Ett väldigt amerikanskt koncept som jag älskar, är outsourcing. I USA kan du anlita någon annan att göra i princip vad som helst, och ingen bryr sig så mycket om varför du inte vill eller kan göra jobbet själv – de flesta uppskattar istället arbetstillfällena. Här i Sverige har vi mer en “själv är bäste dräng”-mentalitet och ibland tycker jag att den blir rent komisk. Jag är t ex med i diverse matgrupper på fb, och ALLTID när någon efterlyser det bästa fabrikatet av en viss produkt, så är det någon som präktigt kommenterar “godast blir det om du gör det själv!” eller den lite mer dömande “va? Finns det människor som köper X färdigt? Det som är så enkelt att göra själv!” Den sista är så otroligt rolig om man sätter det i ett större perspektiv, tänk dig ifall alla skulle ifrågasätta alla som valde att outsourca sånt som de själva kan. När någon mailar mig och frågar om jag har möjlighet att sjunga på deras barns dop så skulle jag t ex kunna svara: “va! Finns det människor som betalar för det? När det är så lätt att sjunga själv!” Av någon anledning så är det ganska många som har jättesvårt att förstå att alla kanske inte vill göra sin egen hummus, även om de allra flesta skulle kunna. Det är liksom ett främmande koncept för dem att outsourca sånt som man kan göra själv, bara för att man inte vill göra det själv.

Ett exempel på genial outsourcing:

Det är helt briljant att bara strössla lite hackad lök ur påsen rätt ner i stekpannan, jag tycker att det är en så schysst vardagslyx att slippa tårar och fingrar som luktar lök. Vilken är din bästa mini-outsourcing? /K