Godmorgon, igår var vår sista dag i vackra Gdansk och idag åker vi hem. Vi ska bara gå och käka lite gofrulle innan vår skjuts kommer som tar oss till flygplatsen. Det är så lyxigt för när man bor här så får man också ett telefonnummer till en pålitlig taxichaufför (som känner familjen Brennander som äger lägenheten) som hämtar en på flygplatsen om man vill, och det ville vi såklart. För mig som är helt värdelös på att hitta i främmande ständer så kändes det flott att bara stiga ut ur terminalen och bli upplockad av någon som vet vart vi ska och kör en till dörren! Han frågade om vi även ville ha skjuts när vi skulle hem och det ville vi.

Igår var vi på museum, The museum of Second World War. Jag kan tycka att det är lite tragikomiskt att alla semestrar i Europa på nåt vis slutar med att jag går runt och glor på deprimerande krigsmuseum. Samtidigt så tycker jag att det är viktigt att hålla den delen av historien vid liv. Det var ju här i Gdansk som Andra världskriget startade och det var intressant att få lära mig mer om just hur allt började.

Jag köpte bl a ett nyckelband i museishopen och det stod något på polska på det. Jag frågade killen i kassan vad det betydde och han sa “Never ever war”. Jag hoppas nu att det är sant för jag valde att slå till trots att jag inte kan ett ord polska.

Muséet ligger på promenadavstånd från lägenheten längs med kanalen, mycket vackert att titta på.

Vi bestämde oss för att stanna vid kanalen för lite påfyllning av mat och dryck. Den trevlige servitören hjälpte oss med att smaka polskt plommonbrännvin vilket var något av en upplevelse för den består av 69% alkohol. Han förklarade att brännvinet smakar mer om man häller lite vatten i det, vilket lät konstigt. Men faktum är att när spriten är så stark så blir tungan mest bedövad, och det är först när man spär ut den som munnen liksom känner smaken. Jag bara smuttade världens minsta smutt, och associerade nog främst till något man tar bort nagellack med. Men nu har jag testat!

Maten vi beställde in var fantastisk, riktigt vällagad mat. Jag har så svårt att fatta hur restaurangerna ligger på långa rader här och typ vilken som helst har så fin mat. Det är inte riktigt samma lotteri som i många andra städer jag besökt.

På eftermiddagen så gick vi bara runt i staden, jag hör själv hur trist det låter men det är så mysigt här så man kan roa sig med att bara gå runt och titta på alla vackra byggnader. Solen har strålat men det har fläktat skönt varje dag. Ett gott mellis för den som känner att orken tryter är en milkshake, med eller utan en skvätt rom att hälla i den.

När det började dra ihop sig mot middag så gick Wincent och jag på jakt efter en restaurang där vi kunde äta schnitzel för det ville vi göra innan vi åkte hem. Och det var inte jättesvårt att hitta när vi väl fattat att det inte heter schnitzel på menyerna här utan “Crisp pork chops” eller liknande. Så sista middagen i Gdansk blev schnitzel! Jag åt räkor med chili till förrätt.

Schnitzeln var väldigt god men väldigt stor, så jag koncentrerade mig på den i sann Sunes pappa-anda eftersom potatis har vi ju hemma, hehe. Jag sa till servitören när han dukade av att potatisen var jättegod men att jag hade varit tvungen att välja mellan att äta upp schnitzeln eller potatisen. Han berättade då att det finns ett polskt ordstäv som mödrar lär sina barn som lyder typ “köttet först”, när man inte orkar äta upp allt. Så han tyckte att jag hade prioriterat helt rätt!

Efter middagen så var vårt sällskap redo för att ta kväll, men Wincent var lite sugen på en dessert. Eftersom han har diabetes så äter han ju så sällan dessert, det är inte jättebra för honom. Men det finns tricks för att göra det lite mindre dåligt om man vill lyxa till det. Då börjar man med att äta grönsaker och protein, och det gjorde han i form av tomatsoppa till förrätt, och sen schnitzel och kål till varmrätt. Sen åt han sin dessert, och efter det tog vi en rask promenad på ca tjugo minuter. Allt detta gör stor skillnad för att minimera den blodsockertopp som är oundviklig när man äter sötsaker.

Han valde givetvis med omsorg och landade på en bit cheesecake, till det drack vi Strawberry lemonade med basilika. Ett värdigt avslut på vår vistelse!

Det känns lite sorgligt att vi nu ska packa och åka hem. Det är först nu som jag förstår varför Familjen Brennander tyckte att jag skulle åka hit när jag mådde som sämst. Visst är det så att ett miljöombyte inte löser alla ens problem, men det kan vara så skönt att bryta av tillvaron ibland. Och Gamla stan här är verkligen balsam för ögonen, så mycket vackert att se överallt om du är det minsta intresserad av färg och form. Vällagad mat och goda drycker överallt för en prisvärd peng gör ju sitt till också.

Om du också vill åka till Gdansk och bo med gångavstånd till museum, shopping, restauranger osv så rekommenderar jag verkligen att du hör av dig till Familjen Brennander, du hittar mer info här:

https://azabrennander.se/2023/07/30/hyr-var-lagenhet-i-gdansk/

Men, vår vistelse är ju inte riktigt slut än..! Vi ska äta gofrulle först innan chauffören kommer och kör oss till flygplatsen. Jag har faktiskt inte ätit frukost här än utan bara druckit kaffe på mornarna, så nu är förväntningarna höga, hehe. Vi hörs /K