Saltvatten upp i näsan och Kinderägg och sista kvällen

Idag är sista dagen på vår semester och imorgon åker vi hem… och jag känner mig helt nöjd med det, är så tacksam över en tillvaro där jag faktiskt längtar hem till och med när jag sitter på ett soligt Teneriffa! Imorse började jag med yoga på takterassen igen, det är något visst med att yoga under bar himmel.

På ena sidan taket är det yoga, och på andra sidan finns ett soldäck med jacuzzi och allt möjligt. Inte det sämsta stället för att beundra en soluppgång!

När vi gick nere på strandpromenaden för några dar sen så sa jag till mamma att jag ville testa att köra Jet ski. Det ville inte hon, och jag kan eventuellt ha muttrat något om att om hon inte testar det när hon är med mig så kommer det aldrig att bli av. Sen tänkte jag inte mer på det men det tog nog skruv för rätt som det var så upplyste hon mig om att hon bokat en 2-timmars jetski-safari till oss. Två timmar tänkte jag men sa ingenting. Jag tänkte mer sådär att man åker bakom instruktören några minuter, sen kör man själv några minuter och sen är det klart, för att testa. Men safari..? De enda safari-utflykter jag hade sett var för att titta på delfiner och valar. Och då måste man ju ut en bit på  havet eller..?? Men om detta sa jag ingenting till mamma, jag ville inte skrämma upp henne i onödan om jag hade fel!

När vi kom till Jetski-stället så sa de att det var en bra dag för nybörjare för det blåste inte och det var ju bra. Vi fick hjälp med att kränga på oss våtdräkt och flytväst, och sen blev vi tilldelade en guide som hette Victor, och varsin jetski!

Han bogserade ut oss en bit på det öppna havet innan vi fick starta motorerna, och även med motorerna avstängda så gällde det att hålla i sig för att inte ramla av för vågorna, och jag började komma längre och längre ur min bekvämlighetszon. Så fort vi lämnat hamnområdet så kom det en stor våg och sköljde över hela mig. Det gick inte att dra bort lite vatten ur ansiktet eftersom jag inte kunde släppa taget om styret med någon av händerna med risk för att tappa balansen och trilla av, och jag började gapskratta innan jag ens spottat ut saltvattnet – här har mamma fått ont i nacken hela veckan när hon simmat i poolen för att hon inte vill “doppa huvudet”, och så bokar hon det här, haha!! Jag var oändligt tacksam över att det inte var jag som hade bokat turen för då hade jag fått rejäl ångest över att utsätta henne för detta, men nu var det ju ändå hon själv som hade valt, hehe! Vi drog igång motorerna, och sen satte Victor av rakt ut på öppet hav. Vågorna slog och den lilla jetskin krängde men jag kom snabbt på att ju mer jag gasade, desto jämnare gick det. Efter ett tag så saktade Victor av och pratade lite med mamma, och sen kom han till mig. “Är allt ok?” frågade jag, och han svarade “hon är väldigt rädd” och lade ögonbrynet i djupa veck. “Vi kan köra tillbaka” sa jag, “det är helt ok” men han verkade inte lockad av det alternativet, säkert ett misslyckande för honom som instruktör. Han funderade lite och så föreslog han att vi kan stanna där vi är. Javisst sa jag, och så höll han sig kring mamma medan hon körde. Jag drog iväg lite och testade hur fort jag klarade att köra, samtidigt som jag försökte att inte tänka på hur liten jag var ifall en val skulle dyka upp där jag var helt ensam så långt ifrån en båt eller land. Alltså, jag fattar att valar inte vill oss illa, jag var mer orolig för att nån skulle välta mig av misstag. Och dessutom, hade en val gjort sig synlig så hade jag fått köpa loss våtdräkten sen, haha! Jag körde och körde och bäst gick det när jag stod upp och körde så fort jag kunde, då gick det jämnast MEN det var ju oerhört tungt att hålla så, alla som kört cross förstår vad jag menar. Efter en timme så var jag färdig för slakt och vi började dra oss mot hamnen igen.

När vi kommit upp på bryggan så fick mamma hjälp med att ta av sig flytvästen, och Victor var imponerad över att hon kört en hel timme trots att hon varit så rädd. Han tittade på henne där hon stod i våtdräkten och så frågade han om vi visste vad Kinderägg var. Din mamma, förklarade han på bruten engelska, är som ett Kinderägg! Rund and full of surprise! Det tyckte jag var väldigt gulligt sagt. Vi var båda helt slut efter det här äventyret, och mamma som spänt sig från topp till tå under hela utflykten kunde konstatera att dödsskräck är en ganska effektiv träningsform. Själv var jag så hungrig! Detta hade tagit på krafterna helt klart.

Som ni ser så slukade jag första drinken innan maten ens kommit. Sen åt jag upp all min mat, och sen allt som mamma inte orkade äta – först då var jag nöjd.

Träningsvärken i ryggen lät inte vänta på sig, återigen – alla som kört cross vet vad jag menar! Men så roligt det var! Jag kommer definitivt att köra jetski igen, medan mamma nog nöjer sig med att checka av det på listan, hehe.

Ett sista dopp i poolen!

Hejdå Teneriffa…

Tack för all sol och värme men nu ska det bli skönt att åka hem igen. /K

 

Lämna kommentar (5 st) Dela inlägget:

Tjockismoppe och rapport från NAMM

Idag tränade jag en sväng på morgonen och sen har jag legat vid poolen hela dagen! Jag vet inte riktigt vad det beror på men det är så gott om plats överallt på hotellet och jag är väldigt tacksam för det, aldrig trängsel eller kö. Jag har alltså inte klurat ut huruvida det beror på att hotellet inte är fullbelagt eller om folk helt enkelt inte spenderar så mycket tid i de allmänna områdena. Solstolarna är aldrig mer än till hälften upptagna så får man nog av sol så är det bara att flytta till en stol i skuggan och tvärtom.

När jag tagit en dusch så gick jag ner mot stranden och spanade lite, och det var en så otroligt skön kväll, ni vet när vindarna börjar bli svala efter en varm dag. Jag misstänkte att mamma som varit ute och gått hela dagen inte var så sugen på att ta en långpromenad så jag… hyrde en tjockismoppe och messade till henne uppe på rummet att dra på sig en klänning och komma ner!

Vita faran!

Jag är egentligen emot att åka tjockismoppe när benen funkar, men jag måste erkänna att det var jävligt roligt att köra, jag har bara sett folk snigla sig fram med dem och det ser ju inte så kul ut. Tempomässigt är de dock lite som att cykla om man gasar på, så vi hann se hur mycket som helst på bara några timmar. Någon motorbroms hade den inte så i nedförsbackarna så lät jag den bara rulla och då gick det fort! Mamma ropade hela tiden att jag skulle sakta ner men samtidigt så skrattade hon högre ju fortare jag körde så det var svårt att ta henne på allvar!

Ibland måste man tanka när man är ute och kör.

Vi testade att köra överallt där det inte var trappor kan man säga, blev det tokigt så var det bara att lägga i backen och vända.

Nu ser inte ni det men mamma har på sig sin Harley Davidson-keps haha!
Ännu en vacker kväll på Teneriffa.

När solen gått ner drog vi oss hemåt för jag var inte så sugen på att köra i mörker även om tjockismoppen hade lyse, då hade jag varit tvungen att köra långsamt och det är inte min grej.

På tisdag åker vi hem och jag saknar Wincent förfärligt, trots dagliga rapporter från hans äventyr i Anaheim, CA där han är på branschmässa. Jag ska inte namedroppa å hans vägnar men jag har blivit ganska avundsjuk när han  berättat vilka han har festat med…! Jag hoppas verkligen att han har tagit lite kort med åtminstone några av alla kändisar han träffat!

Wincent själv är dock främst imponerad av den här mannen, berömd eller ej; Daniel Mari.

Wincent och Daniel Mari

Daniel Mari deltog i andra världskriget, blott 16 år gammal. Han har sedan ägnat sitt liv åt att tillverka strängar, och hjälpte både Gibson och Fender att skapa strängar åt världens första elektriska gitarrer. Vilken pionjär! /K

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

La Gomera och schlagerbögar och 80-talister som håller

Idag har vi varit på utflykt till La Gomera, den tredje minsta av de åtta Kanarieöarna. Det bor bara 20 000 människor där och av förklarliga skäl så är det bl a Angela Merkels favoritsemesterställe, det är obefolkat och avskilt och det finns en hotell som man bara kan ta sig till med helikopter. Leveranser sker endast med båt för det finns alltså inga vägar till hotellet.

Först blev vi upplockade med buss vid hotellet för att ta färjan över!

Att åka färja är ju sällan särskilt spännande så det piggade upp med vilda delfiner som följde oss en bit, jag har tyvärr inga foton på det men ni vet ju hur delfiner ser ut eller hur?

Det är hisnande vackert på La Gomera och det blev en hel del foton!

Jag tyckte att de här ulliga träden var väldigt fina! Ni hör ju vilken naturexpert jag är, hehe!

Vi hade en guide som var något utöver det vanliga, en riktigt bitchig schlagerbög! Han lade ribban direkt och sa att det kostar antingen 65 euro eller ett leende att få låna en karta över dagen ifall vi ville hänga med i vart vi åkte. Jag blev så full i skratt för det kostar ju inget att byta nässadlar hos oss på jobbet, och när folk fått nya och frågar hur mycket jag vill ha för det så brukar jag svara “ett leende!” och det är tragikomiskt många som har svårt att pressa fram ett leende sådär helt utan uppvärmning, en del beter sig som om jag bett dem att göra 20 burpees.

Vi åkte högt upp till Garajonay nationalpark och det var riktigt häftigt. För många miljoner år sedan så var det den här typen av skog som täckte nästan hela Europa, men nu finns den bara kvar här om jag fattade rätt. Guiden sa under bussfärden upp att allt är gigantiskt där och det var ingen överdrift. Allt var liksom överdimensionerat; träden var höga, blommor och blad enorma. Han sa att vi skulle akta oss för häxor men jag som precis sett om Sagan om ringen-triologin fick mer en känsla av att en jättemyra eller jättespindel skulle komma och äta upp mig.

Nån slags blandning mellan skog och djungel.

Guiden var som sagt inte riktigt som alla andra guider, ett par timmar in i programmet så samlade han oss under ett träd och bad oss komma närmare, som han gjorde när han skulle berätta något speciellt. Där upplyste han oss om att man kan säga något positivt när man är ute och åker i ett naturparadis. Man måste inte klaga över att det är varmt på bussen, att han spelar dålig musik osv. Man kan välja att istället njuta av allt det fantastiska vi har omkring oss. Jag höll såklart med honom fullständigt och hade svårt att hålla mig för skratt!

Varje gång som det var dags att stiga på bussen igen så vinkade han hejdå och vrålade “ADIOS!!!” och klev på bussen, så som föräldrar gör med småbarn för att de ska sätta fart, haha!

Vi lämnade hotellet kl 7 på morgonen och var tillbaka ca tolv timmar senare… då var vi färdiga för slakt och struntade i hotellbuffén och gick in på närmaste restaurang istället. Det visade sig vara både en restaurang och en tidsmaskin som tog oss till 80-talet, så vi åt räkcocktail till förrätt medan vi lyssnade på Toto och annan grann 80-talsmusik!

En sån här ser man ju inte var dag! Och nej, jag åt inte upp de skabbiga grönsakerna, hehe.

Till varmrätt åt jag en fantastisk pasta med räkor, lax och purjolök.

Och efter en liten promenad efter maten så kommer jag nu att sova som en stock! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

Strandpromenad och starka drinkar och 241 gäller tydligen även hummer

Idag har vi spanat in strandpromenaden här på Teneriffa, det var otroligt skönt att gå längs havet där det fläktar lite i värmen! Och när det blev dags för lunch så var jag så nöjd för jag älskar paella och jag älskar hummer och så hade de ett ställe där man kunde beställa paella MED hummer..! Lyckan är gjord.

Man vet att det blir bra när de rullar ut ett eget bord till maten, hehe!

Servitören lade upp maten åt oss, väldigt tjusigt.

Det smakade fantastiskt och vi njöt av maten, drinkarna, värmen, brisen, musiken… en riktig toppendag.  Och när notan kom och vi insåg att priset för maten i menyn var för TVÅ personer och inte per person, ja då hade glädjeyran inga gränser för smålänningarna! Och jag kan rapportera att de inte snålar med spriten i drinkarna trots att det är billigt, så när vi skulle gå så var vi allt lite “på pickalurven” som mamma säger. Det är backigt här och det var lite tungt ett tag när vi skulle lämna strandpromenaden och dra oss hemåt hotellet.

Somliga är käckare än andra, haha!

Jag har ju oftast min fitbit på mig och jag kan rapportera att de där dagliga 10 000 stegen inte är någon utmaning för oss, och så är det ju oftast när man är på semester, man går och går och går! Kanske därför vi sover som stockar här? /K

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Ann-Loou Torell och yoga och tårar i hissen

Godmorgon, här kommer en liten lägesrapport från ett soligt Teneriffa! Eftersom vi ju är lediga och vaknar tidigt på mornarna så hinner vi med hur mycket som helst om dagarna utan att stressa. Vi har liksom ingen ambition att hinna med x antal grejer varje dag men ändå så fylls varje dag på. Igår så tog vi sovmorgon, och sen vattengympade vi och efter det så rekade vi vår omgivning lite, letade rätt på närmaste supermarket, ett apotek och helt enkelt utforskade vad som finns precis vid hotellet! Vi hittade en shoppinggalleria och lyckades fynda lite, det är ju alltid kul.

Idag var vi uppe med tuppen och tog en kopp kaffe innan vi skulle yoga, och jag måste säga att jag blev ordentligt överraskad när intstruktören började prata… när man tränar yoga på ett “vanligt” ställe och inte på en yogastudio så brukar det vara ganska ytligt och fokus på kroppen, men instruktören Ann-Loou var oerhört tydlig med att hon ville att vi skulle släppa våra egon och utseendefixeringar! Jag kände direkt att jag kunde slappna av och blundade nästan hela passet, det var så skönt att känna den stigande solen i ansiktet och bara glida med i de olika positionerna och skita i hur det såg ut. Hon fokuserade mycket på tacksamhet och värdet i att inte döma varken sig själv eller andra.  Och det är inte svårt att känna sig tacksam med den här utsikten!

Solhälsning på riktigt!

Eftersom mamma inte yogat så mycket förut så upplyste jag henne om lite “yoga-etikett”, att man visar hänsyn mot andra deltagare genom att hålla en låg profil både före, under och efter ett yogapass. Den som känner sig stressad kan behöva sätta sig några minuter före passet och koncentrera sig på att varva ner, och då ska den få göra det i lugn och ro utan att andra deltagare pladdrar. Och de olika rörelsemomenten kan göra att vissa spänningar i kroppen släpper, och det kan ta sig lite märkliga uttryck, jag har sett folk både gråta och kräkas efter yogapass. Det är inget att blir rädd för utan det är bara skit som rensas ut, på samma sätt som den som är väldigt spänd inte mår tiptop precis efter en massage, men några timmar senare så vänder det och man mår betydligt bättre än före massagen. Och det blev nästan lite komiskt för när passet var slut och vi tog hissen ner så började tårarna trilla på mamma helt utan anledning, precis som jag sagt. Själv hade jag spring i benen och kände mig helt speedad! Yoga kan verkligen få vad som helst att hända!

Världens bästa mamma och världens bästa Ann-Loou!

Det enda som känns lite fattigt är att det inte var lite mer meditation, nu när de har en instruktör som är så kunnig på den biten. Jag gissar att det är hotellet som vill att allt ska vara “lagom”…?

Nu drar vi till stranden! Namaste! /K

Ps/ om du vill läsa om hur Ann-Loou har blivit hjälpt av yoga så hittar du hennes fina och personliga hemsida här https://mediyogaforlife.webnode.se/

 

 

Lämna kommentar (7 st) Dela inlägget:

 

All inclusive med rumpnissar

Nu har jag och mamma äntligen landat på Teneriffa! Detta är min första All inclusive-resa någonsin, och egentligen är jag lite tveksam till det konceptet om man inte reser med barn, men jag tänkte att jag ger det en chans.

Flygresan gick bra, de flesta av oss skulle till samma ställe och man kan väl säga att jag drog ner medelåldern rätt så rejält, och det märktes direkt. Det finns nämligen en grej som är väldigt signifikativt för old people, och det är att de tenderar att upprepa allt. Många gånger. När planet landat så sa kaptenen att vi måste stanna ombord tills bussarna kommer som ska ta oss till terminalen, och då var det plötsligt som att vara omgiven av rumpnissar, men istället för “Vaffö gör hon på detta viset? Vaffö då?” så hördes det ett sorl som aldrig tog slut av “Ska det komma bussar? Ser du nån buss? Vi behöver nog två bussar? När kommer bussen?”. Detta i kombo med ett hängande ut i fönstren, för givetvis så var det uteslutet att sitta ner i sitt säte tills det faktiskt var dags att kliva av… ja hjälp. Mamma har redan kommit på att om hon vill göra något under vår resa som inte jag vill göra, så är det bara att hota med att bjuda in några av rumpnissarna på vårt rum för en långdrink, haha!

Men nu är det ju ingen rumpnisse jag reser med utan mamma Berit som är hur cool som helst. Vi skippade välkomstmötet med rumpnissefrågor och drack oss raskt lite halvpackade och hoppade i poolen istället!

Bleka och i lätt chock av allt solljus

Här är utsikten från vår balkong:

Som ni ser är det ingen trängsel vid poolen, det uppskattar jag!

 

Kvällssol

Och nu tänker ni kanske “stackars Wincent som inte fick följa med” men det går ingen nöd på honom. Han är på branschmässan NAMM i Los Angeles och delar rum hela veckan med sin kompis Björn så de kommer att ha hur kul som helst. Eller tycker ni att de ser lidande ut?

Björn Englén och Wincent nånstans i LA

Vi hörs! /K

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

 

Opålitliga SJ och kryddor för snälla människor som gillar bacon

Idag är det knappt lunchdags och jag har redan haft stresspåslag deluxe..! Wincent flyger till LA nu för att gå på mässa, och ska ta tåget till Arlanda. Vi har haft en väldig otur med SJ över åren (jämfört med vänner som aldrig drabbas av försenade/inställda tåg) så numera åker vi inte från Växjö utan vi kör till Alvesta och tar tåget därifrån eftersom det strulat för många gånger på sträckan Växjö-Alvesta. Så Wincent frågade mig om jag kunde köra honom till Alvesta idag så att hans bil slipper stå där när han är bortrest, men just idag hade jag anmält mig till ett 90-minuterspass på Träningsfabriken och de passen är såå roliga! Så vi bestämde att vi skulle chansa på att tåget gick idag, och han skulle således åka från Växjö. Men när jag kom till Träningsfabriken så hade jag blandat ihop det och jag var anmäld till ett vanligt 45-minuterspass. Så när jag var klar med det så messade jag Wincent för säkerhets skull, att jag är klar nu och kan köra dig till Alvesta om tåget krånglar. Fick “JA TACK” till svar, då var det fordonsfel eller nåt sånt och avgångstiden blev framskjuten gång på gång – och ofta så slutar ju det där med inställt tåg. Så då var det raskt upplock som gällde! Befann mig i östra delen av staden och skulle nu in i centrum, vilket jag undviker eftersom det alltid är avspärrat nånstans och jag har sällan koll på var. Och såklart var det avspärrat just där jag skulle köra, fick dra en lång omväg medan minuterna tickade, men till slut var Wincent och resväska i bilen och vi kunde gasa ut till Alvesta – och vi hann! Puh. Satt kvar på parkeringsplatsen och väntade tills jag fick bekräftat att han satt på tåget och att tåget rörde sig. Så nu är optimismen slut, hädanefter är det Alvesta som gäller utan undantag när vi ska åka tåg!

Jag vet inte hur det är med er men ibland upplever jag att människor omkring mig är lätt besatta av bacon, det ska vara bacon i allt och “allt blir gott med bacon!”. Jag tycker också att bacon smakar bra men jag tycker att grisuppfödning i stor skala är skit. Jag tycker att grisar är alldeles för smarta för den där typen av behandling, de är betydligt smartare än hundar t ex och om du föreställer dig att vi skulle kastrera hundar utan bedövning som vi gör med grisar så känns det inget vidare, eller hur? Och när jag kör om gristransporter på 25:an och de tittar ut på mig mellan spjälorna, naken hud i kylan, så blir jag fan lipfärdig. Det är inte okej att behandla grisar på det viset och jag vill inte bidra till det. Och då blev jag såklart nyfiken när jag hittade dessa på nätet!

Inga animalier och ingen tillsatt MSG (natriumglutamat)!

Och som min kompis Andy brukar säga, det folk menar när de tjatar om bacon är ju egentligen den rökta smaken, gris i sig smakar ju typ ingenting. Har du ätit rökta mandlar ihop med din öl på en pub nån gång så förstår du ju vad jag menar för då smakar helt plötsligt mandlarna “bacon”. Det jag menar är att du inte behöver konsumera fabriksgris för att njuta av baconsmak! Jag tycker att dessa kryddor är outstanding för den som gillar bacon men av olika skäl inte vill äta gris, och just nu är det dessutom rea! För dig som blir nyfiken så kan du läsa mer och beställa dem här: https://www.deliciou.com/

Nu ska jag försöka varva ner lite och “starta om” dagen, utan stress! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

Varför DHL inte är totalt värdelösa och vad kan man aldrig ha för många av?

Godmorgon! Jag är verkligen inget fan av DHL och nyttjar aldrig deras tjänster längre om det finns alternativ. Om det alltid strulade så för deras kunder som det har gjort för mig så hade de inte haft några kunder, så jag inser ju att jag måste haft rejäl otur, men oavsett så tar ju tålamodet slut. Men jag är inte sämre än att jag kan erkänna när de gjort något bra! En helt fantastisk grej faktiskt är deras boxar där man hämtar sina paket. Då kommer det ett sms med en kod, så åker du till deras kontor och knapprar in koden på en skärm och vips så öppnar sig en liten box där ditt paket ligger. Inga köer, inget krångel! Love it.

Och inuti låg ett litet paket från England!

Och vaaad kan det innehålla..?

Läppstift från Jeffree Star såklart! Hemma hos oss så har vi en regel som lyder att man kan aldrig ha för många gitarrpedaler eller läppstift. Vad kan man aldrig ha för många av hemma hos er? /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

Sopor och Kombucha

Godmorgon! Idag sitter jag här som en riktig pensionär med en kopp kaffe och ser förväntansfullt fram emot att sopbilen ska komma och tömma vår soptunna, den har varit full ganska många dagar nu… vi har tömning varannan vecka normalt sett men när soptömningen infaller på en röd dag så kommer de helt enkelt inte. Inget stort problem för mig men som en aktör i den privata sektorn så är jag ändå lite fascinerad. De flesta familjer har mer sopor under jul- och nyår eftersom de är lediga mer och umgås hemma hos varandra, så en extra tömning hade varit mer rimligt än att ha färre än vanligt. Och om man då jämför med oss, om människor hade velat göra t ex fler synundersökningar under julen än någon annan tid om året, ja då hade vi optiker jobbat oavsett om det var röd dag eller ej, hehe. Det är olika!

Kolla vad jag har fått i julklapp!

Rent tekniskt så fick Wincent och jag den av min bror och hans sambo, men egentligen så vet jag att det är en klapp från min svägerska till mig, hehe! Hon och jag gillar att dricka kombucha men det är ganska dyrt om du ska köpa i affären och kanske dricka lite före middagen varje dag, så nu har jag fått en egen bryggsats. Ska bli mycket spännande att se om jag reder ut det här! Kombucha är alltså en fermenterad dryck som är fullproppad med goda bakterier och den har druckits i Kina i tusentals år. Om du aldrig har druckit kombucha och vill testa så är det bara att leta rätt på dem i affären, jag tycker att de med neutral smak eller de som smakar ingefära är bäst! Gör bara inte samma miss som jag gjorde första gången och skaka den ibland lite grumliga flaskan, kombucha innehåller nämligen lite kolsyra! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

I döden för dig och Fru Ribbing och Madame Thulin

Som ni vet så bilpendlar jag ju till jobbet, och jag plöjer mycket musik och ljudböcker under tiden. Jag är oerhört tacksam över att leva i en tid där jag kan “läsa” medan jag kör bil! Vissa böcker är så bra att jag nästan blir besviken när jag når mitt mål, och den boken jag läser just nu är en sån. Den heter “I döden för dig” och är skriven av min girl crush Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter. Jag ska inte spoila den för er men den handlar om vännerna Nina och Onni som bägge har det tufft både hemma och i skolan. Ibland när föräldrar pratar om sina barns olika bekymmer så tänker jag att de själva har glömt hur det är att vara liten… den här boken är som en tidsmaskin, jag känner verkligen barnens smärta över situationer som jag med varierande lätthet hade löst idag, som vuxen. Och så blir jag påmind om hur många bra vuxna jag alltid haft omkring mig, det är verkligen något att vara tacksam för. Läs den!

En annan, fysisk bok som ligger hemma och väntar, är “Ribbings etikett” av Magdalena Ribbing. Jag var ett stort fan av Ribbing och saknar henne ofta! En del hånar gärna begreppet vett och etikett men de allra flesta regler grundar sig ju i hänsyn, ett koncept som är lite ute numera där individen står i centrum och ingen vill anpassa sig efter andra. Många har väldigt svårt att skilja på det offentliga rummet och sitt eget vardagsrum och det är ju inte alltid så trevligt för omgivningen. Jag fick den här fina boken i julklapp av min personal och kämpar med att spara den till min charterresa strax, öppnar jag boken så vet jag att det är kört och jag kommer att läsa hela så det gäller att inte röra den alls!

Sen har jag fyndat hem den här på Tradera, “Karlar med stil” av Camilla Thulin. Den har några år på nacken men det gör inget eftersom mycket som står i den är tidlöst. Jag ville allmänbilda mig lite på ämnet kostymer osv och nu har jag bättre koll!

En klädkod är något som ofta provocerar, och jag har aldrig fattat varför  faktiskt. Läs Thulins flotta formulering nedan som jag håller med om till 100%:

Och det där är något som Ribbing ofta påminde om, att “en inbjudan är ingen order”. Så om du får en inbjudan med en klädkod eller andra villkor som du inte uppskattar, tacka nej då och lämna plats till någon som blir jätteglad över att ta din plats! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: