Nu kommer du också att tänka på detta när du ser geléhallon – you’re welcome

Godmorgon mina kära läsare, när jag skriver detta är klockan inte ens fem på morgonen. Nu tänker ni kanske att jag är uppe tidigt för att jag har ont efter min operation igår, men faktum är att jag är uppe för att jag är hungrig som en varg! Jag åt ju bara en macka på uppvaket igår så det är ju inte så konstigt att magen skriker. Jag har ju en himla flax på så vis att jag är opererad i vänster bröst och armhåla, och jag är högerhänt. Det gör såklart att jag inte har lika ont som jag kanske haft annars, nu kan vänster sida vila nästan oavsett vad jag gör och jag kan själv fixa nåt att äta. Höger sida är också min naturliga sovsida så jag har sovit helt ok under omständigheterna. Kompis det går bra nu!

Allt gick enligt plan igår enligt läkaren som jag pratade med på uppvaket vilket såklart känns toppen. Det var lite kaotiskt på sjukan igår, men jag tolkade det som att allt beror på pandemin och det finns absolut inga hard feelings från min sida, tvärtom. Jag träffade flera som pga personalbrist valt att ställa upp och rycka in på en avdelning där de normalt sett inte jobbar, och alla yrkespersoner som är beredda att kliva ur sin bekvämlighetszon för att rädda verksamheten får alltid en guldstjärna av mig. Men visst blev det lite komiskt ibland när jag och olika sköterskor liksom gemensamt fick klura ut vad och hur vi skulle göra, haha! Och nej, det handlade såklart inte om något som rörde patientsäkerheten på något vis utan det var bara olika praktiska småsaker.

Jag fick vänta ganska många timmar från att jag var preppad för operation, till att faktiskt få komma in i operationssalen. Så ska det inte riktigt gå till och olika personer kom och tittade till mig åttielva gånger och beklagade detta, men det gick absolut ingen nöd på mig vilket jag sa varje gång. Jag hade en egen liten skrubb med en skön fåtölj där jag satt och trippade på bl a Oxycontin. Jag är känslig för såna preparat och var verkligen hög som ett hus, jag kunde inte ens ta mig till toaletten själv utan fick be om hjälp. Jag roade mig med att tänka konstiga tankar, ta fula selfies och läsa Petra Medes nya bok som en god vän skickat till mig. Jag läste hela boken i detta dekadenta tillstånd och det var en… intressant läsupplevelse. Tur att jag inte måste skriva referat efteråt som man fick göra i skolan!

Ja ni ser ju. Jag tror att jag försökte åstadkomma någon slags flirtig blink här.

Jag tror dock att jag lyckades hålla de konstigaste drogtankarna inuti huvudet igår – till skillnad från när jag sövdes sist för ca tjugo år sen. Strax före det så var det nån typ av skandal på Karolinska, minns ni det? Som jag kommer ihåg det så var det studenter som skulle öva på att obducera, och de gjorde olika practial jokes med liken som inte var så etiskt lämpliga. Just det prank som avslöjades i tidningen var att de hade stoppat upp geléhallon i underlivet på en död kvinna, för att skämta med en klasskompis som sen skulle obducera just det liket. Och ja, jag vet att så får man absolut inte göra, och alla som känner mig IRL vet att jag aldrig skulle göra en sån grej. Men… jag tyckte, och tycker fortfarande att det där var himla roligt! Det är något så livsbejakande med det hela och jag blir fortfarande fnissig när jag tänker på det. Jag har tänkt många gånger att I wish att någon hittar på nåt kul med mig sen när jag är död, för att roa en kollega!* Så det där med geléhallonen hade jag i huvudet när de rullade in mig på operationssalen den där gången. Jag var även då hög som ett hus och på fantastiskt gott humör, och jag liksom tittade menande på alla maskprydda ansikten omkring mig, pekade med hel hand och deklarerade utan någon som helst kontext “och vill ni hitta på nåt spex medan jag är nedsövd så är det helt okej! Helt okej!”. Jag minns att de skrattade högt och sen somnade jag. Ridå.

Nu har jag långsamt (för att inte bli illamående) ätit ett par surdegsmackor med stekt ägg och känner mig som ny! Jag ska dock vänta en liten stund med att gå in med kaffe på sängen till Wincent, han var helt slut igårkväll och ska få sova så länge som möjligt innan jag skickar iväg honom till jobbet. Stor kram till er alla som är så engagerade i mitt välmående, jag hinner inte svara på alla meddelanden men jag läser varje ord med omsorg och de värmer mer än ni förstår. /K

*Kanske ta med mig på fest?? Weekend at Bernie’s?

 

16 kommentarer

  1. Uppiggande läsning från en ”hög” patient! Haha…..Klart kul!
    Skönt att humorn förbättras oavsett tillstånd…. 😁

  2. Du måste vara drömpatienten! 😍 Skrattade så tårar kom här! Gillar att du utnyttjade varje minut! 😂😂😂

  3. Tur jag har öron som hindrar leendet och skrattet från att låta huvudet fara av bakåt!!!! Du är ju bara för skön! Härligt att op gick bra!😂😂😂😍

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *