När optikern behöver gå till optikern

Idag har jag varit hos optikern och gjort en synundersökning och det var verkligen välbehövligt. Jag har såklart kollat av synen regelbundet, men det har alltid varit nån snäll kollega som gjort det snabbt mellan undersökningar och det var längesen som jag liksom gjorde en full undersökning. Så jag gick in på nätet och bokade en tid som vem som helst, och eftersom jag är lite sugen på stabila kontaktlinser (istället för mjuka som är det vanligaste) så bokade jag en tid hos min klasskompis Andreas Asplund som jobbar på Synkliniken i Växjö.

Leg optiker Andreas Asplund. Vi har inte setts på ett tag och han berättade att han frivilligt börjat plugga igen och siktar på en magister i optometri. Han är galen.

Jag kan tycka att det är lite ledsamt att stabila kontaktlinser som är det vanligaste i stora delar av världen, är så ovanligt i Sverige idag. Ledsamt eftersom stabila kontaktlinser ger bättre synskärpa, de är bättre för torra ögon (jättevanligt), de är bättre för miljön och de är i regel billigare att använda. Vad är då problemet undrar du? Jo de kräver en viss tillvänjning, de känns inte toppen första gången du ploppar i dem i ögonen till skillnad från mjuka kontaktlinser som ofta känns okej direkt. Och så måste du rengöra dina stabila kontaktlinser, du kan inte bara kasta dem som du gör med endagslinser och vi är inte längre så benägna att ta ett visst meck nu för att något ska fungera bättre på sikt. Vi vill ha det vi vill ha och vi vill ha det igår.

Lite ovant för mig att vara på den här sidan om maskinerna! Vi fnissade lite åt att det krävs inte så många mätningar innan det känns som att vinna på Triss när optikern slutligen säger “och nu får du blinka hur mycket du vill!”

De har en massa roliga maskiner och prylar på Synkliniken, och vi pratade lite om det där med teknikfixeringen i vår bransch. Visst är det kul med ny teknik, men det är ju väldigt sällan som det är sånt fokus på det i andra branscher. Jag rekommenderar ju liksom inte Maria på Marias hårstudio för att hon jobbar med särskilt fantastiska toppmoderna saxar, jag har ingen aning om vad hon har för saxar och jag bryr mig inte heller – jag rekommenderar henne för att jag tycker att hon är en skicklig frisör. Jag tror också att en tillräckligt skicklig kock kan laga fantastisk mat på vilken spis som helst. Och på samma sätt så går jag till Andreas för att jag vet att han är kunnig och kan sitt hantverk, jag tycker såklart att det är jättekul att se alla roliga manicker de har men jag vet också att han hade klarat att undersöka mina ögon utmärkt utan dem.

När jag spanade på bågar så drogs min blick till den här bågen direkt för att det var så fin finish på den, tyvärr svårt att fånga med en mobilkamera. Och jag blev inte förvånad när jag tittade närmre på den och såg att märket var Andy Wolf – just det märket snöade Wincent och jag in på när vi var på nån mässa nånstans. Det var lite kul att jag fastnade för det igen utan att veta att det var just Andy Wolf!

Det är för övrigt alltid en fröjd att prova bågar när de är så här fint presenterade.

Tom Ford-bågen längst upp till vänster var väldigt flott. Och ser ni den fiffiga spegeln ovanpå bågarna? Den gör att man inte behöver leta upp en spegel varje gång man vill spegla sig…
… man bara tittar upp! Se så glad den är.

Hur löd domen då? Jo precis som jag misstänkt så behöver jag starkare glasögon. Och föga förvånande så har jag en convergence excess, förvåningen uteblir eftersom jag är närsynt och trivs så bra utan glasögon. Men nya glasögon får vänta, nu ska stabila kontaktlinser måttbeställas för just mig. Och så ska vi boka ny tid för att skjuta ljusblixtar! Man skjuter alltså ljusblixar i ansiktet för att stimulera en viss nerv och därmed motverka torra ögon. Jag tyckte att det lät fantastiskt spännande! Andreas sa försiktigt att det är möjligen inte riktigt lika actionfyllt som det låter men jag tycker att det låter väldigt Star wars. Behandlingen funkar för mer än 80% av de som provar, håll tummarna för att den funkar även för mig!  /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Stenbäcks mattor och jag börjar bli som Elvis

Sedan jag kom på att man enkelt kan beställa heltäckningsmatta i vilken färg eller form som helst så har jag blivit lätt besatt. På Stenbäcks mattor är det bara att välja matta, uppge mått och säga om du vill att de ska fålla kanten snyggt eller ej, och så fixar de det. Det är inte gratis men det är mindre kostsamt än vad jag hade gissat, och det är såå roligt! Sist jag var där så beställde jag några småbitar och en ljuddämpande matta till mitt arbetsrum.

Dessa små bitar lade jag i skåpet där Wincent bl a har sina boots.

Kolla så fint! Bara att lägga ut bitarna och in med skor och stövlar som inte behöver vara varken helt rena eller helt torra, det märks inte.

Och sen så kände jag att jag behöver en matta i mitt arbetsrum nu när jag jobbar på distans och pratar mycket i head-set där alla möjliga ljud gärna tas upp av mikrofonen. Och jag hittade exakt det jag önskade, en matta särskilt gjord för att dämpa ljud.

Här beställde jag med fållad kant så att det bara är att rulla ut mattan, och eventuellt rulla ihop den igen om jag inte vill ha den längre eller vill flytta den.

Nu har jag precis rullat ut den men det känns redan stor skillnad när jag testsjöng lite därinne…! Någon mer ljuddämpande fönstergardin också så är vi hemma!

Visst ser det proffsigt ut? Nu är även golvet i jobb-mode liksom!

Och nu när jag hittat hem på Stenbäcks mattor… jag och Wincent besökte ju Graceland under vår smekmånad. Och Elvis hade lurviga väggar i trappen till nedre plan och det tyckte vi var så himla fräsigt. Och vi har ju en trappa till nedre plan… jag tror att ni förstår vart detta barkar. Så när jag hämtade mina mattor så passade jag på att fråga hur man sätter upp heltäckningsmatta på väggar. Till min stora förvåning så var de inte helt säkra, tydligen är inte lurviga väggar big business..! Hur är det möjligt? Men de sa att de löser såklart det om det blir aktuellt. Och vet ni, jag har en känsla av att det bara är en tidsfråga. Fortsättning följer…! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

MODET LEVER VIDARE och Sara Danius och 8 Mars

På Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm har man sedan ett par veckor tillbaka kunnat se utställningen MODET LEVER VIDARE. Det är en hyllningsutställning till Sara Danius och modet, i ordets dubbla betydelse. Många av de plagg och föremål som Sara Danius ägt och som visas på utställningen, auktioneras just nu ut på Tradera till förmån för det som kommer att bli Sara Danius minnesfond. Fonden kommer att gynna kvinnliga pionjärer inom litteratur, foto, konst, teater, dans och design och i skrivande stund så uppgår beloppet för sålda föremål till 761 324 kr och allt är inte sålt än. Det är imponerande och det säger en del om vilket intryck Sara Danius gjorde under sin alltför korta livstid. För dig som inte vet vem hon är så kan jag varmt rekommendera hennes sommarprat!

Underbara Sara Danius! Vem kvinnan i mitten är vet jag tyvärr inte men till höger ser ni ännu en av mina förebilder, Ewa Fröling. Bilden är från en modevisning för Camilla Thulin. 

Jag var såklart också sugen på att bjuda på något av plaggen, men jag fattade rätt så snabbt att jag hade såklart ingen chans. Jag scrollade runt och tittade på knytblusarna, de vackra skorna, örhängena, väskorna. Det mesta ser oanvänt ut och mycket har burits på någon enstaka fest eller formell tillställning. Men så plötsligt dyker det upp en parfymflaska där det inte är så mycket parfym kvar.

Jag lägger ett bud men tror egentligen inte att det räcker för att vinna. Men det gör det! Tydligen är det så att vi som saknar Sara Danius ser det här på lite olika sätt. I andras ögon så smäller det uppenbarligen högre med något festplagg eller nån aftonväska som kanske fått följa med på Nobelfest. Men för mig… jag vill hellre ha den flaska som nästan är tom, än de parfymflaskor som ser oanvända ut (det finns såna också att bjuda på). Jag vill hellre ha den flaskan som hon hållit i och använt igen, och igen, och igen.

Som förväntat så var det blusen från modevisningen ovan som inbringade mest pengar.

63 000 kr betalade någon för den här. Symbolvärdet är dock betydligt högre. Knytblus i silke, design Camilla Thulin.

Det var såklart ingen slump heller att många av auktionerna avslutades igår, 8 mars. Jag känner mig nöjd med att ha bidragit till Sara Danius minnesfond, även om de inte kommer att kunna skicka parfymen till mig förrän utställningen är över. MODET LEVER VIDARE. /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

Emilia Svanbrink på Träningsfabriken

Sanna och Emilia är två sköna bönor som bor lite längre söderut, och i vanliga fall så träffas vi tre minst ett par gånger om året på nåt hotell nånstans så att vi kan käka middag ihop och dricka tolv drinkar. Med nuvarande restriktioner så kändes inte det så lämpligt, så vi bestämde oss för att ses på Träningsfabriken och umgås lite där istället! Förena nytta med nöje samtidigt som vi har gott om plats så att vi kan hålla avstånd. Emilia tävlar i Crossfit på hög nivå och helt ärligt så är det en fröjd att se henne träna. Har du hållit i en orm nån gång? De är slanka och smidiga men tyngre än vad man tror och jag får lite samma känsla när jag ser på Emilia. Hon är ganska nätt men ser liksom ändå tung ut, det är bara muskler på den kroppen numera!

Sanna tog med sig sin Andreas, och Emilias man Mattias var också med och det var han som klurat ut ett pass som skulle passa alla och allas respektive åldersskavanker.

Mattias, Emilia, Sanna och Andreas.

Först lite genomgång. Notera hur pigga och fräscha de ser ut före träning.

Och sen var det bara att dra igång! Ner på golvet…

… och skutta upp på plattan. Upprepa en sisådär tusen gånger. Det kändes åtminstone som att hon hann göra det tusen gånger! Mycket spänstig.

Och så byter vi till att lyfta plattan… 

… och så sätter vi ner den igen. Upprepa tills du svimmar eller spyr eller tiden är ute.

Här känns det lite som Andreas undrar varför i helvete han följde med på detta.

Emilia är också tvungen att pusta ibland. Och Sanna ror så att hon får fartvind i håret, ser ni? Inte dåligt!

Och så gör vi lite benböj medan Mattias spankulerar.

Sanna har ju södra Sveriges snyggaste rumpa enligt mig så den var jag självklart tvungen att fota, hehe! Bästa Sanna. Grann både utanpå och inuti.

Emilia har ett samarbete med en aktör som tillverkar träningskläder och just den här dagen så hade hon spritt nya kläder på sig, provplagg som måste träningstestas för att säkerställa att de håller måttet vad det gäller passform och komfort. Om du är på jakt efter schyssta träningskläder så rekommenderar jag att du surfar in på https://xpdbls.com/sv/ och tar dig en titt. Jag har flera plagg från dem och kvalitén är super. Om du bestämmer dig för att köpa något så får du rabatt med Emilias rabattkod “Emilia15”.

Ett öga ständigt på klockan. Som alla som tränar intensivt vet, så är det livsfarligt att träna någon sekund för mycket.

Kolla in den ryggen, haha! Helt galet och här poserar hon inte ens.

Emilia ror och ror utan att komma till dörren medan Sanna… ja ni ser själva, hehe. Hon är liksom inte den som kör på halvfart när hon tränar om jag säger så.

Äntligen har klockan ringt för sista gången och alla kan stretcha och pusta!

Det var otroligt kul att ses en stund även om vi fick kompromissa lite. Och jag var så stolt över att visa dem Träningsfabriken! Det är en så fin anläggning och det är så otroligt tacksamt just nu att lokalerna är gigantiska. Det är verkligen gymet där alla vill vara och ingen vill gå hem! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

We are the world och jag älskar Åza

Idag är jag bakis för andra dagen i rad vilket känns absurt med tanke på hur sällan jag är bakis överhuvudtaget, det händer liksom inte en gång om året ens. Jag dricker ofta ett glas vin men sällan mycket mer och tål således inga mängder utan att jag får lida för det dagen efter..!

Men i fredags så hade jag och Åza bestämt att vi skulle frossa i skaldjur och dricka bubbel, och ja – det gjorde vi med besked. Jag föreslog att vi skulle ses på dagen och göra detta, eftersom jag tycker att alkohol gör sig bäst om man intar den på dagen! Så är man liksom lite lullig under eftermiddagen, nykter till kvällen och vaknar pigg och fräsch dagen efter. Haha! Det går tydligen inte att pusha hur långt som helst, det där med att vakna pigg och fräsch dagen efter. Det visade sig att mängden alkohol spelar en viss roll, who knew. Och det var inte meningen att jag skulle bli så rund om fötterna men jag hade roligt och jag blev bjuden på goda viner..! Åza är så smart, rolig och allmänbildad och tiden bara rusade iväg. Jag blev snabbt den där jobbiga gästen som inte vill gå hem och det är inte likt mig alls. Men på det sättet är Åza så skön att hänga med överhuvudtaget, jag är nämligen helt säker på att om hon verkligen velat att jag skulle gå hem tidigare än vad jag gjorde så hade hon uttryckt det utan sura miner från något håll. Jag kan också bli lite självmedveten när jag dricker för jag vet att så småningom så börjar jag prata nåt hiskeligt, och det kan var svårt för andra att få en syl i vädret – men samma sak där, jag är säker på att Åza klarar att hävda sig i såna situationer. Jag upplevde för övrigt inte att hon blev lika påverkad som jag under tillställningens gång, men när jag tänker tillbaka på hur vi satt i soffan med varsin hund i knät och sjöng med för full hals, utan att kunna texten, till “We are the world” så tänker jag att hon var nog inte riktigt glasklar hon heller, hehe!

Om ni vill se allt gott som hon bjöd på så hittar ni bilder här: https://www.azabrennander.se/2021/02/13/dagfylla-de-luxe/

Bästa Åza! Ska man bara ta en bild, så tar man ju den när värdinnan och de två hundarna knött ihop sig i ena hundens korg, eller hur?

Något som jag inte berättat för Åza, är att när jag kom hem sen så var ju inte klockan så mycket så Wincent och jag kollade på en film. Och när den var slut och jag skulle borsta tänderna så insåg jag att jag satt på mig glasögonen av ren vana när jag satte mig vid tv:n. Att jag redan hade kontaktlinser i, märkte jag uppenbarligen inte. Jag kollade alltså på en hel film med både kontaktlinser och glasögon på, haha! Jag är en skam för mitt skrå!

Och igår när jag hade återhämtat mig från ovan äventyr, så hade Wincent och jag beställt trerätters för utkörning från PM, och de rekommenderar ju vilka viner man ska äta till varje rätt också så det hade jag åkt till Systemet och införskaffat. Middagen var en stor succé, jag tycker att det är fantastiskt att de kan göra menyer som är så enkla att bara värma på och servera. Jag följde instruktionerna minutiöst och det lönade sig för allt var perfekt!

Men nu är det slutfestat för ett tag, tant måste vila upp sig. Jag önskar er en skön söndag i det vackra vintervädret! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

App sökes och använder du fortfarande kontanter?

Har ni sett tv-programmet “Lyxfällan” nån gång? Jag har hittat gamla säsonger av det på Viaplay (utan reklam) som jag nu roar mig med. Jag tycker att det är ett superintressant program, och jag tycker att de som ställer upp och visar sin kraschade privatekonomi i tv är väldigt modiga. Nästan alltid så ligger det någon form av trauma i botten, dvs det är oftast ingen slump att någon som kanske alltid skött sin ekonomi helt plötsligt slutar att betala sina räkningar eller ens öppna sin post. Något har gjort dem helt lamslagna och de behöver helt enkelt hjälp med att komma igång igen.

Däremot så tycker jag egentligen att namnet är lite missvisande, om jag fick bestämma så skulle det nog heta “Skuldfällan” eller “Konsumtionsfällan” eller nåt sånt. Det är ytterst sällan som deltagarna faktiskt bränt pengar på vad jag skulle kalla lyx. Oftast handlar det om att de köpt mer cigg, pizza, läsk och typ kläder från Ellos än vad de haft råd med och det är väl inte direkt saker som jag associerar med lyxkonsumtion, även om såklart all onödig konsumtion kanske per definition är lyx när man inte har råd. Jag tycker ofta att programledarna är lite onödigt hårda mot deltagarna (jo jag fattar att det troligen bara är inför kamerorna) när de liksom ifrågasätter huur har du tänkt när du lagt pengar på hämtmat två gånger i veckan istället för att laga mat själv – som om det bara är galna människor som äter hämtmat regelbundet. Jag tycker överhuvudtaget inte att värdet av att se “Lyxfällan” är, som det kanske är tänkt, att jag sitter och förfasar mig över de galna valen som deltagarna har gjort, att det är det som är underhållningsvärdet. Jag tycker snarare att programmet så tydligt visar på hur lätt det är att halka snett. Har du ingen hög inkomst så krävs det varken lyx eller helt verklighetsfrånvända val för att du snabbt ska sätta dig i en skuldfälla som är svår att komma ur. Det enda riktigt dåliga val som deltagarna ofta har gemensamt är att de har tagit väldigt ofördelaktiga lån med extremt höga räntor när de försökt att rädda situationen på egen hand. Jag tror att den högsta räntan jag noterat i programmet är 249%, och jag som överlag inte är mycket för att reglera vuxna människors överenskommelser tänker ändå att den där typen av snabblån kanske inte borde vara lagliga?

Det märks också tydligt i programmet att Sveriges avskaffande av kontanter inte bara är av godo..! För många av deltagarna så blir uppenbarligen pengars värde för abstrakt när de aldrig ser dem, och många får i läxa att använda sig mer av kontanter för bättre överblick.

Tycker jag då aldrig att deltagarna är tröga och får skylla sig själva? Nä, jag tycker alltid bara synd om dem, och är glad att de får hjälp. En riktigt trasig ekonomi önskar jag inte min värsta fiende faktiskt. Men visst blir jag också provocerad ibland. Det som är mest provocerande för mig är när deltagarna håller fast vid någon stor utgift av principskäl. En familj t ex vägrade att bo där inte alla barnen kunde ha ett eget rum..! De hade alltså kunnat bo mycket billigare men betedde sig som om eget rum för alla barn är en mänsklig rättighet. Då blir jag väldigt provocerad för det är verkligen inte alla som har råd med (eller ens vill ha) ett så stort boende. Och ibland så är anhöriga med och berättar om sin besvikelse när de lånat ut pengar som skulle gå till nån räkning, och sen ser på sociala medier hur personen är i Ullared och shoppar, det är såklart inte heller okej.

Personligen så fick jag tidigt lära mig att ha ordning på min ekonomi (tack mamma), men visst finns det utrymme för förbättring även hos mig. Jag klickar hem en del grejer när jag sitter och slösurfar som är helt onödiga, och som jag troligen inte köpt om jag hade sovit på saken. Förr så förde jag bok under långa perioder och noterade vartenda krona jag spenderade. Det låter kanske lite knäppt men jag tycker att sånt kan vara riktigt kul när man har ett mål att spara mot t ex. Nu finns det väl appar för det där? Tipsa gärna om du känner till nån bra! /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Make-over i hemmet och hur äckligt kan det bli?

Igår så var det dags att blanda glitterfärg och måla i sovrummet! Jag tycker att det är så ohyggligt tråkigt att preppa inför målning, ni vet plocka undan, tejpa, täcka golvet osv men det är ju bara att göra. Själva målandet är helt okej sen, och det går ju på nolltid när det är en så liten yta.

Jag tänkte att jag skulle ha typ dubbelt så mycket glitter i färgen som rekommenderat, men det visade sig att den burken med glitter var precis så mycket som var rekommenderat till den yta jag tänkt måla, och jag var inte så sugen på att åka till färgaffären igen bara för det så jag blandade i vad jag hade och körde!

Pionäh å gull matchar fint!

Och idag var det dags att hämta den matta som jag måttbeställt på Stenbäcks. Det låter fancy med måttbeställd matta men det är helt enkelt heltäckningsmatta som de klippt till och fållat kanterna på. Det blir som heltäckningsmatta fast ändå inte, golvet är ju helt orört under och mattan kan få ett andra liv i nån replokal nånstans när vi kört slut på den.

Och nu vet jag att ett antal som läser detta kommer att tänka blää, heltäckningsmatta! Usch det är så äckligt, och så är det alltid nån som varit nånstans i England där de hade heltäckningsmatta i badrummet och guuud så äckligt bla bla bla. Själv så tycker jag att heltäckningsmatta är mysigt och skulle gärna ha det i fler rum. Vi har varken barn eller husdjur och går inte med uteskor inne så jag har svårt att se hur mattan skulle kunna bli så himla äcklig. Och dessutom förstår jag inte riktigt varför det är så viktigt att golvet är så himla fräscht hela tiden? Och till dig som på riktigt sitter där hemma och rynkar på näsan och dömer mig och min matta – jag kan meddela att de äckligaste grejerna som händer i vårt sovrum händer ändå inte på golvet! Haha! Varsågod!

Det här var alltså vårt sovrum före, svalt och fräscht och inget fel på det:

50 nyanser av grått.

Och här är vårt sovrum nu, tadaa!

Tyvärr syns det inte på bild hur fint väggen skimrar i guld, men kolla så mysigt det blev! Allt som jag köpt förutom mattan och väggfärgen var dessutom grava REA-fynd vilket såklart känns toppen. Kanske ska jag även hänga upp nåt på väggen, vi får se.

I min ungdom så bodde jag i USA ett tag och jobbade som au pair för en förmögen familj. De hade en “inredningsperson” som hette Janet, och det var Janet som ringdes in när något i heminredningen skulle förändras. Då kom hon helt enkelt på besök, antecknade noga alla önskemål och sen återkom hon när hon tyckte att hon hittat den soffa/kudde/tavla som saknades. Jag tyckte att hennes jobb verkade superkul, och eftersom barnen alltid var i skolan när Janet kom förbi så brukade jag snällt fråga om jag fick följa henne i hasorna när hon jobbade och det fick jag alltid. Och jag lärde mig många bra saker av Janet, men det absolut bästa tipset hon gav mig är: Ett rum blir trist om allt matchar. Hon tyckte att det var den största skillnaden mellan proffs och glada amatörer; ett proffs ser till helheten i ett rum och håller inte på och tar med sig tygprover till färgaffären för att allt ska matcha exakt. Fördelen med detta är såklart också att du har större chans att kunna fynda! Om du släpper tanken på att allt måste matcha så har du många fler alternativ. /K

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Blommäh och glittäh och mys i sängkammaren

Idag är första dagen på min semester! Det känns fantastiskt om än lite märkligt att ha semester utan tankar på att resa nånstans. Planen är att varva diverse roliga praktiska projekt här hemma med att bara chilla och ta det lugnt. Jag har en hög med böcker som jag egentligen velat läsa länge, men det har varit så körigt i huvudet ett tag att jag inte kunnat koncentrera mig. Men nu så har jag all tid i världen att komma ner i varv ordentligt och jag älskar ju egentligen att läsa så det ser jag verkligen fram emot.

Idag har jag varit i färgaffären och handlat lite och imorgon ska jag måla en vägg i vårt fräscha men extremt omysiga sovrum, om jag vaknar och känner för det vill säga..! Jag jobbade faktiskt som målare en gång i tiden så att handla färg för 5 kvadratmeter känns otroligt löjligt. Jag tror att detta är första gången sen jag gav upp min målarkarriär som jag inte köpt alldeles för mycket färg, jag stålsatte mig verkligen den här gången och köpte inte mer än vad som rimligtvis bör gå åt även om pytteburken som jag fick med mig hem mest känns som ett skämt.

Jag frågade i färgaffären om de hade några roliga effektfärger, och killen som hjälpte mig visade mig glitterpigment som man själv blandar ner i färgen efter tycke och smak. Taget! Vill du inte se de andra effekterna, frågade han. Eh nej, you had me at glitter! Eller som vi säger i Småland; glittäh.

Själva väggfärgen tog jag i nån pion/ceriseröd historia, fantastiskt grann. Jag var lite inspirerad av de här underbara blommorna som min kompis Sanna skickade till mig, de står i vardagsrumsfönstret och doftar härligt.

Jag älskar blommäh!

Tänk er pion, och så lite guldglitter i det. Jäsikens så grannt! Det är ganska mörkt i sovrummet så jag tror inte att det kommer att glittra hysteriskt… om inte någon häller i hysteriskt med glitter i färgen såklart. Konstigare saker har ju hänt.

Jag önskar dig en bra start på veckan! /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Vaccinmotstånd och SD och roligt är inte alltid konstruktivt

Jag håller just nu på att ta mig igenom dokumentären “Vaccinkrigarna” på svt play, men jag får ta lite pauser för jag blir väldigt provocerad av det som sägs i dokumentären. Och när jag säger att jag blir provocerad så är det nog egentligen inte just debatten kring vaccin i sig som provocerar mig mest. Jag blir så otroligt provocerad av denna brist på respekt för kunskap som många i dokumentären uppvisar, och att så många söker sig till facebook-grupper när de ska fatta viktiga beslut.

I dokumentären så upprepar vaccinmotståndarna att man inte ska “lita blint” på vården, på staten, på läkare, på BVC. Inte lita blint. Men vad betyder det att lita blint? Om jag ska bygga ett hus, och anlitar en byggfirma, och låter dem bygga huset utan att hänga över axeln på dem och ifrågasätta allt de gör – är det att lita blint? Jag kan ingenting om att bygga hus. De på byggfirman kanske inte gör annat än bygger hus, och de har kanske byggt hus i decennier. Av en slump så gjorde jag för ett par år sen synundersökning på mannen som byggde vårt hus på 60-talet, och han jobbar fortfarande för att han tycker att det är så roligt. Om jag skulle anlita honom att bygga säg, ett växthus till mig, och jag inte ifrågasätter allt eller ens något moment i bygget, litar jag blint på honom då? Och om det är att lita blint, är det dåligt att lita blint på någon som med största sannolikhet vet så mycket mer om ämnet än vad jag själv gör? Om man är så misstänksam mot andra yrkesmänniskor, säger det något om ens egen kompetens på jobbet?

Jag litar nog blint på folks expertis ganska ofta. Jag utgår ifrån att folk som ägnar sina yrkesliv åt en viss sak, kan mycket om det. Och om jag ska lyssna noga och verkligen engagera mig i en debatt, så vill jag nog att alla parter som deltar i debatten ska ha mycket kunskap om ämnet som diskuteras – annars är det ju ointressant. Jag tar mig för pannan när “Vaccinkrigarna” visar klipp från när människor med långa arbetsliv som kretsat kring vaccin, sitter i tv och debatterar vaccin med en ekonom som har starka känslor kring vaccin. Hur hamnade vi här? Varför detta intresse kring hur nån random person känner kring olika sakfrågor, när vi har tillgång till studier, statistik, dokumenterad historia?

Och missförstå mig inte, jag är inte den som vill håna vaccinmotståndare. Dels så tror jag inte att det hjälper – ju mer vi har hånat SD t ex, desto fler har röstat på dem. Jag har en annan strategi som började omedvetet men som jag nu utövar mer och mer medvetet.

Som optiker så har jag gjort synundersökning på människor som betalat dyra pengar för “ögonträningskurser”, dvs de har betalat för att någon ska visa dem hur man tränar bort sina brytningsfel så att de inte längre behöver glasögon. Den som kan lite om optik (läran om ljuset) och ögats anatomi vet att den metoden funkar inte så som det påstås. Efter ett tag så tyckte jag att det var lite märkligt att jag träffade så många såna patienter, ingen annan optiker som jag pratade med hade träffat mer än någon enstaka under hela sin karriär. Men så var det en kvinna som begärde just att få komma till mig när hon bokade en tid, och hon berättade att mitt namn kommit upp flera gånger i en fb-grupp för just ögonträningsentusiaster, flera skrev att jag var en bra optiker att gå till. Hon hade kört från Lund till Växjö för att träffa mig och jag förstod ingenting. Jaha sa jag, det är ju lite märkligt för jag stödjer inte den typen av verksamhet alls. Nä det är ingen som sagt heller, sa hon, men du skrattar inte åt oss som andra optiker gör, vissa vill inte ens ta emot oss. Jag blev lite beklämd för varför skulle jag skratta åt henne? Hon kom i tid, var artig och betalade ju för sig som alla andra. Som jag såg det så hade hon blivit blåst av nån tvivelaktig “kursledare” som kommit på att man kan tjäna grova pengar på folk som inte trivs med glasögon, vad är det för kul med det? Det är ju bara sorgligt. Och optiker lever ju på att sälja glasögon, så tanken att vi inte skulle vilja pusha för ögonträning som gör glasögon överflödiga är ju inte jättemärklig, om än något misantropisk. Jag svarade sanningsenligt på alla hennes frågor. Jag frågade i min tur vad sån där träning kostade, och hon berättade att hon betalade 4500 kr per föreläsning och att det alltid var fullbokat i salen var åttonde vecka när föreläsaren kom till stan. Jag sa försiktigt att jag hoppas att detta inte har en stor påverkan på din privatekonomi, och hon försäkrade mig om att det hade det inte. Samma kvinna bokade tid hos mig var sjätte månad under flera års tid för att se om hon gjorde några framsteg, och när jag bytte arbetsplats från en stad till en annan så följde hon efter. Idag så har hon accepterat sina glasögon och lägger inte längre pengar på de där föreläsningarna.

Ja, “ögonträning” är ofarligt och vaccinmotståndet är farligt, det är en stor skillnad. Men jag tror att den som vill, förstår vad jag menar med mitt exempel. Ibland måste vi välja om vi helst vill ha roligt på någons bekostnad, eller om vi helst vill att de ändrar åsikt. Vi kan inte få båda. /K

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Geena Davis och The Scully effect och #seeitbeit

Jag har länge letat efter filmen “The long kiss goodnight” med Geena Davis och Samuel L Jackson, av någon anledning så har den inte funnits att hyra/streama nånstans. Men igår så hittade Wincent den på iTunes! Jag blev så glad så glad och vi köpte den givetvis och kollade på den direkt. Och trots att den är så gammal som från 1996 så håller den utmärkt. Det är fullt ös från början till slut och ingen kärlekshistoria som jag ofta tycker är transportsträcka i en actionrulle. Jag vill liksom se en kärleksfilm eller en actionfilm och uppskattar när filmmakarna inte blandar ihop det.

Jag tycker att Geena Davis är fantastisk. Jag älskar henne i Tootsie, A league of their own, Thelma & Louise, Commander in chief (även om inte den serien i sig var så jättebra kanske) och senast såg jag henne i GLOW där hon var fabulös och jätterolig. Det första som jag fastnade för hos Geena Davis är såklart att hon är apsnygg, det går liksom inte att fokusera på nåt annat än henne när hon är i bild. Och sen så är hon rolig, hon är bra på sarkasm som ju är lite ovanligt bland amerikaner, men det är right up our alley här i kalla Norden. Och så är hon en intressant skådis på så vis att hon kan spela både naiva och auktoritära roller, hon känns trovärdig i bägge.

I Commander in chief så spelade Geena Davis USA:s president. Coincidence? I think not!

Jag har följt henne ett tag på insta, eller rättare sagt jag har följt “Geena Davis institute” på insta, @gdigm. Det är ett jättespännande konto för oss som gillar statistik, och är intresserade av hur framförallt kön och hudfärg representeras på tv och film. Målet med institutet är att uppmärksamma orättvisor i representation, med mottot “If they can see it, they can be it”. I praktiken så innebär det att de tycker att det är viktigt att barn och ungdomar får se sig själva representerade i olika roller på tv och film oavsett kön/hudfärg/sexualitet osv, och att det påverkar oss negativt på ett undermedvetet plan när vi sällan eller aldrig ser förebilder på tv eller film som vi kan relatera till på ett personligt plan.

En av de saker som jag känner till tack vare @gdigm, är det som kallas “The Scully effect”.

Satt du också bänkad varje vecka och kollade på Arkiv X?

Agent Scully i Arkiv X var en av de första kvinnliga karaktärerna på tv inom STEM (Science, technology, engineering, mathematics). Jag kan ha fel men jag tror också att hon var den första kvinnliga STEM-karaktären som hade en huvudroll i en populär tv-serie? Scullys kännetecken är att hon är objektiv, självsäker, skeptisk och väldigt bra på sitt jobb; fyra egenskaper som var väldigt ovanliga för en kvinnlig karaktär på 90-talet när Arkiv X slog igenom.

Studien som ledde till begreppet “The Scully effect” finns på nätet för dig som vill läsa själv, men om du inte tyar så kan jag förklara lite förenklat i mina egna ord:

De kvinnor som regelbundet kollade på Arkiv X uppgav i studien att de tack vare Dana Scully i högre grad:

Såg STEM som mer intressant och viktigt generellt.

Tyckte att kvinnor borde uppmuntras mer att satsa på STEM som yrkesval.

Var mer benägna att uppmuntra sina döttrar att satsa på STEM som yrkesval.

Kunde hålla med om påståendet “om jag fick välja igen så hade jag satsat på en karriär inom STEM”.

Kunde hålla med om påståendet att “Agent Scully fått dem att känna att de också skulla kunna lyckas i en mansdominerad arbetsmiljö”.

De kvinnor som inte regelbundet såg på Arkiv X höll inte alls med om ovanstående i lika hög grad. En simpel karaktär på tv hade alltså en enorm påverkan på kvinnors förhållande till STEM, bara genom att se en kvinna med en karriär inom STEM. Det är ju liksom inte så att Arkiv X är nån feministserie som pushar nån agenda, utan Agent Scully har alltså haft den här massiva påverkan bara genom att synas, bara genom att finnas. Och det är det som är Geena Davis mål, att vi ska utnyttja detta genom att ge barn och ungdomar positiva förebilder på tv och film och se till att alla är representerade någorlunda rättvist.

Ett annat, lite modernare exempel, är att bågskytte har blivit jättepopulärt i USA bland flickor.  Av de amerikanska flickor som deltog i en studie uppgav 7 av 10 att de börjat med bågskytte efter att ha sett Katniss i The Hunger games. If they can see it, they can be it.

Och nu när jag såg om The long kiss goodnight, så inser jag att dessa tankar har funnits länge hos Geena Davis. Och idag vet jag också att Samuel L Jackson är mycket medveten om hur afroamerikaner porträtteras på tv och film. Så om du vill så kan du se den här filmen och leta efter detaljerna som kanske verkar vara slump, men som med hög sannolikhet är väldigt genomtänkta. Eller så kan du bara se den och njuta av en riktigt påkostad och underhållande actionrulle med riktiga explosioner. They don’t make ’em like that anymore! /K

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget: