltsera med den här knäckemackan som jag svängde ihop i helgen med hjälp av kantareller som mamma donerat. Västerbottenost i botten, sen kantareller och lövbiff stekt i smör och persilja på toppen. Inte äckligt det heller, nej.

Jag lovade ju förresten att visa en del av det som Plattisgalans sponsorer skänkt till våra lotterier och goodiebags. För att hålla oss kvar på matspåret så länge som möjligt

så börjar vi med den här fina kokboken som Wincent vann på swish-lotteri:

Jag gillar att det numera finns såna här böcker, och jag läser dem gärna, men jag läser dem inte som Bibeln om ni förstår vad jag menar. Grejen är den att ingen vet varför jag fick cancer. Ingen vet heller hur stor risk det är för att den kommer tillbaka, alla bara gissar och ingen vet egentligen nånting. Det betyder att det kan vara så att mina livsvanor spelar väldigt stor roll, men det kan också vara så att det påverkar inte ett jävla skit vad jag väljer att äta och dricka. Ingen vet. Och så länge ingen vet så tar jag alla pekpinnar med en nypa salt, och kör på det som jag känner funkar för just mig.

Plattisgalan var även sponsrade av skönhetsmärket “c/o Gerd”, vilket jag aldrig testat förut. Det ska bli spännande att prova, jag älskar ju allt som luktar gott.

Kaffe fanns också i våra goodiebags, jag älskar ju kaffe med hasselnötssmak som är så vanligt i USA men svindyrt här hemma. Så detta ska drickas med vördnad!

Inte så dumma produkter, eller hur? Och detta var alltså bara några få av ett antal väldigt fina varumärken och produkter. Jag fick också med mig en broschyr hem, just jag kanske inte behöver information om Plattnormen men jag blev ändå glad när jag fiskade upp den och numera sitter mina fina, platta vänner på kylskåpet.

Här kommer Johannas recept! Vi hörs. /K

Perverst god sås med vanilj och flingsalt:

2 ½ dl vispgrädde

½ dl strösocker

1 dl ljus sirap

1 nypa vaniljpulver

1 nypa flingsalt

1. Blanda alla ingredienser och koka såsen i tjockbottnad kastrull till önskad konsistens (koktid cirka 30 minuter). Låt svalna.
2. Ät och älska ditt liv.

Kolafylld kladdkaka

Till kakbottnen:

150 g smält smör

2 ägg

2 1/4 dl socker

1,5 dl vetemjöl

0,5 di kakao

1 tsk bakpulver

Rör ihop och häll i form med löstagbar kant. Grädda i 175 grader mellan 20-30 minuter beroende på hur kladdig du vill ha kakan.

Till fyllningen:

1,5 dl grädde

1,5 di socker

2 msk sirap

100g mörk choklad

Koka på mycket svag värme i 25 minuter. Rör därefter ner 75 g smör.

Häll den något avsvalnade smeten över kakan i formen. Ställ in i kylen och lät svalna. Görs med fördel dagen innan servering.

Servera med vispad grädde till.

Hej på er, den här helgen har jag varit på min första Plattisgala som i år gick av stapeln i Göteborg! Det är den ideella föreningen Plattnormen som anordar denna stora baluns med middag, prisutdelning, modevisning och fest. Och jag kan verkligen rekommendera vem som helst att klä upp sig och gå på Plattisgala, det är fritt fram för alla att köpa sig en biljett och man behöver alltså inte ha eller ha haft bröstcancer för att närvara.

Det var Wincent, mamma och jag som drog iväg på en liten road trip och jag var mycket nöjd med att kunna slå ihop nytta och nöje och trycka in ett affärsmöte när jag ändå var i Göteborg.

Som ni vet så är jag inte så impad av att bo på hotell i nuläget, eftersom jag gör det alldeles för mycket, men jag måste ändå säga att detta var ett väldigt mysigt rum jämfört med många andra:

När jag jobbat klart och vi gjort oss snygga, så pallrade vi oss bort till Plattisgalan där det var hög stämning från start. Mamma kommenterade att alla såg så glada ut och log och pratade hejvilt med främlingar, och jag sa att det känns lite som en cancergrej. Inte att cancer gör en glad, men i alla cancer communities som jag rört mig i både irl och på nätet så finns det en enorm sammanhållning. Det är lite som att man kan hoppa över en massa lära-känna-varandra-steg, för man vet redan så mycket om varandras vedermödor.

Den här sammanhållningen har jag bl a funderat över nu när rapporter om brist på viktminskningspreparat florerat i pressen, och så många vill ställa obesitaspatienter och diabetespatienter emot varandra och liksom avgöra vem som har störst rätt till sin medicin. Det där har åtminstone jag aldrig sett i cancersvängen, trots att vi också kan ha svårt att få tag i våra mediciner*. Det är ingen som t ex säger att de borde ha förtur till sin cancermedicin framför mig eftersom de har barn, eller för att de är yngre eller något sånt. Alla hjälps åt och tipsar varandra om var medicin finns i lager, och så är det inte mer med det. Ingen döms för att de lyckats få tag i sin och man graderar inte vem som behöver den bäst. Det tycker jag är fint.

Wincent reagerade på att det inte verkade vara så många respektive på plats under Plattisgalan, och tyckte att det var lite synd eftersom han hade minst lika roligt som jag! Själv var jag så glad över att han var med så att jag äntligen fick presentera honom för ett antal kvinnor i Plattnormen som varit så oerhört viktiga för mig under de senaste två åren. Jag har tyvärr inte så mycket bilder eftersom jag inte ville hålla på med mobilen, men om ni följer Plattnormen på instagram så kommer det säkert att dyka upp en massa foton och filmer där.

I biljetten så ingick det drinkbiljetter och en god middag.

I baren så kunde man beställa kvällens drink “Flat on the beach” som tyvärr inte fastnade på bild men som var väldigt god.

Efter maten så var det prisutdelning, och det var kvällens stora behållning för mig personligen. Plattnormen delar ut priser, s.k. plattyetter, till personer som gjort och gör skillnad för kvinnor som själva vill bestämma hur deras kroppar ska se ut efter bröstcancer. Jag hade nominerat både min kontaktsköterska Christina Örnberg här hemma i Växjö, och min kirurg Dr Tor Svensjö på Hässleholms plastikkirurgi – och bägge vann! Det var otroligt mäktigt att höra Plattnormens ordförande Fia Jigrud läsa upp de nomineringar jag knåpat ihop ifrån djupet av min själ och höra folkets jubel.

Tidigare under kvällen så kunde man delta i ett swishlotteri, man swishade alltså en slant till Plattnormen för att vara med – och både Wincent och mamma vann! Så roligt. Wincent vann en bok och mamma vann en flott goodiebag som hon skickade med mig hem. Jag ska visa innehållet längre fram, det är imponerande hur mycket fina saker Plattnormen lyckats få ihop.

Jag tycker att det är väldigt märkligt att det är så svårt att hitta företagssponsorer till Plattisgalan, eftersom det första företag som dammar in en rejäl slant i Plattnormens verksamhet garanterat skulle få väldigt mycket uppmärksamhet och goodwill. Marknadsföringsmässigt vore det alltså en investering med extremt låg risk. Som det är nu så är det ett antal eldsjälar som genom att donera egna pengar och egen tid får detta event att bli av, och givetvis skulle det lätt kunna lyfta till en helt annan nivå om något företag bara ville investera. Plattisgalan hade gäster och pristagare som rest till Göteborg från andra länder, och ett filmteam från Chicago var på plats för att dokumentera kvällen. Ibland känns det nästan som att Plattnormens verksamhet i lilla Sverige skapar större svallvågor utomlands än här hemma..?

Känner du till något företag som vill synas mer och vars värderingar rimmar med våra, att kvinnor själva ska få bestämma över sina egna kroppar – tipsa dem gärna om Plattnormen, antingen kan de kontakta dem direkt eller skriva till mig så förmedlar jag vidare.

Dagen efter var vi såklart lite sega, men vi hade redan bestämt att vi skulle stanna till i Limmared på vägen hem och äta schnitzel så det kändes som att festen inte riktigt ville ta slut, hehe. Det är alltså en väldigt berömd schnitzel de serverar på Limmareds värdshus (som ligger utmed 27:an) och trots att vi hängde på låset när de öppnade lunchserveringen kl 12.00 på en söndag, och bara var tre personer i sällskapet, så knep vi det näst sista bordet och sen var det fullt. Mamma bjöd Wincent och mig på ett riktigt skrovmål:

Sen gjorde jag inte många knop när jag väl kommit hem, det var otroligt inspirerande att gå på Plattisgala men det var också mycket känslor och det tar på krafterna. Något som kändes kul var att modevisningen med platta modeller i bl a bad- och underkläder, för mig personligen kändes som vilken modevisning som helst. Jag tittade mest på vad de hade på sig och på hår och smink, och att de saknade bröst är tydligen helt normaliserat för mig idag. Det var såklart en härlig insikt eftersom det där är vad jag själv ser när jag ser mig i spegeln numera, inget freak alls utan en helt vanlig kvinna som överlevt bröstcancer. /K

*Många tror att vi i Sverige ofta har brist på mediciner numera eftersom apoteksverksamheten inte längre är monopolstyrd. Enligt den apotekspersonal som jag pratat med så beror det på att kronan är svag och att läkemedelsföretagen alltid säljer i första hand till de länder där valutan är stark.

Hej på er, tack för senast höll jag på att skriva, haha! Mitt förra inlägg med fotona av min bröstrekonstruktion postades under stor vånda, och dagen efter vaknade jag med huvudvärken från helvetet som höll i sig i flera dagar. Eftersom jag inte brukar ha huvudvärk så tror jag knappast att det var en slump… eller vad säger ni?

I samband med att min cancerbehandling avslutades för drygt två år sedan, och jag skulle klara mig på egen hand utan kontakt med vården, så träffade jag en cancerpsykolog på Cancerrehab. Det blev bara ett samtal eftersom psykologen bedömde att jag inte hade kommit så långt i min traumabearbetning så att det var någon större mening med att vi sågs. Han underströk att jag var väldigt välkommen att boka fler samtal, men han var tydlig med att han ansåg att jag inte riktigt hörde hemma hos just honom just då, och han hade rätt. De flesta pratar om skräcken för återfall under dessa samtal, och hur man ska hantera den framåt i vardagen. Jag var mest förbannad och ville prata (läs föreläsa för psykologen) om t ex patienträttigheter, småpåvar inom den offentliga vården, enskilda läkares skönhetsideal och vårdprogrammet. Han sa att alla normala reaktioner kommer att dyka upp för dig också, men förmodligen inte innan du är platt och färdigopererad. Så länge du är så här arg, så finns det ingen plats för varken rädsla eller sorg. Så han varnade mig väldigt noga och sa att när det känns som att allt ordnat sig, så kommer det förmodligen att komma en mental baksmälla och då behöver du inte bli rädd – det är en helt sund reaktion som bara blivit försenad.

Så nu laddar jag för den där baksmällan, och jag försöker just nu boka tid för nytt samtal på Cancerrehab vilket inte är det lättaste eftersom ingen svarar i telefon… möjligen finns det något smartare sätt att boka tid på som jag inte hittar? Jag har loggat in på mitt eget 1177 men där finns inte ens något direktnummer till Cancerrehab utan bara adress. Tipsa gärna om du vet!

I övrigt så rullar allt på som det ska, från och med 1/11 så har jag en agentur som ska boka alla mina optikeruppdrag åt mig vilket känns väldigt spännande! Agenturen heter Actus och kommer högt rekommenderad från kollegor, och hittills har all kontakt med dem gett en bra magkänsla. Jag har under de senaste 4 åren bokat alla mina uppdrag själv, och det har sina fördelar men även nackdelar och det tar ganska mycket tid på kvällar och helger att hålla kalendern fullbokad. Nu kommer Actus att ta hand om allt sånt och jag är fri att koncentrera mig på annat!

Och för min del så kunde november gärna få dra igång nu, oktober är inte riktigt min favoritmånad med allt tjat om bröstcancer överallt. Det är såklart jättebra med all uppmärksamhet ur ett större perspektiv, men det ger inte mig så mycket personligen i nuläget. Den här kampanjen (i olika varianter) är väl den som jag ändå känner att jo, den är viktig för mig:

På många håll i världen så pratar man nämligen om målet att “Rädda brösten” när kvinnor får bröstcancer, “Save the ta-tas” kallas kampanjen i USA. Och jag förstår att tanken är god, man vill inte operera bort bröst i onödan, men för mig så känns dessa kampanjer helt vrickade. Rädda kvinnorna, inte brösten. /K