Godkväll, jag måste bara börja med att dela med mig av en lista som jag skrev över allt som var dåligt med Gdansk, haha! Ibland skriver jag texter som jag sen aldrig publicerar men det här var för roligt för att bara kasta.

“Allt som var dåligt under vår vistelse i Gdansk:

1. Kullersten överallt. Jag har inte kunnat gå obesvärat i de sandaler som jag tog med mig, utan jag har fått hålla mig till sneakers som inte matchat någon av mina klänningar.
2.  Man får mycket mat överallt vilket kan orsaka en viss stress om man inte orkar äta upp.
3. På en del ställen vid kanalen finns trappor, och trappstegen är djupare än standard. Man måste antingen ta långa kliv eller många små och det är som att välja mellan pest eller kolera varje gång.
4. Vi har inte kunnat åka hissen allihop samtidigt. Hissen piper ilsket och på displayen lyser en symbol för övervikt. Och som om detta pipande och lysande inte räckte så blinkar det också som en saftblandare, värsta tjockisalarmet så att alla i huset hör att nu försöker fetknopparna åka hiss. Eftersom hissen enligt uppgift tar minst 500 kg så har en viss misstänksamhet uppstått i gruppen, vem är det som väger över 200 kg och inte ger sig tillkänna? Som salt i såren gick slanka ynglingar förbi och skrattade när detta hemska inträffade. Trauma.
5. I affären runt hörnet finns det bara Jack- och Cola zero på burk till diabetikern. Han föredrar ju Jim Beam men det fanns bara Jim Beam med med vanlig Cola, inte Cola zero.”

Ja ni fattar ju vilken drömmig resa det där var när detta är listan på allt som var sämst, hehe. Glöm inte att ni också kan hyra Familjen Brennanders lägenhet i Gdansk, bara scrolla bakåt bland inläggen så hittar ni all info.

I skrivande stund är jag på särdeles gott humör eftersom jag precis fått väldigt goda nyheter från de hantverkare som håller på och renoverar vårt badrum. Eftersom vi bara har ett badrum, dvs en toalett, så går det inte att bo hemma medan de håller på med detta. Wincent är i Texas och lever livets glada dagar hos vänner där så honom går det ingen nöd på, och jag har varit iväg på Optometridagarna i Kista så jag har bott på hotell där. Snart ska jag flänga vidare till en Optikmässa i Paris (!) och den goda nyheten jag alltså precis fick är att badrummet förmodligen är klart så att jag kan åka direkt hem när jag kommer tillbaka från Paris. Fatta att jag kommer att kunna åka hem, och stanna hemma! Sova i egen säng i flera nätter i rad! Kan knappt beskriva hur mycket jag längtar efter detta efter att ha bott i resväska sen 1 maj. Och – är det inte oerhört raskt marscherat av hantverkarna? Om de är klara som utlovat så har de renoverat ett badrum på mindre än två veckor, med golvvärme och allt. Jag säger bara det – fem stjärnor till Bergmans VVS!

Jag sitter ju i styrelsen för Optikerförbundet, och det är Optikerförbundet som arrangerar Optometridagarna varje år. Det innebär att jag jobbat på Optometridagarna för första gången, och det var bitvis väldigt stressigt men enormt givande. I en sån liten bransch som optikbranschen är det många som känner varandra, och ett sånt här event blir på sätt och vis som en enda jättestor firmafest. På bilden ovan ska jag moderera några föreläsningar, det är därför jag har headset på mig. Det gick bra även om det var lite rörigt i huvudet att ansvara för frågestunden när vissa föreläsare talade svenska, och andra bara engelska. Jag har som många av er vet alltså inga problem med att tala engelska, det som var jobbigt var att hatta fram och tillbaka mellan engelska och svenska. Men det gick bra! Och på kvällen höll jag och min styrelsekollega Stina Lönn i ett optometriquiz där man alltså kunde vinna titeln Svensk mästare i optometri. Det gick också jättebra, men tack gode Gud för Stina som skötte tekniken så att jag bara kunde hålla låda och läsa upp frågorna!

Jag vet inte om ni känner till det, men numera är det lagligt för vem som helst att utföra en synundersökning, så var det inte tidigare – då fick bara den som var legitimerad inom hälsa/sjukvård göra det. Vi i Optikerförbundet har spelat in lite informationsmaterial för allmänheten på ämnet, och jag anmälde mig frivillig till att vara med. Ordförande Rune sa i ett tidigt skede att “den här filmen ska rulla oavbrutet på Optometridagarna”, och jag trodde att han skämtade för det gör han ibland. Men det var alltså inget skämt.

Vill du också se filmen så hittar du den här: http://www.optikerforbundet.se

En del kära återbesök blev det såklart under helgen, ni vet gamla klasskompisar och kollegor som man träffar alldeles för sällan. En av dem är Besarta, här på bild med sin kollega Johan Hedström.

Och nu är det alltså dags att ladda om inför Paris… jag åker ju dit för att jobba men förhoppningsvis kommer det att kännas lite som semester också. Jag älskar ju allt franskt! Á bientôt! /K