Ovisshet är min sämsta gren och tack gode Gud för Mexico

Imorgon är det fem veckor sedan min tumör opererades bort, och jag har fortfarande inte fått någon kallelse för ett återbesök så att de kan kolla om de fick bort allt, och att jag läker som jag ska. Jag är inte mycket för att hymla rent allmänt så jag kan lika gärna säga som det är; jag blir mer och mer nojig för var dag som går. De skulle ju också vid mitt 3-veckorsåterbesök tala om ifall de hittat några gömda cancerceller i mina lymfkörtlar eller ej och i nuläget så spelar min hjärna mig ganska elaka spratt. Egentligen så tror jag att mitt case är försenat pga pandemin, och att andra patienter som det är mer bråttom med har fått gå före. Men det hindrar inte min hjärna från att drömma mardrömmar nästan varje natt, ibland så vaknar jag och väljer att gå upp mitt i natten istället för att somna om för det känns mer vilsamt att inte sova alls än att drömma alla dessa drömmar där jag förlorar kontrollen i olika scenarion.

Men skit i det! Just nu planerar vi att åka till Mexico i maj och vara med när min bästa vän Esther gifter sig, jag tänker på det och längtar varje dag. Jag förstår att cancern kan ställa till det så att vi måste avboka, men jag tar alltid ut glädje i förskott när jag kan, och så även nu. De har bokat ett fantastiskt rum till oss med en underbar balkong och jag tror att det är jättebra för mig att varje dag fantisera lite om hur det kommer att kännas att sitta där med en kall Margarita.

Så här ser vårt hotell ut. Om jag har en massa biverkningar från behandlingen när vi är där så att jag inte orkar med så mycket, så planerar jag att sitta på den där balkongen iförd några glamorösa solglasögon och vinka som Drottningen.

I veckan kom den här fabulösa disktrasan med posten, jag skrattade högt när jag läste det medföljande brevet där avsändaren drev med min bedragare (som ni kan läsa om i tidigare inlägg). Tack A! Jag saknar dig också.

Om ni har några kloka och lugnande tankar kring varför jag inte får några svar kring min cancer, så får ni gärna lämna dem nedan så att jag har nåt att läsa när jag är uppe om nätterna och inte kan tänka klart. /K

 

 

 

 

7 kommentarer

  1. Fy vilken tortyr du går igenom 😞 man kan ju tänka att det säkert inte finns något att oroa sig för eftersom dom inte hör av sig, men det hjälper ju inte eftersom plågan att inte veta måste vara ett helvete. Min erfarenhet tyvärr är att den som gapar mest får mest. Med andra ord ring,ring ring och va en jädra fästing 😈 härligt att du har en trevlig resa framför dig/er
    Att man kan gå in i 1177 journalen, det vet du säkert redan 🙏❤️ Känner ju inte dig jätteväl men känner med dig iaf

    1. Fransan har alltid pratat om dig så fint så det känns som att jag känner dig rätt väl <3
      Ja alltså, jag har ju en kontaktsköterska som svarar när jag ringer, men hon vet ju inget så det känns så meningslöst. Får väl göra ett nytt försök imorgon och vara mer påstridig. Tar emot väldigt att liksom vara otrevlig, det är inte min stil alls och jag blir jättearg när jag tänker på att det är som du skriver, att den som gapar mest får mest.
      Jo jag vet att man kan läsa på 1177 men tyvärr så har jag inte fattat så mycket när jag varit därinne och rotat (när jag behövt underlag för min privata sjukförsäkring) så jag är rädd att det typ blir ännu värre om jag hittar något läskigt där och sen inte har möjlighet att få förklarat för mig vad det betyder. Kram

  2. Nej inte otrevlig, man kan vara en väldigt trevlig fästing också ❤️🙏😇 jo det är nog bättre att man inte läser så mycket där, ofta som du säger förstår man ändå inte. Skönt du har en kontakt iaf
    Jag tror och hoppas allt kommer bli bra 😊 underbar vård finns det iaf här 🙏

  3. Fina vännen, jag förstår både din oro och frustration. Vis av erfarenhet är det tyvärr så att du måste ligga på. Så har det varit upprepade ggr för oss. Min upplevelse har dock varit att det uteslutande handlat om överbelastning av vården och att det är när läget varit under kontroll som återkoppling mm försakats.

    Underbart med Mexico. Det går fort till maj! Kram Åza

  4. Jag förstår dig så väl! Jag tror nog att pandemin sätter käppar i hjulet på tiden det tar med analyserna. Jag behövde bara vänta 2 veckor och tyckte det var vidrigt. Min mamma opererades för cancer i lungan innan jul och fick besked i fredags….
    Härligt med en Mexiko-resa 🥂

  5. Usch o fy så tradigt med all väntan..även om man vet att bemanningen i vården är usel i vanliga fall och nu är på botten av alla sjukfrånvarande i sista vågen fattar man ju att det tär på dig. Bara för att man vet varför man får vänta gör ju inte väntan mer uthärdlig, håller därför tummar o tår för att besked anländer denna veckan❤️. Och Mexiko va..härligt ☀️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *