Almedalen är en optisk illusion och när pion-psykosen slår till

Jag har såklart alltid känt till att det finns något som heter Almedalen, och sett på tv varje år en massa politiskt ståhej därifrån. Men jag har alltid antagit att Almedalen varit en ort, eller åtminstone ett område eller en förort. Men det är en… plätt. Det känns som Spetsamossen ungefär, eller Millans och Martins trädgård. Scenen är väl som den i Linnéparken kanske. Och nu menar jag inte att dissa Almedalen, jag dissar snarare min egen allmänbildning, och kanske mest av allt är jag impad av diverse tv-produktioner som får Almedalen att se ut som ett redigt spektakel – inte där man kommer ifrån varandra och kan ses “vid den norra papperskorgen”.

Almedalen! En fontän i mitten och sen en grässlinga runt där pöbeln i skrivande stund picknickar för fullt. Själv sitter jag på min (inringade) balkong och ser ner på dem i ordets samtliga bemärkelser. Folk med skitfula, overpriced sneakers som pratar högljutt om sitt “kapitaaal” och dricker rosé. Usch.

Wincent vet att jag saknar min trädgård hemma så han var snäll och vallade runt mig via facetime för en stund sen. Plötsligt ser jag nåt som liknar en pion! Vi har många pioner i vår trädgård men inte just där. Kanske har den liksom hittat dit själv? Jag som älskar pioner och jobbar på att göra vår trädgård till ett paradis för insekter blir ohyggligt uppspelt och börjar korsförhöra stackars Wincent om huruvida det ÄR en pion eller inte. Solen gassar både hemma och här och jag ser inte på min lilla mobilskärm. Wincent kan inte heller se om det är en pion, tydligen hjälper det inte att jag höjer rösten och frågar många gånger, och jag börjar tjata på honom att han ska lukta på den. Luktar den som en pion? LUKTAR den som en pion?! nästan vrålar jag i luren. Wincent luktar lydigt och konstaterar att den doftar… “ja den doftar lite blomdoft”. Mhm. Det verkar som att mysteriet får vänta på sin upplösning tills jag kommer hem.

Jag har gått förbi den botaniska trädgården några gånger, jag måste se till att ta mig en närmare titt på den innan jag åker hem. Det ser onekligen spännande ut när jag spanar över staketet.

Coolt eller hur? Ser ut som att det är gjort av girlanger!

Nu ska jag dra mig inåt i sann svenne-anda innan mina nya rumsgrannar kommer hem och jag blir tvungen att byta några ord. De är jättetrevliga men jag är 99% säker på att jag hörde dem mata kajorna från sitt frukostbord imorse, samma skabbiga kajor som vi har problem med hemma nere på byn. Och det är ju allmänt känt att de som matar kajor på balkonger och uteserveringar har en mycket, mycket låg intelligens och dem ska man inte beblanda sig med om det går att undvika.

Jag avrundar med en random bild från en kyrkogård som jag tog när jag var här förra rundan.

Ser ni den? Natti natti. /K

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Vackra Visby och det går liksom inte att jobba ikapp just nu

Godmorgon! Så är jag tillbaka i Visby för att jobba ytterligare två veckor på Specsavers här. Precis som när jag var här sist så är det en månads väntetid för en undersökning, så vi går inte och maskar om dagarna precis utan vi försöker verkligen att hjälpa så många som möjligt varje dag. Varför tar de inte in en massa personal och jobbar ikapp undrar kanske du? För att restriktionerna sätter stopp för det. I vanliga fall hade man kunnat ta in en massa konsulter och beta av kön men eftersom vi har ett strikt maxantal för hur många människor som kan vara i butiken samtidigt så går inte det. Så det gäller att vi som är på plats verkligen gör det bästa av varje minut!

Här sitter jag och avnjuter mitt morgonkaffe och skriver till alla mina tiotals läsare.

Och som vanligt när jag är här (när man är på främmande ort?) så går jag, och går. När jag kom hit i söndags kväll så letade jag rätt på domkyrkan, den lyckades nämligen vara låst vid varje tillfälle som jag gick förbi under min förra vistelse.

Visby domkyrka.

Den var såklart väldigt prålig och grann inuti, som domkyrkor oftast är, och det fanns hur mycket som helst att gå runt och kolla på. Det passar mig som kanske inte är nåt fan av den minimalistiska stilen rent allmänt. En kantor satt och övade något vackert stycke och nu ångrar jag att jag inte tog reda på vad hon spelade. Det lät nämligen inte särskilt svårt, alltså allt är svårt att spela riktigt bra men jag tror inte att det hade varit så svårt att spela det lite halvdant – läs att jag kanske hade kunnat lära mig det. Den som vet med sig att kännedomen kring pianostycken är mycket god får gärna gå in på min insta och se om det är nåt som känns igen! Den var uppbyggd typ som Månskenssonaten.

Och framme vid koret hade de smällt upp en bönebåt eller vad jag ska kalla det:

Jag kände mig inte så inspirerad så jag skrev den kortaste möjliga bön jag kan komma på:

Tack

Hjälp

Förlåt

och slängde i “skeppet”. Jag plockade givetvis inte upp någon annans lapp men vissa var lite slarvigt vikta och jag kunde se att många hade verkligen gått all in med sina böner och funderingar. Fint!

Jag bor väldigt flott på ett litet B&B som heter Mullbärsgården, jag tror att de har tio rum eller nåt sånt. När jag sitter här och skriver så har jag en fontän som skvalar precis nedanför mig och det är fontänen i Almedalen, för er som hittar i Visby. När jag checkade in så bytte jag några ord med kvinnan som bodde i rummet bredvid och hon sa att Mullbärsgården är en välbevarad hemlighet, ett riktigt smultronställe med många återkommande gäster. Hon upplyste mig också om att vi två hade de finaste rummen, och det kan jag verkligen tänka mig för mitt rum är fabulöst med superfräscht badrum, stor balkong och allt. Nu är ju inte jag här på semester så det är inga sovmornar direkt, men något som jag också verkligen uppskattar här på Mullbärsgården är att jag har eget kylskåp och egen frukost. Att passa frukosttider på hotell är nämligen ingen favorit hos mig, faktum är att många gånger skippar jag hellre frukosten än ställer klockan och hastar ner till en slamrig matsal när jag är på semester. Så länge det finns snabbkaffe och vattenkokare på rummet så är jag alltid nöjd! /K

 

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Vinn örhängen från Moster Annas smycken!

Anna Ulvskog är ett bekant ansikte för många Växjö-bor, och att hon är en kvinna som får saker gjorda är ingen nyhet. Hon driver redan Annas hälsobyrå med bravur, och nu har hon även startat Moster Annas smycken…! Om ni inte redan sett vad hon har för sig så MÅSTE ni gå in och följa Moster Annas smycken på instagram och/eller facebook, jag varnar dock för att du kan bli sötsugen..!

Dessa högg jag direkt såhär i Pride-tider! En bit regnbågstårta med en rejäl gräddklick på toppen.

Vill du också ha ett par handgjorda örhängen från Moster Annas smycken? Jag tävlar ut dessa tre varianter:

Liten Pride-tårta, samma som mina.
Stor Pride-tårta, för den som kanske inte är så förtjust i en massa grädde?
Eller varför inte apelsiner? Det känns inte så somrigt ute just idag men sommaren är snart här och då kommer de att passa perfekt!

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att lämna en kommentar nedan och berätta vilket par du vill ha, och varför du vill ha just det paret. Vinnare dras lördag 8/5 här på bloggen!

Vill du köpa andra örhängen, fler örhängen, kanske en nyckelring eller lämna önskemål om något särskilt bakverk till Anna? Du får kontakt med henne genom att maila henne på info@annashalsobyra.se eller genom att skicka DM/PM till Moster Annas smycken.

Ett par örhängen kostar 159 kr, och om du köper fler par så kostar de 129 kr paret och inrikes porto bjuder Anna på om du vill att hon skickar smyckena till dig!

Och för dig som inte vet vem Anna är så kommer det en bild på henne här:

Bild skamlöst stulen från hennes fb. Detta är alltså hennes nuvarande profilbild… hon är inte riktigt som alla andra. Och just därför är hennes smycken inte heller som alla andras!

Så nu är bara frågan, vilket par vill du ha? Och varför? Lycka till! /K

Uppdatering 210508: Eftersom Vivvi är min enda tävlande så får hon alla tre paren! Grattis Vivvi, örhängena finns inom kort i din brevlåda! Jag hoppas att både du och din omgivning får glädje av dem! /Kram K

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Var smart – ge upp som Carola

Jag läste på Carolas instagram att hon hoppar av Let’s dance, trots att det gått som tåget i tävlingen och att en finalplats var inom räckhåll och jag tänker vad bra, vilket mod! Jag gissar att hon, liksom de allra flesta som lever på sitt artisteri, är vana vid att periodvis ha en orimlig arbetsbelastning och jag tänker att nåt är knas med hela upplägget när en tävlingsmänniska som Carola hellre hoppar av än kör vidare när segern är inom räckhåll. Hon mår helt enkelt inte bra av det absurda arbetstempot där det inte finns någon tid för återhämtning för varken kropp eller knopp – och valde att hoppa av.

Carola tillsammans med sin danspartner Tobias Karlsson. Bild snodd från Carolas hemsida.

Vi har i vår kultur kollektivt valt att lägga nåt slags romantiskt skimmer över människor som “aldrig ger upp”, de som bara kör på in i kaklet och vidare på andra sidan. Hälsa schmälsa, relationer och personlig utveckling kastas åt sidan – vi älskar att hylla de som hellre offrar allt än “ger upp”. Men jag ser det inte så alls. Jag har faktiskt aldrig fascinerats av t ex elitidrottare som förstör sina kroppar i unga år medan de jagar sekunder och centimetrar, eller ger upp drömmen om en familj för att det inte får plats en graviditet i karriärplanen. Däremot är jag såklart tacksam över att dessa individer finns, för de finns i mängder inom t ex forskning och där får vi alla ta del av deras uppoffringar genom vetenskapliga framsteg. Men ser jag upp till dem för att de snöat in på en grej och offrar allt annat? Som ett självändamål? Nej, det gör jag inte. Däremot så ser jag upp till Carola som kastar in handduken inför hela svenska folket, där andra ser en mes som ger upp ser jag en vuxen människa som tar ansvar och sätter gränser. Det finns så många svenskar som borde släppa taget om en orimlig arbetsbelastning och jag hoppas att de låter sig inspireras. Heja Carola! /K

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Fullt ös i Visby och försök själv att trycka ner potäter i skorna

Jag har varit på Gotland och jobbat i Specsaversbutiken där under de senaste två veckorna. Om det är optikerbrist på fastlandet så är det ännu värre på Gotland (eller gula fläcken som jag numera kallar ön) och det är mer än en månads väntetid för att få en synundersökning. Med andra ord så har det inte varit något sölande utan hela teamet jobbar intensivt varje dag för att hjälpa så många som möjligt!

Specsavers i Visby! Ni ser muren i slutet av gatan.

Specsavers i Visby drivs av optiker Jens Schedin och butikschef Kristin Dahlgren. Jens har ett ansikte som många Växjö-bor känner igen. Jag berättade för hans personal att för x antal år sen så var Jens en av de coolaste katterna i stan med sina slimmade kavajer, smala slipsar och spetsiga skor. Outfiten är utbytt men han är fortfarande cool!

Leg optiker Jens Schedin.

Min plan var såklart att ta en gruppbild på hela butikens fantastiska personal, men det var bara att glömma. Trycket har helt enkelt varit för högt och jag får göra ett nytt försök när jag åker dit igen om ett par veckor! Idag får ni nöja er med foton på Jens och Kristin.

Butikschef Kristin Dahlgren.

Visbybutiken är nog den finaste Specsaversbutik jag sett faktiskt. De har haft flax med lokalen så till skillnad från många andra butiker så är den även välplanerad bakom kulisserna, rymligt lager, verkstad, personalutrymme osv. Många gånger (oavsett bransch) så måste man i butik prioritera det som kunderna ser och det blir inte alltid så mycket plats över till lagerhållning och personal.

Det var en ren fröjd att jobba under Kristin, hon är så tydlig med vad hon vill åstadkomma. Jag fick också en känsla av att jag direkt skulle få veta om jag gjorde henne missnöjd på nåt sätt, och för mig är det inget negativt utan snarare en trygghet. Alla butiker har olika rutiner och som konsult vill man inte behöva gå runt och fundera på om man ställer till en massa merjobb för någon genom att göra saker annorlunda än vad de är vana vid, jag vill veta om jag gör fel så att jag kan göra rätt istället och med Kristin är det inga tveksamheter. Jag blev direkt imponerad av hennes ledarstil och jag blev ännu mer imponerad när jag insåg att hon inte ens fyllt 30..!

Vad har jag gjort förutom att jobba då? Jo jag har gått och gått och gått. För den som är det minsta intresserad av historia så är det faktiskt bara att gå runt i Visby och njuta av allt gammalt som är bevarat. I måndags hade jag tänkt att börja gå in ett par nya skor som jag köpt, jag tänkte att det var lämpligt att ha dem några timmar varje dag i butiken.

Dessa hade jag tänkt mig, med strumpbyxor och klänning.

Men efter att ha gått över 50 000 steg under helgen så var det omöjligt, jag fick knappt på mig dem och när jag väl lyckats pressa i fötterna med skohorn så gick det inte att gå en meter. Så skorna följde med hem igen lika hårda som när jag åkte!

Autentiskt foto på mina fötter efter helgen.

När jag åkte hem så kunde jag konstatera att vi allihop tillsammans gjort ett fantastiskt jobb. Vi har under dessa två veckor gemensamt tagit hand om 382 bokade patienter, samt ett antal obokade besök gällande lite mer akuta bekymmer. Vi har beställt glasögon till ca 300 patienter samt skickat en lång rad remisser för dem som behöver träffa ögonläkare av olika anledningar. Jag är glad över att jag har ett jobb där jag så tydligt kan se att jag gör nytta! /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

När optikern behöver gå till optikern

Idag har jag varit hos optikern och gjort en synundersökning och det var verkligen välbehövligt. Jag har såklart kollat av synen regelbundet, men det har alltid varit nån snäll kollega som gjort det snabbt mellan undersökningar och det var längesen som jag liksom gjorde en full undersökning. Så jag gick in på nätet och bokade en tid som vem som helst, och eftersom jag är lite sugen på stabila kontaktlinser (istället för mjuka som är det vanligaste) så bokade jag en tid hos min klasskompis Andreas Asplund som jobbar på Synkliniken i Växjö.

Leg optiker Andreas Asplund. Vi har inte setts på ett tag och han berättade att han frivilligt börjat plugga igen och siktar på en magister i optometri. Han är galen.

Jag kan tycka att det är lite ledsamt att stabila kontaktlinser som är det vanligaste i stora delar av världen, är så ovanligt i Sverige idag. Ledsamt eftersom stabila kontaktlinser ger bättre synskärpa, de är bättre för torra ögon (jättevanligt), de är bättre för miljön och de är i regel billigare att använda. Vad är då problemet undrar du? Jo de kräver en viss tillvänjning, de känns inte toppen första gången du ploppar i dem i ögonen till skillnad från mjuka kontaktlinser som ofta känns okej direkt. Och så måste du rengöra dina stabila kontaktlinser, du kan inte bara kasta dem som du gör med endagslinser och vi är inte längre så benägna att ta ett visst meck nu för att något ska fungera bättre på sikt. Vi vill ha det vi vill ha och vi vill ha det igår.

Lite ovant för mig att vara på den här sidan om maskinerna! Vi fnissade lite åt att det krävs inte så många mätningar innan det känns som att vinna på Triss när optikern slutligen säger “och nu får du blinka hur mycket du vill!”

De har en massa roliga maskiner och prylar på Synkliniken, och vi pratade lite om det där med teknikfixeringen i vår bransch. Visst är det kul med ny teknik, men det är ju väldigt sällan som det är sånt fokus på det i andra branscher. Jag rekommenderar ju liksom inte Maria på Marias hårstudio för att hon jobbar med särskilt fantastiska toppmoderna saxar, jag har ingen aning om vad hon har för saxar och jag bryr mig inte heller – jag rekommenderar henne för att jag tycker att hon är en skicklig frisör. Jag tror också att en tillräckligt skicklig kock kan laga fantastisk mat på vilken spis som helst. Och på samma sätt så går jag till Andreas för att jag vet att han är kunnig och kan sitt hantverk, jag tycker såklart att det är jättekul att se alla roliga manicker de har men jag vet också att han hade klarat att undersöka mina ögon utmärkt utan dem.

När jag spanade på bågar så drogs min blick till den här bågen direkt för att det var så fin finish på den, tyvärr svårt att fånga med en mobilkamera. Och jag blev inte förvånad när jag tittade närmre på den och såg att märket var Andy Wolf – just det märket snöade Wincent och jag in på när vi var på nån mässa nånstans. Det var lite kul att jag fastnade för det igen utan att veta att det var just Andy Wolf!

Det är för övrigt alltid en fröjd att prova bågar när de är så här fint presenterade.

Tom Ford-bågen längst upp till vänster var väldigt flott. Och ser ni den fiffiga spegeln ovanpå bågarna? Den gör att man inte behöver leta upp en spegel varje gång man vill spegla sig…
… man bara tittar upp! Se så glad den är.

Hur löd domen då? Jo precis som jag misstänkt så behöver jag starkare glasögon. Och föga förvånande så har jag en convergence excess, förvåningen uteblir eftersom jag är närsynt och trivs så bra utan glasögon. Men nya glasögon får vänta, nu ska stabila kontaktlinser måttbeställas för just mig. Och så ska vi boka ny tid för att skjuta ljusblixtar! Man skjuter alltså ljusblixar i ansiktet för att stimulera en viss nerv och därmed motverka torra ögon. Jag tyckte att det lät fantastiskt spännande! Andreas sa försiktigt att det är möjligen inte riktigt lika actionfyllt som det låter men jag tycker att det låter väldigt Star wars. Behandlingen funkar för mer än 80% av de som provar, håll tummarna för att den funkar även för mig!  /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Stenbäcks mattor och jag börjar bli som Elvis

Sedan jag kom på att man enkelt kan beställa heltäckningsmatta i vilken färg eller form som helst så har jag blivit lätt besatt. På Stenbäcks mattor är det bara att välja matta, uppge mått och säga om du vill att de ska fålla kanten snyggt eller ej, och så fixar de det. Det är inte gratis men det är mindre kostsamt än vad jag hade gissat, och det är såå roligt! Sist jag var där så beställde jag några småbitar och en ljuddämpande matta till mitt arbetsrum.

Dessa små bitar lade jag i skåpet där Wincent bl a har sina boots.

Kolla så fint! Bara att lägga ut bitarna och in med skor och stövlar som inte behöver vara varken helt rena eller helt torra, det märks inte.

Och sen så kände jag att jag behöver en matta i mitt arbetsrum nu när jag jobbar på distans och pratar mycket i head-set där alla möjliga ljud gärna tas upp av mikrofonen. Och jag hittade exakt det jag önskade, en matta särskilt gjord för att dämpa ljud.

Här beställde jag med fållad kant så att det bara är att rulla ut mattan, och eventuellt rulla ihop den igen om jag inte vill ha den längre eller vill flytta den.

Nu har jag precis rullat ut den men det känns redan stor skillnad när jag testsjöng lite därinne…! Någon mer ljuddämpande fönstergardin också så är vi hemma!

Visst ser det proffsigt ut? Nu är även golvet i jobb-mode liksom!

Och nu när jag hittat hem på Stenbäcks mattor… jag och Wincent besökte ju Graceland under vår smekmånad. Och Elvis hade lurviga väggar i trappen till nedre plan och det tyckte vi var så himla fräsigt. Och vi har ju en trappa till nedre plan… jag tror att ni förstår vart detta barkar. Så när jag hämtade mina mattor så passade jag på att fråga hur man sätter upp heltäckningsmatta på väggar. Till min stora förvåning så var de inte helt säkra, tydligen är inte lurviga väggar big business..! Hur är det möjligt? Men de sa att de löser såklart det om det blir aktuellt. Och vet ni, jag har en känsla av att det bara är en tidsfråga. Fortsättning följer…! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

MODET LEVER VIDARE och Sara Danius och 8 Mars

På Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm har man sedan ett par veckor tillbaka kunnat se utställningen MODET LEVER VIDARE. Det är en hyllningsutställning till Sara Danius och modet, i ordets dubbla betydelse. Många av de plagg och föremål som Sara Danius ägt och som visas på utställningen, auktioneras just nu ut på Tradera till förmån för det som kommer att bli Sara Danius minnesfond. Fonden kommer att gynna kvinnliga pionjärer inom litteratur, foto, konst, teater, dans och design och i skrivande stund så uppgår beloppet för sålda föremål till 761 324 kr och allt är inte sålt än. Det är imponerande och det säger en del om vilket intryck Sara Danius gjorde under sin alltför korta livstid. För dig som inte vet vem hon är så kan jag varmt rekommendera hennes sommarprat!

Underbara Sara Danius! Vem kvinnan i mitten är vet jag tyvärr inte men till höger ser ni ännu en av mina förebilder, Ewa Fröling. Bilden är från en modevisning för Camilla Thulin. 

Jag var såklart också sugen på att bjuda på något av plaggen, men jag fattade rätt så snabbt att jag hade såklart ingen chans. Jag scrollade runt och tittade på knytblusarna, de vackra skorna, örhängena, väskorna. Det mesta ser oanvänt ut och mycket har burits på någon enstaka fest eller formell tillställning. Men så plötsligt dyker det upp en parfymflaska där det inte är så mycket parfym kvar.

Jag lägger ett bud men tror egentligen inte att det räcker för att vinna. Men det gör det! Tydligen är det så att vi som saknar Sara Danius ser det här på lite olika sätt. I andras ögon så smäller det uppenbarligen högre med något festplagg eller nån aftonväska som kanske fått följa med på Nobelfest. Men för mig… jag vill hellre ha den flaska som nästan är tom, än de parfymflaskor som ser oanvända ut (det finns såna också att bjuda på). Jag vill hellre ha den flaskan som hon hållit i och använt igen, och igen, och igen.

Som förväntat så var det blusen från modevisningen ovan som inbringade mest pengar.

63 000 kr betalade någon för den här. Symbolvärdet är dock betydligt högre. Knytblus i silke, design Camilla Thulin.

Det var såklart ingen slump heller att många av auktionerna avslutades igår, 8 mars. Jag känner mig nöjd med att ha bidragit till Sara Danius minnesfond, även om de inte kommer att kunna skicka parfymen till mig förrän utställningen är över. MODET LEVER VIDARE. /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Emilia Svanbrink på Träningsfabriken

Sanna och Emilia är två sköna bönor som bor lite längre söderut, och i vanliga fall så träffas vi tre minst ett par gånger om året på nåt hotell nånstans så att vi kan käka middag ihop och dricka tolv drinkar. Med nuvarande restriktioner så kändes inte det så lämpligt, så vi bestämde oss för att ses på Träningsfabriken och umgås lite där istället! Förena nytta med nöje samtidigt som vi har gott om plats så att vi kan hålla avstånd. Emilia tävlar i Crossfit på hög nivå och helt ärligt så är det en fröjd att se henne träna. Har du hållit i en orm nån gång? De är slanka och smidiga men tyngre än vad man tror och jag får lite samma känsla när jag ser på Emilia. Hon är ganska nätt men ser liksom ändå tung ut, det är bara muskler på den kroppen numera!

Sanna tog med sig sin Andreas, och Emilias man Mattias var också med och det var han som klurat ut ett pass som skulle passa alla och allas respektive åldersskavanker.

Mattias, Emilia, Sanna och Andreas.

Först lite genomgång. Notera hur pigga och fräscha de ser ut före träning.

Och sen var det bara att dra igång! Ner på golvet…

… och skutta upp på plattan. Upprepa en sisådär tusen gånger. Det kändes åtminstone som att hon hann göra det tusen gånger! Mycket spänstig.

Och så byter vi till att lyfta plattan… 

… och så sätter vi ner den igen. Upprepa tills du svimmar eller spyr eller tiden är ute.

Här känns det lite som Andreas undrar varför i helvete han följde med på detta.

Emilia är också tvungen att pusta ibland. Och Sanna ror så att hon får fartvind i håret, ser ni? Inte dåligt!

Och så gör vi lite benböj medan Mattias spankulerar.

Sanna har ju södra Sveriges snyggaste rumpa enligt mig så den var jag självklart tvungen att fota, hehe! Bästa Sanna. Grann både utanpå och inuti.

Emilia har ett samarbete med en aktör som tillverkar träningskläder och just den här dagen så hade hon spritt nya kläder på sig, provplagg som måste träningstestas för att säkerställa att de håller måttet vad det gäller passform och komfort. Om du är på jakt efter schyssta träningskläder så rekommenderar jag att du surfar in på https://xpdbls.com/sv/ och tar dig en titt. Jag har flera plagg från dem och kvalitén är super. Om du bestämmer dig för att köpa något så får du rabatt med Emilias rabattkod “Emilia15”.

Ett öga ständigt på klockan. Som alla som tränar intensivt vet, så är det livsfarligt att träna någon sekund för mycket.

Kolla in den ryggen, haha! Helt galet och här poserar hon inte ens.

Emilia ror och ror utan att komma till dörren medan Sanna… ja ni ser själva, hehe. Hon är liksom inte den som kör på halvfart när hon tränar om jag säger så.

Äntligen har klockan ringt för sista gången och alla kan stretcha och pusta!

Det var otroligt kul att ses en stund även om vi fick kompromissa lite. Och jag var så stolt över att visa dem Träningsfabriken! Det är en så fin anläggning och det är så otroligt tacksamt just nu att lokalerna är gigantiska. Det är verkligen gymet där alla vill vara och ingen vill gå hem! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

We are the world och jag älskar Åza

Idag är jag bakis för andra dagen i rad vilket känns absurt med tanke på hur sällan jag är bakis överhuvudtaget, det händer liksom inte en gång om året ens. Jag dricker ofta ett glas vin men sällan mycket mer och tål således inga mängder utan att jag får lida för det dagen efter..!

Men i fredags så hade jag och Åza bestämt att vi skulle frossa i skaldjur och dricka bubbel, och ja – det gjorde vi med besked. Jag föreslog att vi skulle ses på dagen och göra detta, eftersom jag tycker att alkohol gör sig bäst om man intar den på dagen! Så är man liksom lite lullig under eftermiddagen, nykter till kvällen och vaknar pigg och fräsch dagen efter. Haha! Det går tydligen inte att pusha hur långt som helst, det där med att vakna pigg och fräsch dagen efter. Det visade sig att mängden alkohol spelar en viss roll, who knew. Och det var inte meningen att jag skulle bli så rund om fötterna men jag hade roligt och jag blev bjuden på goda viner..! Åza är så smart, rolig och allmänbildad och tiden bara rusade iväg. Jag blev snabbt den där jobbiga gästen som inte vill gå hem och det är inte likt mig alls. Men på det sättet är Åza så skön att hänga med överhuvudtaget, jag är nämligen helt säker på att om hon verkligen velat att jag skulle gå hem tidigare än vad jag gjorde så hade hon uttryckt det utan sura miner från något håll. Jag kan också bli lite självmedveten när jag dricker för jag vet att så småningom så börjar jag prata nåt hiskeligt, och det kan var svårt för andra att få en syl i vädret – men samma sak där, jag är säker på att Åza klarar att hävda sig i såna situationer. Jag upplevde för övrigt inte att hon blev lika påverkad som jag under tillställningens gång, men när jag tänker tillbaka på hur vi satt i soffan med varsin hund i knät och sjöng med för full hals, utan att kunna texten, till “We are the world” så tänker jag att hon var nog inte riktigt glasklar hon heller, hehe!

Om ni vill se allt gott som hon bjöd på så hittar ni bilder här: https://www.azabrennander.se/2021/02/13/dagfylla-de-luxe/

Bästa Åza! Ska man bara ta en bild, så tar man ju den när värdinnan och de två hundarna knött ihop sig i ena hundens korg, eller hur?

Något som jag inte berättat för Åza, är att när jag kom hem sen så var ju inte klockan så mycket så Wincent och jag kollade på en film. Och när den var slut och jag skulle borsta tänderna så insåg jag att jag satt på mig glasögonen av ren vana när jag satte mig vid tv:n. Att jag redan hade kontaktlinser i, märkte jag uppenbarligen inte. Jag kollade alltså på en hel film med både kontaktlinser och glasögon på, haha! Jag är en skam för mitt skrå!

Och igår när jag hade återhämtat mig från ovan äventyr, så hade Wincent och jag beställt trerätters för utkörning från PM, och de rekommenderar ju vilka viner man ska äta till varje rätt också så det hade jag åkt till Systemet och införskaffat. Middagen var en stor succé, jag tycker att det är fantastiskt att de kan göra menyer som är så enkla att bara värma på och servera. Jag följde instruktionerna minutiöst och det lönade sig för allt var perfekt!

Men nu är det slutfestat för ett tag, tant måste vila upp sig. Jag önskar er en skön söndag i det vackra vintervädret! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: