Mössa för flodhästar och har du också pennfajtats i din ungdom?

Tydligen så har jag skrivit nånstans på bloggen att jag saknar fysisk post, och det är sant (obs ej fönsterkuvert och sån skit men det behöver väl inte ens behöver sägas för vem gillar det?). Under min uppväxt så var jag en flitig brevskrivare, och skulle nog kunna räkna upp iallafall 10 personer som jag utbytt hundratals brev med genom åren. Nu var det längesen jag skrev brev men jag kan sakna det lite ibland..! Visst är det smidigt med mail men det är något särskilt med att öppna ett kuvert och känna att någon gjort sig lite besvär just för mig. Så gissa om jag blev glad när det kom ett tjockt brev som innehöll den här fina mössan..!

Söt, sötare, Katarina i sin nya mössa! Wincent säger att jag är som en flodhäst; stort huvud, små öron, rund och söt men dödlig. Hehe!

Jag kan ofta inte köpa vanliga mössor och kepsar eftersom jag har ett större huvud än de flesta (och det känns ju rimligt när man även är smartare än de flesta), men det visste personen som stickat den här så den sitter som en smäck! Jag står inte ut med mössor som klämmer, inte glasögon heller för den delen. Jag petar mycket hellre upp glasögonen på näsan då och då för att de sitter löst, än att det klämmer sådär obehagligt molande.

Och så kom det ett brev med mössan, har ni sett så fint! Jag blev faktiskt lite blankögd.

“instickat är tacksamhet och omtanke i varje maska”. Så fint skrivet! Jag kommer att tänka på det varje gång jag tar på mig den. Och när såg man senast mönstrat brevpapper med matchande kuvert??

Sådär fin handstil har jag dock aldrig haft, jag skriver som en kratta. Jag har så bråttom när jag skriver och ofta kan jag inte tyda kråkorna själv efteråt.

Förr så kunde man ju ha brevkompisar som man inte kände IRL, minns ni? Man kunde svara på en annons i Kamratposten eller träffa någon på nåt läger och sen hålla kontakten i åratal efteråt med brev. När jag började gymnasiet så träffade jag en tjej som hade ett så bekant namn, hon heter Nina och har ett lite ovanligt efternamn. Efter ett tag kom jag på att vi brevväxlat som barn! Vi hade setts på nåt sommarläger och bytt adresser. Jag minns att hon bodde på “Diamantstigen” eller nåt sånt och jag tyckte att det lät så grannt!

Har ni brevväxlat med någon som ni kanske bara träffat nån enstaka gång, eller inte alls? /K

 

4 kommentarer

  1. Älsk på dig! Jag har brevväxlat så gud förbannat. Älskar att skriva brev. Min första omgång i London -96 renderade 200 skriva brev o ca 120 emottagna på 6 månader. Vill du bli min brevkompis?

    1. Men har du behållit några? Jag har tyvärr kastat alla brev jag fått, egentligen skulle det varit kul att ge tillbaka dem i klump till avsändaren <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *