Tjockismoppe och rapport från NAMM

Idag tränade jag en sväng på morgonen och sen har jag legat vid poolen hela dagen! Jag vet inte riktigt vad det beror på men det är så gott om plats överallt på hotellet och jag är väldigt tacksam för det, aldrig trängsel eller kö. Jag har alltså inte klurat ut huruvida det beror på att hotellet inte är fullbelagt eller om folk helt enkelt inte spenderar så mycket tid i de allmänna områdena. Solstolarna är aldrig mer än till hälften upptagna så får man nog av sol så är det bara att flytta till en stol i skuggan och tvärtom.

När jag tagit en dusch så gick jag ner mot stranden och spanade lite, och det var en så otroligt skön kväll, ni vet när vindarna börjar bli svala efter en varm dag. Jag misstänkte att mamma som varit ute och gått hela dagen inte var så sugen på att ta en långpromenad så jag… hyrde en tjockismoppe och messade till henne uppe på rummet att dra på sig en klänning och komma ner!

Vita faran!

Jag är egentligen emot att åka tjockismoppe när benen funkar, men jag måste erkänna att det var jävligt roligt att köra, jag har bara sett folk snigla sig fram med dem och det ser ju inte så kul ut. Tempomässigt är de dock lite som att cykla om man gasar på, så vi hann se hur mycket som helst på bara några timmar. Någon motorbroms hade den inte så i nedförsbackarna så lät jag den bara rulla och då gick det fort! Mamma ropade hela tiden att jag skulle sakta ner men samtidigt så skrattade hon högre ju fortare jag körde så det var svårt att ta henne på allvar!

Ibland måste man tanka när man är ute och kör.

Vi testade att köra överallt där det inte var trappor kan man säga, blev det tokigt så var det bara att lägga i backen och vända.

Nu ser inte ni det men mamma har på sig sin Harley Davidson-keps haha!
Ännu en vacker kväll på Teneriffa.

När solen gått ner drog vi oss hemåt för jag var inte så sugen på att köra i mörker även om tjockismoppen hade lyse, då hade jag varit tvungen att köra långsamt och det är inte min grej.

På tisdag åker vi hem och jag saknar Wincent förfärligt, trots dagliga rapporter från hans äventyr i Anaheim, CA där han är på branschmässa. Jag ska inte namedroppa å hans vägnar men jag har blivit ganska avundsjuk när han  berättat vilka han har festat med…! Jag hoppas verkligen att han har tagit lite kort med åtminstone några av alla kändisar han träffat!

Wincent själv är dock främst imponerad av den här mannen, berömd eller ej; Daniel Mari.

Wincent och Daniel Mari

Daniel Mari deltog i andra världskriget, blott 16 år gammal. Han har sedan ägnat sitt liv åt att tillverka strängar, och hjälpte både Gibson och Fender att skapa strängar åt världens första elektriska gitarrer. Vilken pionjär! /K

 

 

2 kommentarer

  1. Dessutom, trots sin ålder på 90+ driver Daniel fortfarande sitt företag. Jäkligt häftigt att träffa någon som personifierar att man inte behöver gå i pension 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *