Nu blir det reklam fast ändå inte

Jag jobbar ju i en Specsaversbutik och jag bara måste visa er några av alla nära och kära som kommit till oss nyligen och köpt nya glasögon! Så man kan säga att detta är ett reklaminlägg fast ändå inte eftersom ingen tyvärr betalar mig för att blogga. Och om någon skulle ha betalt så är det väl snarare dessa godingar som går runt och gör så bra reklam för oss:

Först ut är Gunilla! Gunilla var min chef för ca tjugo år sen och jag är så glad över att vi behållt kontakten genom alla år. Hon hade många goda chefsegenskaper, men det bästa med henne som chef var nog att hon aldrig tog något personligt, hon var (och är) så fantastiskt bra på att skilja på sak och person. En sån chef gör att det automatiskt blir högt i tak och man behöver aldrig vara rädd för att lyfta ett problem. Sen är hon en sån cool böna! Aldrig sur eller arg utan saklig och pragmatisk. Jag blir fortfarande fnissig när jag tänker tillbaka på mötet där en av mina kollegor höll monolog över hur missnöjd hen var med sina arbetsuppgifter. Det var ungefär samma arbetsuppgifter som alla vi andra hade, och för oss som trivdes med dem så var det såklart inte jättekul att behöva lyssna på detta klagande som hade pågått dagligen under en längre period. Gunilla lät personen prata till punkt och sen sa hon att hon beklagade att personen tyckte att det vi höll på med var så tråkigt, och att hon gärna ser över ifall det finns någon annan typ av arbetsuppgift inom verksamheten som personen hellre vill göra. Paus. “Men jag kan inte lova nånting. Och du är ju faktiskt inte tvångsanställd.”. Sen följde en lång paus och vi gick vidare på dagordningen. Haha! Jag tycker fortfarande att det var så roligt sagt. Hon sa det inte för att vara elak, utan mer som en påminnelse till oss allihop. Jag vet inte exakt vad som hände efter det, men jag minns att hon hade ett enskilt möte med den personen och att det blev bättre stämning efter det. Bästa Gunilla!

Kolla så snygg i denna båge från DAY Birger et Mikkelsen! Maffig plastfront i svart och grönt, skalmar i matt guld.

Nästa ut är Lennie! Hon ville testa fotokromatiska glas (tror inte att hon haft det förut?), dvs såna som mörknar när man går ut. Hon valde glas som mörknar i brunt till denna plastbåge från Red or Dead! Lite kul är att man får med två set med skalmar så att man kan byta mellan att ha skalmar i samma färg som fronten, eller somrigt orange.

Lennie och jag lärde känna varandra när vi bodde ett stenkast ifrån varandra i Chicago på 90-talet. En sån där person som aldrig dömer, alltid stöttar. Jag hade äran att få sjunga när hon gifte sig och jag älskar hela hennes bullriga latinofamilj! Miss you Lennie!

Sen har vi gitarristen i Zebrakings, Micke Ringdahl! I år slog han till på en pilotbåge från Converse, silver framtill och skalmar i svart/vit plast, hur läcker som helst. Han valde båge och jag bestämde att det skulle vara fotokromatiska glas i dem som mörknar i grått!

Kanske vårt bästa glasögonsamarbete hittills eller vad säger du Micke? Bild från repan!

Sen måste jag ju berätta om vår kompis Spjuth också. Det är alltid roligt när vänner hör av sig och vill köpa glasögon, men det är också alltid skönt när glasögonen är utlämnade och man fått bekräftat att allt blev som önskat. Det blir liksom lite konstig stämning när en kompis beställt glasögon och sen inte är nöjd, jag tycker att det är mycket svårare att hantera än när det är en vanlig kund. Så när Spjuth köpte glasögon av mig första gången, och sen messade att han ser en viss störande färgspridning i glasen, så suckade jag tungt. Jag hann inte svara på meddelandet där och då, och när jag öppnade det igen så hade han skrivit “beror det på kromatisk aberration?” Haha! Ja, det gör det! Då hade han inte orkat vänta på svar utan googlat själv. Det hjälper såklart till att han är skicklig fotograf och därmed har en viss förståelse för att man inte kan manipulera optik hur mycket som helst!

I år slog han till på denna pilotbåge från Timberland, med grå glas. Jag övertalade honom att ta gradalfärgade glas, dvs såna som är mörkare upptill än nedtill, och visst blev det snyggt!

Spjuth får också en guldstjärna för att han även dragit ner sin flickvän i “man kan aldrig ha för många glasögon”-träsket! Hon beställde tre par och hittade själv den här bågen från Converse som jag tyckte var klockren, fronten är mörkt lila och skalmarna ljust lila/rosa. Conversebågarna har också så fina skalmtoppar med den klassiska Converse-stjärnan som kommer att synas när hon har håret uppsatt!

Snygga Johanna! Spjuth hade sagt till henne att hennes gamla glasögon var lite tantiga och när hon ställde mig mot väggen så var jag tvungen att hålla med. Men hennes förra glasögon var hennes första glasögon nånsin, och då blir det lätt lite tantigt eftersom det är vanligt att man tänker att “de får inte synas för mycket” och det blir liksom varken hackat eller malet. Mina första glasögon var definitivt tantiga..! Har dem tyvärr inte kvar för då hade jag kunnat bjuda er på ett gott skratt.

Och sist men absolut inte minst; Lennart Östlund på Polar studios! Han har slitit ut sina gamla och beställde nyligen ett par exakt likadana. Och varför inte när man hittat en båge som sitter som en smäck? Dessa runda, svarta bågar har blivit ett av hans kännetecken, och de är dessutom perfekta för hans lite starkare plusglas. Lennart är inte typen som vill gå runt med märkesloggor utan han har valt en båge ur Specsavers egna kollektion – svart, stilren, klassisk och det står inget på dem.

Här är Lennart med på tv och berättar om hur “Ängeln i rummet” fick sitt sound.

När jag besökte Lennart på Polar studios för första gången så kändes det väldigt stort! Han har liksom jobbat med alla. Och han har haft lite roligt åt mig eftersom jag inte (som alla andra) ville veta främst hur det var att jobba med Abba eller Led Zeppelin, jag frågade inte om han känner Carola eller har Mick Jaggers telefonnummer. Nej jag hade istället tusen frågor om inspelningen av Eva Dahlgrens album “Ett fönster mot gatan” som mamma gillade och köpte hem när jag var 6 år. Albumet fullkomligt osar av kreativitet och olika ljud och idag tycker jag inte att det är så konstigt att jag som barn var galen i det. Jag tycker fortfarande att det är ett svinbra album och lyssnar på det med jämna mellanrum i bilen. Lennart har minne som en elefant och kunde till min stora glädje svara på alla mina frågor om just den inspelningen, hur de hade gjort för att få till ljudet si och så. Och så lät han mig pilla på det stora mixerbord som “Chess” en gång passerat igenom. Lycka!

Avsnittet av Hitlåtens historia där Lennart är med och pratar om “Ängeln i rummet” hittar ni här https://www.svtplay.se/video/26634482/hitlatens-historia/hitlatens-historia-sasong-11-eva-dahlgren-angeln-i-rummet

Om du också är sugen på nya glasögon så är det bara att boka tid hos närmaste butik på Specsavers hemsida, och det är bara att hojta om ni vill ha artikelnummer på någon av bågarna ovan. Glad Midsommar! /K

 

 

 

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Distans och dans och Träningsfabriken

ÄNTLIGEN har jag kommit iväg till gymet, det var alltför längesen. Är man van att gå och träna så blir livet snabbt lite fattigt utan det. Men jag har varit så rädd för att bli smittad av covid-19… dels så jobbar jag nära riskgrupper dagligen i mitt jobb, och sen så vore det en smärre katastrof om jag blev liggande sjuk i veckor just nu när min personal har semester. Min kompis Anna som testade godkänt för covid-19 har precis börjat att pigga på sig och hon har varit sjuk i hela tio veckor..! Det har jag INTE tid med just nu!

Så jag ville inte gå till gymet, även att lokalerna är jättestora och de släpper in begränsat antal medlemmar samtidigt. Men nu kände jag att jag kanske vågar mig iväg på ett danspass utomhus iallafall..? Blir det trångt så får jag väl stå bakom gruppen en bit tänkte jag, det spelar inte mig nån roll. Så jag messade mamma som också raskt anmälde sig, och sen sågs vi på baksidan där de gjort jättefint med konstgräs som vi tränade på!

Verksamhetschefen Catrin till vänster, och instruktör Lisa som stånkar igång stereon till höger!

Det var gott om plats på “gräset” och jag kände att jag faktiskt kunde slappna av och koncentrera mig på det vi skulle göra. Dock så var det VARMT! Solen gassade och svetten rann och jag är ju lite otränad så jag maskade faktiskt lite med flit, kände att det inte riktigt var läge just idag att pusha mig själv. Men det var väldigt roligt ändå! Bra musik, bra instruktör och lite ragga/afro-inspirerade moves som passade mig utmärkt.

När passet var slut så hasade jag mig till skuggan och hämtade andan en lång stund innan jag drog mig hemåt.

Det blir ju inte jätteroliga kort när vi håller distansen och mest ser ut som att vi är osams, hehe! Men jag bad instruktör Lisa att ställa sig mot väggen efter passet och se lite glad ut, vilket hon gjorde så snällt. Mamma sa till henne att “det här passet var ju faktiskt kul” och jag tänkte att det var ju kanske inte så trevligt sagt men norrländska Lisa visade sig ha ett kargt sinne för humor så hon tackade för det fina berömmet och skrattade gott!

Jag ska försöka att ta mig iväg på fler pass… Catrin stod i receptionen när jag kom och vi pratade lite om spinning, för även om de har tagit bort ett antal cyklar i spinningsalen så tycker jag att det känns lite kymigt att vi sitter därinne och flåsar tillsammans… men Catrin sa att jag kan ju liksom flytta MIN cykel och det hade jag inte tänkt på. Så snart blir det nog spinning och tycker jag att det känns trångt så tar jag helt enkelt min cykel och hasar iväg in i nåt hörn, hehe! Ha en skön söndagkväll. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Varför jag aldrig grillar och sommarens bästa grillsås

Är du en av de där som håller på och grillar i trädgården varje kväll hela sommaren? Det är inte jag, har aldrig varit. Jag tycker att nästan allt med att grilla är tråkigt. Det ska helst vara okej väder, det ska köpas kol, det ska tidsuppskattas och alla ska vänta medan det gullas med glöden. Gasol- och elgrillar är smidigare men de gör det inte roligare att grilla och jag vill inte lägga pengar på en sån eller offra plats på altanen. Och eftersom jag inte tycker att själva grillandet är kul så finns det ingen mening med att grilla när man har ett fullt utrustat kök. De flesta somrar kan man nämligen läsa i tidningar som Vi i villa om olika blindtest och de har alltid samma resultat – ingen kan avgöra ifall maten grillats på kol, gasol eller el. Så nej, det blir inte godare med osande kolgrillar och vi som inte har själva grillprocessen som självändamål gör bäst i att lära oss att bemästra våra köksugnars grillfunktion! Och den går varm i det här hushållet (höhö) och jag blev mycket nöjd när Therese på jobbet tipsade om denna magnifika grillsås som jag nu ska visa er hur man gör:

Du behöver halvfrusen mango, jag har ju inget tålamod så jag spridde ut den på en tallrik för att den skulle tina till sig lite snabbt.

Älskar mango!

Sen river du skalet från en lime och öser i massor med koriander i vad du nu tänkt mixa din sås i:

Det kan aldrig bli för mycket koriander! (såvida du inte är en av de 13% av befolkningen som har avvikelse rs72921001 i ditt DNA för då smakar koriander som tvål och då är det lite synd om dig.)

Sen ska det i lite limejuice, jag gillar syra och tycker att saften från 1 lime är ganska lagom till 1 pkt frusen mango. Men mixa i lite pö om pö och smaka av under tiden så att det blir precis som du gillar det!

Egentligen ska det vara chiliflakes i också men eftersom jag alltid serverar denna som tillbehör till något spicy så skippar jag det! Kolla vad fin den blir! Knallgul och krämig, söt och syrlig. Therese – jag är dig evigt tacksam för detta tips!

Jag avnjöt såsen till spenat, ett par fiskspett som jag fyndade på Kvantums kort datum-hylla och ett par skivor halloumi. Det satt som en smäck efter en dag full av städ- och trädgårdsfix.

Wincent har snöat in på en viss sorts kryddstark korv så han valde det istället för fiskspett:

Vilken tallrik tycker du ser smaskigast ut, fiskspett eller korv? Trevlig helg på er! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Magiskt kaffefluff!

Idag har jag gjort något som är ganska olikt mig – jag skickade Wincent till mataffären för att köpa grejer med intentionen att jag skulle spola ner det mesta av det i vasken ganska snart efteråt! Men jag såg en grej på facebook och blev så uppspelt att jag var tvungen att prova själv pronto. Jag har börjat följa ett konto som heter Emmymade, det är en kvinna som testar olika grejer i köket. Alltså, hon lagar mat och så men det är inget vanligt matlagningskonto utan mer att hon testar att tillaga olika mer och mindre märkliga saker. Jag har bl a sett henne göra kycklingglass och tillaga militärmat som legat på nåt lager nånstans i decennier – men också massor med “vanlig”, god mat. Hon är så söt och välartikulerad och det är lite avslappnande att lyssna på henne. Och så gillar jag att hon är så objektiv, hon pratar inte om mat som gott/äckligt/nyttigt/onyttigt utan hon beskriver smak och konsistens så gott hon kan för oss som tittar.

Den här sköna bönan är det som jag pratar om, och kontot heter alltså Emmymade. Rekommenderas!

Häromdagen så såg jag henne nämligen göra ett magiskt kaffefluff, och de enda ingredienserna är snabbkaffe, strösocker och lite iskallt vatten. Tanken är att man ska ha fluffet ovanpå en kopp kaffe men jag vill testa ifall det blir tillräckligt hårt för att klä t ex en tårta med? Jag skrev till min vegankompis och skulle “tipsa” men det föll platt, haha! Givetvis så har veganer redan koll på den här delikatessen. Jag är alltså ganska sen på bollen och jag väljer att skylla det på Wincents diabetes, vi har liksom inte ens socker hemma längre utan det måste köpas in för att jag ska kunna testa.

Jag började med att mäta upp 200 gram strösocker och 20 gram snabbkaffe.

Efter detta så hällde jag i 160 ml vatten som jag låtit stå i frysen en stund så att det blivit riktigt kallt!

och här ser man tydligt att jag inte är någon riktig influencer..! Jag har nämligen inte PLASTBANTAT MITT KÖK!

Sen var det dags att vispa hysteriskt med elvispen tills det blev tjockt! Det tog ca 3 minuter och med facit i hand kunde jag nog vispat dubbelt så länge så att allt snabbkaffe verkligen löstes upp, alternativt mortlat det lite innan jag började vispa.

Och kolla så fint det blev!

Det blev definitivt tillräckligt tjockt för att t ex spritsa bakverk med! Kul!

Sen testade jag såklart att lägga lite på en kopp kaffe eftersom det är så man vanligvis avnjuter detta fluff:

Visst ser det läckert ut?

Hur det smakar? Tja, som kaffe och socker (whaaaat). Det är väldigt sött men jag gissar att det måste vara så mycket socker i för att det ska bli den konsistensen. För den som tar socker i kaffet i vanliga fall så är det säkert en hit! Jag gör det inte, och tycker att det blir lite för sött. Men som sagt, på bakverk – absolut! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

White trash och ljust & fräscht och varför är räven så ledsen

Vi är som sagt inte så intresserade av hus och hem, i bemärkelsen att vi lägger mycket tid och pengar på att det ska se ut på ett visst sätt hemma. Vi håller inte på och ändrar hela tiden heller, vi har samma gardiner och samma kuddfodral som vi hade med oss från vår gamla lägenhet när vi flyttade in här för nästan tio år sen. Och jag är ju ingen miljömupp på nåt sätt men jag hade nog inte känt mig bekväm med att shoppa nytt hela tiden även om jag haft råd, jag tycker nästan att det känns lite sjukligt om man konstant måste göra om hemma. Vi ändrade faktiskt ingenting när vi flyttade in här, alltså vi tapetserade inte eller renoverade nånting. Jag har målat om vardagsrummet för ett par år sen men det är det enda. Och det beror inte på att vi har exakt samma smak som de som bodde här före oss och valde allting, men allt var i ok skick och ingenting var direkt fult och då fick det vara.

När vi för några år sen funderade på att flytta pga praktiska skäl (det löste sig och vi slapp flytta), så anlitade vi en fantastisk inredare som skulle hjälpa oss med att “home styla” vårt hem inför fotografering och eventuell visning. Jag sa till henne redan på telefon när vi bokade tiden, att här bor det redigt white trash, och vi vet om att vi är white trash, så hon behövde liksom inte hålla igen eller lägga energi på att linda in det som behövde sägas – och det gjorde hon inte heller, hehe. Hon gick runt och liksom pustade lite. Hon sa att det är väldigt “mycket” överallt, och eftersom vi inte har mycket prylar så syftade hon på färger. Hon sa också att vi fick ta ner några tavlor eftersom “vi vill att folk ska vilja köpa huset, inte ta livet av sig”. Vi var i princip tvungna att stuva undan allt som var vårt eget och ersätta det med vita och grå saker eftersom det fortfarande är “ljust och fräscht” som gäller i visningsvärlden, vad jag förstått så beror det främst på att hemmet blir som mest neutralt då, och det är lättare för olika typer av köpare att föreställa sig hur de själva skulle kunna ha det i huset eller lägenheten.

Har du läst den här? Den driver med min generations jakt på det perfekta boendet och är en av de roligaste böcker jag nånsin läst! Rekommenderas!

Så den där inredaren gick runt från rum till rum medan jag antecknade allt som skulle bort och vad som skulle in i rummet istället. Hon visade mig hur man gör såna där töntiga högar (jag är säker på att hon använde ett annat ord) som man ser i bostadsannonser, det ligger t ex en skärbräda och en kniv och fyra citroner skitnödigt placerade på diskbänken med någon dyr flaska olivolja bredvid. Och så visade hon olika tricks för att göra så att rum ser större och/eller ljusare ut när man fotograferar, det var riktigt häftigt faktiskt.

Något som bidrog till att jag snabbt fick förtroende för henne, var att hon omedelbart spottade det som faktiskt är nåt att ha här hemma. Hon noterade direkt min morfars skrivbord, hon frågade till och med om jag kunde tänka mig att sälja det. Det är inte till salu av känslomässiga skäl men det var ju kul att få veta att vi hade EN sak i vårt hem som hade smällt högt på hipsterauktion. Och så noterade hon min keramik-räv! Hon visste till och med att formgivaren heter Thomas Hellström och hon frågade hur det kommer sig att jag har en sån.

Jag älskar min räv! Det var tyvärr lite svår att fotografera, håll till godo.

Den där räven har i alla år stått hemma hos min moster Lena, och jag har alltid varit fascinerad av den. Ni kommer ihåg den där tiden utan wifi, när man som barn ofta var tvungen att roa sig själv. Räven stod på golvet hemma hos moster, så där satt jag och klappade den “försiktigt!” och mitt lilla hjärta gick alltid lite i kras för räven såg så ledsen ut.

Och det visade sig att det inte bara var jag som blev blixtkär i räven, moster berättade så småningom att det blev hon också när hon såg den för första gången 1970 eller 71. Den fanns då på Alséns glas i Huskvarna och hon fick omedelbart ha-begär men den var så dyr… den kostade 195 kr och moster hade då 1100 kr i månadslön. De gick med på att låta henne köpa den på avbetalning, under förutsättning att Brolins skor (där hon jobbade) gick i god för att hon kunde betala. Så där gick hon månad efter månad och betalade 15-20 kr, och hon var jätteglad när den äntligen var betald och hon fick ta hem den!

Eftersom jag visste hur mycket hon tyckte om sin räv, så blev jag nästan chockad när hon tog med sig den som inflyttningspresent när vi köpt vårt hus. Hon gav den till mig och sa “nu har jag beundrat den i 40 år, nu är det din tur!”. Jag blev väldigt glad och hade sån beslutsångest över var jag skulle ställa den, till slut valde jag ett fönster där jag kan se den från flera rum. Alla som vill får beundra den på behörigt avstånd men för att inte riskera skilsmässa så är det bara jag som får damma den, hehe! /K

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Dubbelbubbel och skaldjurslåda

Vi brukar handla på ICA Kvantum på Norremark, det är en lagom stor butik och personalen där är väldigt kunnig och trevlig. Och i veckan kunde man läsa på facebook att de skulle göra skaldjurslådor i fiskdisken..! Jag beställde raskt en och tänkte att den blir bra att liksom fira in långhelgen med. Och som ni vet så ser Wincent och jag till att dricka lite champagne vid något tillfälle varje månad, antingen för att fira nåt eller för att gaska upp oss med, när det inte finns något att fira. Så när jag berättade för Wincent om skaldjurslådan så tänkte vi såklart att det kommer att bli topp med ett glas bubbel till detta!

Och här kommer vi nu till något som är lite signifikativt för just oss, Wincent och jag är nämligen djupt engagerade i våra respektive jobb och sidoprojekt. Hus och hem – not so much. Min bil skulle t ex just nu behöva en rejäl städning, vår trädgård ser ut som hej kom och hjälp mig. Vi är inga stjärnor på att källsortera och vi kommer aldrig ihåg om det är vartannat eller vart tredje år som vi måste ringa sotaren – och vi minns aldrig när han var här sist heller. Men vissa saker kommer vi ihåg! Igår när jag kom hem så hade vi båda varit på Systemet och köpt bubbel, hehe!

Man måste prioritera vad man lägger sin minneskapacitet på! Nu har vi varsin halva ifall skaldjuren kräva detta.

Och här är själva lådan, nybakat bröd följde med också.

Havskräftor och räkor! I de fyrkantiga burkarna är det sparrispannacotta och såserna är aioli och sauce verte (vad det nu är).

Vad ska du äta ikväll? Blir det nåt speciellt eller är du trött och sleten och kommer att mula i dig vad du hittar? Oavsett vilket så önskar jag dig en trevlig Kristi himmelfärdshelg. /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Katarinas lilla reklamationsskola

Vad har ni för superkrafter därute? Alla människor har ju åtminstone ett par-tre stjärnkvalitéer som inte alla andra har, något som man är fantastiskt bra på. Och nu syftar inte jag på att spela fotboll eller tjäna mycket pengar eller såna där uppenbara saker, utan de lite mer subtila begåvningarna. Du kanske är väldigt bra på att basta? Du sitter kvar uppe vid taket helt obekymrad medan ditt sällskap får välja mellan att gå ut eller börja lipa. Eller så kanske du är grym på att återge morgonens nyhetssändning till din gamla mor som du ringer och uppdaterar varje dag, du missar inte en detalj.

Min superkraft är att reklamera saker! Det var Wincent som först gjorde mig uppmärksam på att jag är bättre än de flesta på detta, och när jag fått tänka efter lite så insåg jag att han hade rätt. Jag reklamerar inte ofta varken saker eller tjänster, men när jag gör det så skulle jag nog påstå att jag alltid är nöjd i slutändan, jag får som jag vill. Sen är nog inte detta en medfödd superkraft utan en som jag har jobbat upp över åren. När jag jobbade på Postens företagscenter så hanterade jag massor med reklamationer, och sen har jag ju jobbat många år i butik och då blir det också en reklamation eller ett klagomål då och då även om de generellt sett är få i glasögonbranschen. Och givetvis så är det en stor fördel att veta hur det känns, och hur man resonerar, när man tar emot reklamationen – när man själv vill lämna in en! Och nu ska jag avslöja alla mina bästa tricks! Inte för att jag är en så generös och ädel person, utan för att så många gör helt fel när de är missnöjda och det är plågsamt att se på när man vet hur det ska gå till.

Här har vi en som är på väg till Systembolaget för att klaga över hur lite vin det var i flaskorna hon köpt, det tog slut direkt.

Here goes, Katarinas lilla reklamationsskola!

Steg 1: Bestäm dig för vad du vill. Det kan låta självklart men många som är missnöjda med en vara eller tjänst spyr bara ur sig sitt missnöje på nån stackare på företagets kundtjänst helt utan mål. Det kommer inte att ge nånting oavsett hur välvillig motparten är, de är inga tankeläsare. Vi låtsas att jag vill lämna tillbaka en fåtölj för att den var för stor för hörnet där jag tänkt ställa den, jag hade slarvat med att mäta ordentligt och gjorde ett felköp helt enkelt och vill nu häva köpet.

Steg 2: Läs på så att du vet vad du har rätt till enligt lag. Det funkar inte att hänvisa till/hota med Konsumentverket om du inte har en aning om hur Konsumentköpslagen ser ut. Jag läser på, och kan konstatera att vi har ingen ångerrätt i Sverige på sånt som är köpt i butik, bara sånt som är köpt via telefon eller online. Jag inser att de har ingen skyldighet att låta mig ångra mig om de inte har någon egen policy som är mer generös, och jag kan inte hänvisa till någon lag för att få min vilja fram.

Steg 3: Hör av dig till företaget, och här kommer den första avgörande framgångsfaktorn; bete dig som att du är 100% säker på att de vill hjälpa dig. En vanlig miss är att vara arg från början men det är inte särskilt trevligt att ringa upp nån och börja skälla innan de ens fått en chans att hjälpa dig, oavsett om de gjort fel eller produkten är undermålig eller som i det här fallet; det är jag själv som gjort fel. Utgå ifrån att deras kundtjänst finns till för att hjälpa dig, kunden.

Steg 4: Framför ditt ärende så kort och koncist du kan, anteckna detaljer i förväg om du behöver för att komma ihåg. Försök att utesluta allt som är irrelevant och kom till saken. Berätta vad som inte känns bra, och vad du vill att de ska göra för dig.

Steg 5: Motparten säger att vi hjälper dig gärna, och sen är problemet löst. Men de måste ju inte, så motparten kan också säga att vi har tyvärr ingen ångerrätt, om varan är okej så kan vi inte ta tillbaka den. De har inte öppet köp, eller så har tiden för öppet köp gått ut. Då halar du fram ditt eget förslag som du klurat ut i förväg! Jag säger att jag vill gärna köpa en annan fåtölj i butiken, om jag får lämna tillbaka den här. Om jag inte är intresserad av någon av deras andra fåtöljer så kanske jag tänkt ut en summa, jag kanske kan nöja mig med att få tillbaka 80% av det jag betalat om de tar tillbaka den? Nja, de är fortfarande tveksamma till om de kan gå med på det.

Steg 6: Då kommer den andra avgörande framgångsfaktorn och kanske den viktigaste av dem alla: Skäll inte. Skrik inte som en treåring. Hota inte med att du ska berätta för alla hur dåliga de är, eller att du aldrig ska handla där igen. Säg inte att du alltid varit missnöjd när du handlat hos dem (det får dig ärligt talat bara att framstå som jättekonstig som handlar på samma ställe igen och igen när du aldrig varit nöjd). Det borde vara en självklarhet att inte gå till personangrepp men av erfarenhet så skriver jag det ändå: gå inte till personangrepp. Om motparten får intrycket att du alltid varit missnöjd och att du tycker att de är helt jävla värdelösa – vad har de då för motivation att tillgodose dina krav? Du kommer ju knappast att göra reklam för dem oavsett vad de gör.

Vänd på det istället: Tala om för motparten allt som de har att vinna på att hjälpa dig. Berätta hur nöjd du alltid varit när du handlat hos dem, hur bra alla grejer varit och hur kunnig personalen är. Har du skrivit något negativt om dem på sociala medier, säg att du gjorde det i vredesmod och att du ångrar det och ska ta bort det. Berätta hur ledsen du är över att ha gjort det här misstaget, du kommer aldrig att vara så slarvig igen utan nästa gång kommer du att kolla upp exakt vad det är du köper. Säg att du vill så gärna kunna fortsätta med att vara en av deras mest nöjda kunder!

Steg 7: Tadaa! Jag får lämna tillbaka fåtöljen, givetvis har jag också originalemballaget kvar i fint skick. Ta för vana att aldrig riva upp kartonger m.m. utan var alltid försiktig ifall du skulle behöva lämna tillbaka varan. Håll de löften du gett, ta bort det du skrivit på sociala medier och/eller prata inte skit om företaget till alla du känner nu när de hjälpte dig.

You’re welcome! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Skadeglädje och människohandel och jag hatar ingen

Ja jag vet att jag sagt att den här bloggen bara ska handla om roliga saker, att vi allihop behöver frizoner från elände och att jag vill att den här bloggen ska vara just en sådan. Men… skadeglädje är också glädje va..?

Okänd glad kvinna som får representera ett antal svenska feminister idag. Delad skadeglädje är dubbel skadeglädje!

Jag inser att det jag kommer att skriva nu inte är särskilt Jesus-aktigt, är du känslig för gottande i andras olycka så bör du sluta läsa här. Jag tar inte ansvar för känsliga själar som fortsätter att läsa när jag har varnat.

Jo. Jag brukar ha medlidande med kändisar i olika skandaler eftersom jag tror att det är fruktansvärt att vara en offentlig person när man fuckar upp. Ingen av oss är perfekt, och vi vanliga dödliga har åtminstone lyxen av att få lida ifred när livet går i kras. Men när jag fick veta att just Paolo Roberto åkt dit för sexköp, alltså jag måste erkänna att min första reaktion var ren och skär skadeglädje, det är möjligt att jag skrattade högt. När jag dessutom läste att han inte köpt sex av en självständig kvinna som själv hanterar pengarna hon drar in, utan att han varit på bordell och köpt sig ett övergrepp på en fattig kvinna från Moldavien (obs ej säker källa) för 1500 spänn, och till och med sitter i tv och erkänner att han var medveten om att hon var “dittvingad”, ja då bubblade munterheten i magen som sockerdricka. Inte över den moldaviska kvinnan förstås, hon har mina fulla sympatier och jag kan nog aldrig på riktigt föreställa mig hur det känns att vara så utsatt. Jag tycker också väldigt synd om hans tonåriga barn, hans ex-fru, hans flickvän. Men när det är just Paolo Roberto… i alla år har han fått håna feminister och jämställdhet helt öppet i svenska medier, spy galla på kvinnor som jobbar med dessa frågor, han har glatt sagt i intervjuer att han anser sig vara en “militant motståndare till feminism”, hans kvinnosyn har liksom inte varit någon hemlighet. Och dålig kvinnosyn är väl inget ovanligt i sig, det ovanliga är att han har fått hållas med sin offentligt SAMTIDIGT som han fått vara programledare i tv, sälja en massa kokböcker, folk har betalat dyra pengar för att höra honom föreläsa och låta sig inspireras av hans visdomar för han ääär ju en sån härlig kille! Och för oss som varit i skottlinjen för alla hans konstiga uttalanden, så har det såklart varit ett mysterium hur denna ekvation kunnat gå ihop, och sockerdrickan i magen beror naturligtvis på att nu ser ALLA honom precis så som vi sett på honom, alla SER äntligen efter alla dessa år att Kejsaren är naken! Aaaaaaah.

En del menar att han inte borde få mer utrymme i media, att vi egentligen ska ignorera honom och istället koncentrera oss på de som är offer för människohandel. Det finns absolut poänger med det resonemanget, särskilt om ingen intervjuare tänker pressa honom med de obehagliga frågorna när han valsar runt i olika tv-soffor framöver och ylar om hur synd det är honom för att han åkte dit – ja det är ju inte så han kommer att uttrycka det men ni fattar. Men jag kan redan nu säga att jag kommer inte att kunna ignorera honom så länge han själv sköter sitt försvar på sociala medier, det är alldeles för underhållande att se en förövare gräva sig längre och längre ner i hålet. Nu spekulerar jag hejvilt men det känns så typiskt för honom att inte anlita professionell hjälp av någon mediaexpert, som nog de allra flesta skulle göra i hans situation. Det måste ju finnas många kompetenta människor i Stockholm som har erfarenhet av kvaddade varumärken och mediaträning, som kunnat hjälpa till. Men nej, det är inte Paolos stil. Han är så självgod att han litar helt på sitt eget omdöme och postar det ena inlägget konstigare än det andra på sociala medier, hans instagram-konto är just nu guld för alla stå-uppare i riket som behöver material. Bara det att han hävdar att detta var första gången han köpte sex, haha! Så nesligt att åka fast första gången! Vilken osis! Hade jag varit med i tv-studion när han sa det så hade jag nog inte kunnat hålla mig för skratt.

Oh well, den som lever får se vad som händer nu. Kommer han att bli dömd för “oaktsam våldtäkt” eftersom han erkänt i tv att han var medveten om att kvinnan var dittvingad? Eller blir det bara böter som det brukar bli vid sexköp? TV4 har iallafall avslutat samarbetet med honom. Och matföretaget “Paolos” har dumpat honom som frontfigur så om du gillar de produkterna så kan du lugnt fortsätta att köpa dem i affären och veta att han inte tjänar på dem längre. Men utöver det? Själv så blir jag inte alls förvånad om det snart kommer en bok, kanske är arbetsttiteln “Allt hemskt som hänt mig” eller “En fin kille med sån himla otur” eller varför inte “En gång är ingen gång”? Och jag bryr mig inte om du sen väljer att köpa den boken eller ej, alla gör som de vill. Jag hatar nämligen inte Paolo Roberto och om hans framgångar fortsätter trots detta så kan jag leva med det. Jag är fullt nöjd med att han äntligen är avslöjad. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Peter fixade biffen och tjockistips och Khloe Kardashian är inte så dum

Vår gräsklippare lade av häromdagen, den fick väl en alltför stor chock över att dras ut i solen efter att ha spenderat vintern i ide. Och när jag kollade runt efter någon som kan laga den, så hade många verkstäder flera veckors väntetid… inte konstigt men jag kände att det funkar inte när gräset växer så det knakar. Så jag slängde ut en efterlysning på facebook och fick flera napp direkt av vänner som ville hjälpa till. Stort tack för det! Raskt kunde klipparen lämnas in hos Peter på Metronik Autoteknik som ligger på Smedjegatan, bara några hundra meter ifrån vårt hus.

Redan idag fick jag ett sms där Peter meddelade att den var klar för hämtning!

Varför hjälpa till med att lyfta in den i bilen när man kan fotografera istället?
Peter är stark som en björn så han behöver ingen hjälp! Och, blir han inte stiligare för varje år som går? Jag vet inte om det beror på att det klär honom att bli gubbe, eller om jag tycker det för att jag själv blivit tant. Hmm..!

Och när man jobbar i trädgården så måste man ha kläder som är praktiska och bekväma. Som ni kanske minns så gillar jag Stadiums eget märke Soc (soc särring!). Jag tycker att de kläderna är väldigt prisvärda, och passformen är superb för dig som drar större storlekar. Och nu när sommaren är på gång så vill jag slå ett slag för dessa shorts: https://www.stadium.se/sport/traning/traningsklader/302005101/soc.w-pocket-shorts.black

De sitter som en smäck och jag ÄLSKAR fickorna! Telefonen ligger trygg där om du behöver vara nåbar och/eller vill lyssna på något i lurar när du tränar eller krälar runt i trädgården. På hemsidan finns de bara upp till XL men jag undrar om inte Soc alltid finns upp till XXL om man väljer att handla i butik..? Ja jag vet inte. Jag beställde mina på nätet och jag har XL men jag hade säkert kunnat pressa ner mig i L om jag velat, de är väldigt stretchiga.

Och nu tänker du kanske “men får hon inte camel toe i såna shorts när hon är så fet” och jo, det får jag, i alla tights. Men jag säger som Khloe Kardashian, “if you can see it, it’s my gift to you!”. Det är en sak att dölja vissa kroppsdelar när man är ute bland folk och en helt annan att behöva låtsas som att de inte existerar alls..! Det är liksom ingen som kräver att män i tajta byxor ska se ut som Ken mellan benen så varför skulle jag behöva se ut som Barbie? /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Zandrah Daun är en vinnare!

Hurra hurra för Zandrah Daun! Hon är vinnaren av det fina Kat von D-kit som tävlades ut i detta inlägg: https://katarinaek.maqt.se/2020/03/13/vem-ar-egentligen-vegetarian/

Här kör vi inte med falsk marknadsföring; konstfackslugg och aggro-tisha! De har inte så mycket tjocktarmscancer men de har stil, veganerna!

För att vara med och tävla så skulle man berätta varför man blivit vegan, och Zandrah blev vegan över en natt när hon fick insyn i hur mjölkindustrin faktiskt fungerar. Dels så tycker jag att det är ett väldigt rimligt skäl, och dels så var hon den enda veganen som deltog i tävlingen! Så gött kan det vara att ha världens minsta blogg – man behöver inte grubbla och svettas över vem man ska utse till vinnare, hehe.

Jag har inte det synsätt som krävs för att bli vegan (jag är inte ens vegetarian, är du osäker på ordens betydelse så klickar du på länken ovan i inlägget och läser min lilla ordlista) men jag har ändå ett gott öga till veganerna generellt sett, och att diskutera och umgås med veganer har påverkat min kosthållning rejält. Jag känner en del föräldrar i min ålder som blir upprörda och tycker att det är jobbigt när tonåringen kommer hem och säger att nu är den vegetarian och/eller vegan – men jag tycker att det är ett mycket sympatiskt drag, att välja att avvika från normen och göra sig besvär för att undvika onödigt lidande.

En annan grej som gör att jag känner gemenskap med veganer är att de som grupp är så utskällda för dumma/farliga/olagliga saker som bara en liten klick av dem håller på med – precis som för oss feminister. Jag tror dock att dessa individer hade kunnat bekänna sig till vilken ideologi som helst, de behöver bara en fana att kunna göra dumma saker under så att de inte behöver ta ansvar själva… det är åtminstone min teori!

Och när jag nu ser att Zandrah har fabulösa ögonbryn så kommer jag även att skicka med prover på lite ögonbrynspomada i olika färger, givetvis är de också veganskt framställda:

Grattis igen till Zandrah! /K

 

Lämna kommentar Dela inlägget: