Magiskt kaffefluff!

Idag har jag gjort något som är ganska olikt mig – jag skickade Wincent till mataffären för att köpa grejer med intentionen att jag skulle spola ner det mesta av det i vasken ganska snart efteråt! Men jag såg en grej på facebook och blev så uppspelt att jag var tvungen att prova själv pronto. Jag har börjat följa ett konto som heter Emmymade, det är en kvinna som testar olika grejer i köket. Alltså, hon lagar mat och så men det är inget vanligt matlagningskonto utan mer att hon testar att tillaga olika mer och mindre märkliga saker. Jag har bl a sett henne göra kycklingglass och tillaga militärmat som legat på nåt lager nånstans i decennier – men också massor med “vanlig”, god mat. Hon är så söt och välartikulerad och det är lite avslappnande att lyssna på henne. Och så gillar jag att hon är så objektiv, hon pratar inte om mat som gott/äckligt/nyttigt/onyttigt utan hon beskriver smak och konsistens så gott hon kan för oss som tittar.

Den här sköna bönan är det som jag pratar om, och kontot heter alltså Emmymade. Rekommenderas!

Häromdagen så såg jag henne nämligen göra ett magiskt kaffefluff, och de enda ingredienserna är snabbkaffe, strösocker och lite iskallt vatten. Tanken är att man ska ha fluffet ovanpå en kopp kaffe men jag vill testa ifall det blir tillräckligt hårt för att klä t ex en tårta med? Jag skrev till min vegankompis och skulle “tipsa” men det föll platt, haha! Givetvis så har veganer redan koll på den här delikatessen. Jag är alltså ganska sen på bollen och jag väljer att skylla det på Wincents diabetes, vi har liksom inte ens socker hemma längre utan det måste köpas in för att jag ska kunna testa.

Jag började med att mäta upp 200 gram strösocker och 20 gram snabbkaffe.

Efter detta så hällde jag i 160 ml vatten som jag låtit stå i frysen en stund så att det blivit riktigt kallt!

och här ser man tydligt att jag inte är någon riktig influencer..! Jag har nämligen inte PLASTBANTAT MITT KÖK!

Sen var det dags att vispa hysteriskt med elvispen tills det blev tjockt! Det tog ca 3 minuter och med facit i hand kunde jag nog vispat dubbelt så länge så att allt snabbkaffe verkligen löstes upp, alternativt mortlat det lite innan jag började vispa.

Och kolla så fint det blev!

Det blev definitivt tillräckligt tjockt för att t ex spritsa bakverk med! Kul!

Sen testade jag såklart att lägga lite på en kopp kaffe eftersom det är så man vanligvis avnjuter detta fluff:

Visst ser det läckert ut?

Hur det smakar? Tja, som kaffe och socker (whaaaat). Det är väldigt sött men jag gissar att det måste vara så mycket socker i för att det ska bli den konsistensen. För den som tar socker i kaffet i vanliga fall så är det säkert en hit! Jag gör det inte, och tycker att det blir lite för sött. Men som sagt, på bakverk – absolut! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

White trash och ljust & fräscht och varför är räven så ledsen

Vi är som sagt inte så intresserade av hus och hem, i bemärkelsen att vi lägger mycket tid och pengar på att det ska se ut på ett visst sätt hemma. Vi håller inte på och ändrar hela tiden heller, vi har samma gardiner och samma kuddfodral som vi hade med oss från vår gamla lägenhet när vi flyttade in här för nästan tio år sen. Och jag är ju ingen miljömupp på nåt sätt men jag hade nog inte känt mig bekväm med att shoppa nytt hela tiden även om jag haft råd, jag tycker nästan att det känns lite sjukligt om man konstant måste göra om hemma. Vi ändrade faktiskt ingenting när vi flyttade in här, alltså vi tapetserade inte eller renoverade nånting. Jag har målat om vardagsrummet för ett par år sen men det är det enda. Och det beror inte på att vi har exakt samma smak som de som bodde här före oss och valde allting, men allt var i ok skick och ingenting var direkt fult och då fick det vara.

När vi för några år sen funderade på att flytta pga praktiska skäl (det löste sig och vi slapp flytta), så anlitade vi en fantastisk inredare som skulle hjälpa oss med att “home styla” vårt hem inför fotografering och eventuell visning. Jag sa till henne redan på telefon när vi bokade tiden, att här bor det redigt white trash, och vi vet om att vi är white trash, så hon behövde liksom inte hålla igen eller lägga energi på att linda in det som behövde sägas – och det gjorde hon inte heller, hehe. Hon gick runt och liksom pustade lite. Hon sa att det är väldigt “mycket” överallt, och eftersom vi inte har mycket prylar så syftade hon på färger. Hon sa också att vi fick ta ner några tavlor eftersom “vi vill att folk ska vilja köpa huset, inte ta livet av sig”. Vi var i princip tvungna att stuva undan allt som var vårt eget och ersätta det med vita och grå saker eftersom det fortfarande är “ljust och fräscht” som gäller i visningsvärlden, vad jag förstått så beror det främst på att hemmet blir som mest neutralt då, och det är lättare för olika typer av köpare att föreställa sig hur de själva skulle kunna ha det i huset eller lägenheten.

Har du läst den här? Den driver med min generations jakt på det perfekta boendet och är en av de roligaste böcker jag nånsin läst! Rekommenderas!

Så den där inredaren gick runt från rum till rum medan jag antecknade allt som skulle bort och vad som skulle in i rummet istället. Hon visade mig hur man gör såna där töntiga högar (jag är säker på att hon använde ett annat ord) som man ser i bostadsannonser, det ligger t ex en skärbräda och en kniv och fyra citroner skitnödigt placerade på diskbänken med någon dyr flaska olivolja bredvid. Och så visade hon olika tricks för att göra så att rum ser större och/eller ljusare ut när man fotograferar, det var riktigt häftigt faktiskt.

Något som bidrog till att jag snabbt fick förtroende för henne, var att hon omedelbart spottade det som faktiskt är nåt att ha här hemma. Hon noterade direkt min morfars skrivbord, hon frågade till och med om jag kunde tänka mig att sälja det. Det är inte till salu av känslomässiga skäl men det var ju kul att få veta att vi hade EN sak i vårt hem som hade smällt högt på hipsterauktion. Och så noterade hon min keramik-räv! Hon visste till och med att formgivaren heter Thomas Hellström och hon frågade hur det kommer sig att jag har en sån.

Jag älskar min räv! Det var tyvärr lite svår att fotografera, håll till godo.

Den där räven har i alla år stått hemma hos min moster Lena, och jag har alltid varit fascinerad av den. Ni kommer ihåg den där tiden utan wifi, när man som barn ofta var tvungen att roa sig själv. Räven stod på golvet hemma hos moster, så där satt jag och klappade den “försiktigt!” och mitt lilla hjärta gick alltid lite i kras för räven såg så ledsen ut.

Och det visade sig att det inte bara var jag som blev blixtkär i räven, moster berättade så småningom att det blev hon också när hon såg den för första gången 1970 eller 71. Den fanns då på Alséns glas i Huskvarna och hon fick omedelbart ha-begär men den var så dyr… den kostade 195 kr och moster hade då 1100 kr i månadslön. De gick med på att låta henne köpa den på avbetalning, under förutsättning att Brolins skor (där hon jobbade) gick i god för att hon kunde betala. Så där gick hon månad efter månad och betalade 15-20 kr, och hon var jätteglad när den äntligen var betald och hon fick ta hem den!

Eftersom jag visste hur mycket hon tyckte om sin räv, så blev jag nästan chockad när hon tog med sig den som inflyttningspresent när vi köpt vårt hus. Hon gav den till mig och sa “nu har jag beundrat den i 40 år, nu är det din tur!”. Jag blev väldigt glad och hade sån beslutsångest över var jag skulle ställa den, till slut valde jag ett fönster där jag kan se den från flera rum. Alla som vill får beundra den på behörigt avstånd men för att inte riskera skilsmässa så är det bara jag som får damma den, hehe! /K

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Dubbelbubbel och skaldjurslåda

Vi brukar handla på ICA Kvantum på Norremark, det är en lagom stor butik och personalen där är väldigt kunnig och trevlig. Och i veckan kunde man läsa på facebook att de skulle göra skaldjurslådor i fiskdisken..! Jag beställde raskt en och tänkte att den blir bra att liksom fira in långhelgen med. Och som ni vet så ser Wincent och jag till att dricka lite champagne vid något tillfälle varje månad, antingen för att fira nåt eller för att gaska upp oss med, när det inte finns något att fira. Så när jag berättade för Wincent om skaldjurslådan så tänkte vi såklart att det kommer att bli topp med ett glas bubbel till detta!

Och här kommer vi nu till något som är lite signifikativt för just oss, Wincent och jag är nämligen djupt engagerade i våra respektive jobb och sidoprojekt. Hus och hem – not so much. Min bil skulle t ex just nu behöva en rejäl städning, vår trädgård ser ut som hej kom och hjälp mig. Vi är inga stjärnor på att källsortera och vi kommer aldrig ihåg om det är vartannat eller vart tredje år som vi måste ringa sotaren – och vi minns aldrig när han var här sist heller. Men vissa saker kommer vi ihåg! Igår när jag kom hem så hade vi båda varit på Systemet och köpt bubbel, hehe!

Man måste prioritera vad man lägger sin minneskapacitet på! Nu har vi varsin halva ifall skaldjuren kräva detta.

Och här är själva lådan, nybakat bröd följde med också.

Havskräftor och räkor! I de fyrkantiga burkarna är det sparrispannacotta och såserna är aioli och sauce verte (vad det nu är).

Vad ska du äta ikväll? Blir det nåt speciellt eller är du trött och sleten och kommer att mula i dig vad du hittar? Oavsett vilket så önskar jag dig en trevlig Kristi himmelfärdshelg. /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Katarinas lilla reklamationsskola

Vad har ni för superkrafter därute? Alla människor har ju åtminstone ett par-tre stjärnkvalitéer som inte alla andra har, något som man är fantastiskt bra på. Och nu syftar inte jag på att spela fotboll eller tjäna mycket pengar eller såna där uppenbara saker, utan de lite mer subtila begåvningarna. Du kanske är väldigt bra på att basta? Du sitter kvar uppe vid taket helt obekymrad medan ditt sällskap får välja mellan att gå ut eller börja lipa. Eller så kanske du är grym på att återge morgonens nyhetssändning till din gamla mor som du ringer och uppdaterar varje dag, du missar inte en detalj.

Min superkraft är att reklamera saker! Det var Wincent som först gjorde mig uppmärksam på att jag är bättre än de flesta på detta, och när jag fått tänka efter lite så insåg jag att han hade rätt. Jag reklamerar inte ofta varken saker eller tjänster, men när jag gör det så skulle jag nog påstå att jag alltid är nöjd i slutändan, jag får som jag vill. Sen är nog inte detta en medfödd superkraft utan en som jag har jobbat upp över åren. När jag jobbade på Postens företagscenter så hanterade jag massor med reklamationer, och sen har jag ju jobbat många år i butik och då blir det också en reklamation eller ett klagomål då och då även om de generellt sett är få i glasögonbranschen. Och givetvis så är det en stor fördel att veta hur det känns, och hur man resonerar, när man tar emot reklamationen – när man själv vill lämna in en! Och nu ska jag avslöja alla mina bästa tricks! Inte för att jag är en så generös och ädel person, utan för att så många gör helt fel när de är missnöjda och det är plågsamt att se på när man vet hur det ska gå till.

Här har vi en som är på väg till Systembolaget för att klaga över hur lite vin det var i flaskorna hon köpt, det tog slut direkt.

Here goes, Katarinas lilla reklamationsskola!

Steg 1: Bestäm dig för vad du vill. Det kan låta självklart men många som är missnöjda med en vara eller tjänst spyr bara ur sig sitt missnöje på nån stackare på företagets kundtjänst helt utan mål. Det kommer inte att ge nånting oavsett hur välvillig motparten är, de är inga tankeläsare. Vi låtsas att jag vill lämna tillbaka en fåtölj för att den var för stor för hörnet där jag tänkt ställa den, jag hade slarvat med att mäta ordentligt och gjorde ett felköp helt enkelt och vill nu häva köpet.

Steg 2: Läs på så att du vet vad du har rätt till enligt lag. Det funkar inte att hänvisa till/hota med Konsumentverket om du inte har en aning om hur Konsumentköpslagen ser ut. Jag läser på, och kan konstatera att vi har ingen ångerrätt i Sverige på sånt som är köpt i butik, bara sånt som är köpt via telefon eller online. Jag inser att de har ingen skyldighet att låta mig ångra mig om de inte har någon egen policy som är mer generös, och jag kan inte hänvisa till någon lag för att få min vilja fram.

Steg 3: Hör av dig till företaget, och här kommer den första avgörande framgångsfaktorn; bete dig som att du är 100% säker på att de vill hjälpa dig. En vanlig miss är att vara arg från början men det är inte särskilt trevligt att ringa upp nån och börja skälla innan de ens fått en chans att hjälpa dig, oavsett om de gjort fel eller produkten är undermålig eller som i det här fallet; det är jag själv som gjort fel. Utgå ifrån att deras kundtjänst finns till för att hjälpa dig, kunden.

Steg 4: Framför ditt ärende så kort och koncist du kan, anteckna detaljer i förväg om du behöver för att komma ihåg. Försök att utesluta allt som är irrelevant och kom till saken. Berätta vad som inte känns bra, och vad du vill att de ska göra för dig.

Steg 5: Motparten säger att vi hjälper dig gärna, och sen är problemet löst. Men de måste ju inte, så motparten kan också säga att vi har tyvärr ingen ångerrätt, om varan är okej så kan vi inte ta tillbaka den. De har inte öppet köp, eller så har tiden för öppet köp gått ut. Då halar du fram ditt eget förslag som du klurat ut i förväg! Jag säger att jag vill gärna köpa en annan fåtölj i butiken, om jag får lämna tillbaka den här. Om jag inte är intresserad av någon av deras andra fåtöljer så kanske jag tänkt ut en summa, jag kanske kan nöja mig med att få tillbaka 80% av det jag betalat om de tar tillbaka den? Nja, de är fortfarande tveksamma till om de kan gå med på det.

Steg 6: Då kommer den andra avgörande framgångsfaktorn och kanske den viktigaste av dem alla: Skäll inte. Skrik inte som en treåring. Hota inte med att du ska berätta för alla hur dåliga de är, eller att du aldrig ska handla där igen. Säg inte att du alltid varit missnöjd när du handlat hos dem (det får dig ärligt talat bara att framstå som jättekonstig som handlar på samma ställe igen och igen när du aldrig varit nöjd). Det borde vara en självklarhet att inte gå till personangrepp men av erfarenhet så skriver jag det ändå: gå inte till personangrepp. Om motparten får intrycket att du alltid varit missnöjd och att du tycker att de är helt jävla värdelösa – vad har de då för motivation att tillgodose dina krav? Du kommer ju knappast att göra reklam för dem oavsett vad de gör.

Vänd på det istället: Tala om för motparten allt som de har att vinna på att hjälpa dig. Berätta hur nöjd du alltid varit när du handlat hos dem, hur bra alla grejer varit och hur kunnig personalen är. Har du skrivit något negativt om dem på sociala medier, säg att du gjorde det i vredesmod och att du ångrar det och ska ta bort det. Berätta hur ledsen du är över att ha gjort det här misstaget, du kommer aldrig att vara så slarvig igen utan nästa gång kommer du att kolla upp exakt vad det är du köper. Säg att du vill så gärna kunna fortsätta med att vara en av deras mest nöjda kunder!

Steg 7: Tadaa! Jag får lämna tillbaka fåtöljen, givetvis har jag också originalemballaget kvar i fint skick. Ta för vana att aldrig riva upp kartonger m.m. utan var alltid försiktig ifall du skulle behöva lämna tillbaka varan. Håll de löften du gett, ta bort det du skrivit på sociala medier och/eller prata inte skit om företaget till alla du känner nu när de hjälpte dig.

You’re welcome! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Skadeglädje och människohandel och jag hatar ingen

Ja jag vet att jag sagt att den här bloggen bara ska handla om roliga saker, att vi allihop behöver frizoner från elände och att jag vill att den här bloggen ska vara just en sådan. Men… skadeglädje är också glädje va..?

Okänd glad kvinna som får representera ett antal svenska feminister idag. Delad skadeglädje är dubbel skadeglädje!

Jag inser att det jag kommer att skriva nu inte är särskilt Jesus-aktigt, är du känslig för gottande i andras olycka så bör du sluta läsa här. Jag tar inte ansvar för känsliga själar som fortsätter att läsa när jag har varnat.

Jo. Jag brukar ha medlidande med kändisar i olika skandaler eftersom jag tror att det är fruktansvärt att vara en offentlig person när man fuckar upp. Ingen av oss är perfekt, och vi vanliga dödliga har åtminstone lyxen av att få lida ifred när livet går i kras. Men när jag fick veta att just Paolo Roberto åkt dit för sexköp, alltså jag måste erkänna att min första reaktion var ren och skär skadeglädje, det är möjligt att jag skrattade högt. När jag dessutom läste att han inte köpt sex av en självständig kvinna som själv hanterar pengarna hon drar in, utan att han varit på bordell och köpt sig ett övergrepp på en fattig kvinna från Moldavien (obs ej säker källa) för 1500 spänn, och till och med sitter i tv och erkänner att han var medveten om att hon var “dittvingad”, ja då bubblade munterheten i magen som sockerdricka. Inte över den moldaviska kvinnan förstås, hon har mina fulla sympatier och jag kan nog aldrig på riktigt föreställa mig hur det känns att vara så utsatt. Jag tycker också väldigt synd om hans tonåriga barn, hans ex-fru, hans flickvän. Men när det är just Paolo Roberto… i alla år har han fått håna feminister och jämställdhet helt öppet i svenska medier, spy galla på kvinnor som jobbar med dessa frågor, han har glatt sagt i intervjuer att han anser sig vara en “militant motståndare till feminism”, hans kvinnosyn har liksom inte varit någon hemlighet. Och dålig kvinnosyn är väl inget ovanligt i sig, det ovanliga är att han har fått hållas med sin offentligt SAMTIDIGT som han fått vara programledare i tv, sälja en massa kokböcker, folk har betalat dyra pengar för att höra honom föreläsa och låta sig inspireras av hans visdomar för han ääär ju en sån härlig kille! Och för oss som varit i skottlinjen för alla hans konstiga uttalanden, så har det såklart varit ett mysterium hur denna ekvation kunnat gå ihop, och sockerdrickan i magen beror naturligtvis på att nu ser ALLA honom precis så som vi sett på honom, alla SER äntligen efter alla dessa år att Kejsaren är naken! Aaaaaaah.

En del menar att han inte borde få mer utrymme i media, att vi egentligen ska ignorera honom och istället koncentrera oss på de som är offer för människohandel. Det finns absolut poänger med det resonemanget, särskilt om ingen intervjuare tänker pressa honom med de obehagliga frågorna när han valsar runt i olika tv-soffor framöver och ylar om hur synd det är honom för att han åkte dit – ja det är ju inte så han kommer att uttrycka det men ni fattar. Men jag kan redan nu säga att jag kommer inte att kunna ignorera honom så länge han själv sköter sitt försvar på sociala medier, det är alldeles för underhållande att se en förövare gräva sig längre och längre ner i hålet. Nu spekulerar jag hejvilt men det känns så typiskt för honom att inte anlita professionell hjälp av någon mediaexpert, som nog de allra flesta skulle göra i hans situation. Det måste ju finnas många kompetenta människor i Stockholm som har erfarenhet av kvaddade varumärken och mediaträning, som kunnat hjälpa till. Men nej, det är inte Paolos stil. Han är så självgod att han litar helt på sitt eget omdöme och postar det ena inlägget konstigare än det andra på sociala medier, hans instagram-konto är just nu guld för alla stå-uppare i riket som behöver material. Bara det att han hävdar att detta var första gången han köpte sex, haha! Så nesligt att åka fast första gången! Vilken osis! Hade jag varit med i tv-studion när han sa det så hade jag nog inte kunnat hålla mig för skratt.

Oh well, den som lever får se vad som händer nu. Kommer han att bli dömd för “oaktsam våldtäkt” eftersom han erkänt i tv att han var medveten om att kvinnan var dittvingad? Eller blir det bara böter som det brukar bli vid sexköp? TV4 har iallafall avslutat samarbetet med honom. Och matföretaget “Paolos” har dumpat honom som frontfigur så om du gillar de produkterna så kan du lugnt fortsätta att köpa dem i affären och veta att han inte tjänar på dem längre. Men utöver det? Själv så blir jag inte alls förvånad om det snart kommer en bok, kanske är arbetsttiteln “Allt hemskt som hänt mig” eller “En fin kille med sån himla otur” eller varför inte “En gång är ingen gång”? Och jag bryr mig inte om du sen väljer att köpa den boken eller ej, alla gör som de vill. Jag hatar nämligen inte Paolo Roberto och om hans framgångar fortsätter trots detta så kan jag leva med det. Jag är fullt nöjd med att han äntligen är avslöjad. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Peter fixade biffen och tjockistips och Khloe Kardashian är inte så dum

Vår gräsklippare lade av häromdagen, den fick väl en alltför stor chock över att dras ut i solen efter att ha spenderat vintern i ide. Och när jag kollade runt efter någon som kan laga den, så hade många verkstäder flera veckors väntetid… inte konstigt men jag kände att det funkar inte när gräset växer så det knakar. Så jag slängde ut en efterlysning på facebook och fick flera napp direkt av vänner som ville hjälpa till. Stort tack för det! Raskt kunde klipparen lämnas in hos Peter på Metronik Autoteknik som ligger på Smedjegatan, bara några hundra meter ifrån vårt hus.

Redan idag fick jag ett sms där Peter meddelade att den var klar för hämtning!

Varför hjälpa till med att lyfta in den i bilen när man kan fotografera istället?
Peter är stark som en björn så han behöver ingen hjälp! Och, blir han inte stiligare för varje år som går? Jag vet inte om det beror på att det klär honom att bli gubbe, eller om jag tycker det för att jag själv blivit tant. Hmm..!

Och när man jobbar i trädgården så måste man ha kläder som är praktiska och bekväma. Som ni kanske minns så gillar jag Stadiums eget märke Soc (soc särring!). Jag tycker att de kläderna är väldigt prisvärda, och passformen är superb för dig som drar större storlekar. Och nu när sommaren är på gång så vill jag slå ett slag för dessa shorts: https://www.stadium.se/sport/traning/traningsklader/302005101/soc.w-pocket-shorts.black

De sitter som en smäck och jag ÄLSKAR fickorna! Telefonen ligger trygg där om du behöver vara nåbar och/eller vill lyssna på något i lurar när du tränar eller krälar runt i trädgården. På hemsidan finns de bara upp till XL men jag undrar om inte Soc alltid finns upp till XXL om man väljer att handla i butik..? Ja jag vet inte. Jag beställde mina på nätet och jag har XL men jag hade säkert kunnat pressa ner mig i L om jag velat, de är väldigt stretchiga.

Och nu tänker du kanske “men får hon inte camel toe i såna shorts när hon är så fet” och jo, det får jag, i alla tights. Men jag säger som Khloe Kardashian, “if you can see it, it’s my gift to you!”. Det är en sak att dölja vissa kroppsdelar när man är ute bland folk och en helt annan att behöva låtsas som att de inte existerar alls..! Det är liksom ingen som kräver att män i tajta byxor ska se ut som Ken mellan benen så varför skulle jag behöva se ut som Barbie? /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Zandrah Daun är en vinnare!

Hurra hurra för Zandrah Daun! Hon är vinnaren av det fina Kat von D-kit som tävlades ut i detta inlägg: https://katarinaek.maqt.se/2020/03/13/vem-ar-egentligen-vegetarian/

Här kör vi inte med falsk marknadsföring; konstfackslugg och aggro-tisha! De har inte så mycket tjocktarmscancer men de har stil, veganerna!

För att vara med och tävla så skulle man berätta varför man blivit vegan, och Zandrah blev vegan över en natt när hon fick insyn i hur mjölkindustrin faktiskt fungerar. Dels så tycker jag att det är ett väldigt rimligt skäl, och dels så var hon den enda veganen som deltog i tävlingen! Så gött kan det vara att ha världens minsta blogg – man behöver inte grubbla och svettas över vem man ska utse till vinnare, hehe.

Jag har inte det synsätt som krävs för att bli vegan (jag är inte ens vegetarian, är du osäker på ordens betydelse så klickar du på länken ovan i inlägget och läser min lilla ordlista) men jag har ändå ett gott öga till veganerna generellt sett, och att diskutera och umgås med veganer har påverkat min kosthållning rejält. Jag känner en del föräldrar i min ålder som blir upprörda och tycker att det är jobbigt när tonåringen kommer hem och säger att nu är den vegetarian och/eller vegan – men jag tycker att det är ett mycket sympatiskt drag, att välja att avvika från normen och göra sig besvär för att undvika onödigt lidande.

En annan grej som gör att jag känner gemenskap med veganer är att de som grupp är så utskällda för dumma/farliga/olagliga saker som bara en liten klick av dem håller på med – precis som för oss feminister. Jag tror dock att dessa individer hade kunnat bekänna sig till vilken ideologi som helst, de behöver bara en fana att kunna göra dumma saker under så att de inte behöver ta ansvar själva… det är åtminstone min teori!

Och när jag nu ser att Zandrah har fabulösa ögonbryn så kommer jag även att skicka med prover på lite ögonbrynspomada i olika färger, givetvis är de också veganskt framställda:

Grattis igen till Zandrah! /K

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Min sociala kvot och Tobias Mannerstorm och tjött med tjilli

Jag har vanligtvis inget jättebehov av att umgås med folk på fritiden, jag brukar skylla på att jag har ett så socialt jobb där jag träffar så mycket folk så att den sociala kvoten liksom blir fylld där. Men ibland undrar jag om jag inte bara håller på att förvandlas till en klassisk surkärring, hehe. Vem vet? Oavsett så är det med viss förvåning som jag nu sitter här och längtar ihjäl mig efter lite rejält umgänge! Jag saknar släkt och vänner intensivt och tycker att en ledig helg känns rätt så meningslös när jag inte kan göra kul saker med de jag tycker om. Jag försöker att fokusera på de saker som jag inte kan göra i vanliga fall, men som lämpar sig nu. Och äta måste man ju så varför inte ta chansen nu och stånka ett klassiskt långkok när jag ändå är hemma? Tack vare jagande morbror Erland så har jag finfina råvaror i frysen.

Jag frågade min matkunnige vän Tobias Mannerstorm om ett bra recept på långkok och det kom tvärt!

Tobias Mannerstorm, eller “stor-Tobbe” som han är känd som här hemmavid pga sin ståtliga längd (jag tror åtminstone att han kallas så pga sin längd..!)

Han skickade raskt ett recept på chili och om du gör hyfsat rätt så bör det se ut ungefär så här när du är klar:

Nom nom!

Chili på högrev

1-1,5 kg högrev

1 gul lök

1 röd paprika

1 gul paprika

2 röda chili

2 pkt valfria avrunna bönor

2 tärningar oxbuljong alt. Oxfond

2 långburkar Murphys Stout eller Guinness Salt och peppar

Smör till stekning

Gör som så:

Hacka löken och skär köttet i ca 2 x 2 cm stora bitar. Fräs lök och kött i en gjutjärnsgryta. När köttet fått fin färg vrid ner värmen till låg medelvärme och tillsätt en av långburkarna samt buljongen och chilin. Lägg på locket och låt puttra under uppsikt ett par timmar. Tillsätt burk 2 samt bönor och paprika, lägg på locket och låt puttra vidare 4-6 timmar till. Smaksätt med salt och peppar efter smak och eventuellt lite cayenne eller torkad chili. Servera med ett gott vitt bröd. Tobias tycker att detta bäst avnjutes med vatten som måltidsdryck, men man kan såklart dricka öl eller vad man vill till. Själv så dricker jag gärna en Corona till (no pun intended whatsoever) med en klyfta lime i, och så öser jag en massa koriander över maten före servering.

Smaklig spis hälsar Tobias!

Jag vet inte vad han gör här riktigt men jag föreställer mig att han tänker på mig. Kanske tänker han på SRF det året vi sov i hans bil? Eller så tänker han på den gången när han somnade i Skövde, stående som en ponny, och vaknade av mitt vackert klingade skratt! Eller så tänker han på hur halt det inte är i skogen. Minnena och valmöjligheterna är många!

Bara hojta om ni vill läsa om nåt särskilt! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Pallkragar och Peter Lejon och året som brann inne

Nu är första steget mot min pallkragsodling taget! Jag har lagt ut en krage i trädgården och tänker att den får ligga där åtminstone några dagar så att jag känner mig nöjd med positionen innan jag börjar fylla den, för sen känns det ju rätt kört att ångra sig och försöka att flytta den…

 

Ja detta ser ju inte mycket ut för världen..! Det gäller att ha fantasi, hehe.

Idag har jag varit ute på landet en sväng, jag har nämligen varit och köpt ännu en tavla. Det var min fb-vän Peter Lejon som lade ut en bild på den nyligen och jag slog till på impuls! Vi har en tavla i vardagsrummet som jag verkligen gillar, men den är ganska dyster och jag har tänkt ett tag att den skulle behöva ta en paus i förrådet, jag behöver inte deppiga motiv på väggarna just nu. Så när jag såg denna så tänkte jag direkt att den får ta dysterkvistens plats!

Underbara färger! Konstnär Peter Lejon.

Jag och Peter har varit vänner på facebook i flera år men aldrig träffats förrän idag. Vi är absolut inte överens om allting jämt men jag har ändå så ofta känt att vi delar nåt slags grundperspektiv på världen, och han har verkat så sympatisk. Och ibland har jag fel i sånt såklart men jag var inte förvånad när en slät kopp kaffe förvandlades till en 2,5-timmars diskussion om allt och ingenting! Jo, han är precis så sympatisk som jag föreställt mig och det är alltid kul att diskutera med någon som har så lätt för att se saker från olika vinklar. Sen var det givetvis lite konstigt att inte kunna ta i hand och hälsa normalt när man träffas för första gången, och vi drack vårt kaffe utomhus på behörigt avstånd från varandra. Vi hade iallafall tur med vädret!

Vi pratade lite om 2020, om planer som vi haft men som avblåsts. Jag berättade om den här rea-lådan som jag såg sist jag var nere på byn:

Vi struntar i 2020 och siktar på 2021…

Min egen kalender som brukar vara fullproppad är rätt så tom just nu. Det är övervägande tråkigt för det är så roliga saker som ställts in, men det finns också en liten lättnad i att slå upp kalendern och se alla ouppbokade helger och jag försöker att fokusera på den känslan. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Anette Brunsell på Villa Fresco och pallkragar och vitlöksblast

För ett bra tag sen så spontananmälde jag mig till en endagskurs i pallkragsodling, och idag var det äntligen dags! Kursen hölls på Villa Fresco, dvs hemma hos Malte (trummisen i Zebrakings) och Kerstin Bohlin som bor ett stenkast från vår replokal i Tolg. De driver Klockaregårdens trädgårdsbutik och har sin trädgård lite som ett skyltfönster dit man kan komma för att inspireras och få idéer, både hur man själv vill ha det och som Kerstin säger, kanske också hur man inte vill ha det? Med sin trädgård gör man ju precis som man vill och det finns många smaker.

Se så glad den är!

Jag skojade och sa att det är ju oerhört smart att låta oss betala för att komma dit och jobba, hehe! Men det var verkligen bara ett skämt, vi fick väldigt mycket för våra pengar och jag som inte kunde något om detta imorse vet nu ganska exakt hur jag ska göra för bästa resultat.

Förväntansfulla kursdeltagare..! Kerstin till vänster.

Vi startade med lite föreläsning, och det var den oerhört kunniga Anette Brunsell som gick igenom med oss vad vi skulle göra, och varför. Jag blev lite fnissig då och då för precis som med allt annat, så kan man verkligen nörda ner sig på det här med att odla saker och Anette är en super-nörd! Hon hade med sig lite böcker som hon rekommenderade, och den största och tjockaste boken hette gott och gott “Jord” och handlade om det mikrouniversum som jord är. Den såg väldigt fin ut men nej, den kommer jag nog inte att ligga och läsa på altanen i sommar, hehe!

Anette Brunsell in action! Skickligt att kunna undervisa redan kunniga odlare och totala nybörjare samtidigt.

När hon pratat klart så fick vi dela upp oss två och två och välja en pallkrage att odla i. De stod så snyggt på rad och väntade på oss med väv i botten! Så klippte vi upp ett hål i mitten, isolerade med tidningspapper och sen på med grova pinnar, torra löv, halvförmultnade löv och sen gödsel och jord varvat längst upp.

Sen var det dags att hysterivattna, under lunchen så gick hela tiden någon av oss och vattnade.

Till lunch fick vi smarrig gulaschsoppa, gott bröd och kaffe och kaka.
Min pallkrags-partner Therese!

Sen när Anette äntligen tyckte att vi vattnat tillräckligt, så var det dags att så. Vi blev tilldelade vitlök!

“och nu undrar ni varför vi ska sätta vitlök nu” sa Anette och jag nickade lydigt men fattade ingenting. Men nu är det tydligen inte alls läge att odla vitlök som i själva löken, utan idag var det vitlöksblasten vi var ute efter.
Världens bästa Kerstin Bohlin! Här visar hon hur man kan sitta och götta sig med ett glas vin om kvällarna, något att tänka på när man bestämmer höjden på sina odlingslådor…
…och här demonstrerar hon hur mjukt och fint man faller om det skulle bli något glas för mycket.

En del av de grejer som vi satte idag kommer att serveras på Krogen på logen, en restaurang i Tolg. Det känns kul! Så är ni där och blir serverade spektakulär vitlöksblast så vet ni vems förtjänst det är.

Innan jag åkte hem så var jag tvungen att gå ett varv i deras trädgård, det är så mysigt med alla kringelikrokar och sittplatser överallt. Kerstin och Malte strävar liksom inte efter den perfekta trädgården utan den är väldigt levande, alltid nya projekt på gång.

När detta är klart t ex så kommer det att finnas arbetsbänk därinne så att Kerstin kan jobba mer stående än vad hon gör idag. Trädgårdsarbete är ju tyvärr ofta långt ifrån ergonomiskt.
På den svala trappen hittade jag en liten vovve som verkade hålla med mig om att det är varmt ute idag.
Ja det finns så många fina detaljer att upptäcka! Någon gång om året så brukar de ha öppet hus i sin trädgård och det kan jag verkligen rekommendera.

Och ja, jag blev verkligen inspirerad! Så nu ska här odlas pallkrage, jag börjar med en pyntkrage men om det är kul så fortsätter jag med ätbart också. Anette är helt inne på ätbart och ni hittar hennes blogg här: https://www.atligatradgarden.se/

Anette är utöver odlingsinspiratör även skribent och trädgårdsfotograf, så även om du inte är så intresserad av att odla just nu så kan jag ändå rekommendera att du går in och tittar på hennes fina foton.

Nu ska jag gå och smörja in mitt stackars ansikte för jag har lyckats bränna mig i solen idag trots att jag haft keps på mig..! Det trodde jag inte skulle hända när jag steg upp imorse men är det aprilväder så är det! Vi hörs. /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: