White trash och ljust & fräscht och varför är räven så ledsen

Vi är som sagt inte så intresserade av hus och hem, i bemärkelsen att vi lägger mycket tid och pengar på att det ska se ut på ett visst sätt hemma. Vi håller inte på och ändrar hela tiden heller, vi har samma gardiner och samma kuddfodral som vi hade med oss från vår gamla lägenhet när vi flyttade in här för nästan tio år sen. Och jag är ju ingen miljömupp på nåt sätt men jag hade nog inte känt mig bekväm med att shoppa nytt hela tiden även om jag haft råd, jag tycker nästan att det känns lite sjukligt om man konstant måste göra om hemma. Vi ändrade faktiskt ingenting när vi flyttade in här, alltså vi tapetserade inte eller renoverade nånting. Jag har målat om vardagsrummet för ett par år sen men det är det enda. Och det beror inte på att vi har exakt samma smak som de som bodde här före oss och valde allting, men allt var i ok skick och ingenting var direkt fult och då fick det vara.

När vi för några år sen funderade på att flytta pga praktiska skäl (det löste sig och vi slapp flytta), så anlitade vi en fantastisk inredare som skulle hjälpa oss med att “home styla” vårt hem inför fotografering och eventuell visning. Jag sa till henne redan på telefon när vi bokade tiden, att här bor det redigt white trash, och vi vet om att vi är white trash, så hon behövde liksom inte hålla igen eller lägga energi på att linda in det som behövde sägas – och det gjorde hon inte heller, hehe. Hon gick runt och liksom pustade lite. Hon sa att det är väldigt “mycket” överallt, och eftersom vi inte har mycket prylar så syftade hon på färger. Hon sa också att vi fick ta ner några tavlor eftersom “vi vill att folk ska vilja köpa huset, inte ta livet av sig”. Vi var i princip tvungna att stuva undan allt som var vårt eget och ersätta det med vita och grå saker eftersom det fortfarande är “ljust och fräscht” som gäller i visningsvärlden, vad jag förstått så beror det främst på att hemmet blir som mest neutralt då, och det är lättare för olika typer av köpare att föreställa sig hur de själva skulle kunna ha det i huset eller lägenheten.

Har du läst den här? Den driver med min generations jakt på det perfekta boendet och är en av de roligaste böcker jag nånsin läst! Rekommenderas!

Så den där inredaren gick runt från rum till rum medan jag antecknade allt som skulle bort och vad som skulle in i rummet istället. Hon visade mig hur man gör såna där töntiga högar (jag är säker på att hon använde ett annat ord) som man ser i bostadsannonser, det ligger t ex en skärbräda och en kniv och fyra citroner skitnödigt placerade på diskbänken med någon dyr flaska olivolja bredvid. Och så visade hon olika tricks för att göra så att rum ser större och/eller ljusare ut när man fotograferar, det var riktigt häftigt faktiskt.

Något som bidrog till att jag snabbt fick förtroende för henne, var att hon omedelbart spottade det som faktiskt är nåt att ha här hemma. Hon noterade direkt min morfars skrivbord, hon frågade till och med om jag kunde tänka mig att sälja det. Det är inte till salu av känslomässiga skäl men det var ju kul att få veta att vi hade EN sak i vårt hem som hade smällt högt på hipsterauktion. Och så noterade hon min keramik-räv! Hon visste till och med att formgivaren heter Thomas Hellström och hon frågade hur det kommer sig att jag har en sån.

Jag älskar min räv! Det var tyvärr lite svår att fotografera, håll till godo.

Den där räven har i alla år stått hemma hos min moster Lena, och jag har alltid varit fascinerad av den. Ni kommer ihåg den där tiden utan wifi, när man som barn ofta var tvungen att roa sig själv. Räven stod på golvet hemma hos moster, så där satt jag och klappade den “försiktigt!” och mitt lilla hjärta gick alltid lite i kras för räven såg så ledsen ut.

Och det visade sig att det inte bara var jag som blev blixtkär i räven, moster berättade så småningom att det blev hon också när hon såg den för första gången 1970 eller 71. Den fanns då på Alséns glas i Huskvarna och hon fick omedelbart ha-begär men den var så dyr… den kostade 195 kr och moster hade då 1100 kr i månadslön. De gick med på att låta henne köpa den på avbetalning, under förutsättning att Brolins skor (där hon jobbade) gick i god för att hon kunde betala. Så där gick hon månad efter månad och betalade 15-20 kr, och hon var jätteglad när den äntligen var betald och hon fick ta hem den!

Eftersom jag visste hur mycket hon tyckte om sin räv, så blev jag nästan chockad när hon tog med sig den som inflyttningspresent när vi köpt vårt hus. Hon gav den till mig och sa “nu har jag beundrat den i 40 år, nu är det din tur!”. Jag blev väldigt glad och hade sån beslutsångest över var jag skulle ställa den, till slut valde jag ett fönster där jag kan se den från flera rum. Alla som vill får beundra den på behörigt avstånd men för att inte riskera skilsmässa så är det bara jag som får damma den, hehe! /K

 

 

 

4 kommentarer

  1. Helt underbar räv! Förstår varför du tycker om den. Påminner mig om 60-70 tals keramik, i samma känsla och form som din räv, som min farmor hade hemma i hyllan och som jag beundrade på behörigt avstånd. Nu blir jag väldigt sugen på att kolla med pappa om han sparat något av det..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *