I vanliga fall så bloggar jag när lusten faller på, men nu känner jag att jag måste uppdatera mina fina läsare för jag drunknar i meddelanden på messenger..! Ni skriver så mycket fint och jag läser allt med omsorg förr eller senare men orken räcker inte till att svara på alla.

Jag är på nytt i limbo kan man säga, det händer inte så mycket. Jag skulle kallats på ett återbesök efter tre veckor för att säkerställa dels att mitt bröst numera är helt cancerfritt och läker som det ska efter operationen, och dels att det inte gömde sig några cancerceller i de lymfkörtlar som plockades bort för analys. På måndag har det gått fyra veckor och ingen kallelse har dykt upp. Ja, det är ett i-landsproblem och ja, jag fattar att de inte låter mig vänta för att det är roligt. Men ovissheten är ändå jobbig och jag hoppas att detta är sista gången på ett tag som jag behöver vänta på besked som drar ut på tiden. Om de måste operera igen för att de inte fick bort all cancer är okej, men jag vill verkligen inte att de ska ha hittat cancerceller någon annanstans än i bröstet. Och risken för det sistnämnda är liten, men den existerar och ju fler dagar som går desto svagare blir förnuftets röst och nojorna tar över.

Men skit i det, det finns tillräckligt många cancerbloggar och jag vill inte bara skriva om det för mitt liv består av annat också. Till exempel bedrägeri, det livar ju upp! Det är alltså en idiot som bor ett stenkast från mig, som sedan i somras/höstas beställt grejer i mitt företags namn. Han hämtar ut paketen på utlämningsställe och sen kommer fakturan till mig. Hur är det möjligt att han hämtar ut paket som är adresserade till ditt företag undrar ni, och det har jag  kollat upp. När man skickar med Schenker så krävs ingen som helst fullmakt eller koppling till företaget för att man ska kunna hämta ut paketet. Som f.d. postanställd så frågade jag killen på Schenkers kundtjänst om han tyckte att detta är ett rimligt arbetssätt. Han svarade att de brukar rekommendera att man väljer utkörning till postadressen istället, för att detta inte ska hända – ett otroligt tragikomiskt råd med tanke på att det är tjuven som beställer och avgör om det ska köras ut eller hämtas på utlämningsställe. Jag kan alltså beställa grejer till vilket Växjöföretag som helst, vi säger Swedbank. Jag kan googla och uppge Swedbanks företagsnamn, Swedbanks postadress, Swedbanks org nr och sätta vilket namn som helst som referens, det syns inte på paketet sen när det är dags att hämta (min tjuv är så trygg att han uppger sitt eget namn som referens, det står så fint på fakturorna). Sen uppger jag min egen epost för orderinformation, och så fort jag har kollinumret så är det bara att gå och hämta och säga att det här paketet som är adresserat till Swedbank, det ska till mig. Fakturan kommer till företaget, oftast långt efter paketet är utlämnat. Jag måste dock legitimera mig när jag hämtar mitt stulna paket men det ökar otroligt nog inte risken för att åka dit. Vi har alltså en TJUV som LEGITIMERAR sig varje gång han stjäl, men eftersom han inte tagits på bar gärning av polis med paket i famnen och öppen mun eller fastnat på nån övervakningskamera, så går han helt fri! Det är verkligen helt fantastiskt. Jag har såklart polisanmält och när polisen frågade mig hur jag visste vem den skyldige är, så kändes det som att jag var med i en Yrrol-sketch när jag svarade att han legitimerar sig varje gång och att alla på utlämningsstället vet vem han är. Jag upplyste om var han bor, gav dem hans personummer och berättade att han är dömd sen tidigare. Jaha, sa polisen. Det är svårt sånt här, du får höra av dig om det händer igen. Haha.

Den här fåntratten håller på såhär med fler företag än mitt, och det är faktiskt en stor tröst för i början så kändes det som att det var riktat mot mig personligen men det är det alltså inte. Han väljer helt enkelt företag som finns i hans närhet så att paketen hamnar på hans eget utlämningsställe. Precis som alla andra så vill ju inte han heller åka över halva stan för att hämta paket. Det ska ju vara bekvämt att tjuva. Och tyvärr är jag inte så lite besviken på de som jobbar på utlämningsstället. Jag vet att de tekniskt sett inte gör nåt fel. Men de vet ju vem han är, och de vet att han begår bedrägeri när han hämtar alla dessa paket adresserade till olika företag. Om jag stått bakom disken så hade jag bara sagt att jag vet ju att det här inte är till dig, du får inte med dig nåt paket. Vad skulle han gjort åt det liksom? Vad vore risken med det?

Låter jag bitter? Ja, vad annat kan man vara. Jag tycker inte att någon förtjänar att bli förföljd på det här sättet. Det tar oerhört mycket tid och energi att bestrida fakturor, och jag måste polisanmäla även om det känns helst meningslöst för företag måste ha det underlaget om de ska makulera en faktura på ett uthämtat paket. Men helt ärligt så tycker jag att det är lite väl bra att jag ska behöva lägga energi på sån här skit när jag är mitt i en cancerbehandling. Eftersom mitt företag endast består av mig själv så kan jag inte riktigt delegera bort det här tröskandet till nån annan. Som tur väl är så kan jag delegera bort till Wincent att vittja brevlådan, jag får alltid en klump i magen när jag får en faktura till företaget numera och tänker att nu har den där idioten varit framme igen.

Sen vet jag inte om jag själv valt att gå på nån som är svårt sjuk om jag velat stjäla i lugn och ro. Omdömet sviktar lätt när man går på fälgarna och tålamodet är kort. Nämnde jag att han bor ett stenkast härifrån? /K