Drinktips och downtown Cabo och svettigt i Visby

Halloj, jag glömde ju att lägga upp bild på Glenns fina drink som han fick på PM när vi var ute och svirade lite förra veckan:

Den var baserad på äpple och så hade bartendern i några droppar av något som doftade rökigt, som en riktigt rökig whisky. Så flott!

För övrigt har jag, er favoritinfluencer, provat fram ett par nya favoriter från Systembolaget så att ni slipper lägga pengar på osäkra kort. You’re welcome!

Ny! “Bara” 8% socker för den som bryr sig om sånt. Det här ska jag dricka på midsommar med lite pressad lime och en skvätt tequila i! Ett extra plus för den fina färgen.
Den här funkade också när jag pimpade med lite pressad lime och en skvätt tequila. Det är för övrigt min ex-bartenderkompis Monkan som lärt mig att allt går att rädda med lite lime, haha! It’s funny cause it’s true.

Ett ställe där de verkligen kunde partaja, på tal om drinkar, var i Cabo. Vi har ju varit i Mexico förut men då var vi i andra änden, i Cancun. Det är lite mer posh i Cancun men i Cabo var det verkligen fullt blås, som Vegas på speed! Vi gav oss ner downtown en kväll eftersom vi ville kolla in Sammy Hagars bar som ligger där. Och det var verkligen en upplevelse..! Jag glodde så ögonen höll på att trilla ur huvudet på mig. Jag hann knappt kliva ur taxin förrän det kom fram en kille och frågade om jag ville ha ett gratisprov på hans finfina kokain som han sålde, där på gatan. Jag sa till Wincent att nu är vi långt hemifrån… inte ens på Araby går det till riktigt så, haha. Och egentligen borde jag (som var nykter hela kvällen) varit mer nervös rent allmänt över vår utflykt där vi lämnade det säkra hotellområdet, men det kändes faktiskt inte särskilt otryggt trots att det låg en vild och helt galen känsla över stadskärnan. Det hjälpte nog att vi var så många, vårt gäng fyllde två minibussar, och många av grabbarna var stora och vältränade. Inte för att jag tror att det hjälper att vara vältränad om nån vill skjuta en, men vår grupp såg nog inte ut som något jättelätt byte för den som var ute efter att t ex råna nån.

Här är vi på ett ställe där det var helt okej att dansa på borden, så det gjorde vi! Jag som älskar att dansa hade SÅ roligt!

Wincent lyckades också ta den fulaste bilden på mig genom tiderna, varsågoda:

Det värsta är att jag gjorde mig inte ens till, jag ser tydligen ut sådär på riktigt haha!!

Jag fick också lära mig en ny linedance under kvällen som var jättekul och som jag ska köra med gänget på Träningsfabriken på midsommarafton. Det var Stu som lärde mig den, till vardags driver han en partybåt i Alabama och det märktes för han var fantastiskt bra på att festa.

Här Stu tillsammans med en av tjejerna i vårt sällskap – jag skäms ihjäl men jag minns tyvärr inte vad hon hette. Hon har bl a varit mycket i Afrika och berättade en massa intressanta saker, vi pratade jättemycket under veckan. Just det här fotot är från hotellet när de hade White party en kväll.

För att få lite upprättelse kommer här nu bevis på att även jag kan se hyfsat normal ut på bild:

Och Wincent har alltså inte stylat sitt hår sådär, det var en massa fläktar som blåste stormvind inne på klubben.

Som sagt, downtown Cabo var en upplevelse. Jag skulle inte rekommendera det till vemsomhelst för det var på många sätt så gränslöst, men i rätt sällskap och med rätt inställning så kan man ha otroligt roligt där.

Annars var det mycket kul som hände på hotellet, det var verkligen inte nödvändigt att åka nånstans bara för att man var partysugen eftersom de hade temafester nästan varje kväll.

Här är det ordning på frisyren igen! Detta var när hotellet hade Neon party så vi tog på oss allt färgstarkt vi hade med oss.
Jag tyckte att jag var sjukt smart när jag ploppade ur skivorna ur våra solglasögon, bågarna blev självlysande i mörkret på dansgolvet och jag kände i det närmaste att jag peakade intelligensmässigt med detta tilltag.
En del av vårt gäng på Neon party!

Jag försökte fota därinne men det var lönlöst. Det var mörkt, en massa blacklight och… det går liksom inte att fånga. Det var stora swimmingpooler packade med människor, skumkanoner, DJ och gogo-dansare som stod uppe på podium med självlysande outfits. Det var inte riktigt lika bananas som Cabo men det var ganska så galet. Och vi var lätt äldst, haha! Det var t.o.m en yngling som kom fram och frågade hur gamla vi var, så roligt! Lite som att han aldrig sett så många gråa hår på så få huvuden samtidigt. Men vi stördes såklart inte av det utan visade kidsen hur man dansade på 90-talet, som ju ändå är rätt så trendigt just nu.

Det känns lite märkligt att sitta här på ett hotellrum i Visby och kolla på bilder från Cabo, det är som två olika universum. Imorgon åker jag hem och det är med blandade känslor för det är väldigt kul att jobba här, samtidigt som det är trist att bo på hotell och vara ifrån Wincent.

Såhär ser mitt rum ut.
Väldigt rent och fräscht.

Rummet är alltså mysigt, personalen är trevlig, frukosten är jättebra – MEN. Det är så VARMT på rummet..! Jag trodde att nån skojade med mig första natten. Först så plockade jag ur täcket ur påslakanet och tänkte att jag kör bara påslakan. Men det gick inte heller så jag har sovit utan en tråd på kroppen och bara legat här i mörkret i tre nätter nu och svettats utan nåt täcke. Jag har en natt kvar att genomlida innan jag får åka hem till vårt svala sovrum med AC och jag längtar! /K

 

 

 

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Valdag och Izakaya Moshi och Visby

Idag är det valdag! Jag brukar förtidsrösta långt i förväg men den här gången så röstade jag faktiskt inte förrän igår, det har bara inte blivit av. Anledningen till att jag gärna röstar så fort jag får är att jag förr i tiden jobbade med att just ta emot röster, och det var inte ovanligt att folk tvingades rösta med hjälp av ombud (=ett väldans krångel) för att de blivit sjuka eller skadat sig i nån olycka som gjorde att de inte kunde ta sig till vallokalen när det väl var valdag. Så jag tar gärna det säkra före det osäkra och får iväg min röst direkt..!

Sen vi kom hem från Mexico har det varit en jäkla sjukstuga hemma. Wincent blev sjuk på vägen hem (exakt som förra gången vi var i Mexico för övrigt) och någon vecka senare trillade även jag dit. Förkylning, feber, ja ni vet hur det funkar att vara krasslig. Men i torsdags kände jag mig äntligen tillräckligt pigg för att träffa lite folk så jag och Glenn testade Izakayas nya lokaler!

Servitrisen skrattade högt när hon såg mitt halsband och Glenns keps. Men faktum är att vi inte pratat ihop oss innan, vi är helt enkelt så här kompatibla i vår människosyn.

Maten var om möjligt ännu godare än vanligt, och när notan kom kunde vi också konstatera att besöket var väldigt prisvärt.

Vi åt såklart sushi, och i skålen till höger biff. Jag körde Riesling som vanligt.

Men den godaste rätten var en av de enklaste, och – är det inte ofta så?

Absolut godast var dessa tempur-friterade hericots verts. Jag hade kunnat äta bara det tror jag..!

Men nog känns det fortfarande att jag inte är helt hundra, jag är trött som fasen och har inte gjort många knop under veckan som gått. Men imorgon så jobbar jag på Specsavers i Visby; en av mina absoluta favoriter bland alla uppdragsgivare jag har som konsult – och det ser jag verkligen fram emot! Vi hörs /K

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Ritch + Carly = sant!

Hej på er! Dagarna går i ett här i Mexico och jag glömmer att både ta kort och blogga. Men igår så gick ju faktiskt bröllopet av stapeln, själva anledningen till att vi är här, och jag vill verkligen visa er hur bra vi hade det!

Igår gifte sig Carly och Ritch nere på stranden och inte ett öga var torrt! Så fina och generösa människor, jag är otroligt tacksam över att vi fick vara med.
Alla gäster fick en liten goodiebag när vi kom, och som ni ser så var innehållet genomtänkt! Särskilt solglasögonen är toppen för man ser på långt håll vem som hör till vårt sällskap.

Vi inledde bröllopsdagen med ett dopp vid poolen, allt annat är otänkbart. Det första doppet på förmiddagen är bäst tycker jag, då är vattnet fortfarande svalt och solen står inte så högt.

Jag var mycket nöjd med CE-märkningen på solglasögonen haha! Något arbetsskadad…

Jag hör själv att det låter enformigt men här i poolen har vi spenderat den mesta av vår vakna tid under veckan. När man är hungrig så äter man, och när man är törstig så dricker man. Vi är ungefär 60 personer i vårt sällskap och folk kommer och går hela tiden och det finns alltid någon att hänga med.

Vi gick upp vid lunch så att vi i god tid kunde göra oss fina till bröllopet. Efter att ha hasat runt i badkläder och flipflops hela veckan så var det faktiskt riktigt roligt att snygga till sig lite.

Brudparet hade inte någon direkt klädkod för bröllopet men vi vet att de gillar färg så vi körde på det!
Vi tog en drink i en av barerna innan det var dags att gå ner till stranden… och helt ärligt så slank en del espresso ner också, hehe. Solen och tidsskillnaden gör sitt och man vill ju inte vara seg när folk ska gifta sig!

Och efter vigseln som var kort men intensiv, så var det dags för middag och fest!

 

Våra vänner Esther och Josh. Det var för övrigt på deras bröllop i Cancun för två år sen som vi lärde känna Ritch och Carly.

Det är inte kutym i USA att man håller en massa tal när folk gifter sig och jag måste säga att jag tycker att det är lite trist! Jag tycker att det är roligt att både lyssna på tal och hålla tal själv. Det är ett så fint sätt att ära någon tycker jag, att säga några ord och skåla. Fördelen är såklart att man får äta ifred utan att bli avbruten.

Middagen bestod av en buffé där bl a kockar stod och grillade. I sann Sunes pappa-anda så åt jag mig mätt på räkor, hehe! Så jäkla gott med spicy räkor och fräsch sallad i värmen.

Jag sparade dock lite plats i magen för dessert.
Bröllopstårtan! Den var för övrigt supersmart med tre tårtor i en, det var olika smaker i varje lager. Jag bad om en bit från botten för det var morotskaka och det gillar jag verkligen!
Jag var mycket bekväm i min fina och sköna klänning från Camilla Thulin. Det är den första klänning jag köpt sen jag blev platt och jag är mycket nöjd med mitt val!

Efter maten så tog vi av oss skorna och dansade som galna. Idag har säkert tio olika personer sagt till mig att det märktes att jag hade roligt och det gör mig glad – för det hade jag verkligen. Jag älskar att dansa och jag älskar att se mina vänner kära och lyckliga.

Imorgon åker vi hem men jag försöker att inte tänka på det nu! Vi har en lång och härlig dag kvar vid poolen och vi tänker göra det mesta av den! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Bildbomb från Cabo, Mexico!

Godmorgon! Jag har lite myror i brallan och vill ner till poolen men här kommer lite bilder från Cabo, Mexico! Enjoy!

Min kompis Esther från Chicago gjorde samma miss som jag, hon beställde in grillade räkspett vid poolen bara för att konstatera att de var typ omöjliga att skala, haha. Vet inte vem som orkar sitta och pilla med det när man är salongs och lite hungrig??
Esthers man Josh pluggar samtidigt som han jobbar heltid, så den stackaren har med sig hemläxa till Mexico och ett schema för hur många sidor han måste läsa varje dag.
Wincent och brudgummen Ritch i vår favoritpool! Som ni ser så finns det ett litet krypin med skugga, där hänger vi mest.

Igårkväll hängde vi på låset för att få bord på hotellets steak house som är väldigt populärt.

Utsikten från vårt bord! Så grannt!
Jag åt surf n turf och det var jättegott.

Tyvärr så var Wincents och Joshs mat inget vidare, de beställde in samma rätt och köttet var supersegt. Trots vassa knivar var det väldigt svårt att äta och de gav faktiskt upp halvvägs och var lite besvikna. Men det fina med all-inclusive är ju att då kan man bara gå vidare och testa en annan restaurang, vilket var exakt vad vi gjorde!

Esther och Josh.

Vi gillar alla japansk mat så vi styrde kosan mot den japanska restaurangen för middag nr 2, haha!

Jag åt en laxtartar till förrätt…
… och biff till varmrätt!
På den japanska restaurangen sprang vi även på brudparet Ritch och Carly som åt middag där med sina föräldrar.

Efter middag nr 2 var vi alla trötta och redo för sängen. Vi stannade till i den lounge som är öppen dygnet runt med förfriskningar, och plockade på oss te och läsk och vad vi var sugna på att ta med upp på rummet.

En sista titt på månen innan en natts välbehövlig vila.

Och imorgon är det bröllop! Det ska bli så roligt! Vi hörs /K

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Cabo och Carly och swim-up barer är bäst

Godmorgon! Idag är tredje dagen som vi tillbringar i Cabo, Mexico och det var en sliten Katarina Ek som hasade sig ner till frukosten imorse, hehe. Gode tid vad roligt vi hade igår, min bästis Esther anlände igår från Chicago och hon är en av de absolut roligaste människor jag vet. Jag tror faktiskt att jag har träningsvärk i skrattmusklerna idag..!

En helt okej frukostvy eller vad säger ni? Och då syftar jag både på den stilige mannen och havet i bakgrunden.
Jag älskar verkligen mexikansk mat, en blandning av fräscht och spicy.

Jag är lite dålig på att ta bilder på dagarna eftersom vi mest hänger vid poolen och jag är rädd att tappa min telefon i plurret om jag fipplar med den. Men jag lyckades fånga bruden på bild igår.

Detta är alltså Carly som gifter sig på fredag! Hon är störtskön och vi har claimat henne som vår eftersom hon är svenskättling.

Detta är vår favoritbar hittills, en s.k. swim-up bar som man når både från terrassen men även från poolen om man är i plurret och vill beställa något att dricka utan att gå upp.

För att vara all-inclusive är det bra drag i drinkarna..! De snålar verkligen inte med spriten och man får vara lite försiktig i värmen.

Imorse vid frukosten så delades det ut goodiebags från brudparet till oss gäster, så flott! Jag återkommer med innehållet när jag inventerat.

Spännande!
På andra sidan om vår favoritbar så hittar man stranden. Det är väldigt höga vågor med starka underströmmar så vi håller oss borta från vattnet, men det är fint att gå ner och sätta sig en stund och beundra utsikten.

Nu är klockan 10.30 här och det är hög tid att byta om till badkläder! Vi hörs /K

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Riu Palace Cabo San Lucas

Nu har vi äntligen checkat in på vårt hotell för veckan!

Glada som laxar!

Vi har en väldigt fin utsikt från rummet och ryktet säger att man kan se solnedgången från balkongen.

Rummet är inte så stort men väldigt fräscht och svalt. Vi har room service dygnet runt men även en egen liten bar på rummet ifall man blir akut törstig.

Lite sprit…
… och lite späe!

Vi är fortfarande möra efter den långa resan hemifrån så vi pustade på rummet en stund innan vi gick för en promenad och utforskade hotellet lite. Flera restauranger ser intressanta ut, och vi kommer troligtvis inte att svälta under veckan. Men just nu ville vi bara äta något opretentiöst så vi slog till på en drink och lite tacos nere vid poolområdet.

Så gott! Det är bara att peka på vad man vill ha.

Ikväll ska vi äta middag med brudparet, det ser jag fram emot! Och eftersom bartendrarna inte snålar med spriten på det här stället så ska brudens mor också följa med på middag, hehe. Hon sa först att hon inte skulle följa med och äta för hon är så trött efter resan, som är typ en tiondel av den vi gjort. Då lade jag huvudet på sned och sa “äääär du? Är det jobbigt? Har du rest väldigt långt? Är tidsskillnaden väldigt jobbig?” Då skrattade bruden och sa till sin mamma att nu är vikingarna här, nu är det slutvilat. Och så är det! /K

 

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

Äntligen framme i Cabo, Mexico!

Nu är vi äntligen framme i Cabo, Mexico! Trots att resan gått 100% enligt plan så är vi såklart ändå lite trötta, det är ju något av en pärs att ta sig så långt och tidsskillnaden är inget skämt. Vi hade bokat en tidig morgonflight från Kastrup så vi började med en övernattning på ett av flygplatsens hotell i Köpenhamn.

Ovan molnen är himlen alltid blå…

Vi flög först från Kastrup till Paris, sen vidare till Mexico City och därifrån till Cabo.

Air France ftw! Champagne i kylda glas medan vi väntade på take-off smakade finfint.

När vi väntade i Mexico City på att få flyga vidare till Cabo så slog vi till på semesterns första margarita, det är trist med alla ockerpriser på flygplatser men en tröst när det man får äta och dricka åtminstone smakar fantastiskt!

Proffsig bartender med många olika sorters tequila att välja på! Jag valde vit Patron vilket alltid är ett säkert kort.
Paradiset i ett glas!
Lite guac med knapriga tortillachips… otroligt gott.

När vi kom fram till Cabo så hade vi bokat en övernattning på flygplatsens hotell där också eftersom vi tyckte att det var lite slösigt att betala en natt på den flotta resorten vi är på väg till, bara för att sova. Det var också väldigt skönt att bara rulla in resväskan från bagagebandet till vårt rum när vi varit på resande fot i nästan 30 timmar…

När man är tillräckligt trött så finns det ingen härligare syn än denna, eller hur?

Vi stålsatte oss och tog en dusch innan vi gick och lade oss trots att vi var väldigt trötta, och sen lyckades vi iallafall sova i kanske 6 timmar vilket inte är pjåkigt alls. Idag när vi checkar ut härifrån så kommer det en bil för att köra oss till vår slutdestination vilket är en all-inclusive resort här i Cabo. Där väntar vänner och lite välbehövlig återhämtning för både Wincent och mig. Jag lovar att uppdatera! /K

Lämna kommentar (9 st) Dela inlägget:

 

Back to Mexico och 18 år tillsammans och att packa smart

Idag bär det av till Mexico! Igen, höll jag på att skriva, haha! Men vi var ju faktiskt där för bara två år sen i exakt samma ärende som den här gången – vi har kompisar som ska gifta sig där. Bland amerikaner är det poppis att gifta sig i Mexico, och Wincent och jag har bestämt att detta får bli sista gången vi åker dit “bara” för att nån gifter sig – det är helt enkelt för långt. Vi har bestämt att vi ska säga det så att hela sällskapet hör så att ingen tar illa upp när vi inte hänger på nästa gång någon i kompisgänget gifter sig! Nästa gång vi ses allihop så får det bli i USA i samband med någon längre resa.

I onsdags var det 18 år sedan Wincent och jag först träffades! Eftersom jag inte var hemma då så firade vi det först igårkväll vilket var en finfin inledning på vår lilla minisemester. Det är verkligen en ynnest att fortfarande få vara förälskad efter 18 år tillsammans.

Jag packade det mesta redan förra helgen, jag tänkte att jag behöver nog gott om tid för att packa och jag hade rätt. Alla kläder som ska med måste ju gås igenom och provas nu med min nya, platta kropp och det tar mer tid än vad man tror att prova en massa kläder. Dock har jag inte varit tvungen att köpa några nya kläder vilket är toppen eftersom vi har en del trista utgifter både bakom och framför oss och jag försöker att hålla i slantarna..! Jo jag har köpt en ny klänning till bröllopsfesten och den var inte billig, det måste jag erkänna. Men sist vi var på bröllop i Mexico så hade jag precis fått blobben inopererad och jag kände mig så ful och ofräsch att det är viktigt för mig att jag får känna mig riktigt fin den här gången. Jag minns att jag bara dolde mig under tält i olika färger under hela vistelsen och kände mig som en påse skit. Men nu tar jag revansch och har packat för att kunna klä upp mig lite till middagen varje kväll om jag känner för det. Härligt!

Såhär såg det ut för två år sen när vi var i Cancun. Den här gången åker vi till Cabo!

Sedan jag reste utomlands för många år sen och inte fick fatt i min resväska på flera dagar, så packar jag alltid min carry-on otroligt medvetet. Den här gången har jag t ex packat min outfit till bröllopsfesten i min carry-on, den vill jag absolut inte bli av med. Jag brukar faktiskt också packa alla mina underkläder i min carry-on, och nåt par skor. Det kan vara lite pinsamt när man måste öppna väskan i säkerhetskontrollen, men vem bryr sig. När jag packar på det här sättet så skulle jag ju nämligen bara behöva köpa ett par strandklänningar om olyckan vore framme igen och jag blev av med min väska.

Sen är det ju så tyvärr nuförtiden att det inte är garanterat att man får ta med sin carry-on på flyget. Det har jag också varit med om – att det står någon obeveklig person vid flygplanet och tar den ifrån en för att checka den, och då kan man hålla sig för skratt om man har saker i den som man absolut inte vill släppa utom synhåll. Så där har jag också numera alltid en plan B: jag har alltid en mjuk, rymlig axelväska som handväska (eftersom de inte får ta ifrån en handväskan) som jag håller hyfsat tom så att jag snabbt kan stuva över så mycket som får plats från min carry-on vid behov. Sen kan jag verkligen inte begripa varför flygbolaget inte upprätthåller sina egna policies, det hade gjort livet enklare för både dem och oss resenärer. Nuförtiden så tar ju folk med sig alldeles för många och stora väskor ombord på flygplanen, det är ju därför utrymmet inte räcker till för de som står sist i kön för att få gå ombord vilket är djupt orättvist. Men det finns hopp! Sist vi flög långt så var det nån flygplats där säkerhetspersonalen redan i säkerhetskontrollen sa till folk att “den där väskan är för stor, den får du gå tillbaka och checka in”. Det kändes så mycket smartare att jobba så än att invänta kaoset när alla ska gå ombord och det först då visar sig att väskorna inte får plats.

Håll tummarna för att alla väskor kommer fram som de ska är ni snälla! Vi hörs /K

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Växjö Träningsfabrik och Maria von Sydow i Malmö

Hej på er! Idag inleddes dagen med lite pulsträning på Växjö Träningsfabrik, vi dansade linedance och jag hade som vanligt väldigt roligt! Lite drygt 6000 steg blev det på stegräknaren och min puls låg i min favoritzon under totalt 39 minuter av passets totala 45 vilket jag är mycket nöjd med. Jag berättade för passdeltagarna att jag opererat bort brösten pga bröstcancer och dessutom hade glömt att raka mig under armarna inför dagens pass, och när jag började jobba som gruppträningsinstruktör för >20 år sen så hade jag kanske tagit på mig en bh med proteser i, och bytt till en tröja med ärm. Men man utvecklas med åldern, eller hur?  Och så är det numera viktigt för mig att träna på en anläggning där man inte måste vara normsnygg för att passa in – “Fabriken” passar mig utmärkt!

Under veckan som gått har jag arbetat i Malmö, och jag ska vara där nästa vecka också. Det har varit/är en spänd situation där just nu med Eurovision, demonstrationer och poliser överallt. Jag har försökt att hålla mig undan hela grejen så gott det går, men det är klart att jag också påverkas. Vid två tillfällen har gallerian jag arbetar i fått utrymmas, och det är olustigt att stå utanför jobbet och vänta på besked att det är säkert att gå in igen. De har haft ett par skjutningar i den gallerian tidigare och ingen tycker nog att det känns rimligt att riskera livet när man går till jobbet, när jobbet är att sälja glasögon. Malmöborna får dock guldstjärna av mig, de är coola och när någon begärt tillstånd för en koranbränning så reagerade invånarna föredömligt – genom att inte reagera alls. För många verkar det också vara en självklarhet att man kan tycka olika, jag åkte t ex med en palestinsk taxichaufför och vi var väl inte ense om så mycket men vi kunde ändå föra ett civiliserat samtal. Men när han frågade varför vi måste hata varandra i Sverige över något som händer i Mellanöstern så hittade vi definitivt en gemensam ståndpunkt för det förstår inte jag heller.

I torsdags blev jag bjuden på hemlagad middag och tiden gick alldeles för fort! Det var min kompis Maria som bjöd på raggmunkar och fläsk och hon imponerades av min “raggmunksmage” som tydligen har plats för nästan hur många raggmunkar som helst. Men det var så gott! Maten överlevde inte tillräckligt länge för att fastna på bild men hon bjöd på en alkoholfri öl som var väldigt god och jag fotade den för att komma ihåg hur den ser ut:

Nom nom! Om man tycker att Tomorrow smakar för mycket öl så är den här ett bra alkoholfritt alternativ.

Maria och jag räknade ut att vi faktiskt inte setts på fem år, men ni vet hur det är när man har en genuin vänskap – man bara tar vid där man slutade. Maria är klok som en bok och vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Jag tycker faktiskt att man ser hur glada vi var över att få umgås en stund, haha! Tack för att du finns Maria!

Nu är det bara en vecka kvar tills Wincent och jag drar till Mexico. Eftersom jag är bortrest på jobb de flesta dagar fram tills dess så tänkte jag börja packa lite redan idag. Att packa inför resor är tyvärr en av de saker som är väldigt svårt för mig sen jag började med min cancermedicin med biverkningen kognitiv nedsättning. Men med noggranna listor och gott om tid så löser det sig säkert! #kämpa /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Eurovison och getingar och en halvblind Wincent

Ny jobbvecka och även denna tillbringas i Malmö! Det är Eurovisonvecka här, och man kan tro att det betyder massor med turister men än så länge är det faktiskt väldigt lugnt. Vad jag förstår så har många Malmöbor flytt fältet, och finalen är ju faktiskt inte förrän på lördag. Och jag har alltså inget emot schlagerturister, däremot gillar jag inte när det är svårt att hitta parkering osv – men hittills har det gått bra!

Dessa sitter uppsatta lite här och var. Läskigt men bra och tydlig information!

Och ni minns kanske att jag blev biten av något äckligt kryp igår morse, idag misstänker jag att jag blev stucken av en geting. Igår tänkte jag att det gick ju bra för det såg ut såhär:

Men nu, ca 1,5 dygn efter att det hände, ser det ut såhär:

Hjälp! Ilsket rött och illvarmt.

Vi får väl se hur det utvecklas, jag läste på interwebs att man ska uppsöka vård om det blir successivt värre under flera dagar. Och där är vi ju inte än som tur väl är.

Sen finns det ju gränser för hur synd det är om mig pga detta. Wincent ska ju alltid vara värst så imorse när jag åkte hemifrån så såg han ut såhär:

En rekorderlig vagel!

Han har fått antibiotika av doktorn så förhoppningsvis lägger sig svullnaden snart. Och jag är ju ganska van vid att se olika typer av ögonkrångel på jobbet, men det är alltid obehagligt tycker jag när ögat svullnar igen på det här sättet.

Ja, det är tydligen där jag är nu i mitt liv, jag har kommit upp i tillräcklig ålder för att det ska kännas rimligt att blogga om krämpor. Sorry allihopa. /K

Lämna kommentar Dela inlägget: