Jag har jobbat på Specsavers i Nässjö ett par dar i veckan sedan några månader tillbaka. Det är ju så när man jobbar som konsult att de samarbeten som funkar mindre bra avslutas ofta på ett naturligt sätt genom att rinna ut i sanden (läs ingen av parterna tar initiativ att boka fler datum). Det är inte som en anställning där det mer eller mindre är upp till den anställde om ett samarbete ska fortsätta eller ej utan här har bägge parter makten att avsluta vilket jag tycker är lite mer rättvist om jag ska vara ärlig..! Men i Nässjö har det alltså rullat på eftersom vi trivs med varandra.
En av de nya bekantskaperna som jag gjort genom just detta uppdrag är Sillen. Hon jobbar i butiken och är också syster till en av delägarna. Ja alltså hon heter inte Sillen, hon heter Cecilia och kallas för Cilla. Och Sillen. Sillen Cilla?

Det som är lite speciellt med Sillen är att det kändes som att jag redan kände henne när jag träffade henne för första gången. Alltså, på riktigt. Jag kan blanda ihop dagarna här men jag har för mig att Sillen och jag hade en rejält intim konversation redan på min första arbetsdag. Jag ska inte gå in på detaljer men hon vet alltså saker om mig som kanske en handfull människor vet, för att jag helt enkelt inte kände några spärrar utan bara babblade på. Vi jobbar väldigt bra ihop också, vi behöver inte kommunicera så mycket för att det ska rulla. Och om Sillen skulle ringa mig mitt i natten (en ren hypotes eftersom jag stänger av mobilen när jag ska sova) och behöva hjälp så skulle jag inte behöva någon längre startsträcka. Coolt eller hur?
Detta har säkert hänt ett antal gånger i mitt liv men nu på rak arm så kan jag bara komma på några enstaka, och en av dem är min kompis Benita. Vi träffades på Sthlm Pride för… tjugo år sen? Och klickade direkt. Vi klickade så duktigt att min kompis Ullis, som jag egentligen åkt till Sthlm med, syrligt sa nåt om Humle & Dumle och det fastnade. Det är jag som är Dumle. Med Benita har jag inte heller några spärrar, jag litar på henne blint i både stort och smått. Hon har dessutom sett mig i några av mina sämsta stunder men accepterar mig som jag är och jag behöver aldrig låtsas med henne att nåt i mitt liv är bättre än vad det faktiskt är.

Har du också en Humle i ditt liv, någon som du redan kände första gången ni träffades? Berätta! /Dumle



