Pinchos och Giving people och en smartare fredagsstrategi

Som ni kanske minns så var jag ute en sväng med Wincent och Glenn förra fredagen, vi tog en öl på Bullet bar och var patetiskt trötta. Idag var vi lite smartare för vi tog med oss fröken Ella och då passar det bra med middag kl 17, och det visade sig att det passade bra även för trötta 40-plussare, hehe! Vi gick till Pinchos för det passar både stora och små.

Jag hade bilen med mig så jag körde deras alkoholfria Mojito som är supergod!

För er som inte har varit där så beställer man själv maten i en app, sen hämtar man sina tapas på små brickor, och brickorna sätter man sedan i ställ på bordet. Dock så blir det lite av en utmaning när man är lite kort i rocken och vill spana på den som sitter mittemot..!

Då får man spana under brickan! Ella var lite impad av Wincents skägg som inte bara är prydnad, det funkar även som popcornfångare.

Ella spillde på sin klänning och deklarerade glatt att “det gör ingenting!” Pappa Glenn som är tvättansvarig höll inte riktigt med till 100%.

Det var väldigt mörkt därinne idag, mörkare än vanligt? Hur som helst, det var inte mörkare än att Ella spekade runt i halva lokalen så fort hon ätit upp. Och nej, hon störde såklart ingen, då hade hon fått komma och sätta sig med oss igen.

Sist när vi var på Pinchos så råkade jag beställa en drink med alkohol (jag körde den gången också) och jag svor lite för de är ganska dyra. Men det var inget att göra utan jag gick tillbaka till baren med den, sa att den här kan jag tyvärr inte dricka idag, och beställde en ny utan alkohol. Sen när det var dags att betala så såg jag att de tagit bort alkoholdrinken från notan..! Det tyckte jag var väldigt flott, jag tycker ju egentligen att vuxna människor får ta ansvar för vad de själva beställer in. Men kanske funkar det likadant där som på de flesta andra ställen; ju mindre man klagar och tar saker för givet, desto bättre service får man…

“Härliga tider”, haha! Jag skrattade högt när detta trillade in i telefonen. Givetvis blev det tumme upp även ikväll.

För övrigt så var nog dagens höjdpunkt när jag köpte och skickade iväg ett par skor genom Giving people, välgörenhetsorganisationen som förmedlar hjälp mellan oss vanliga medborgare. Just de här varma och framförallt vattentäta skorna hamnar hos en tös som just nu går omkring i slasket med trasiga skor… hon blir glad av att få, och jag blir glad över att få kunna ge. Win-win! Om du också vill göra en insats, eller om du själv behöver hjälp, så är det bara att gå in på http://www.givingpeople.se och läsa dig till hur man gör! Ha en skön fredagkväll hörrni. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Pippi och Monika Lundin och Dunkadunka på Träningsfabriken

För ett tag sen så snubblade jag över konstnären Anders Larsson på fb som bl a har målat den här tavlan av Pippi Långstrump och jag älskade den så fort jag såg den! Jag mailade honom raskt och bad att få köpa den som poster. Det visade sig att han hade ett jättebra pris om jag köpte två, så jag tänkte en till mig och en till min kompis Ella. Sen när jag fått hem dem och rullade ut dem… alltså Ella är ju bara tre och ett halvt, detta kanske inte var så genomtänkt. Jag vill ju inte att hon ska få mardrömmar liksom, hehe! Men Ellas pappa gillade den skarpt och sa att den kommer säkert att göra succé så småningom när hon är lite äldre. Så idag har jag ramat in den och bubbelplastat den så att han kan förvara den tillsvidare.

Bild skamlöst snodd från konstnären Anders Larssons facebook-sida. Om du också blir sugen på att ha något av hans verk på väggen så tycker jag att du ska maila honom på anders.larsson.swe@gmail.com!

Den här med Ronja Rövardotter är också häftig:

Konstnär: Anders Larsson

Och på tal om konst så är jag såå nöjd med tavlan som jag köpte av Monika Lundin nyligen! Det är det första “riktiga” konstverket jag har köpt, i meningen att det kostade en slant. Ni förstår säkert att jag inte personligen värderar konst efter hur mycket den är värd men – äh, ni fattar vad jag menar! Hur som helst så kan jag uppriktigt säga att jag har njutit av den här tavlan VARJE GÅNG som jag satt mig i tv-soffan sen jag hängde upp den. Den är så fin! Underbara färger och härligt abstrakt, jag hittar nya grejer i den hela tiden.

Målad av Växjökonstnären Monika Lundin, som du lätt hittar på fb om du vill se fler av hennes verk.

Nu har jag varit och kört spinning på Träningsfabriken, jag var i god tid så jag satt och spanade en stund på bl a Anna Augustsson som var i full gång. Hon är stark som en oxe OCH springer som en gasell, jäklar vad det gick undan! Heja heja!

Anna i svart!

Idag var det intervallträning i spinningsalen, och det var såå roligt! Bra musik och instruktören Johanna Björk är en av de få som vågar vrida upp musiken lite så att det blir lite tryck! Jag är ganska ljudkänslig så många kanske tror att jag tycker att man ska hålla volymen nere, men jag tycker alltid att man ska anpassa sig efter de som vill ha högst volym! Det finns nämligen öronproppar att tillgå för den som tycker att det blir för högt, jag har alltid med mig öronproppar som jag petar in så fort jag tycker att ljudnivån blir för hög oavsett sammanhang. Däremot finns det inget att göra för den som tycker att musiken är för låg och därmed inte får till rätta känslan! Så upp med volymen! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

Bullet bar och Gäst-DJ och Kuddkonflikt

Igårkväll käkade vi middag på Bullet bar! Jag har hört talas om den där salsiccian som de serverar så igår testade jag den trots att jag egentligen kanske var mer sugen på en Portobello-burgare..! Till skillnad från Wincent så är jag inget stort fan av korv men med lite bubbel till så slinker det mesta ner.

Vid niotiden så brukar de ju ha gäst-DJ, och så även ikväll. Och ikväll var det inte vilka som helst som stod för musiken utan två av mina kära bandkompisar i Zebrakings!

Johan Holst och Micke Ringdahl i DJ-båset!

De spelade jättekul musik, allt var inte i min smak men det var roligt att höra så mycket hårdrock som jag aldrig hört förut! Vi gissade hejvilt vid vårt bord och använde appen Shazam för att kolla vem av oss som hade rätt och det var Wincent som hade rätt de flesta gångerna. Själv tyckte jag att väldigt mycket lät som “Purple utan Gillan” men det gilldes tydligen inte som ett korrekt svar, hehe!

Korv med mos, surkål, rostad lök och riktigt staak senap, ni vet så att det fräser lite i näsan. Nom nom!
Glenn var så pigg och glad som man är en fredagkväll efter jobbet när man är 40+..! Vi skrattade och gäspade om vartannat och jag kände mig lite patetisk faktiskt! Det känns som att utgång på fredagar inte är ett rimligt alternativ numera.
Jag får be om ursäkt för sjukt dåliga bilder, det här är alltså jag till vänster och Wincent till höger.

Och på tal om att börja bli gammal, jag har haft lite problem med nacken sedan ett tag tillbaka utan att fundera jättemycket över det. Sen när jag kom hem från Teneriffa så kom jag på att jag inte känt av nacken på hela veckan. Hmm..! Efter lite klurande så började jag rikta uppmärksamheten mot min sängkudde, och insåg att vi lagt en hel del pengar på själva sängen, men kuddinköpen har inte varit så genomtänkta. Så jag åkte till KungSängen ute på I11 och sa precis som det var, berättade hur nacken kändes. Hon rekommenderade en svindyr kudde men jag kände att detta är kanske inte rätt grej att snåla på om man har problem! Och så fort jag började sova på den här kudden så försvann känningen i nacken direkt. Jag är imponerad!

Min nya fina kudde!
Här kan ni se lite mer hur den funkar.

Wincent som var med i affären slog till på en likadan, och även han är nöjd med sin. Eftersom kudden är lite bred och lika hård hela vägen ut i hörnen, så tycker jag att det är mysigt att man kan ligga nära och ha huvudena på samma kudde! Wincent hävdar att kudden är för liten och att han hamnar utanför.

Konstverk av Wincent Ek. Jag ligger, fint sminkad, på hans kudde. Han ligger och lider till vänster, utanför kudden. Min kudde är och förblir (enligt honom) i mint condition därute till höger.

Hur fördriver ni tiden i det här ruskvädret? Jag brukar inte vara så kinkig men idag vill inte ens jag gå ut om jag inte måste. Det blåser liksom regn nedifrån/från sidan på ett icke önskvärt sätt! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Det A säger om B säger mer om A än om B

Godmorgon! Som ni kanske minns så spenderade jag nyligen en vecka på Teneriffa, och det dök upp en enkät från hotellet på mailen häromdan där de ville veta hur jag hade upplevt min vistelse. Jag fyllde i helt sanningsenligt att hotellet var väldigt fräscht, trevlig personal som gjorde allt för att vi skulle trivas, jättebra träningsmöjligheter, sköna sängar, god mat, nära till strand och shopping osv. Jag skrev att jag tyckte att de var skumt med genomskinlig glasdörr in till toaletten men att mamma och jag vande oss vid det, ingen big deal. När jag skickat iväg enkäten så blev jag lite nyfiken på vad andra människor skrivit och gick in och kollade… men det är ju sällan en bra idé att läsa recensioner om man vill främja någon slags positiv syn på mänskligheten. Gode tid vad folk klagar och gnäller! Man kan tro att de betalat typ 1 miljon kr för sin resa, med alla sina förväntningar och krav. Jag är faktiskt förbluffad och negativa kommentarer har verkligen inte den effekt på mig som författaren troligen hoppas på, jag tänker nästan tvärtom när jag läser. Några exempel:

“Receptionspersonalen ointresserad”, här misstänker jag genast att du ville att de skulle göra nånting som inte ingår i deras arbetsuppgifter.

“Solstolarna ställdes om varje kväll. Mot skuggsidan. Alla fick möblera om och rikta dom mot solen.”,  det är riktigt. Solen vandrade över himlen varje dag och jag fick också vrida min solstol (som vägde typ ett hekto) med jämna mellanrum. Jag funderar över var du bor om du aldrig sett detta naturfenomen förut.

“På dagen är det för varmt att sitta på balkongen”, ja, när det är fint väder på Teneriffa så blir det varmt i solen. Det finns massor med resmål om du inte gillar sol och värme, Sverige t ex. 

“Inte jättekul frukost, speciellt ganska lite fruktalternativ”, med den frukostbuffén, och all frukt som fanns, så blir jag nyfiken på vad du är van vid för frukostar. Och så heter det få alternativ.

“Ligger tyvärr vid mycket störande busstrafik”, eller så är det positivt att hotellet ligger precis vid en centralstation med bussar som kan ta dig vart du vill över hela ön.

“Underhållningen är undermålig”, nej, det är den inte. Bara… nej. Sen kanske den inte var i din smak men det är en annan sak.

“Middagen var ingen höjdare ,vi åt bara en kväll”, här blir jag uppriktigt nyfiken på hur maten hade behövt vara för att duga, det fanns ju hur mycket som helst att välja mellan, oavsett kosthållning, med kockar som stod i givakt för att grilla grejer på beställning. 

“Personalen var inte trevlig”, okej. Ingen i receptionen var trevlig, ingen på gymet. Ingen på restaurangen, ingen vid poolen, ingen i baren. Då undrar jag, hur trevlig är du själv? 

Man har inte roligare än man gör sig! Glad semesterfirare i Las Vegas för ett par år sen.

Sen är det givetvis så att det finns legitima klagomål, men om jag som läsare ska lägga någon vikt vid dem så måste det vara lite mer utförligt beskrivet än att maten var “dålig” eller personalen “otrevlig”. Min kompis Sanna var på en resa där en gäst klagade på hotellet över att vågorna i havet var för höga, haha! Otroligt roligt. Samtidigt så är det ju synd om dessa gnällspikar som troligen har sparat och gnetat och lagt semesterdagar på en resa, och under tiden så har de skapat en bild som verkligheten inte kan leva upp till.

Vi kan väl hjälpas åt och strössla lite beröm omkring oss? Här är jag väldigt inspirerad av amerikaner som sällan håller inne med en komplimang. Om drinken var god, om sängen var skön, om du uppskattar inredningen i restaurangen eller vad som helst – säg det! Det kostar inget och både du och den du berömmer blir glad. /K

 

 

 

 

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

 

Dubbelspinning på Träningsfabriken och löjrom och min snygga svägerska

Idag så fick jag en flygande start på Träningsfabriken genom att köra 90 minuter spinning! Det låter mycket när ett vanligt pass är 45 minuter, men konstigt nog är det inte särskilt mycket jobbigare att cykla lika mycket till. Jag tycker alltid att all träning är jobbigast innan jag blivit riktigt varm och kommit igång och svettas ordentligt, när jag väl kommit över den tröskeln så är jag uthållig!

Erika Johansson instruerade första halvan, sen tog Jonny Fransén vid. Goingar!

Vid något tillfälle så hoppade Erika av cykeln och gick runt och kollade läget, så att alla mådde bra och så. Det var någon riktigt bra elektronisk låt med fet bas just då, och jag som alltid får hålla igen när det är bra musik för att inte rusa i puls, blev oerhört nöjd när hon rätt som det är säger “ja nu är det 2 minuter kvar på den här låten, antingen så håller ni ett öga på pulsklockan – eller så skiter ni i den och bara kör!” Moahhahaha! Jag sket fett i pulsklockan! Älskar att cykla som en galning om musiken är rätt!

Sen var jag bjuden på en riktigt flott söndagslunch hemma hos min kompis Andy, han har nämligen kommit över äkta löjrom från Kalix! Och jag äter glatt all möjlig rom och tycker att det är jättegott, även tångrom, men visst var den här löjrommen i en helt annan klass än den man hittar i butik! Oj vad gott det var! Smakexplosion!

Löjrommen serverades med smörstekt briochebröd, smetana och rödlök. Jag och Andy brukar alltid äta den förrätten när vi är på PM:s bistro och han nailade den! PM fast hemma!

Och till “varmrätt” fick jag råbiff, också en stor favorit för mig. När jag tänker efter så gillar jag verkligen råa grejer, iallafall för att vara svenne.

Alla de rätta tillbehören! Kapris, senap, rödlök, rödbetor, pepparrot och en äggula.

Den här helgen har verkligen gått fort, jag känner mig nästan lite lurad. Men dagarna går ju så fort och snart är det helg igen. Nästa helg fyller min svägerska år, och apropå det så måste jag bara visa hur snygg hon är i sina nya Balmain-bågar:

Perfekta till henne eller hur?? Du hittar givetvis bågarna på Specsavers, artikelnr 30735231. /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Yoga på Träningsfabriken och impulsinköp och solsken

Igår inledde jag min söndag med yoga på Träningsfabriken! De har haft en tillfällig lokal medan de byggt om så det var spännande att äntligen få tillgång till yogasalen. Jag var nöjd med att konstatera att det inte finns speglar därinne, det är det bästa med att ha ett rum där man bara yogar och inte har andra gruppträningspass. Vår hjärna är ju konstruerad att reagera på rörelser i periferin (det är därför det är så distraherande att ha tv:n igång i bakgrunden när du försöker att föra ett samtal med någon) så det hjälper inte precis med koncentrationen när det finns speglar och alla rörelser blir dubbla… skönt att slippa dem!

Yogainstruktören Martina Lennartsson!

Det kändes lite fattigt först när vi började att värma upp med tanke på att det faktiskt bara är ett par veckor sedan jag yogade på en takterass på Teneriffa… svårt att inte längta tillbaka. Men sen kom jag igång och solen gassade genom fönstret och jag hade några moments där när jag blundade och kände solen värma i ansiktet precis som på semestern.

Det är inte så ofta jag är nöjd med att ha solen rätt i nyllet när jag tränar men jag gillar att blunda när jag yogar och då är det jätteskönt!

Det var ett jättegött pass där jag både blev trött och mjuk, och när jag låg och slappnade av på slutet så kom det liksom en insikt till mig, jag kan ju det här. Alltså, jag yogar så oregelbundet för jag får inte ihop passen så ofta med mina arbetstider, men varje gång jag får till det så tänker jag att jag mår så väl av det och jag skulle vilja ha mer. Och jag har ju yogat jättemycket i mina dar, jag kan ju solhälsningar och krigare och trianglar och alla grunderna, det sitter i muskelminnet. Varför yogar jag inte på egen hand hemma längre? Så jag körde direkt från Träningsfabriken upp till Stadium när vi var klara, och köpte en fräsch yogamatta och klossar som jag bara ska ha hemma. Nu klarar jag mig själv när jag måste!

Tack för knuffen Martina!

Vi hade det lugnt och skönt i yogasalen men i den övriga Träningsfabriken var det fullt ös! Den här synen mötte mig när jag kom ut ur salen:

Jag vet inte riktigt vad som pågår här, men målarfärg, pussel, något spillt och diverse barntillbehör? Är det någon som har koll på var barnen är?

Som ni ser på bilden så är den ena lite mer glad än den andra. Det beror på att en part tagit sovmorgon, och den andra parten var inte helt med på att detta var bästa dagen för det. Personligen så röstar jag alltid på snooze, hehe! Och så är jag så tacksam över att jag får träna där man kan komma som man är, på riktigt. Vissa dagar har man fått en perfekt start och andra dagar så blir det som det blir! Gott så. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Jag kommer ut som kroppsaktivist

Jag vet inte om det är för att jag kollade klart igår på den utmärkta dokumentären om Jane Fonda som ligger på HBO, eller om det beror på det här rabaldret om Lizzos rumpa (upplyser alldeles strax om du inte är med i loopen) men idag känner jag mig lite aktivist-aktig. Och egentligen är det ju så att om du är tjock, och visar dig bland folk, så är du aktivist vare sig du vill eller inte. Din blotta uppenbarelse är provocerande för många människor och du kan inte välja bort det. Och som tjockis har jag självklart fått höra min beskärda del av korkade kommentarer och helt ärligt så börjar jag tröttna på att folk låter munnen gå om grejer när de är pinsamt opålästa.

Jane Fonda, vilket badass! Jag kände till att hon var aktiv och kontroversiell i fredsrörelsen under Vietnam-kriget, och jag har inte missat att hon nu är aktiv i klimatrörelsen – men jag visste inte att hon varit aktiv i så många olika rörelser mellan dessa två.

Jo, Lizzo. Hon är en amerikansk sångerska/rappare/flöjtist/skådespelerska/låtskrivare och dansare. Och så är hon tjock. Men hon är inte tjock på det där självutplånande sättet som allmänheten kan tolerera, där tjockisen alltid döljer sin kropp i största möjliga mån, är väldigt ödmjuk och främst verkar tacksam över att bara få vara med. Lizzo är kaxig, hon beter sig som om hon vore smal. Hon har samma baddräktsuniform på scen som smala sångerskor har (Hur blev det så? Bagaren har bagarmössa, sotaren har svarta kläder och sångerskan har baddräkt? Jag har funderat mycket över det) och hon dansar lika ohämmat och sexigt som smala artister. Och nu har hon gått över alla gränser när hon skakat rumpan i samband med en basketmatch (hon satt alltså i publiken), och som extra grädde på moset så hade hon ett hål bak i klänningen där den stringbeklädda rumpan satt, så hon hängde liksom ut rumpan genom hålet och skakade loss framför kamerorna. Stor. Skandal. Och helt plötsligt så svämmas sociala medier över av människor som förfasas över hennes övervikt och bara måste skriva om hur dåligt det är för hennes hälsa att vara så där tjock. Som om folks upprördhet över Lizzo grundas i omtanke om henne och hur hon mår! HAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHAHAAHAHA säger jag bara! Please. Det är aldrig omtanke att kommentera någons kropp i negativa ordalag på sociala medier.

“Jamen jamen det äääär ju dåligt för hälsan att vara tjock!” tänker du nu – öpp öpp öpp! Ta ett djupt andetag och sitt ner i båten. Andas. Och så lyssnar du nu på mig: det finns ingen tjock person som inte känner till det. Jag är väldigt tveksam till om det nånsin funnits någon som varit smal, och aktivt gått in för att bli tjock och tänkt att det kommer nog att göra susen för hälsan, karriären, mina hobbies och mina relationer! Det finns ingen tjock person som gått genom livet och missat budskapet att smal är bra, tjock är dåligt. Varannan vuxen svensk bantar, och närmare hälften av de som bantar har barn som är medvetna om att mamma och pappa bantar (källa Svenska Dagbladet). Det är alltså inte troligt att Lizzo sitter hemma nu och läser alla kommentarer om diabetes och hjärtproblem och ledproblem och ba “Whaat?? Är det sant?!” och nu börjar vi komma till kärnan av kroppsaktivismen, som är brett missförstådd: Den handlar nämligen inte om huruvida det är bra eller dåligt att vara tjock. Det handlar inte huruvida det är hälsosamt eller ej att vara tjock. Den “hyllar” inte fetma. Det handlar om att få finnas trots att man är tjock. Att få bada i simhallen eller på stranden utan att folk stirrar, pekar, skrattar. Att kunna äta en bit tårta på bröllop utan att andra gäster pratar om att du gjorde det så fort du vänder ryggen till. Att handla mat i affären utan att folk glor ner i vagnen för att se vad tjockisen egentligen stoppar i sig för att vara så där tjock. Att ha rätt till samma service som en smal person när du köper tjänster och varor. Att kunna gå till läkare och bli lyssnad på (det sjukaste exemplet jag hört om i Sverige var kvinnan som hade halsfluss och fick rådet att banta istället för ett recept på antibiotika, hon anmälde läkaren med framgång). Och tyvärr så lever vi en kultur som har en så stark smal norm, att när en tjock person tar plats socialt på samma sätt som en smal person, då tolkar vi det som att “hylla” eller “uppmuntra” fetma. En tjock person som inte skäms för sig anses överdriven. Att skämmas och ligga lågt är det neutrala läget, så långt har det gått. När det egentligen är hemskt att folk skäms över att visa sig offentligt, och det neutrala läget borde vara att kunna dansa eller bada eller flirta om man känner för det, oavsett storlek.

Men, men tänker du – man kan ju inte nöja sig med att vara tjock! Man måste bekämpa övervikten! Man får inte ge upp! Vi får inte acceptera övervikt! Tjaa. Vissa människor lever i kassa äktenskap hela livet, andra är tjocka hela livet, en del slutar aldrig snusa, en del fortsätter att gå till ett jobb där de vantrivs. Det är svårt som utomstående att göra något åt andras livsval. Personligen får jag behärska mig ibland för att inte ge vuxna människor oombedda råd om mobilanvändande. Dessutom är övervikt komplext. Förr trodde vi att det var energi in, energi ut. Idag vet vi att det är betydligt fler faktorer som spelar in. En rejäl övervikt kan bero på så många saker; stress, depression, övergrepp, självhat, sorg. Den kan också bero på en låg ämnesomsättning, osunda kortisolhalter, allergier, näringsbrist.  En naturligt smal person som levt med en tjockis och ätit samma mat vet också att det till stor del kan vara genetiskt. Det här med att bara titta på en tjock person och dra en massa slutsatser om hur hen lever eller mår måste fan upphöra, det är för dumt.

Så nu tar jag ett aktivt beslut att bemöta den här typen av trams när jag hör det, det är slut med att ignorera och byta ämne som varit min strategi hittills. Är du i mitt sällskap och vill prata om en tjock person för att du är så himla mån om dens hälsa – då kommer jag att hänga på! Hälsa är ju ett ämne som jag är jätteintresserad av och jag fegar inte på att t ex:

Analysera din andning. Hur mår ditt lymfsystem egentligen?

Granska dina ansiktsporer. Hur ofta dricker du alkohol? Hur ofta konsumerar du komjölkprodukter?

Den här ovanan du har när du äter ute, att alltid kommentera vad på menyn/tallriken som är nyttigt/onyttigt, var kommer den ifrån? Har du kanske en ätstörning som borde tas om hand?

Prata om din magkatarr, dina sömnproblem, din stress, en dålig relation du har – ja du fattar. Dra inte igång en diskussion om hälsa med mig om du egentligen bara vill få fram att det är dåligt att vara tjock och bra att vara smal. /K

Lämna kommentar (16 st) Dela inlägget:

 

Saltvatten upp i näsan och Kinderägg och sista kvällen

Idag är sista dagen på vår semester och imorgon åker vi hem… och jag känner mig helt nöjd med det, är så tacksam över en tillvaro där jag faktiskt längtar hem till och med när jag sitter på ett soligt Teneriffa! Imorse började jag med yoga på takterassen igen, det är något visst med att yoga under bar himmel.

På ena sidan taket är det yoga, och på andra sidan finns ett soldäck med jacuzzi och allt möjligt. Inte det sämsta stället för att beundra en soluppgång!

När vi gick nere på strandpromenaden för några dar sen så sa jag till mamma att jag ville testa att köra Jet ski. Det ville inte hon, och jag kan eventuellt ha muttrat något om att om hon inte testar det när hon är med mig så kommer det aldrig att bli av. Sen tänkte jag inte mer på det men det tog nog skruv för rätt som det var så upplyste hon mig om att hon bokat en 2-timmars jetski-safari till oss. Två timmar tänkte jag men sa ingenting. Jag tänkte mer sådär att man åker bakom instruktören några minuter, sen kör man själv några minuter och sen är det klart, för att testa. Men safari..? De enda safari-utflykter jag hade sett var för att titta på delfiner och valar. Och då måste man ju ut en bit på  havet eller..?? Men om detta sa jag ingenting till mamma, jag ville inte skrämma upp henne i onödan om jag hade fel!

När vi kom till Jetski-stället så sa de att det var en bra dag för nybörjare för det blåste inte och det var ju bra. Vi fick hjälp med att kränga på oss våtdräkt och flytväst, och sen blev vi tilldelade en guide som hette Victor, och varsin jetski!

Han bogserade ut oss en bit på det öppna havet innan vi fick starta motorerna, och även med motorerna avstängda så gällde det att hålla i sig för att inte ramla av för vågorna, och jag började komma längre och längre ur min bekvämlighetszon. Så fort vi lämnat hamnområdet så kom det en stor våg och sköljde över hela mig. Det gick inte att dra bort lite vatten ur ansiktet eftersom jag inte kunde släppa taget om styret med någon av händerna med risk för att tappa balansen och trilla av, och jag började gapskratta innan jag ens spottat ut saltvattnet – här har mamma fått ont i nacken hela veckan när hon simmat i poolen för att hon inte vill “doppa huvudet”, och så bokar hon det här, haha!! Jag var oändligt tacksam över att det inte var jag som hade bokat turen för då hade jag fått rejäl ångest över att utsätta henne för detta, men nu var det ju ändå hon själv som hade valt, hehe! Vi drog igång motorerna, och sen satte Victor av rakt ut på öppet hav. Vågorna slog och den lilla jetskin krängde men jag kom snabbt på att ju mer jag gasade, desto jämnare gick det. Efter ett tag så saktade Victor av och pratade lite med mamma, och sen kom han till mig. “Är allt ok?” frågade jag, och han svarade “hon är väldigt rädd” och lade ögonbrynet i djupa veck. “Vi kan köra tillbaka” sa jag, “det är helt ok” men han verkade inte lockad av det alternativet, säkert ett misslyckande för honom som instruktör. Han funderade lite och så föreslog han att vi kan stanna där vi är. Javisst sa jag, och så höll han sig kring mamma medan hon körde. Jag drog iväg lite och testade hur fort jag klarade att köra, samtidigt som jag försökte att inte tänka på hur liten jag var ifall en val skulle dyka upp där jag var helt ensam så långt ifrån en båt eller land. Alltså, jag fattar att valar inte vill oss illa, jag var mer orolig för att nån skulle välta mig av misstag. Och dessutom, hade en val gjort sig synlig så hade jag fått köpa loss våtdräkten sen, haha! Jag körde och körde och bäst gick det när jag stod upp och körde så fort jag kunde, då gick det jämnast MEN det var ju oerhört tungt att hålla så, alla som kört cross förstår vad jag menar. Efter en timme så var jag färdig för slakt och vi började dra oss mot hamnen igen.

När vi kommit upp på bryggan så fick mamma hjälp med att ta av sig flytvästen, och Victor var imponerad över att hon kört en hel timme trots att hon varit så rädd. Han tittade på henne där hon stod i våtdräkten och så frågade han om vi visste vad Kinderägg var. Din mamma, förklarade han på bruten engelska, är som ett Kinderägg! Rund and full of surprise! Det tyckte jag var väldigt gulligt sagt. Vi var båda helt slut efter det här äventyret, och mamma som spänt sig från topp till tå under hela utflykten kunde konstatera att dödsskräck är en ganska effektiv träningsform. Själv var jag så hungrig! Detta hade tagit på krafterna helt klart.

Som ni ser så slukade jag första drinken innan maten ens kommit. Sen åt jag upp all min mat, och sen allt som mamma inte orkade äta – först då var jag nöjd.

Träningsvärken i ryggen lät inte vänta på sig, återigen – alla som kört cross vet vad jag menar! Men så roligt det var! Jag kommer definitivt att köra jetski igen, medan mamma nog nöjer sig med att checka av det på listan, hehe.

Ett sista dopp i poolen!

Hejdå Teneriffa…

Tack för all sol och värme men nu ska det bli skönt att åka hem igen. /K

 

Lämna kommentar (5 st) Dela inlägget:

 

Tjockismoppe och rapport från NAMM

Idag tränade jag en sväng på morgonen och sen har jag legat vid poolen hela dagen! Jag vet inte riktigt vad det beror på men det är så gott om plats överallt på hotellet och jag är väldigt tacksam för det, aldrig trängsel eller kö. Jag har alltså inte klurat ut huruvida det beror på att hotellet inte är fullbelagt eller om folk helt enkelt inte spenderar så mycket tid i de allmänna områdena. Solstolarna är aldrig mer än till hälften upptagna så får man nog av sol så är det bara att flytta till en stol i skuggan och tvärtom.

När jag tagit en dusch så gick jag ner mot stranden och spanade lite, och det var en så otroligt skön kväll, ni vet när vindarna börjar bli svala efter en varm dag. Jag misstänkte att mamma som varit ute och gått hela dagen inte var så sugen på att ta en långpromenad så jag… hyrde en tjockismoppe och messade till henne uppe på rummet att dra på sig en klänning och komma ner!

Vita faran!

Jag är egentligen emot att åka tjockismoppe när benen funkar, men jag måste erkänna att det var jävligt roligt att köra, jag har bara sett folk snigla sig fram med dem och det ser ju inte så kul ut. Tempomässigt är de dock lite som att cykla om man gasar på, så vi hann se hur mycket som helst på bara några timmar. Någon motorbroms hade den inte så i nedförsbackarna så lät jag den bara rulla och då gick det fort! Mamma ropade hela tiden att jag skulle sakta ner men samtidigt så skrattade hon högre ju fortare jag körde så det var svårt att ta henne på allvar!

Ibland måste man tanka när man är ute och kör.

Vi testade att köra överallt där det inte var trappor kan man säga, blev det tokigt så var det bara att lägga i backen och vända.

Nu ser inte ni det men mamma har på sig sin Harley Davidson-keps haha!
Ännu en vacker kväll på Teneriffa.

När solen gått ner drog vi oss hemåt för jag var inte så sugen på att köra i mörker även om tjockismoppen hade lyse, då hade jag varit tvungen att köra långsamt och det är inte min grej.

På tisdag åker vi hem och jag saknar Wincent förfärligt, trots dagliga rapporter från hans äventyr i Anaheim, CA där han är på branschmässa. Jag ska inte namedroppa å hans vägnar men jag har blivit ganska avundsjuk när han  berättat vilka han har festat med…! Jag hoppas verkligen att han har tagit lite kort med åtminstone några av alla kändisar han träffat!

Wincent själv är dock främst imponerad av den här mannen, berömd eller ej; Daniel Mari.

Wincent och Daniel Mari

Daniel Mari deltog i andra världskriget, blott 16 år gammal. Han har sedan ägnat sitt liv åt att tillverka strängar, och hjälpte både Gibson och Fender att skapa strängar åt världens första elektriska gitarrer. Vilken pionjär! /K

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

La Gomera och schlagerbögar och 80-talister som håller

Idag har vi varit på utflykt till La Gomera, den tredje minsta av de åtta Kanarieöarna. Det bor bara 20 000 människor där och av förklarliga skäl så är det bl a Angela Merkels favoritsemesterställe, det är obefolkat och avskilt och det finns en hotell som man bara kan ta sig till med helikopter. Leveranser sker endast med båt för det finns alltså inga vägar till hotellet.

Först blev vi upplockade med buss vid hotellet för att ta färjan över!

Att åka färja är ju sällan särskilt spännande så det piggade upp med vilda delfiner som följde oss en bit, jag har tyvärr inga foton på det men ni vet ju hur delfiner ser ut eller hur?

Det är hisnande vackert på La Gomera och det blev en hel del foton!

Jag tyckte att de här ulliga träden var väldigt fina! Ni hör ju vilken naturexpert jag är, hehe!

Vi hade en guide som var något utöver det vanliga, en riktigt bitchig schlagerbög! Han lade ribban direkt och sa att det kostar antingen 65 euro eller ett leende att få låna en karta över dagen ifall vi ville hänga med i vart vi åkte. Jag blev så full i skratt för det kostar ju inget att byta nässadlar hos oss på jobbet, och när folk fått nya och frågar hur mycket jag vill ha för det så brukar jag svara “ett leende!” och det är tragikomiskt många som har svårt att pressa fram ett leende sådär helt utan uppvärmning, en del beter sig som om jag bett dem att göra 20 burpees.

Vi åkte högt upp till Garajonay nationalpark och det var riktigt häftigt. För många miljoner år sedan så var det den här typen av skog som täckte nästan hela Europa, men nu finns den bara kvar här om jag fattade rätt. Guiden sa under bussfärden upp att allt är gigantiskt där och det var ingen överdrift. Allt var liksom överdimensionerat; träden var höga, blommor och blad enorma. Han sa att vi skulle akta oss för häxor men jag som precis sett om Sagan om ringen-triologin fick mer en känsla av att en jättemyra eller jättespindel skulle komma och äta upp mig.

Nån slags blandning mellan skog och djungel.

Guiden var som sagt inte riktigt som alla andra guider, ett par timmar in i programmet så samlade han oss under ett träd och bad oss komma närmare, som han gjorde när han skulle berätta något speciellt. Där upplyste han oss om att man kan säga något positivt när man är ute och åker i ett naturparadis. Man måste inte klaga över att det är varmt på bussen, att han spelar dålig musik osv. Man kan välja att istället njuta av allt det fantastiska vi har omkring oss. Jag höll såklart med honom fullständigt och hade svårt att hålla mig för skratt!

Varje gång som det var dags att stiga på bussen igen så vinkade han hejdå och vrålade “ADIOS!!!” och klev på bussen, så som föräldrar gör med småbarn för att de ska sätta fart, haha!

Vi lämnade hotellet kl 7 på morgonen och var tillbaka ca tolv timmar senare… då var vi färdiga för slakt och struntade i hotellbuffén och gick in på närmaste restaurang istället. Det visade sig vara både en restaurang och en tidsmaskin som tog oss till 80-talet, så vi åt räkcocktail till förrätt medan vi lyssnade på Toto och annan grann 80-talsmusik!

En sån här ser man ju inte var dag! Och nej, jag åt inte upp de skabbiga grönsakerna, hehe.

Till varmrätt åt jag en fantastisk pasta med räkor, lax och purjolök.

Och efter en liten promenad efter maten så kommer jag nu att sova som en stock! /K

Lämna kommentar Dela inlägget: