Mössa för flodhästar och har du också pennfajtats i din ungdom?

Tydligen så har jag skrivit nånstans på bloggen att jag saknar fysisk post, och det är sant (obs ej fönsterkuvert och sån skit men det behöver väl inte ens behöver sägas för vem gillar det?). Under min uppväxt så var jag en flitig brevskrivare, och skulle nog kunna räkna upp iallafall 10 personer som jag utbytt hundratals brev med genom åren. Nu var det längesen jag skrev brev men jag kan sakna det lite ibland..! Visst är det smidigt med mail men det är något särskilt med att öppna ett kuvert och känna att någon gjort sig lite besvär just för mig. Så gissa om jag blev glad när det kom ett tjockt brev som innehöll den här fina mössan..!

Söt, sötare, Katarina i sin nya mössa! Wincent säger att jag är som en flodhäst; stort huvud, små öron, rund och söt men dödlig. Hehe!

Jag kan ofta inte köpa vanliga mössor och kepsar eftersom jag har ett större huvud än de flesta (och det känns ju rimligt när man även är smartare än de flesta), men det visste personen som stickat den här så den sitter som en smäck! Jag står inte ut med mössor som klämmer, inte glasögon heller för den delen. Jag petar mycket hellre upp glasögonen på näsan då och då för att de sitter löst, än att det klämmer sådär obehagligt molande.

Och så kom det ett brev med mössan, har ni sett så fint! Jag blev faktiskt lite blankögd.

“instickat är tacksamhet och omtanke i varje maska”. Så fint skrivet! Jag kommer att tänka på det varje gång jag tar på mig den. Och när såg man senast mönstrat brevpapper med matchande kuvert??

Sådär fin handstil har jag dock aldrig haft, jag skriver som en kratta. Jag har så bråttom när jag skriver och ofta kan jag inte tyda kråkorna själv efteråt.

Förr så kunde man ju ha brevkompisar som man inte kände IRL, minns ni? Man kunde svara på en annons i Kamratposten eller träffa någon på nåt läger och sen hålla kontakten i åratal efteråt med brev. När jag började gymnasiet så träffade jag en tjej som hade ett så bekant namn, hon heter Nina och har ett lite ovanligt efternamn. Efter ett tag kom jag på att vi brevväxlat som barn! Vi hade setts på nåt sommarläger och bytt adresser. Jag minns att hon bodde på “Diamantstigen” eller nåt sånt och jag tyckte att det lät så grannt!

Har ni brevväxlat med någon som ni kanske bara träffat nån enstaka gång, eller inte alls? /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Varför lever vi längre om vi går i kyrkan och nu måste jag väl ändå bli rik och berömd

Idag är det premiär för Hälsorevolutionens tionde podd-avsnitt och vem är med i det? Moi! Jag anmälde mig frivillig till deras testpanel och sa att jag kan testa vad som helst. Det resulterade i att jag fick testa något som är aningen utanför min comfort zone men det går ju inte att komma i efterhand med en massa villkor, hehe! Ni hittar avsnittet på Spotify:

Avsnittet handlar alltså om “Ditt andliga gym”, hur håller du din spiritualitet i form? Jag tycker att detta är en superintressant fråga. Det är tur att jag har hunnit resa en del i mitt liv och se att de allra flesta människor i världen tror på en Gud och har gjort så genom historien, annars hade det varit lätt att känna sig ensam. Jag är ju en kristen person som lever i Sverige och här är det nästan skottpengar på alla som bekänner sig till en religion, i värsta fall yttrar det sig i hatbrott. Ofta kräver människor att jag ska svara på varför människor gjort onda saker i olika religioners namn, inte sällan sånt som hände för flera hundra år sen. Att kristendomens grund finns i Nya evangeliet, och vad som faktiskt står där, är inte allmän kunskap. Jag har inga svar på varför andra gjort hemska saker och tar “mitt ansvar” gällande olika krig med ro, men noterar samtidigt att ingen skäller på mig när jag säger att jag älskar pengar… hmm! För människors begär efter pengar har ju aldrig skadat nån. Eller är de allra flesta onda handlingar historiskt sett ett verktyg för att komma över just mer pengar, mer makt, mer inflytande?

Sen är det också intressant att de som inte har valt en klassisk religion eller livsåskådning, har från mitt perspektiv oftast valt något annat att fylla den platsen med. Folk pratar om religiösa människor som “prackar på” andra sin religion och jag är tveksam till om de är så många i Sverige idag. Men de som vill pracka på mig en viss kosthållning eller träningsform, jag kan rabbla en lång rad inom min egen umgängeskrets. En del blir väldigt upprörda över att andra äter sånt de själva väljer bort och tvärtom. Jag ser på sociala medier människor som blir riktigt arga när något förutom komjölk kallas “mjölk”, t ex. Eller så säger de att socker är ett gift, som arsenik, eller att man är dum i huvudet om man tränar under en annan tid på dygnet än den som de säger är optimal. Eller så delar de upp maten i ren och smutsig, de äter bara “clean” mat och det där har de ju gemensamt med många religiösa världen runt. För mig så känns det absolut som att den typen av människor har ett antal bud som de lever efter, precis som jag. Och de kan få ångest när de bryter mot sina bud, precis som jag.

Om du vill fördjupa dig i forskningen kring att känna förundran (“awe” på engelska) så kan jag rekommendera Maria Borelius senaste bok som heter just “Förundran”! Hon har en magister i vetenskapsjournalistik och är en fena på att förmedla forskning på ett lättbegripligt sätt.

Jag önskar dig en skön torsdag! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Happy Halloween och det är fan inte mycket som var bättre förr

Happy Halloween! Fick den här bilden skickad till mig från Chicago, det är min kompis nye sambo (som jag inte haft förmånen att träffa pga den här eländiga pandemin) som klätt ut sig till viking dagen till ära!

Jag skrev att vi har betygsatt hans outfit här hemma:

Bild stulen från något konståkningsevanemang på interwebz.

Något som däremot inte får full pott från mig är valet i USA, jag tycker att det är en rysare och vill bara att det ska vara avklarat så att vi slipper leva längre i ovisshet. Jag är inte typen som romantiserar historien så jag hoppas att Trump förlorar. Det där med att göra America great igen, det är absolut ingen slogan som tilltalar mig. Min erfarenhet är att de som gärna pratar om svunna tider och hur bra allt var, de är oftast vita, heterosexuella, psykiskt och fysiskt friska typ.

Om du läser detta och ändå känner att jo, visst var det bättre förr? Då rekommenderar jag denna utmärkta dokumentärserie på P1; Vipeholmsanstalen. Du hittar den om du söker på P1 dokumentär på Spotify.

Till Vipeholmsanstalten skickades “idioter” och “sinnesslöa” i Sverige mellan 1935 och 1982. Som mest så bodde över 1000 patienter på anstalten. Det är inte socialporr i den bemärkelsen att det smaskas runt i vidriga detaljer men det är inte grannt att lyssna på alltså. Svenska statens dåvarande syn på “sinneslöa” var vidrig, och det är nästan svårt att ta in att den pensionerade överläkarens anteckningar som man får lyssna på, skrevs så sent som på 70-talet. Han sorterade patienterna efter intelligens och de som hamnade längst ner på skalan sågs som “djur”, och det diskuterades på allvar i arbetslaget om det vore okej att helt enkelt avliva dem med en spruta.

Så visst, vissa enstaka saker var bättre förr, för hundra år sen eller igår. Men att drömma sig tillbaka till tiden när t ex “kariesexperimentet” pågick på Vipeholmsanstalten med patienter som försökskaniner, på uppdrag av staten? Nej tack, jag tar hellre 2020 vilken dag som helst med pandemi och allt och ber en extra bön för de själar som överläkaren bedömde “oförmögna att uppleva smärta” och därmed lämpliga att vara med i studien. /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Carola och jag rensar och bäst på Netflix just nu

Godkväll på er! Den här helgen har varit spännande ur ett kulinariskt perspektiv eftersom jag håller på och rensar frysen. Jag försöker alltså att avgöra ifall saker fortfarande är ätbara eller ej, och så äter jag dem och håller tummarna. Än så länge har det gått bra, och än så länge är jag mest stolt över den här skapelsen:

Tvivelaktiga grönsaker av olika sorter har åkt från frysen ner i stekpannan, och så några vispade ägg för att det ska hålla ihop. Tvivelaktiga korvar har också stekts upp, men misomajonnäsen är färsk! Köp misosoppa i affären och blanda ner misopastan i majonnäs – klart och gott till det allra mesta.

I övrigt så går mina tankar till stackars Carola som just nu som sitter i sitt hus i Sydafrika och också försöker rensa, fast hon kämpar mer med att rensa bort dåliga tankar än gamla grönsaker. Hennes exmake Runar har nämligen släppt en bok med s.k snaskiga detaljer om henne och deras äktenskap, separation och skilsmässa. Hemma i Norge så fick recensionen av boken rubriken “Deprimerande osympatisk” och det känns som att det lika gärna skulle kunnat vara en recension av honom själv och inte en bok han skrivit. Det verkar uppriktigt talat vara något fel på honom i klinisk mening. Carola är ju inte den enda som han har utnyttjat och manipulerat för pengar, men hon är ju utan tvivel mest känd och kommer säkert att få dras med honom på ett eller annat vis i resten av sitt liv eftersom de har en son tillsammans. Arma människa.

Den här bilden togs strax före Kronprinsessans bröllopsfest där Carola uppträdde.

Någon som tvärtom är väldigt sympatisk är Dave Letterman, som har en hit show på Netflix där han intervjuar olika kändisar.

Jag har inte sett alla avsnitt men mina favoriter hittills är hans intervjuer med Kim Kardashian och Lizzo. Han har den här imagen att han är en gammal gubbe som är helt ur loopen, men hans val av gäster och hans frågor avslöjar att han har bra koll på sin samtid. Missa inte! /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Champagne till allt och hur vet man när det är dags att gå hem?

Hur mår ni idag? Jag frågar särskilt eftersom det tydligen var Champagnens dag igår! Jag älskar verkligen champagne och är så glad över att man numera kan beställa det på glas lite överallt – ja inte för att jag är ute så mycket just nu men ni fattar.

Det är något med champagne som är så festligt, både de krispiga bubblorna och glaset som det serveras i. Och så uppskattar jag att det är en dryck som funkar till det allra mesta i matväg! När jag var i Champagne-distriktet i Frankrike för många år sen och barhoppade lite, så fick man några pommes till sitt glas champagne och det smakade fantastiskt. Vi var ett helt gäng och hade så sjukt roligt, jag minns hur vi fnissade tills vi tappade andan när vi druckit ett par glas. När jag tänker efter så var vi inte där på någon champagneresa, utan vi var ett gäng som åkt på träningsläger och kickboxades i många timmar varje dag. Det hade möjligen någon liten påverkan på alkoholens påverkan eller vad tror ni..?

Vill man göra det lätt för sig hemma så avnjuter man sin skumpa kall tillsammans med lite vanliga lättsaltade potatischips, eller hämtar en pizza. Eller thaimat! Champagne och hämtmat är överlag en fantastisk kombination om du frågar mig, men en ostmacka funkar också prima.

En flaska champagne är också den perfekta presenten till den som har allt, det är alltid lyxigt. Är du tveksam över vilken sort du ska köpa så tycker jag att en klassisk Moet är ett säkert kort, den finns alltid hemma på Systembolaget och du känner lätt igen flaskan på det röda märket:

Däremot så tycker jag sällan att det krävs några större mängder. Jag och Wincent delar helst på en halvflaska, det blir nästan två glas var och det känns lagom. Är jag ensam hemma så har det hänt att jag köpt en liten kvarting, de flaskorna är så söta och ger en mysig minibar-känsla!

Champagneprovning har jag bara varit på en gång och man kan säga att underbart var kort, iallafall för mig. Jag tål inte så mycket alkohol numera och försökte att hålla jämna steg med entusiasterna och det gick väl sådär, hehe. Dels så var det ingen som snålade när de hällde upp, och det mesta som bjöds var också väldigt speciellt och hur lätt är det att tacka nej när någon varit nere i Frankrike på nån vingård och själv handplockat flaskan..? Kvällen slutade abrupt med att jag skulle gå och pudra näsan, och när jag stod där och tvättade händerna så mötte jag min blick i spegeln och fick den där insikten att nu Katarina, nu är du inte så skarp. Jag gick ut och väste i Wincents öra “nu måste jag gå hem” och han skrattade och fattade läget och en kvart senare låg jag nedbäddad i min säng med sminket på och försökte få världen att sluta snurra.

Jag håller generellt med Yngwie Malmsteen när han säger att det där att less skulle vara more är trams, more är alltid more! Men just med champagne så behöver du inte mer än ett eller möjligen två glas för att känna att livet är en fest. Jag önskar er en trevlig lördagkväll! /K

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Man behöver faktiskt inte kunna sälja för att vara bra på att sälja

Jag jobbar ju som optiker till vardags, och som ni säkert förstår så handlar inte det jobbet endast om att göra synundersökningar, utan också om att kunna sälja glasögon eftersom det oftast är på det som vi försörjer oss. Visst betalar vi i Sverige en liten slant för synundersökningen när vi går till optikern, men den är starkt subventionerad av glasögonförsäljningen. Jag har inte stenkoll men om man som optiker ska försörja sig på att enbart utfärda recept för glasögon och kontaktlinser så tror jag att man måste ta nånstans mellan 1000-1500 kr per undersökning för att gå runt.

För mig personligen har det aldrig varit något problem att hålla försäljningen på en vettig nivå, gissningsvis för att jag älskar glasögon och det smittar. Om man har ett par glasögon mitt i ansiktet varje dag i tre års tid så tycker jag t ex inte att man är överdådigt slösig om man köper nya bara för att man har lust. Men när jag för första gången träffade resande optikerkonsulten Morten så var jag ändå nyfiken, för jag hade hört rykten om hans supersiffror. De visade sig stämma; om han träffar 10 patienter så säljer han glasögon till 9 av dem i snitt..! Det är riktigt starkt. Och givetvis så måste kunderna vara nöjda med sitt köp även efteråt för att det ska räknas, och de som fått träffa Morten är väldigt nöjda!

Här är Morten på Specsavers i Karlshamn och jobbar! Vi slåss om honom lite kan man säga för han är så bra 🙂

Så när Morten kom och konsultade för första gången där jag jobbade, så passade jag på och bjöd ut honom på middag, med baktanken att han skulle avslöja sin hemlighet. Jag tänkte att han har några särskilda fraser kanske, eller något argument som alltid funkar. Men när jag frågade vad det är som gör att just han är så väldigt bra på att sälja, så ville han inte riktigt kännas vid det. Jomen, sa jag, nästan alla som du gör undersökning på köper ju glasögon. Du måste ju vara bra på att sälja! Men nej, han såg det inte så. Han menade att många andra optiker är lata. Ouch..! Jag bad honom utveckla. Han sa då att många optiker är dåliga på att informera om olika alternativ, om alla produkter som finns att beställa idag, olika glas med olika funktioner. Jamen försökte jag, det känns ju liksom inte så kul att sitta där och rabbla alla olika produkter, det känns väldigt gåpåigt, som att man försöker att pressa folk till att köpa. Då blev hans ton lite vass och så sa han “okej, så någon betalar flera hundra kronor för att träffa dig. Du är expert på syn, ögon, glasögon. Och du tänker inte upplysa om alla lösningar som finns tillgängliga för just den här patienten, för du tycker att det känns obekvämt? Vem tycker du ska upplysa dem om det då?” Och där nånstans trillade polletten ner för att stanna. Det handlar inte om att sälja, det handlar om att ge valuta för pengarna. Och det är flera år sen som Morten och jag åt den där middagen, men det där han sa har funnit med mig sen dess. Varje patient betalar ju faktiskt flera hundra kronor för att träffa mig. Självklart är det mitt jobb att upplysa om alla lösningar som finns! 

Numera tänker jag inte på det där alls, det går helt automatiskt. De allra flesta som lämnar mitt undersökningsrum har fått information om vilka alternativ som finns för dem. Ibland så blir jag avbruten när jag rabblar olika lösningar men då brukar jag säga att jag bara försöker ge dem valuta för sina pengar, och att jag inte vill att de ska gå miste om något bara för att de inte vet att produkten existerar. /K

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

När världen finns på Åhléns och ibland är det bara att hosta upp stålarna

Åhléns är verkligen inte min favoritbutik men i veckan damp det ner ett paket i brevlådan som satte fart på lyckohormonerna!

 

För ett par-tre år sen så pratade min bästa make-upartist Jeffree Star på Youtube om en ny, magisk eyeliner. Han är ganska svårflirtad men sa att nu kan alla andra sluta att göra eyeliner för ingen kommer att kunna överträffa den här och det gjorde mig såklart nyfiken. Den fanns inte att köpa i Sverige så jag fick bida min tid tills nästa gång jag var utomlands, och triumfen var total när jag hittade den på ett flott varuhus i Köpenhamn. Jag mindes inte vad den hette men jag hade tur och hittade en ultrabög på sminkavdelningen som också följde Jeffree Star och hade stenkoll.

“Eye defining pen” heter den och det är Tom Ford som ligger bakom detta underverk.

Den har en kort och hård spets i ena änden, och en lite längre och mjukare spets i den andra. Den långa och  mjuka spetsen är min favorit, den är lite som en sån där kalligrafi-penna ni vet? Helt perfekt för lite sladdriga tant-ögonlock.

När jag hade kört slut på den pennan så kändes det lite tröttsamt för den fanns fortfarande inte att köpa här i Sverige, utan jag fick beställa den på Amazon till överpris och den är dyr nog som den är! Och det tog typ två månader innan den slutligen landade i brevlådan och vem orkar vänta. Så när den nu tog slut igen så bad jag en snäll vän som jobbar i Stockholm, om hon ville kolla ifall den fanns där de säljer Tom Ford på Åhléns. Men innan jag gav henne alla detaljer så googlade jag en gång för att dubbelkolla att jag fortfarande inte kan köpa den här – och då hittade jag den i Åhléns webshop! Tadaa!

https://www.ahlens.se/Varumarken/tom-ford/makeup/ogon-113068/tom-ford-eye-defining-pen-90905343/

Som ni ser så är den svindyr men den är också dryg och bäst! Och är det något som jag inte kan vara utan så är det mina vingar:

Har du någon favorit bland dina skönhetsprodukter som du har svårt att klara dig utan? Tell me! /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Social distansiering är jävligt tråkigt och när är det kalas igen?

Jag kan inte komma över hur kul det var på föllsedagskalas igår… usch vad den här pandemin är tråkig. Jag menar inte att sänka dig som läser detta men det känns så onaturligt att hålla avstånd till närmaste släkten. Men vi bor ju så långt ifrån varandra att det är tvunget, virus tar liksom inte hänsyn till känslor. Jag var glad över att junior hade så mycket att stå i igår med alla presenter osv, för om han hade varit uttråkad och velat sitta i mitt knä och lyssna på bok så hade det ju känts omänskligt att säga nej. Men nu klämde jag bara lite på honom utomhus och jag tvättade händerna många gånger under besöket.

Jag har alltså inte sett det här gullgrynet sen i julas..! Inte ok! Jag kommer att bli ett sånt där psykfall som står och glor på honom med kikare utanför förskolan om det fortsätter såhär..!

Mamma och jag var första gästerna på plats så vi hade honom för oss själva en stund medan hans föräldrar fixade med maten. Här ber jag mamma att göra tummen upp till en kompis till mig vars skilsmässa gått igenom, men det är en annan historia. Vissa skilsmässor är sorgliga, andra bör firas..!

Jag hängde ju ut min moster igår som utövare av resting bitch face, och det kanske ni tyckte var lite osympatiskt. Bara för att illustrera att jag är precis likadan och absolut inte dissade henne på nåt sätt, här kommer en bild som min svägerska tog när jag inte visste att jag var i bild:

Mamma, moster, jag och lillebror.

Vi tar det lite närmare:

Haha!! “tack för att jag fick komma, jag hade jätteroligt”

Just nu går ju smittkurvan uppåt igen och det är inte läge att börja slarva. Men vi måste nog snart planera in ett nytt besök att se fram emot.

Finaste familjen! Svägerskan i båge från Balmain.

Hoppas att ni har haft en bra vecka, och om ni inte har haft det – imorgon kommer en ny chans. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Föllsedagskalas och dinosauriechock

Igår fyllde min lille brorson 2 år och det firades idag med pompa och ståt!

Såhär glad blev den lille gossen när hans favoritfaster kom med tårta och paket.

Hans mamma är en fena på att laga mat, och när jag såg henne vid grillen med en “grillöl” så tänkte jag att shit vad proffsigt.

Men det visade sig att hon var ännu proffsigare för hon hade alltså inte ölen med sig ut för att dricka den, utan för att hälla den över maten medan den tillagades – det doftade fantastiskt!

Min svägerska är tyska och jag älskar tysk mat! Mycket syra.

Nom nom!

Efter maten så öppnades det paket i mängder. Eller, det var inga mängder men det gick i snigelfart så det kändes som det. Det är liksom inte möjligt att be en tvååring att direkt lägga varje ny sak åt sidan och öppna nästa, hehe! Allt måste utforskas lite.

Min moster Maria är liksom jag ett fullfjädrat proffs på det som kallas “resting bitch face”, jag vet inte hur många partybilder jag har där hon ser ut att vara sur som ättika trots att hon inte alls är det. Men idag så frågade jag om hon möjligen kunde se ännu lite surare ut än vad hon redan gjorde, och då lyckades jag minsann fånga ett smajl på bild!

Skål!

Tårta åt vi såklart också, men det är ju inte så lämpligt att blåsa ut ljus på en tårta just nu… så vi tände ljusen, beundrade dem lite och sen tog vi bort dem igen.

En av mina favorittårtor, mint och choklad.

Min brorsa klädde ut sig och det var så kul att se juniors reaktion, han visste inte riktigt vad han skulle tro. Han älskar dinosaurier, och han fattade nånstans att pappa var därinne för han kände igen hans röst, men den var ändå väldigt läskig och den fick inte komma för nära.

När dinosaurien var borta och pappa kommit tillbaka så tittade han lååångt efter den. Vart tog den vägen?

 

Jag fick till ett så fint foto på två av mina brorsbarn, egentligen är det ju suddigt och tekniskt sett misslyckat men visst blev det fint?

Man tror inte att man nånsin ska bli hungrig igen när man är på kalas och smörjer kråset, men nu behöver jag äta igen och – svägerskan packade ner en matlåda! Hon noterade att jag tyckte att spaghettin var magisk så hon skickade med mig lite hem. Jag är en lyckans ost som har en så snäll och omtänksam svägerska och jag vet om ‘att! /K

 

 

 

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Töntig och lycklig på Träningsfabriken

Jag måste erkänna att jag är väldigt trött på den här pandemin nu, och Tegnell sa väl inte direkt vad jag ville höra när han häromdagen upplyste oss om att smittan i Sverige sakta men säkert går åt fel håll just nu. Vi måste alltså skärpa till oss och inte tappa stilen trots att det känns tungt! Och vad kan jag då göra för att muntra upp mig själv?

Ett av mina stora nöjen i livet är att sminka mig, det tycker jag är väldigt roligt. Men nu så jobbar jag ju med visir hela dagarna och det är tyvärr inte så sminkvänligt så jag har skippat krigsmålningen och kör bara minsta möjliga makeup som en riktig svenne – jättetråkigt. Men idag är jag ledig och visirfri och tänkte att jag skulle pigga upp mig med hela artilleriet! Jag kände mig faktiskt lite mer “som vanligt” så fort spacklet kom på plats.

Skuggan “Poison” från Jeffree Stars Androgyny palette, matchad med läppstiftet “I’m vulgar”, också från Jeffree Star Cosmetics. Den korta och sköna frisyren har Maria på Marias hårstudio trollat fram!

Något annat som piggar upp livet just nu är mina linedance-pass på Träningsfabriken! Vi kör 45 minuter kl 8.30 på torsdagar, och det är såå kul! Det bara säger tjopp och så har de där 45 minutrarna gått. Än så länge kör vi dessutom utomhus vilket är en extra bonus, härligt med dagsljus och frisk luft. Vi börjar alltid med lite Electric slide varje vecka för att komma igång, och utöver den så har vi också dansat Slappin’ leather, Copperhead road och Cowboy cha cha tillsammans. Linedance är väldigt töntigt men det är något befriande med att bli äldre och liksom inte behöva vara cool längre, utan bara kunna dansa för att jag gillar det! Det är också härligt att mamma Berit är med på varje pass, nu när vi har lite svårt att umgås så kan vi åtminstone dansa tillsammans på lite lagom avstånd och det är balsam för själen. Ett och annat skratt blir det också när nån av oss dansar iväg åt fel håll, jag brukar säga att man då kör ett danssolo istället för att man dansar fel. Nu har alla som varit på mina pass varit jätteduktiga, men på Träningsfabriken så får man vara hur kass som helst bara man har roligt!

Här ute på lastbryggan är vi och dansar! Bild från ett privat pass, någon firade födelsedag och det är väl en jättekul grej att dansa ihop med sina gäster?

Vad är roligast i ditt liv just nu? /K

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget: