Skatelövs församlingskår och Optikerförbundet

Hej på er! Igår var jag på äventyr i Skatelöv, närmare bestämt i församlingshemmet. Jag var inbjuden av Församlingskåren i Skatelöv för att berätta om min tro, och det gjorde jag såklart gärna. Jag hade fått lite frågor på förhand men kanske inte helt otippat så blev det också ganska mycket prat om mina erfarenheter av den svenska bröstcancervården, eftersom mod och kraft att stå upp för både sig själv och andra många gånger bottnar i en tro på något större än en själv.

Jag med härliga Karin Bordon! Oftast går det år mellan varven men varje gång vi ses så känns det som att det var igår.
Ni får bara en lite blurrig bild på åhörarna eftersom jag var lite osäker på huruvida alla ville vara med på bild eller ej… vi drack såklart kaffe tillsammans och det bjöds på både smörgås och sötebröd. Så fint ordnat allting!

När det var dags att dra mig hemåt så såg himlen ut som att den stod i brand:

“Ljusa kvällar om våren”… från Kristina från Duvemåla, minns ni?

Den senaste tiden har verkligen varit full av kontraster för mig, olika uppdrag med helt olika fokus. Igår var jag alltså i församlingshemmet i Skatelöv och berättade om mig själv, i veckan som gick var jag i Stockholm på mitt första styrelsemöte med Sveriges Optikerförbund där jag nyligen blev invald.

Mötet tog plats på St Eriks ögonsjukhus, jag har inte varit där förut och det var kul att få en guidad rundtur!

Mitt första intryck av styrelsearbetet var ganska mycket samma som av andra styrelser jag varit verksam i förut… medlemmarna förstår i regel inte hur mycket jobb det är att driva en klubb, en förening, eller som här – ett förbund. Jag är precis likadan när jag “bara” är medlem så det är nog ganska naturligt att man inte uppmärksammar allt som görs. Men den här styrelsen arbetar hårt för att tillvarata medlemmarnas intressen och jag ska göra mitt bästa för att det ska bli tydligare utåt än vad det är idag.

Nu ska jag strax bege mig till Träningsfabriken för lite spinning! De har ett lågintensivt pass där vi spenderar den mesta tiden runt 70-75% av maxpuls och det är perfekt för mig som har ett stympat lymfsystem efter min cancerbehandling. Ta hand om er. /K

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Hemkörd Riesling och en bättre Påskmiddag

Hej på er, hoppas att ni har haft en skön Påsk! Jag har varit ledig från jobb och lyckades trycka in en massa kul under helgen. I lördags bjöd min svägerska och svåger på en bättre middag, redan när jag läste menyn kände jag att det här kommer att bli bra..! “Ärtsoppan” som vi inledde med var fantastisk, receptet hittar du längst ner i detta inlägg!

Men innan första rätten serverades så fick vi en citrondrink som kändes väldigt vårig! Ni får ju tänka att denna avnjöts innan vintern kom tillbaka…

I USA äter jag gärna det som de kallar “split pea soup” och jag skulle säga att detta var en väldigt fancy variant av den som jag absolut kommer att försöka göra själv. Jag älskar gröna ärtor!
Givetvis kan ju inte svågern få lägga upp maten i fred, nej överallt ska jag vara med kameran och helst i vägen, hehe!

De trogna bloggläsare med ett gott minne vet redan att jag älskar kombon sparris, smör och… Riesling!

Nom nom! Denna förr lite lågstatusdruva har till min stora glädje fått ett uppsving i de finare salongerna. Inte för att det spelar nån roll vad andra tycker när man ska dricka vin, men när något blir poppis så dyker det upp på många restaurangers menyer och det är ju trevligt.
Torsk och mandelpotatis! Såå gott. Hasselnötterna var pricken över i.
Efterrätt på g!

Jag skippade avec men det fanns allt möjligt för den som ville ha.
Fyllkatt!

Inför min operation så tänkte jag att jag skulle vara alkoholfri några veckor eftersom alkohol ju faktiskt är en ganska rejäl belastning på kroppen – vi glömmer gärna det. Jag var även alkoholfri ett antal veckor efter operationen av samma anledning; jag tänker att kroppen har fullt upp med att läka och ska inte behöva lägga en massa energi på att bryta ner onödiga substanser. Men jag ville ha nåt gott att fira med när jag väl bestämde mig för att dricka ett glas vin igen, så jag beställde hem det här paketet med 6 flaskor Riesling som du inte kan få fatt i genom Systembolaget:

Rosévinet tog vi med som present till värdparet i lördags.

Vinerna är handplockade av personalen på PM och körs hem till din dörr på kvällstid, så lyxigt. Om du också vill beställa en likadan låda (eller en annan låda, det finns många olika) så gör du det här:

https://terroirvin.shop/products/gunther-steinmetz-riesling-riesling-riesling-och-lite-rosa-pinot-noir

Vi började med denna och kära nån vad gott det var!

Har du något favoritvin så får du gärna tipsa mig! Jag är öppen för förslag. /K

 

Recept som utlovat:

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Up on the Mountain och Visby och stretch

Hej på er, idag skriver jag till er från ett mulet Visby där jag jobbar fram till Påsk. Men i sinnet är det sol för igår så kom The Oaks nya låt ut på Spotify!

Det är Wincent som snickrat ihop omslaget med hjälp av ett foto som jag tagit.

Låten skrev vi under vår semester i höstas, efter ett besök hos kära vänner som bor högt upp i Klippiga bergen i Colorado, USA. Utsikten på bilden var alltså vår utsikt från gästrummet som vi bodde i hemma hos dem, det är otroligt vackert i Colorado. Våra vänner har såklart fått höra låten och till vår stora glädje så tycker de jättemycket om den! Om du också vill göra oss glada så får du gärna lyssna på låten, lägga till den i någon playlist och gärna klicka på knappen som heter “följ” på vår profil på Spotify. Låten hittar du här:

Idag har jag varit ledig men det är inte så svårt att roa sig i vackra Visby. Jag gillar att traska runt både innanför och utanför muren och bara glo på allt grannt som finns här.

Jag passade på att tända ett ljus i Visby domkyrka när jag ändå gick förbi.
Och så vill jag alltid äta saffranspannkaka när jag är här! För dig som aldrig testat så kan jag meddela att det är ganska likt en småländsk ostkaka, fast med saffran. Just den här hittade jag på bibblan, både pannkakan och kaffet var smask!

För övrigt så mår jag utmärkt efter operationen och det går bra att jobba. Det enda som är lite surt är att jag är stel som attan kring snitten och jag har stretchövningar som ska skötas morgon och kväll och de är INTE roliga, för de gör rejält ont. Men det är väldigt viktigt att de görs innan ärrvävnaden stelnar, medan allt fortfarande är lite mjukt och liksom formbart. Så jag kämpar på! Jag har verkligen insett hur viktigt det är för mig att vara rörlig, jag tycker att stelhet i kroppen är enormt obehagligt. Tur att man kan göra nåt åt den! /K

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Plastikkirurgi i Hässleholm och platt och en läkare som lyssnar

Hej på er, nu är det ca två veckor sedan jag äntligen opererade mig för att bli platt efter min bröstcancer. Dagen efter operationen svängde ett par vänner förbi och lämnade den här på trappen och jag skrattade så att det nästan kom lite kiss när jag såg vad det var..! För den som undrar vad det är som är så jäkla kul med geléhallon så kan ni läsa om det här: https://katarinaek.maqt.se/2022/01/11/nu-kommer-du-ocksa-att-tanka-pa-detta-nar-du-ser-gelehallon-youre-welcome/

Ni vet vilka ni är, tack!

I början av oktober så fick jag besked om att jag skulle bli remitterad av Region Kronoberg till en privat klinik i Hässleholm. När det gått tre månader utan att någon remiss ens låg i startgroparna, så tröttnade jag och bokade tid i Hässleholm själv. I skrivande stund har det gått mer än fem månader och ännu har ingen remiss gått iväg… jag har alltså valt att lägga ut för operationen själv, 75 000 kr gick kalaset på. Om det nånsin trillar in något fakturaunderlag till kliniken så kommer de att återbetala mig motsvarande belopp – men om det aldrig händer så får det vara så. Det är väldigt svårt att sätta ett pris på att vara smärtfri!

Dagen före operationen drog Wincent och jag ner till Hässleholm och tog in på hotell eftersom jag skulle vara på kliniken tidigt på morgonen. Vi lyxade till det med en liten svit eftersom Wincent skulle hänga på rummet hela dagen medan jag opererades.

Mysigt! Och tur att alla fönstren gick att öppna för samtliga element stod på max.
Vi hämtade libanesisk mat från Café Naomi, rekommenderas!
I den här sköna sängen sov jag som en stock natten före operationen.

När Wincent skjutsade mig till kliniken dagen efter så blev jag emottagen av en sköterska som visade mig “min” plats med säng, skåp samt ett draperi jag kunde dra för om jag ville vara lite hemlig. Jag fick svälja en handfull piller och i tur och ordning träffa all personal som var inblandad i min vård under dagen. Vilket team! Proffsiga men samtidigt personliga, en inte helt lätt balansgång.

Man vet att man är i den privata sektorn när man får en flott ansiktsmask att ta med hem. Och det är klart, hyn måste ju vara mjuk om man ska vara “lättvikt”, hehe!

Och när jag klädde av mig så insåg jag att – vad ska jag ta med mig bh:n hem för? Jag kommer inte att behöva den mer.

Hej då!

Och sen gick själva operationen av stapeln, allt sköttes effektivt men ingen verkade stressad. Det som personalen verkade mest stirriga över var att jag har tendens för åksjuka, så de gjorde allt för att jag inte skulle vakna illamående av narkosen. Det hade ju inte varit hela världen men ganska jobbigt att åka drygt tio mil hem efteråt om man mår väldigt illa. Jag tyckte att det var ganska skönt att de verkade så bekymrade över huruvida jag skulle bli illamående eller ej, för det betydde ju att ingen av dem var orolig för att något skulle gå fel på riktigt – nåt man lätt kan få för sig när man rullas in på en operationssal.

Efter operationen så kände jag direkt efter “blobben” (silikonimplantatet) och jag började stortjuta när jag kände att den var borta. Jag var så jäkla lättad. En kvinna på andra sidan draperiet som skulle in på operation efter mig blev orolig när jag bara grät och grät, så jag kände mig nödgad att hasa över till hennes sida och lugna henne med att hon var i goda händer och att jag bara var väldigt, väldigt glad. Stramet och det onda i nacken som jag gått med i över ett år var puts väck, det kändes nästan som trolleri. Jag satt där i sängen som en idiot och snurrade och vred på huvudet men kunde inte hitta något stramt nånstans, bara mjukt och rörligt. Lycka!

Finns det något roligare än droger under kontrollerade former?

Och som vanligt efter narkos var jag jättehungrig när jag vaknade. Jag började lite försiktigt med några kalla vindruvor så att jag inte skulle må illa, men efter en stund slank allt på tallriken ner och jag fick be om påtår.

Så gott!

Efter en vecka var jag bokad på återbesök hos kirurgen som konstaterade att allt läkte som det skulle. Han frågade om min smärtproblematik hade förbättrats, och jag berättade att jag känner mig som en ny människa. Det gör inte längre ont i nacken, halsen, på bröstkorgen, ut i armen. Han berättade att han hittat ärrvävnad som han valt att bryta upp eftersom hans bedömning var att den hade rimmat med mina besvär. Och där insåg jag att jag faktiskt utgått ifrån att han inte lyssnade på mig under konsultationen när jag ältade var och hur jag har ont – väldigt sorgligt faktiskt men tydligen har jag inte så höga tankar längre om läkare på den punkten. I min journal står det här hemma att “patienten upplever” att implantatet är löst, “patienten upplever” att det rör på sig därinne och mina besvär är “inte direkt relaterade till implantatet”. Ni kan säkert föreställa er hur det då känns när en kirurg faktiskt lyssnar och tar det jag säger på allvar. Han bekräftade också att implantatet låg bakochfram därinne när han öppnade. Och egentligen borde det inte spela någon roll att han sa det, eftersom jag redan visste det. Sedan 1,5 år tillbaka har jag börjat varje dag med att kolla vilket håll det ligger på just idag, hur och var det kommer att göra ont just idag, och när jag åkte till kliniken hade jag redan konstaterat att idag ligger det bakochfram. Men efter allt “patienten upplever” så var det  som balsam för själen att en läkare bara sa som det var. /K

Lämna kommentar (15 st) Dela inlägget:

Bästa julklappen och Jeffree Star och att packa smart

I mitt jobb så blir det en hel del resor, och jag har ofta minst nån hotellnatt varje vecka. Det har gjort att jag har numera en ständigt packad väska med dubbletter av skönhetsprodukter som jag behöver, så att jag ska slippa packa upp och ner samma grejer hela tiden. I början kändes det så dyrt att ha dubbla uppsättningar av allt, men egentligen spelar det ju ingen roll eftersom det inte går åt mer av nånting bara för att jag reser, det bara känns så..!

För den som reser mycket kan jag för övrigt rekommendera kedjan Normal, de har billiga reseförpackningar av mycket om man inte är så kräsen och behöver ett visst märke på tandkräm eller ansiktsrengöring. Man reser så mycket lättare när man har reseförpackningar av allt!

Något som jag inte ens hade tänkt på var att investera i ett resesmyckeskrin – jag hade aldrig ens reflekterat över att de fanns när jag fick ett i julklapp av min kompis Sillen! Tidigare hade jag smyckena i olika smyckespåsar och det var lite rörigt och jag hade dålig översikt. Nu är mina smycken istället samlade på ett ställe, det är lätt att se exakt vad jag fått med mig och det är ingen risk för oönskade repor! Rekommenderas.

Kolla så fiffigt!

Och igår när jag kom hem från några dagars jobb i Nässjö så väntade en efterlängtad försändelse från Jeffree Star!

Hurra! Jag har nog aldrig beställt något från Jeffree Star och blivit besviken.

Det är mitt favoritmärke vad det gäller smink, och jag tyckte att jag redan hade komprimerat mitt urval genom att istället för att ta med hans stora ögonskuggepaletter i normalstorlek när jag reser, investera i mini-versionerna av tre av hans paletter.

Mini-versionerna av Weirdo, Controversy och Star Ranch. Som ni kan gissa av förpackningarna så har innehållet helt olika färgskalor och ger massor av alternativ till den som gärna freestylar lite på mornarna (läs jag).

Men även tre små paletter kräver en egen liten necessär, och de tar också plats… men nej, jag kan inte bara ha ETT alternativ när jag ska sminka mig på mornarna, det är otänkbart. Då kom jag ihåg att man ju faktiskt kan köpa ögonskuggor styckvis på hans hemsida..! Och egna etuin där man med magnet knäpper fast skuggorna. Så nu har jag designat en egen mini-palett!

Det var rea dessutom, smålänningen var i extas och klickade lyckligt hem nio skuggor och ett etui. Tre stycken mini-paletter har blivit en, och necessären för ögonskugga kan skrotas eftersom den numera enda paletten får plats i en av de andra necessärerna som ändå måste med.

Och nu ser ju den här paletten helt sjuk ut med färger som inte går ihop osv, men alla färger är ju inte tänkta att användas tillsammans. Jag ser främst tre olika färgteman här:

Brunt/blått med aningen svart för lite oumph

Rött/rosa/grått/svart

Turkost/brunt

Skuggan längst upp till höger var väl mest utfyllnad om jag ska vara ärlig (det var ju som sagt rea), men på vintern kan det vara fint med mörkrött och svart och riktigt mörka läppar. Jag vet att många kör antingen markerade läppar ELLER ögon men jag kör markerat allt, haha!

 

Har du något fiffigt pack-tips för den som reser mycket? Tell me! /K

 

Lämna kommentar (5 st) Dela inlägget:

Ruby på PM och Andy är en hjälte

Hej på er, idag är jag lite sliten för igårkväll var vi på PM och drack drinkar. En bar i Köpenhamn som heter Ruby hade “kapat” PM:s bar och tagit över med personal och egen drinkmeny och vi hade en jättetrevlig kväll. Tack vare att vi fått presentkort från mor så behövde vi inte ha ångest när notan kom, något som annars tyvärr ligger nära till hands nuförtiden när priserna rusat iväg på många ställen.

Se så glad den är!

Rubys specialitet är whisky, och det är ju i vanliga fall ingen favorit hos mig numera. Förr drack jag gärna väldigt rökig whisky men smakpaletten förändras ju som bekant med åren. Någon som däremot är väldigt glad i whisky är Wincent!

Min älskling.

Vi behövde såklart lite mat att äta medan vi provade drinkar, och Wincent slog till på en hamburgare. Själv beställde jag in bl a PM:s dubbelfriterade pommes med dijonmajonnäs, det låter kanske inte så spännande men de är grymma!

I bakgrunden syns struvor, en smaskig och lite annorlunda liten förrätt med lingongelé, granskott och varmrökt hjort!
Timothy på besök från baren Ruby i Köpenhamn gick igenom kvällens cocktailmeny med oss, och rekommenderade drinkar efter våra personliga preferenser. Wincent gillar bitter, och jag gillar syra!

Drinkarna såg inte mycket ut för världen, men det är lite deras grej på Ruby. Timothy berättade att de har medvetet valt att lägga allt krut på smakerna, och noll möda på garnityr och annat lullull. Och det blev väldigt tydligt när jag fick in min första (och kvällens godaste) drink!

Kvällens godaste cocktail enligt mig såg ut som ett glas mineralvatten. Och ja, det var mer i glaset när jag fick den men den var så god att jag hann dricka ganska duktigt innan jag kom på att jag kanske skulle ta en bild!

Så här såg kvällens cocktailmeny ut, men de kunde såklart göra alla möjliga andra drinkar också om man ville. Min favorit som är på bild ovan är den översta på menyn, den som heter “Out of the woods”. Jag sa att jag gärna hade legat vid en pool och druckit såna hela dagen, men Timothy sa att han har provat att göra just det och att det inte var något han rekommenderade. Haha!

Jag nämnde också för Timothy att whisky inte riktigt är min grej, så att han inte skulle tro att det var något fel på drinken om jag beställde in något som jag sen inte tyckte smakade bra. Då sa han att deras policy är att de tar tillbaka en cocktail om man inte gillar den, något jag tycker är rent trams. Jag svarade att det kommer aldrig att hända att jag skickar tillbaka en cocktail som det inte är något fel på, bara för att just jag inte gillade den. Han sa att han uppskattade det mer än jag anar… men varken Timothy eller jag hade behövt oroa oss för alla drinkar som han rekommenderade till mig smakade fantastiskt! Jag var så imponerad att jag var tvungen att messa vår kompis Andy som också älskar cocktails. Och vilken hjälte han är! Han låg på soffan i mysbyxor när han fick mitt sms.

Det visade sig att Andy varit på Ruby i Köpenhamn, så han visste precis vad han hade att vänta sig! Sen när vi var nöjda i baren på tredje våningen, så avrundade vi med en (okej, två) drinkar nere i bistrons bar. Det är så mysigt att sitta där och byta några ord med personalen och kolla när bartendern jobbar.

Jag bad om en drink med mycket syra och fick den här godingen med citrus, fläder och champagne. Nom nom!
Andy och Wincent. Det var tre mycket glada Växjöbor som gav sig ut i natten efter alla goda cocktails!

Tack för presentkortet mamma! Vi hade en fantastiskt kväll. /K

 

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

God mat i goda vänners lag och lite Ripplefest

Idag är det två månader sedan musikfestivalen Ripplefest drog igång i Austin, Texas – och vi var där. Det känns väldigt avlägset en grå tisdag i november, så jag plockade fram lite bildbevis för att liksom övertyga mig själv!

Jag och Wincent någonstans i Utah på vår väg söderut.

Som vanligt när vi är i USA så handlade det mesta om att roadtrippa, äta och dricka gott och hänga med sköna människor. En ny favorit för mig är queso, en varm ost/böndipp som är vanlig i New Mexico och Texas.

Chips, queso – och en margarita såklart. Alltid margarita när det är semester och varmt!
Vi blev bjudna av vänner på en väldigt flott restaurang en kväll i Austin, och då åt jag bl a den här fantastiska tartaren och drack väldigt gott vin. Texas är som ni säkert vet kända för sitt röda kött och jag skulle säga att det goda ryktet är högst välförtjänt!

Wincent och jag började i Denver, Colorado och bilade ner till Texas där vi mötte upp Andy. Han uppskattar precis som vi amerikansk mat och vi uppsökte ett ställe som han läst om före resan, och som även våra lokala vänner rekommenderade om man var sugen på riktig Texas BBQ!

Andy var mycket nöjd med sin brisket!

Andy hade trots sina många resor till USA aldrig varit på The Cheesecake factory, så dit styrde vi kosan för en riktigt stärkande frukost en morgon.

Min favorit, the Tuxedo cheesecake. Och så givetvis en margarita så att dagen liksom kommer igång på ett bra sätt!

Själva musikfestivalen var liten och väldigt mysig. Två utomhusscener som man kunde gå mellan hur man ville, inga köer till baren, toaletter osv. Varmt och skönt dygnet runt, ingen behövde asa runt på kläder att ta på när solen gick ner. Texas är lite old school på det viset att människor är artiga och Austin kändes lite som en småstad trots att det faktiskt bor närmare en miljon människor där.

Ripplefest by night! Detta var den större av de två utomhusscenerna. Marken sluttade lite lätt så man såg bra var man än stod, perfekt!
Wincent med en av grundarna av Ripplefest, Ryan Garney. Han sjunger även i bandet High desert queen som spelade på festivalen, och som vi sett tidigare i Stockholm och Berlin.
Det var lugnt och skönt vid vår hotellpool så där hängde vi en del och svalkade oss mellan festivalturerna.

Som sagt, Ripplefest känns avlägset en dag som idag… men jag ser att biljetterna redan släppts för nästa år. Och drömma kan man ju alltid! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

Semester och föllsedag och en kirurg som lyssnar mer än han pratar

Hej på er, hoppas att ni har det skönt i det vackra septembervädret. Jag har semester nu vilket känns kanske mer välbehövligt än någonsin, och veckan som gått har ägnats åt ren återhämtning. Jag har rensat lite på kontoret och i matkällaren men främst har jag tagit det lugnt och bara slappat. Nästa vecka ska vi resa bort och jag längtar!

Förra helgen fyllde jag år, men jag gjorde ingen affär av det utan vi var bara hemma. Däremot hade Wincent köpt present, och jag kunde klura ut vad paketet innehöll genom en lätt skakning…

… biopopcorn! Mina favoritsnacks som han varit nere på Filmstaden och köpt. Vi trodde länge att vi var de enda som åkte dit bara för att köpa popcorn men så är icke fallet. Många köper sina snacks på biografen för att sen kolla på film hemma. Och så som folk bär sig åt på biograf numera, pratar och håller på med sina telefoner, så tycker jag att det är en högst rimlig utveckling.

Dock så fanns det en överraskning bland popcornen!

Ett paket till! Jag håller innehållet för mig själv men jag kan avslöja att det var nåt väldigt grannt från guldsmeden. Jag vill bara visa för er hur väl Wincent känner mig, han visste att jag aldrig skulle vilja äta snacks där det varit paket nedtryckt som någon slagit in med otvättade fingrar. Så han plastade in presenten, haha! Fem stjärnor.

Under veckan som gått har jag också hunnit med en konsultation hos privat kirurg, för att äntligen få bli platt och smärtfri. Jag bokade en tid hos samme kirurg som gjorde min bröstförminskning 2004, han gjorde ett jättebra jobb då och jag hoppas att vi kan upprepa den succén. Och efter att ha valsat runt inom den offentliga vården så var det ett surrealistiskt möte och jag ska försöka förklara varför. Han liksom… han bryr sig inte. Och jag menar det som något positivt. Han bryr sig inte om varför jag vill bli platt, han bara lyssnar när jag säger att det är vad jag vill, och sen koncentrerar han sig på hur han ska utföra själva ingreppet för att jag ska bli nöjd. Punkt. Jag har efter att ha mailat fram och tillbaka med honom, och nu även träffat honom, fortfarande ingen aning om vad han tycker om att jag vill bli platt. Han håller sina åsikter för sig själv och koncentrerar sig på vad patienten vill. Han vill ha ett intyg från psykolog så att han har ryggen fri ifall jag ångrar mig efter operationen, och jag har inga problem med det. Jag tycker rent allmänt att den offentliga vården skulle ta efter detta; kirurgerna opererar och psykologerna sköter den mentala biten. Som det är idag så är det många kvinnor med bröstcancer som får sitta och tvingas lyssna på läkare och kirurgers personliga åsikter om deras val och det är fan inte klokt. Vilka tror de att de är?

Så jag hörde av mig till Cancer-rehab för att se om Regionen kan hjälpa mig med ett psykolog-intyg, men de står utan psykolog så även det får jag lösa privat och betala för själv. Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad.

Hursomhelst, det går framåt och jag försöker att koncentrera mig på den tanken. Jag har några kilon kvar att gå ner innan narkosläkaren är nöjd, men jag valde att göra en konsultation redan nu eftersom jag kände att jag behövde få lite hopp och framtidstro. Och det funkade! Detta kommer att lösa sig. Jag vet inte än vad det kommer att kosta, kirurgen ska skicka offert, men detta kommer att lösa sig och jag kommer att vara bekväm i min egen kropp igen. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Ska något bli redigt gjort så måste man fanimej alltid göra det själv

Idag fick jag verkligen en rivstart på dagen när jag stod och skakade mitt morgonkaffe i en shaker och locket for av… grattis till mig som blev tvungen att torka tak, väggar och golv rena innan jag ens fått mitt kaffe. Det var tur i oturen att jag dels var uppe tidigt och hade gott om tid, dessutom doftar ju ändå kaffe gott. En kompis tappade en sillburk i sitt kök vid midsommar och hos honom luktar det nog sill fortfarande, hehe. Ni vet hur det är när det stänker, det är helt omöjligt att hitta vartenda liten droppe. Jag är mest glad att jag inte brände mig för jag fick en del över mig själv också så det var bara att gå raka vägen in i duschen när jag städat klart.

Se så glad den är när den får jobba med fina kollegor! Men den måste hanteras med försiktighet för den är ständigt lite hungrig och därmed lätt labil.
Jag får en del frågor kring min förestående operation och inser att jag varit lite otydlig, jag ber om ursäkt för det. Men sanningen är att jag är så förbannad över alltihop så att jag nog var tvungen att coola ner mig lite innan jag skriver om det offentligt. Men i stora drag är det såhär:
Jag har fått beviljat på papper att Regionen ska ta ur mitt implantat. Samma implantat som de själva så gärna ville stoppa in, själv var jag tveksam. Ingen upplyste mig om att de allra flesta som går med på detta får komplikationer och behöver fler operationer (källa 1177.se), och att när man får dessa komplikationer så finns det inte resurser att ta hand om dem. Jag hade inte heller en aning om att jag genom att gå med på detta bidrog till Regionens fina statistik när bröstcancerkliniker ska rankas i Sverige, ju fler implantat de stoppar in desto högre upp i rankingen hamnar de nämligen. Jag trodde att deras rekommendation var baserad helt på omsorg om mig. Haha! Man lär så länge man lever.
Så, jag har fått operation beviljat på papper, men i praktiken så är jag satt så långt ner på väntelistan att jag kan få gå i ett antal år så här med ont varje dag. Och jag är i den privilegierade situation att jag kan välja bort det och opereras privat istället, vilket är min plan. Jag tänker INTE acceptera att ha ont varje dag när det går att åtgärda. Jag och Wincent är överens om att detta får kosta vad det kommer att kosta.
Den klinik där jag vill opereras kräver ett BMI under 30 vid sövning, vilket jag accepterar utan knot. Det finns säkert andra privata kliniker som inte kräver det men jag tänker inte kompromissa, jag vet var jag vill opereras och det är på samma ställe som jag gjorde min bröstförminskning för många år sen, på Akademikliniken i Sthlm. Jag har redan haft kontakt med den kirurg som opererade mig då, och han skrev så fint i mail till mig att jag började lipa.
Så nu harvar jag på med vikten, jag har gått ner det mesta redan men har några kilon kvar. Det är inte helt lätt nu på sommaren, juni-augusti är ju min högsäsong på jobbet men många omkring mig har semester så det blir en del AW med god mat och dryck som jag inte vill välja bort helt. Dessutom tror jag inte på att svälta sig rent allmänt, det drar med sig så mycket annat dåligt i kroppen så det här får ta den tid den tar. Det är ironiskt att det förmodligen varit lättare att banta om jag inte haft så ont, och om jag kunnat träna som jag vill. Men för att bli smärtfri måste jag banta först. Oh well! Det är bara att kämpa på. Alla hejarop mottages med tacksamhet! /K
Lämna kommentar (15 st) Dela inlägget:

The Oaks och Vox och dags för en kroppschock

Hej på er! Här sitter jag på en balkong i Jönköping och lever livets glada dagar. Wincent och jag har ett par spelningar med The Oaks i augusti, och vi kände att det vore kul att kunna presentera lite nytt material. Vi har sedan länge konstaterat att det är väldigt svårt att sitta hemma och skriva… tror att många kan relatera till det. Det är så mycket hemma som hela tiden pockar på uppmärksamhet och vi bestämde oss för att dra iväg nånstans där det inte finns någon tvätt som måste hängas eller diskmaskin som måste plockas ur. Så vi drog till hotellet Vox i Jönköping där vi bott förut, och bokade en lyxig svit med både soffgrupp och balkong så att vi kan välja om vi vill sitta inne eller ute och jobba. Hittills har vi suttit mestadels på balkongen eftersom utsikten ut över Vättern är fabulös!

Och, föga förvånande, har vi skrivit mer idag och igår än vad vi gjort under 2023. Så du som planerar att komma till Dädesjö gamla kyrka 11/8 och/eller Moheda kyrka 26/8 för att lyssna – du kan se fram emot lite nyheter på repertoaren.

Martin-gitarren fick följa med.
Dubbla handfat alltså. Briljant.
För övrigt så kämpar jag på med vikten, jag har några kilon kvar att gå ner innan jag kan boka tid för den operation som med största sannolikhet kommer att göra mig smärtfri. Jag får ingen hjälp genom den offentliga sjukvården utan jag kommer att anlita en privat kirurg och betala själv. Det är väldigt svårt att gå ner i vikt när man står på hormonbehandling, men det måste gå. Till skillnad från den offentliga sjukvården så anser jag att det är oacceptabelt att leva med kronisk smärta när den går att åtgärda, jag vägrar helt enkelt att köpa att det är så här mitt liv ska vara hädanefter. Jag har gått ner det mesta redan, men har stått på en platå i flera veckor vilket är psykiskt jobbigt när man gör allt rätt. Så den här helgen så har jag med flit chockat kroppen lite med allt möjligt som den inte är van vid att äta. Ibland måste man liksom skaka om systemet lite om kroppen fått för sig att den svälter, så att den inte håller så hårt i innehållet i vartenda liten fettcell. Skam den som ger sig! Var rädda om er. /K
Lämna kommentar Dela inlägget: