Det är så många av mina mer kräsna vänner som tipsat om serien “Jakten på en mördare” som just nu ligger på SVT play, att jag till slut kände att jag var tvungen att se den. Och den är precis så bra som alla säger.

Den har ett sävligt berättartempo, lite från en annan tid, och det tog ett eller två avsnitt innan min sociala medier-hjärna lugnade ner sig och kunde njuta av detta fullt ut. Man får följa polisens arbete i olika mordutredningar och serien kretsar framförallt kring det vidriga mordet på 10-åriga Helén Nilsson 1989 som jag givetvis minns. Och om jag förstått saken rätt så följer inte serien verkligheten ner i minsta detalj, men till stor del. T ex de olika förhören med misstänkta ska vara korrekta ord för ord, och jag som tycker att förhörsteknik är spännande spetsade därför verkligen öronen i de scenerna.

Rollbesättaren får en stor guldstjärna av mig, för serien utspelar sig i Skåne och alla talar skånska. Jag känner dessutom inte igen knappt någon av skådisarna, och det bidrar till att jag nästan glömmer bort att de är just skådisar. När en del poliser väljer att prioritera att fylla i blanketter och skriva värdeord på postit-lappar, över att få fast en barnamördare, så känner jag att jag vill sträcka fram handen till tv:n och örfila upp dem.

Jag vill inte berätta mer och spoila för någon av er som vill se den, men jag kan avslöja att utöver själva handlingen så bjuder serien även på en rejäl nostalgitripp. 1989 var tiden då vi hade Minutenkort istället för internet och mobiltelefoner och DNA-teknik var förhållandevis ny i mordutredningar. En del fantastiska frisyrer och outfits får vi också se, och väldigt mycket cigarettrökande.

Se den! /K