Hej på er, den här helgen har jag varit på min första Plattisgala som i år gick av stapeln i Göteborg! Det är den ideella föreningen Plattnormen som anordar denna stora baluns med middag, prisutdelning, modevisning och fest. Och jag kan verkligen rekommendera vem som helst att klä upp sig och gå på Plattisgala, det är fritt fram för alla att köpa sig en biljett och man behöver alltså inte ha eller ha haft bröstcancer för att närvara.

Det var Wincent, mamma och jag som drog iväg på en liten road trip och jag var mycket nöjd med att kunna slå ihop nytta och nöje och trycka in ett affärsmöte när jag ändå var i Göteborg.

Som ni vet så är jag inte så impad av att bo på hotell i nuläget, eftersom jag gör det alldeles för mycket, men jag måste ändå säga att detta var ett väldigt mysigt rum jämfört med många andra:

När jag jobbat klart och vi gjort oss snygga, så pallrade vi oss bort till Plattisgalan där det var hög stämning från start. Mamma kommenterade att alla såg så glada ut och log och pratade hejvilt med främlingar, och jag sa att det känns lite som en cancergrej. Inte att cancer gör en glad, men i alla cancer communities som jag rört mig i både irl och på nätet så finns det en enorm sammanhållning. Det är lite som att man kan hoppa över en massa lära-känna-varandra-steg, för man vet redan så mycket om varandras vedermödor.

Den här sammanhållningen har jag bl a funderat över nu när rapporter om brist på viktminskningspreparat florerat i pressen, och så många vill ställa obesitaspatienter och diabetespatienter emot varandra och liksom avgöra vem som har störst rätt till sin medicin. Det där har åtminstone jag aldrig sett i cancersvängen, trots att vi också kan ha svårt att få tag i våra mediciner*. Det är ingen som t ex säger att de borde ha förtur till sin cancermedicin framför mig eftersom de har barn, eller för att de är yngre eller något sånt. Alla hjälps åt och tipsar varandra om var medicin finns i lager, och så är det inte mer med det. Ingen döms för att de lyckats få tag i sin och man graderar inte vem som behöver den bäst. Det tycker jag är fint.

Wincent reagerade på att det inte verkade vara så många respektive på plats under Plattisgalan, och tyckte att det var lite synd eftersom han hade minst lika roligt som jag! Själv var jag så glad över att han var med så att jag äntligen fick presentera honom för ett antal kvinnor i Plattnormen som varit så oerhört viktiga för mig under de senaste två åren. Jag har tyvärr inte så mycket bilder eftersom jag inte ville hålla på med mobilen, men om ni följer Plattnormen på instagram så kommer det säkert att dyka upp en massa foton och filmer där.

I biljetten så ingick det drinkbiljetter och en god middag.

I baren så kunde man beställa kvällens drink “Flat on the beach” som tyvärr inte fastnade på bild men som var väldigt god.

Efter maten så var det prisutdelning, och det var kvällens stora behållning för mig personligen. Plattnormen delar ut priser, s.k. plattyetter, till personer som gjort och gör skillnad för kvinnor som själva vill bestämma hur deras kroppar ska se ut efter bröstcancer. Jag hade nominerat både min kontaktsköterska Christina Örnberg här hemma i Växjö, och min kirurg Dr Tor Svensjö på Hässleholms plastikkirurgi – och bägge vann! Det var otroligt mäktigt att höra Plattnormens ordförande Fia Jigrud läsa upp de nomineringar jag knåpat ihop ifrån djupet av min själ och höra folkets jubel.

Tidigare under kvällen så kunde man delta i ett swishlotteri, man swishade alltså en slant till Plattnormen för att vara med – och både Wincent och mamma vann! Så roligt. Wincent vann en bok och mamma vann en flott goodiebag som hon skickade med mig hem. Jag ska visa innehållet längre fram, det är imponerande hur mycket fina saker Plattnormen lyckats få ihop.

Jag tycker att det är väldigt märkligt att det är så svårt att hitta företagssponsorer till Plattisgalan, eftersom det första företag som dammar in en rejäl slant i Plattnormens verksamhet garanterat skulle få väldigt mycket uppmärksamhet och goodwill. Marknadsföringsmässigt vore det alltså en investering med extremt låg risk. Som det är nu så är det ett antal eldsjälar som genom att donera egna pengar och egen tid får detta event att bli av, och givetvis skulle det lätt kunna lyfta till en helt annan nivå om något företag bara ville investera. Plattisgalan hade gäster och pristagare som rest till Göteborg från andra länder, och ett filmteam från Chicago var på plats för att dokumentera kvällen. Ibland känns det nästan som att Plattnormens verksamhet i lilla Sverige skapar större svallvågor utomlands än här hemma..?

Känner du till något företag som vill synas mer och vars värderingar rimmar med våra, att kvinnor själva ska få bestämma över sina egna kroppar – tipsa dem gärna om Plattnormen, antingen kan de kontakta dem direkt eller skriva till mig så förmedlar jag vidare.

Dagen efter var vi såklart lite sega, men vi hade redan bestämt att vi skulle stanna till i Limmared på vägen hem och äta schnitzel så det kändes som att festen inte riktigt ville ta slut, hehe. Det är alltså en väldigt berömd schnitzel de serverar på Limmareds värdshus (som ligger utmed 27:an) och trots att vi hängde på låset när de öppnade lunchserveringen kl 12.00 på en söndag, och bara var tre personer i sällskapet, så knep vi det näst sista bordet och sen var det fullt. Mamma bjöd Wincent och mig på ett riktigt skrovmål:

Sen gjorde jag inte många knop när jag väl kommit hem, det var otroligt inspirerande att gå på Plattisgala men det var också mycket känslor och det tar på krafterna. Något som kändes kul var att modevisningen med platta modeller i bl a bad- och underkläder, för mig personligen kändes som vilken modevisning som helst. Jag tittade mest på vad de hade på sig och på hår och smink, och att de saknade bröst är tydligen helt normaliserat för mig idag. Det var såklart en härlig insikt eftersom det där är vad jag själv ser när jag ser mig i spegeln numera, inget freak alls utan en helt vanlig kvinna som överlevt bröstcancer. /K

 

*Många tror att vi i Sverige ofta har brist på mediciner numera eftersom apoteksverksamheten inte längre är monopolstyrd. Enligt den apotekspersonal som jag pratat med så beror det på att kronan är svag och att läkemedelsföretagen alltid säljer i första hand till de länder där valutan är stark.