La Gomera och schlagerbögar och 80-talister som håller

Idag har vi varit på utflykt till La Gomera, den tredje minsta av de åtta Kanarieöarna. Det bor bara 20 000 människor där och av förklarliga skäl så är det bl a Angela Merkels favoritsemesterställe, det är obefolkat och avskilt och det finns en hotell som man bara kan ta sig till med helikopter. Leveranser sker endast med båt för det finns alltså inga vägar till hotellet.

Först blev vi upplockade med buss vid hotellet för att ta färjan över!

Att åka färja är ju sällan särskilt spännande så det piggade upp med vilda delfiner som följde oss en bit, jag har tyvärr inga foton på det men ni vet ju hur delfiner ser ut eller hur?

Det är hisnande vackert på La Gomera och det blev en hel del foton!

Jag tyckte att de här ulliga träden var väldigt fina! Ni hör ju vilken naturexpert jag är, hehe!

Vi hade en guide som var något utöver det vanliga, en riktigt bitchig schlagerbög! Han lade ribban direkt och sa att det kostar antingen 65 euro eller ett leende att få låna en karta över dagen ifall vi ville hänga med i vart vi åkte. Jag blev så full i skratt för det kostar ju inget att byta nässadlar hos oss på jobbet, och när folk fått nya och frågar hur mycket jag vill ha för det så brukar jag svara “ett leende!” och det är tragikomiskt många som har svårt att pressa fram ett leende sådär helt utan uppvärmning, en del beter sig som om jag bett dem att göra 20 burpees.

Vi åkte högt upp till Garajonay nationalpark och det var riktigt häftigt. För många miljoner år sedan så var det den här typen av skog som täckte nästan hela Europa, men nu finns den bara kvar här om jag fattade rätt. Guiden sa under bussfärden upp att allt är gigantiskt där och det var ingen överdrift. Allt var liksom överdimensionerat; träden var höga, blommor och blad enorma. Han sa att vi skulle akta oss för häxor men jag som precis sett om Sagan om ringen-triologin fick mer en känsla av att en jättemyra eller jättespindel skulle komma och äta upp mig.

Nån slags blandning mellan skog och djungel.

Guiden var som sagt inte riktigt som alla andra guider, ett par timmar in i programmet så samlade han oss under ett träd och bad oss komma närmare, som han gjorde när han skulle berätta något speciellt. Där upplyste han oss om att man kan säga något positivt när man är ute och åker i ett naturparadis. Man måste inte klaga över att det är varmt på bussen, att han spelar dålig musik osv. Man kan välja att istället njuta av allt det fantastiska vi har omkring oss. Jag höll såklart med honom fullständigt och hade svårt att hålla mig för skratt!

Varje gång som det var dags att stiga på bussen igen så vinkade han hejdå och vrålade “ADIOS!!!” och klev på bussen, så som föräldrar gör med småbarn för att de ska sätta fart, haha!

Vi lämnade hotellet kl 7 på morgonen och var tillbaka ca tolv timmar senare… då var vi färdiga för slakt och struntade i hotellbuffén och gick in på närmaste restaurang istället. Det visade sig vara både en restaurang och en tidsmaskin som tog oss till 80-talet, så vi åt räkcocktail till förrätt medan vi lyssnade på Toto och annan grann 80-talsmusik!

En sån här ser man ju inte var dag! Och nej, jag åt inte upp de skabbiga grönsakerna, hehe.

Till varmrätt åt jag en fantastisk pasta med räkor, lax och purjolök.

Och efter en liten promenad efter maten så kommer jag nu att sova som en stock! /K

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *