Plastikkirurgi i Hässleholm och platt och en läkare som lyssnar

Hej på er, nu är det ca två veckor sedan jag äntligen opererade mig för att bli platt efter min bröstcancer. Dagen efter operationen svängde ett par vänner förbi och lämnade den här på trappen och jag skrattade så att det nästan kom lite kiss när jag såg vad det var..! För den som undrar vad det är som är så jäkla kul med geléhallon så kan ni läsa om det här: https://katarinaek.maqt.se/2022/01/11/nu-kommer-du-ocksa-att-tanka-pa-detta-nar-du-ser-gelehallon-youre-welcome/

Ni vet vilka ni är, tack!

I början av oktober så fick jag besked om att jag skulle bli remitterad av Region Kronoberg till en privat klinik i Hässleholm. När det gått tre månader utan att någon remiss ens låg i startgroparna, så tröttnade jag och bokade tid i Hässleholm själv. I skrivande stund har det gått mer än fem månader och ännu har ingen remiss gått iväg… jag har alltså valt att lägga ut för operationen själv, 75 000 kr gick kalaset på. Om det nånsin trillar in något fakturaunderlag till kliniken så kommer de att återbetala mig motsvarande belopp – men om det aldrig händer så får det vara så. Det är väldigt svårt att sätta ett pris på att vara smärtfri!

Dagen före operationen drog Wincent och jag ner till Hässleholm och tog in på hotell eftersom jag skulle vara på kliniken tidigt på morgonen. Vi lyxade till det med en liten svit eftersom Wincent skulle hänga på rummet hela dagen medan jag opererades.

Mysigt! Och tur att alla fönstren gick att öppna för samtliga element stod på max.
Vi hämtade libanesisk mat från Café Naomi, rekommenderas!
I den här sköna sängen sov jag som en stock natten före operationen.

När Wincent skjutsade mig till kliniken dagen efter så blev jag emottagen av en sköterska som visade mig “min” plats med säng, skåp samt ett draperi jag kunde dra för om jag ville vara lite hemlig. Jag fick svälja en handfull piller och i tur och ordning träffa all personal som var inblandad i min vård under dagen. Vilket team! Proffsiga men samtidigt personliga, en inte helt lätt balansgång.

Man vet att man är i den privata sektorn när man får en flott ansiktsmask att ta med hem. Och det är klart, hyn måste ju vara mjuk om man ska vara “lättvikt”, hehe!

Och när jag klädde av mig så insåg jag att – vad ska jag ta med mig bh:n hem för? Jag kommer inte att behöva den mer.

Hej då!

Och sen gick själva operationen av stapeln, allt sköttes effektivt men ingen verkade stressad. Det som personalen verkade mest stirriga över var att jag har tendens för åksjuka, så de gjorde allt för att jag inte skulle vakna illamående av narkosen. Det hade ju inte varit hela världen men ganska jobbigt att åka drygt tio mil hem efteråt om man mår väldigt illa. Jag tyckte att det var ganska skönt att de verkade så bekymrade över huruvida jag skulle bli illamående eller ej, för det betydde ju att ingen av dem var orolig för att något skulle gå fel på riktigt – nåt man lätt kan få för sig när man rullas in på en operationssal.

Efter operationen så kände jag direkt efter “blobben” (silikonimplantatet) och jag började stortjuta när jag kände att den var borta. Jag var så jäkla lättad. En kvinna på andra sidan draperiet som skulle in på operation efter mig blev orolig när jag bara grät och grät, så jag kände mig nödgad att hasa över till hennes sida och lugna henne med att hon var i goda händer och att jag bara var väldigt, väldigt glad. Stramet och det onda i nacken som jag gått med i över ett år var puts väck, det kändes nästan som trolleri. Jag satt där i sängen som en idiot och snurrade och vred på huvudet men kunde inte hitta något stramt nånstans, bara mjukt och rörligt. Lycka!

Finns det något roligare än droger under kontrollerade former?

Och som vanligt efter narkos var jag jättehungrig när jag vaknade. Jag började lite försiktigt med några kalla vindruvor så att jag inte skulle må illa, men efter en stund slank allt på tallriken ner och jag fick be om påtår.

Så gott!

Efter en vecka var jag bokad på återbesök hos kirurgen som konstaterade att allt läkte som det skulle. Han frågade om min smärtproblematik hade förbättrats, och jag berättade att jag känner mig som en ny människa. Det gör inte längre ont i nacken, halsen, på bröstkorgen, ut i armen. Han berättade att han hittat ärrvävnad som han valt att bryta upp eftersom hans bedömning var att den hade rimmat med mina besvär. Och där insåg jag att jag faktiskt utgått ifrån att han inte lyssnade på mig under konsultationen när jag ältade var och hur jag har ont – väldigt sorgligt faktiskt men tydligen har jag inte så höga tankar längre om läkare på den punkten. I min journal står det här hemma att “patienten upplever” att implantatet är löst, “patienten upplever” att det rör på sig därinne och mina besvär är “inte direkt relaterade till implantatet”. Ni kan säkert föreställa er hur det då känns när en kirurg faktiskt lyssnar och tar det jag säger på allvar. Han bekräftade också att implantatet låg bakochfram därinne när han öppnade. Och egentligen borde det inte spela någon roll att han sa det, eftersom jag redan visste det. Sedan 1,5 år tillbaka har jag börjat varje dag med att kolla vilket håll det ligger på just idag, hur och var det kommer att göra ont just idag, och när jag åkte till kliniken hade jag redan konstaterat att idag ligger det bakochfram. Men efter allt “patienten upplever” så var det  som balsam för själen att en läkare bara sa som det var. /K

 

15 kommentarer

  1. Tack för uppdateringen! Läser och tårarna rinner av lättnad för din skull och av ilska över allt du utsatts för. Patienten upplever – fy fan!

  2. Som en sorts solskenshistoria med stora svarta stråk bakom. Så härligt höra allt gått bra så här långt och redan massa positiva effekter. Kram å fortsatt lycka med rehab 🌷🙋🏼‍♀️🩷

  3. Finaste Katarina, här rinner tårarna av glädje för att du äntligen kommit dit du så hett önskat och för att du blivit hörd och är smärtfri. Hoppas på en bra läkning och att du trivs med ditt nya jag. Många kramar Sylvia

    1. Tack fina Sylvia! Jag önskar verkligen att det en dag finns en operation som gör även dig smärtfri <3

  4. Tack för att du delar med dig, jag har läst, tårarna har runnit och jag har läst igen. Helt absurt hur mycket du har behövt gå igenom. Jag blir så frustrerad och ledsen. Men jag är otroligt glad att du är så modig, envis, cool och trygg i dig själv. Och att du ÄNTLIGEN kan skina och må bra. Som den power-regnbåge du är. Jag tänker på dig ofta. OCH jag saknar att jobba med dig. Hoppas vi kan ses på bubbel i sommar, med Sanna!

  5. Ps. Jag förstår inte hur du kan vara så snygg med lagliga droger i kroppen. Efter jag fick narkos såg jag ut som något en katt kräkt upp vid dörren. Jag ropade efter mamma och saft, jag dricker fan inte ens saft 😂 och jag kräktes värre än en fjortisfylla.

    1. Haha allt är relativt..! Jag kände mig inte så snygg men jag var lycklig – och glädje kanske gör en lite snyggare?? <3

  6. Åh, kära Katta, vad glad jag blir av att läsa detta inlägg! <3 Så otroligt glad för att du blev lyssnad på, och äntligen hjälpt! Tror att det just kom en liten tår…

    Kram Fredde!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *