Jag har inte anorexi och vem vill inte jobba på cirkus

Nu börjar det dra ihop sig – imorgon är det dags för min operation! Det som ska utföras är vad de kallar en “partiell mastektomi”, dvs de ska ta bort min tumör samt en del av bröstet. Samtidigt avlägsnas också portvaktskörteln, den första lymfkörteln i armhålan som avleder lymfvätska från tumörområdet. Alltihop känns lite olustigt såklart men än så länge är jag mer rastlös än nervös och jag vill bara få det hela överstökat. Det som känns jobbigast just nu är nog att jag inte riktigt vet hur fult bröstet kommer att vara efteråt. Jag är inte den som brukar spendera en massa tid på att beundra mig framför spegeln, men den sista veckan har jag stått topless framför spegeln flera gånger varje dag och tänkt att fasen, det är synd på så rara ärtor. Wincent menar att det kommer nog bara att bli som ett jack i bröstet efteråt, och egentligen tror jag att han har rätt. Men tänk om det blir helt groteskt fult sa jag i en av mina ynkligare stunder när tårarna trillade. Då kan du ju jobba på cirkus! sa Wincent och helt ärligt så är det svårt att deppa några längre stunder när man är gift med honom, haha!

Jag ska infinna mig på sjukan i svinottan, och det är väl lika bra det för jag kommer nog ändå inte att sova så gott inatt. Jag måste vara där i god tid eftersom de måste ta fler blodprover. En sköterska ringde mig och sa att jag måste själv se till att dessa blodprover blir tagna, dessa är nämligen inte rutin utan extra. Jamen ni har ju tagit en massa blodprover, sa jag. Jo, och det är inget fel på dem, men det står Katarina Gillberg på dem, och vi kan ju inte använda blodprover med ditt gamla efternamn på etiketten, sa sköterskan. Det måste stå Katarina Ek på etiketterna. Men, försökte jag som aldrig uppskattar dubbelarbete, personnumret är väl rätt? Jo, sa sköterskan men det duger inte – det måste tas nya under rätt namn.

Jag fattar inte hur det kan ha blivit så här, gör ni det? Jag förstår att det kan bli konstigt om man precis bytt namn och något system inte hunnit uppdateras – men jag har ju hetat Ek i fem år??

För övrigt så hade det nästan känts säkrare om det stått Katarina Gillberg på proverna eftersom det är betydligt mer ovanligt än Katarina Ek som det finns många av. Vissa märkliga situationer uppstod när jag hette Gillberg just för att det var lite ovanligt. Det mest komiska var väl när de ringde från ett produktionsbolag som gjorde tv-program. Samtalet gick ungefär så här:

– Hej, jag heter X och jag ringer från Y, är det Katarina Gillberg jag talar med?

– Ja?

– Är du hemma nu eller är du kvar på behandlingshemmet?

– Ursäkta?

– Är du kvar på behandlingshemmet? Om du fått komma hem så kommer vi gärna och filmar lite!

– Eh, jag tror att du pratar med fel person.

– Är inte detta Katarina Gillberg?

– Jo, men jag har inte varit på behandlingshem. Vad menar du att jag skulle behandlats för?

– Din anorexi?

Och här började jag skratta, lite olämpligt kanske för det satt ju en annan Katarina nånstans och var så sjuk i anorexi så att folk ville göra tv om henne. Men… ja, ni fattar.

– Nu VET jag att du talar med fel person.

Och här blev samtalet jättekonstigt för hon gav sig inte. Till slut så sa jag nåt i stil med att det är bara att komma hem till mig och se själv att jag definitivt inte lider av anorexi. Tyvärr var detta före smartphonens tid för idag hade jag ju bara kunnat smälla iväg en selfie.

Bröstcancer ja, anorexi nej.

Jag tänker på den där andra Katarinan ibland och hoppas att hon klarade sig. Om jag inte missminner mig så är anorexi den psykiska sjukdom som har allra högst dödlighet. Något att tänka på när nyårshetsen om att gå ner i vikt är i full gång.

På tal om vikt så frågade jag min läkare om han tyckte att jag skulle banta, om det skulle kunna förhindra att min cancer kommer tillbaka när vi väl fått bort den. Då upplyste han mig om att övervikt faktiskt är ett skydd mot min typ av tumör före klimakteriet, och en riskfaktor först efter klimakteriet. Man vet inte varför det är så men det forskas ihärdigt. Och där nånstans kände jag att med en läkare som gladeligen informerar en tjockis om att övervikt ibland är något positivt, så är allt möjligt. /K

 

18 kommentarer

  1. Katarina jag håller både tummar och tår för dig, allt kommer att gå bra trots att det är tufft. Du är i mitt hjärta, kramar ❤️❤️

  2. Lycka lycka till imorgon. Vad fint ändå att det blir av nu. Stor kram! Ps har ju inget med det att göra men du e sjukt snygg på bilden …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *