Varför Paris Hilton är en hjälte och de flesta päron gör nog sitt bästa

Vad vet du egentligen om Paris Hilton? Jag visste inte så mycket innan jag såg filmen “This is Paris” som nu är släppt på Youtube. Jag visste att hon är barnbarn till hotellmagnaten Conrad Hilton som grundade hotellkedjan Hilton, och jag visste att hon är en väldigt framgångsrik affärskvinna med ett antal olika bolag och uppdrag, och jag visste att hon jobbar väldigt mycket. Det sistnämnda har jag koll på eftersom jag följer henne på instagram och shit vilket schema hon har, år ut och år in. Hon är ständigt på resande fot och något som är väldigt charmigt är hennes kontakt med sina fans, precis som Taylor Swift så lägger hon mycket tid på att umgås med dem. Om någon rest 30 timmar för att se en skymt av henne när hon checkar in på sitt hotell så kan hon liksom säga “du måste vara jättetrött och hungrig” och bjuda med den stackarn på middag.

Sen har jag såklart ibland tänkt att, har hon liksom inga kompisar? Ingen familj? Alltså, hon fyller snart 40 och det måste vara svårt att skapa meningsfulla relationer när man aldrig är på samma plats mer än ett par dar. Jag har också fått känslan av att hon aldrig riktigt blivit vuxen. I den här filmen är det mycket som klarnar och om du inte vill bli spoilad så ska du sluta läsa här!

Helt OT men jag har alltid tyckt att hon är så jäsikens grann!

Kort resumé av filmen; det visar sig att när Paris Hilton var tonåring, så var hon ett riktigt wild child och föräldrarna var väldigt oroliga för henne. Hon var ett kändisbarn i LA med falskleg som älskade att gå på klubbar hela nätterna, och folk stod såklart på kö för att utnyttja hennes kändisstatus på olika sätt. Föräldrarna klarade inte att hantera henne, och de var rädda för att hon skulle fastna i droger, ta en överdos, bli våldtagen, kidnappad mot lösen, mördad. De fattade då det korkade beslutet att skicka henne till en sån där galen “skola” där de knäcker barnen till lydnad. De här skolorna ligger av praktiska skäl i de amerikanska stater där barnaga är tillåtet. Hela upplägget går ut på att barnen ska må så dåligt så att de längtar hem och inser hur bra de har det där hemma och aldrig vara olydiga igen. Ja alltså, det är nog inte så skolorna säljer in sitt koncept utan det är min egen formulering.

På de här skolorna så får barnen stryk, de tvingas ta lugnande medicin, de blir isolerade om de missköter sig, de blir tvångsmatade om de inte äter, ja det är det ena övergreppet efter det andra. Och föräldrarna har ingen insyn, skolorna menar att föräldrarna måste lita på deras “expertis” och om barnen skvallrar om vad som händer på skolan så säger skolan bara att de ljuger, och straffar barnen för att de berättat. Och tyvärr så har ju barnen redan ljugit väldigt mycket för sina föräldrar innan de blir bortskickade så föräldrarna tror dem inte alltid även om de vågar skvallra.

Men nu som första offentliga person, steppar Paris upp och berättar om hur skolan påverkat henne. Under hashtaggen #breakcodesilence hittar du nu på instagram en massa överlevare som poserar med skyltar där det står namnet på skolan, och vilka problem som skapades för dem där.

Det som gör störst intryck på mig är när hon berättar om hur hon blir hämtad till skolan (Sopranos, någon?). För maximal skrämseleffekt så kommer främmande män in i ditt sovrum när du ligger och sover mitt i natten, drar dig ur sängen och handfängslar dig och tar med dig i en skåpbil. De kommer och tar dig liksom. Alltså det är ju så jävla sjukt. Vilken idiot som helst fattar ju att den typen av dödsångest kan bli ett livslångt trauma, och det har det verkligen blivit för Paris Hilton. Svårt att sova, mardrömmar, svårt att lita på människor. Hon beskriver hur hennes driv att tjäna pengar är en jakt på trygghet, hur mycket pengar behöver hon för att känna sig säker?

Dessa “skolor” är i full gång fortfarande, och barn så unga som 8 år gamla skickas dit. Paris förhoppning med att tala ut om sina erfarenheter, är såklart att dessa skolor stängs för gott.

Sen tycker jag att det är bonus att ingen i filmen hänger ut sina föräldrar som onda, även fast de gjorde ett val som på många sätt förstörde deras barns liv. Fokuset är på de övergrepp som begås på skolorna och inte på det otroligt dåliga beslut som deras föräldrar en gång tog. Jag uppskattar det eftersom min övertygelse är att de allra, allra flesta föräldrar gör så gott de kan. Och jag kan förstå att man blir desperat till slut när inget man gör fungerar och man fruktar för sitt barns liv. Paris mamma är med i filmen och hon säger att rädsla är en sån otroligt stark drivkraft och kan få dig att göra saker som du inte trodde var möjligt.

Avslutningsvis så vill jag också kommentera Paris “sex tape”, när hon var 18 så smygfilmade hennes pojkvän henne när de hade sex och sålde filmen till en tidning. Det har såklart också bidragit till att hon har svårt att lita på människor, och hon beskriver hur dåligt hon mådde när filmen kom ut och hur hon inte kunde sluta tänka på alla som såg filmen och skrattade åt henne. Jag önskar att hon visste att många av oss som såg filmen bara konstaterade att hon var snygg naken och att hennes pojkvän var ett riktigt rövhål som svek henne så där. Vi satt ett helt kompisgäng och kollade på den när det begav sig och ingen av oss skrattade åt henne. Team Paris! /K

 

 

 

 

 

 

2 kommentarer

    1. Ja alltså det är ju inte svårt att tänka sig att de som jobbar där fick jättemycket stryk som barn och, “inte har tagit nån som helst skada av det”..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *