Wincent är min klippa och har du klämt en knake nån gång?

Hej på er, sen jag sist hörde av mig har jag hunnit komma hem från Eslöv och landa lite i att min sommarsäsong på jobbet är över. Sedan 1 maj har jag bara spenderat två veckor hemma, övriga veckor har jag arbetat på annan ort och max kunnat spendera helgen hemma. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte har kostat på men det har ju i allra högsta grad varit självvalt och ersättningen är god så det är inte ett dugg synd om mig! Däremot ska jag stoppa in lite mer hemmatid i schemat om jag får såhär många sommaruppdrag ett annat år. Jag saknar ju framförallt den här tjommen så förtvivlat när jag är på vift:

Wincent! Bäst i test.

Wincent är verkligen min klippa i stort och smått och det känns verkligen torftigt att bara kunna facetajma om kvällarna. Men den här veckan är vi bägge lediga, eller “lediga” eftersom vi bägge driver företag, han vid sidan av sitt Day job och jag på heltid. Vi pysslar lite på varsitt håll här i huset men det är så skönt att bara kunna leta rätt på honom och kramas lite om andan faller på.

Igår fyllde jag år! Förutom att jag fick en jättefin present av Wincent (han är väldigt bra på att pricka rätt även när önskelista saknas) så gick vi ut och käkade i lördags med vår bästis Glenn. Glenn är egentligen min bästis mer än Wincents, men för husfridens skull så säger vi att han är Wincents bästis också. Glenn fastnade tyvärr inte på bild men det gjorde maten. Vi käkade på Izakaya station – ej att förväxla med Izakaya Moshi! Det är två olika restauranger med lite olika profiler men maten är asiatisk och väldigt god på bägge.

Dumplings! Dessa stekta är så mycket godare än de som bara är ångade tycker jag.
Den här rätten ser kanske inte så spännande ut men det var supergott; flatbread som man bryter och dippar i mascarpone och honung.
Crispy shrimp är en stående favorit och så kimchi såklart! Den sistnämnda är både god och supernyttig för tarmhälsan.

Men utöver middagen har jag inte direkt firat, jag sparar den karamellen tills nästa helg då Wincent fyller år för då ska vi resa bort en sväng i gott sällskap. Eftersom det bara skiljer en vecka på våra födelsedagar så brukar vi samfira och så även i år. Men vill du verkligen resa bort nu, tänker kanske du. Nä, egentligen inte. Egentligen hade jag hellre varit hemma. Men jag vet av erfarenhet att det som känns bäst i stunden inte alltid är det som är bäst för en när man är lite sliten. Vi kommer att ha jätteroligt på vår lilla resa och ni kommer såklart att få följa med här på bloggen!

Sen kändes det ju nästan som att jag fyllde år i fredags, för då fick jag den här pjäsen av min uppdragsgivare i Eslöv när jag skulle åka hem. Vilken grej…! Den väger hur mycket som helst och är full med goda saker att äta och dricka. Och det kan omöjligt vara ett färdigköpt paket eftersom det innehåller alla mina personliga favoriter; Riesling-vin, Marconamandlar, Maya-choklad m.m. Jag började nästan lipa för jag kände att det var så mycket. Under hela sommaren har jag fått så mycket fint när det varit dags att lämna mina olika uppdrag och sånt tar jag INTE för givet..! Jag tycker absolut inte att det ingår att få present när man jobbat klart, jag tar tillräckligt bra betalt för mina tjänster och förväntar mig aldrig något. Men detta var ett väldigt fint avslut på min jobb-sommar. Tack!

“pumpan är till Wincent”, sa Pernilla som vet att Wincent har diabetes. Haha!

Sen har jag ju vidgat mina matvyer under sommaren när jag jobbat i exotiska Skåne. Har du klämt en knake nån gång? Det är en sorts korv som man tydligen inte säger att man äter, man säger att man “klämmer” den. Att klämma korvar har för mig helt andra associationer men jag brukar försöka att ta seden dit jag kommer.

Egentligen ska man tydligen äta den helt naken, inget bröd eller senap eller nånting. Men Pär som bjöd på den sa att det är ok att ta lite senap så det gjorde jag – jag är ju ändå nybörjare på att klämma knakar. Och den var helt ok! Smakade lite som korv som vi äter till rotmos, det var typ lite samma kryddor.

Och på tal om högkvalitativ kultur, jag blev även påmind om den här boken när jag var i Eslöv. Jag tror att jag har läst den två gånger och är inne på min tredje och den är lika bra nu som första gången. Och låt er inte luras av titeln, boken är ingen kärlekshistoria utan en spännande historia som man får höra med många historiska inslag. Rekommenderas!

Har du något bra boktips så är jag alltid öppen för förslag! Jag läser nästan allt med undantag för deckare och thrillers/skräck. Jag tycker att livet är läskigt nog som det är… /K

 

 

 

12 kommentarer

  1. Grattis i efterskott, och grattis till hemmaliv 🎶🎶 och grattis till att alla bara vill ge dig presenter å godsaker å sånt 🎶🎶🎶 det är väl som i reklamen Because you’re worth it!

  2. Hurra och grattis till ytterligare ett år fyllt av livets alla sidor, stort och smått 🎈
    Hörde ett bra citat idag ”vi lever så kort och är döda så länge”
    Fira å njut och även extra hurra för att du har din ”klippa”
    Kram 🥰

  3. Stort grattis i efterskott Katta och grattis till ditt lyckliga liv med Vincent, ni är så fina båda två. Njut av lite ledighet. Kramar till er båda ❤️❤️

  4. Gratris igen i efterskott och nu när nu är i Gdansk ska ni även be kyparen STEKA deras pierogi. Blir också mycket godare. Och ev lite cranberry jam till!

    Jag rekommenderar något av Kristin Harmel. Lyssnar just nu på den andra boken ” Skogen där stjärnorna slocknar”. Första heter “De bortglömda namnens bok”. De är fristående men båda utspelar sig under andra världskriget, vilket väl kan passa bra nu när ni befinner er ett stenkast från Westerplatte, där allt startade.

    Kram Å

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *