Pigdebatten och Frida och chockerande gubbar

Med jämna mellanrum så blossar pigdebatten upp, inte minst på instagram när instafeministerna har torka i sina kommentarsfält. Jag tycker att den debatten är rätt så tråkig, den låter ungefär likadant varje gång och vi kommer inte framåt. Lite hårddraget så tycker den ena sidan att det är härligt att outsourca så många vardagssysslor som möjligt och skiljer inte på traditionellt manliga och kvinnliga sysslor, och den andra sidan tycker att det är förnedring att städa eller rensa ogräs hos någon annan mot betalning och att alla ska ta hand om sin egen skit. Jag tycker inte att frågan är okomplicerad men lutar helt klart åt den första sidan. Dessutom så tycker jag att alla som ens tycker att “pigdebatten” är ett bra namn på diskussionen borde se den här utmärkta dokumentären på svt play: https://www.svtplay.se/video/23773970/frida-en-trotjanarinna

Frida Nilsson som arbetade hos en doktor på Östermalm under större delen av sitt liv.

Den ger en bra bild av hur det faktiskt var i det betydligt mer markerade klassamhället för inte så länge sedan i Sverige. Och jag visste för all del hur det gick till förr innan jag såg dokumentären, jag har sett de där pigkammarna i lägenheter i Stockholm, men det är ändå något helt annat att se det på riktigt och inte bara i fantasin. När gubben hon jobbade för öppnar munnen inför kameran så börjar det nästan brinna i huvudet på mig. Och att då jämföra Frida (vilken kvinna!), och hur hennes arbetsgivare såg på henne, med att anlita någon som t ex kommer och putsar dina fönster eller klipper din gräsmatta är faktiskt magstarkt. Det är lite som ordet “lynchning” som används till höger och vänster så fort en offentlig person känner sig jagad..! Jag skäms alltid å deras vägnar.

Vi tar hjälp med allt möjligt här hemma när det kör ihop sig; städning, fönsterputsning, t.o.m. gräsklippning i perioder när vi bägge jobbat alltför mycket. Jag minns inte när jag senast själv bytte däck på bilen, eller tvättade den för hand. Jag känner mig definitivt inte som nån “överhet” utan mer som en vanlig människa som bara försöker att få dygnets timmar att räcka till. Kan jag dessutom  bidra till att någon har ett jobb att gå till så ser jag det som en bonus.

Och det är långt ifrån Fridas öde! /K

 

 

 

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *