Semester och föllsedag och en kirurg som lyssnar mer än han pratar

Hej på er, hoppas att ni har det skönt i det vackra septembervädret. Jag har semester nu vilket känns kanske mer välbehövligt än någonsin, och veckan som gått har ägnats åt ren återhämtning. Jag har rensat lite på kontoret och i matkällaren men främst har jag tagit det lugnt och bara slappat. Nästa vecka ska vi resa bort och jag längtar!

Förra helgen fyllde jag år, men jag gjorde ingen affär av det utan vi var bara hemma. Däremot hade Wincent köpt present, och jag kunde klura ut vad paketet innehöll genom en lätt skakning…

… biopopcorn! Mina favoritsnacks som han varit nere på Filmstaden och köpt. Vi trodde länge att vi var de enda som åkte dit bara för att köpa popcorn men så är icke fallet. Många köper sina snacks på biografen för att sen kolla på film hemma. Och så som folk bär sig åt på biograf numera, pratar och håller på med sina telefoner, så tycker jag att det är en högst rimlig utveckling.

Dock så fanns det en överraskning bland popcornen!

Ett paket till! Jag håller innehållet för mig själv men jag kan avslöja att det var nåt väldigt grannt från guldsmeden. Jag vill bara visa för er hur väl Wincent känner mig, han visste att jag aldrig skulle vilja äta snacks där det varit paket nedtryckt som någon slagit in med otvättade fingrar. Så han plastade in presenten, haha! Fem stjärnor.

Under veckan som gått har jag också hunnit med en konsultation hos privat kirurg, för att äntligen få bli platt och smärtfri. Jag bokade en tid hos samme kirurg som gjorde min bröstförminskning 2004, han gjorde ett jättebra jobb då och jag hoppas att vi kan upprepa den succén. Och efter att ha valsat runt inom den offentliga vården så var det ett surrealistiskt möte och jag ska försöka förklara varför. Han liksom… han bryr sig inte. Och jag menar det som något positivt. Han bryr sig inte om varför jag vill bli platt, han bara lyssnar när jag säger att det är vad jag vill, och sen koncentrerar han sig på hur han ska utföra själva ingreppet för att jag ska bli nöjd. Punkt. Jag har efter att ha mailat fram och tillbaka med honom, och nu även träffat honom, fortfarande ingen aning om vad han tycker om att jag vill bli platt. Han håller sina åsikter för sig själv och koncentrerar sig på vad patienten vill. Han vill ha ett intyg från psykolog så att han har ryggen fri ifall jag ångrar mig efter operationen, och jag har inga problem med det. Jag tycker rent allmänt att den offentliga vården skulle ta efter detta; kirurgerna opererar och psykologerna sköter den mentala biten. Som det är idag så är det många kvinnor med bröstcancer som får sitta och tvingas lyssna på läkare och kirurgers personliga åsikter om deras val och det är fan inte klokt. Vilka tror de att de är?

Så jag hörde av mig till Cancer-rehab för att se om Regionen kan hjälpa mig med ett psykolog-intyg, men de står utan psykolog så även det får jag lösa privat och betala för själv. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad.

Hursomhelst, det går framåt och jag försöker att koncentrera mig på den tanken. Jag har några kilon kvar att gå ner innan narkosläkaren är nöjd, men jag valde att göra en konsultation redan nu eftersom jag kände att jag behövde få lite hopp och framtidstro. Och det funkade! Detta kommer att lösa sig. Jag vet inte än vad det kommer att kosta, kirurgen ska skicka offert, men detta kommer att lösa sig och jag kommer att vara bekväm i min egen kropp igen. /K

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *