Saltvatten upp i näsan och Kinderägg och sista kvällen

Idag är sista dagen på vår semester och imorgon åker vi hem… och jag känner mig helt nöjd med det, är så tacksam över en tillvaro där jag faktiskt längtar hem till och med när jag sitter på ett soligt Teneriffa! Imorse började jag med yoga på takterassen igen, det är något visst med att yoga under bar himmel.

På ena sidan taket är det yoga, och på andra sidan finns ett soldäck med jacuzzi och allt möjligt. Inte det sämsta stället för att beundra en soluppgång!

När vi gick nere på strandpromenaden för några dar sen så sa jag till mamma att jag ville testa att köra Jet ski. Det ville inte hon, och jag kan eventuellt ha muttrat något om att om hon inte testar det när hon är med mig så kommer det aldrig att bli av. Sen tänkte jag inte mer på det men det tog nog skruv för rätt som det var så upplyste hon mig om att hon bokat en 2-timmars jetski-safari till oss. Två timmar tänkte jag men sa ingenting. Jag tänkte mer sådär att man åker bakom instruktören några minuter, sen kör man själv några minuter och sen är det klart, för att testa. Men safari..? De enda safari-utflykter jag hade sett var för att titta på delfiner och valar. Och då måste man ju ut en bit på  havet eller..?? Men om detta sa jag ingenting till mamma, jag ville inte skrämma upp henne i onödan om jag hade fel!

När vi kom till Jetski-stället så sa de att det var en bra dag för nybörjare för det blåste inte och det var ju bra. Vi fick hjälp med att kränga på oss våtdräkt och flytväst, och sen blev vi tilldelade en guide som hette Victor, och varsin jetski!

Han bogserade ut oss en bit på det öppna havet innan vi fick starta motorerna, och även med motorerna avstängda så gällde det att hålla i sig för att inte ramla av för vågorna, och jag började komma längre och längre ur min bekvämlighetszon. Så fort vi lämnat hamnområdet så kom det en stor våg och sköljde över hela mig. Det gick inte att dra bort lite vatten ur ansiktet eftersom jag inte kunde släppa taget om styret med någon av händerna med risk för att tappa balansen och trilla av, och jag började gapskratta innan jag ens spottat ut saltvattnet – här har mamma fått ont i nacken hela veckan när hon simmat i poolen för att hon inte vill “doppa huvudet”, och så bokar hon det här, haha!! Jag var oändligt tacksam över att det inte var jag som hade bokat turen för då hade jag fått rejäl ångest över att utsätta henne för detta, men nu var det ju ändå hon själv som hade valt, hehe! Vi drog igång motorerna, och sen satte Victor av rakt ut på öppet hav. Vågorna slog och den lilla jetskin krängde men jag kom snabbt på att ju mer jag gasade, desto jämnare gick det. Efter ett tag så saktade Victor av och pratade lite med mamma, och sen kom han till mig. “Är allt ok?” frågade jag, och han svarade “hon är väldigt rädd” och lade ögonbrynet i djupa veck. “Vi kan köra tillbaka” sa jag, “det är helt ok” men han verkade inte lockad av det alternativet, säkert ett misslyckande för honom som instruktör. Han funderade lite och så föreslog han att vi kan stanna där vi är. Javisst sa jag, och så höll han sig kring mamma medan hon körde. Jag drog iväg lite och testade hur fort jag klarade att köra, samtidigt som jag försökte att inte tänka på hur liten jag var ifall en val skulle dyka upp där jag var helt ensam så långt ifrån en båt eller land. Alltså, jag fattar att valar inte vill oss illa, jag var mer orolig för att nån skulle välta mig av misstag. Och dessutom, hade en val gjort sig synlig så hade jag fått köpa loss våtdräkten sen, haha! Jag körde och körde och bäst gick det när jag stod upp och körde så fort jag kunde, då gick det jämnast MEN det var ju oerhört tungt att hålla så, alla som kört cross förstår vad jag menar. Efter en timme så var jag färdig för slakt och vi började dra oss mot hamnen igen.

När vi kommit upp på bryggan så fick mamma hjälp med att ta av sig flytvästen, och Victor var imponerad över att hon kört en hel timme trots att hon varit så rädd. Han tittade på henne där hon stod i våtdräkten och så frågade han om vi visste vad Kinderägg var. Din mamma, förklarade han på bruten engelska, är som ett Kinderägg! Rund and full of surprise! Det tyckte jag var väldigt gulligt sagt. Vi var båda helt slut efter det här äventyret, och mamma som spänt sig från topp till tå under hela utflykten kunde konstatera att dödsskräck är en ganska effektiv träningsform. Själv var jag så hungrig! Detta hade tagit på krafterna helt klart.

Som ni ser så slukade jag första drinken innan maten ens kommit. Sen åt jag upp all min mat, och sen allt som mamma inte orkade äta – först då var jag nöjd.

Träningsvärken i ryggen lät inte vänta på sig, återigen – alla som kört cross vet vad jag menar! Men så roligt det var! Jag kommer definitivt att köra jetski igen, medan mamma nog nöjer sig med att checka av det på listan, hehe.

Ett sista dopp i poolen!

Hejdå Teneriffa…

Tack för all sol och värme men nu ska det bli skönt att åka hem igen. /K

 

 

5 kommentarer

  1. Jag skrattade högt när jag läste om era eskapader till havs. En fantastisk liten film framkallade dina målande beskrivningar. Hejjar er! ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *