Vinnande boktips och socialporr är räligt

Grattis till signaturen “Åsa” som vann veckans tävling med sitt boktips “Dockorna”! “Allt som var mitt” av Cissi Wallin kommer hem till dig i brevlådan. “Dockorna” är Katarina Wennstams senaste roman och jag har läst flera av hennes romaner (utöver hennes fackböcker) och tycker att de är läsvärda för i princip vem som helst. Man kan läsa dem som ren skönlitteratur men det är svårt att inte samtidigt lära sig saker om vårt rättssystem, om sexuella övergrepp, om förövare osv. Wennstam var i många år kriminalreporter på Sveriges television innan hon sade upp sig 2007 för att skriva böcker och föreläsa på heltid och hon gör massiv faktaresearch inför varje bok, skönlitterär eller inte.

Precis som hennes tidigare romaner så handlar “Dockorna” om att rättvisa betyder olika saker för män och kvinnor.

Det är för övrigt Katarina Wennstams förtjänst att jag numera inte läser s.k. socialporr, böcker som vältrar sig i andras elände. Hennes förflutna som kriminalreporter har gjort att hon i hög grad ifrågasätter nyttan med att alla detaljer kring t ex ett sexualbrott ska göras offentligt för alla att läsa, och menar att sensationslystnaden tyvärr ofta vinner över omsorgen om offret. När socialporren slog igenom på allvar med bokserier som t ex “Pojken som kallades Det” i mitten av 90-talet (sida upp och sida ner med övergrepp på en liten pojke) så var tanken att vi skulle läsa en massa detaljerade och vidriga övergrepp som hänt på riktigt, i nån slags solidaritet med offret. Idag känner jag att den där detaljnyfikenheten inte är en sida hos mig själv som jag vill göda, snarare kväsa. Spiken i kistan var när jag såg filmen “An american crime” som handlar om vidriga övergrepp på en liten flicka som hände i verkligheten i mitten av 60-talet i USA. Jag mådde bara dåligt efteråt och jag kunde inte se på vilket sätt det gynnade den stackars flickan som varit död i decennier.  Vill du hjälpa brottsoffer? Läs på om varningstecken, hur lagen funkar, engagera dig ideellt och/eller skänk pengar till de som jobbar med dessa frågor, det är det enda som faktiskt hjälper. /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

Premiär för linedance på Träningsfabriken!

Idag höll jag mitt livs första pass i linedance på min älskade Träningsfabrik och det var såå roligt! Det var endast två tappra själar som hade anmält sig men vi hade hur kul som helst. Vi körde skön musik av bl a The Judds och Carlene Carter och det tog inte många minuter innan de hade fått in det rätta “schvunget”!

Woop woop! Snyggingen bakom mig hade dansat linedance förut även om det var några år sen, så hon kom in i det snabbt.

Vi var ute och körde passet idag, på lastbryggan, där de gjort det jättefint. När jag anlände så funderade jag över om det fanns någon som kunde visa mig hur musikanläggningen funkar, men jag behövde inte fundera så länge på det för jag hörde på långt håll att det var fullt ös där bak när jag kom.

Maria “skrikhalsen” Karlson körde cirkelträning när jag kom och det var ett gott gäng som gav järnet!

Wincent frågade om jag inte skulle köra i cowboyboots men jag sa pass på den. Han erbjöd sig även att låna ut en av sina många hattar men jag passade på den också. Jag vet inte riktigt hur jag ska få till den rätta cowboy-känslan, det är onekligen lite av en utmaning.

Att dansa linedance klädd så här är egentligen som att äta “svensk” middag på Ann Sather’s i Chicago. Där kan man få en “autentisk” svensk måltid med köttbullar, brunsås, kokt potatis och kanelbulle med flytande glasyr… alltihop på samma tallrik uäää.

Vi avslutade med The Chicks och “Gaslighter” och jag var faktiskt både svettig och andfådd när vi var klara. Linedance i sig behöver inte vara svettigt men det beror helt enkelt på hur snabb musik man väljer att dansa till. Jag önskar er en trevlig lördagkväll! /K

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Nu går det mot höst och boktips och hunden åt upp läxan

Nu känns det onekligen som att sommaren är över, men jag som fyller år 1 september vet att det brukar komma en släng sommar till efter min födelsedag innan det blir höst på riktigt… förhoppningsvis stämmer detta även i år!

Men med kyligare väder kommer mys – tända ljus, tända en brasa, dricka te, läsa böcker… jag läser ganska mycket året om men det känns ändå ännu lite mysigare att läsa när det är mörkt ute. Och här kommer ett par boktips från mig till dig och vi börjar med Allt som var mitt av Cissi Wallin.

Allt som var mitt handlar faktiskt inte så mycket om Cissi Wallin, även om vi får följa hennes historia från att hon blev drogad och utsatt för ett sexuellt övergrepp för mer än tio år sedan, fram till idag när hon riskerar fängelse (för förtal av sin våldtäktsman som hon namngett på sin instagram men som kallas “mediemannen” i boken och i detta inlägg) genom att ge ut den här boken. Den handlar om tystnadskultur, om sexualbrott, om mäktiga mäns maktmissbruk, om vår syn på sexualbrottsoffer. Jag tror henne när hon säger att hon vill något mer med den här boken än att “bara” berätta sin egen historia.

Jag ska inte avslöja för mycket för dig som vill läsa boken, men ett par saker sticker verkligen ut och det är läskigt hur fakta ibland förvrids så snabbt. Jag blir påmind om att det faktiskt inte var Cissi Wallin som namngav mediemannen först i sociala medier under Metoo 2017. Andra, som Cissi Wallin inte känner, hann före med att namnge honom och bl a skriva att han “är Sveriges svar på Harvey Weinstein” på Twitter. Jag blir också påmind om att det inte var Cissi Wallin som orsakade att mediemannen fick lämna sin prestigefyllda arbetsplats sedan många år. Det var den interna utredning av mediemannens beteende mot kvinnor som beställdes av hans arbetsgivare av ett externt företag, som gjorde att han köptes ut från sin arbetsplats för miljonbelopp. Under tiden som utredningen utfördes så blev Cissi Wallin kontaktad av den kvinna som höll i utredningen och fick veta att hon “inte var ensam”, att det “finns fler” kvinnor som blivit utsatta för övergrepp av mediemannen. När Cissi Wallin sedan blev åtalad för förtal och kvinnan kallades till rätten, så mindes hon ingenting. Hon mindes att hon kontaktat Cissi Wallin under utredningen men hon mindes inte vad som sades. Hon mindes inte heller vad utredningen hade visat, vad de 6-8 personer vars anklagelser utretts, hade pratat med henne om. Hon “börjar bli gammal” och minnet är svagt. Dessutom, i ett helt fantastiskt sammanträffande, så fanns inte utredningen kvar så att någon kunde kolla..! Säkerhetsfirman som utfört utredningen hade ingen kopia. Arbetsgivaren, som alltså köpt ut en medarbetare efter mångårig tjänst för miljonbelopp, hade inte heller någon kopia kvar på underlaget till detta beslut nånstans – känns detta sannolikt tycker ni? Man tar sig för pannan och skäms å de inblandades vägnar.

Boken är inte snaskig vilket jag verkligen uppskattar. Visst finns det personer i boken som inte namnges, och jag blir nyfiken på vilka de är när jag läser, men inte så att jag orkar googla när jag läst klart – fokus är inte skvaller här. Och som en bonus så är boken välskriven, det är inte prio vid den här typen av böcker men det är alltid trevligt.

Nästa tips går lite i samma genre, brott. Den handlar om Anna Hage (då 17-årig tjej) som var först på plats när Palme mördades och försökte rädda hans liv genom hjärtmassage. Jag måste erkänna att jag började lyssna på den i bilen för att jag typ hade bråttom och inte orkade leta upp något “bra”, men den var en överraskning, en riktig liten pärla. Dels så är det väldigt mycket kring Palme-mordet som jag inte hade en aning om, som tas upp. Och dels så handlar boken om hur det som hände påverkat Anna Hage genom hela livet. Så den är för dig som är antingen intresserad av Palme-mordet, eller KBT, eller både och. Jag hoppas intensivt att polisen tar betydligt bättre hand om vittnen idag för mycket i den här boken är ren skandal. Jag hoppas att hon känner en viss upprättelse genom att vi läser och bekräftar att så som hon behandlades av polisen och media var ren katastrof.

Vill du vinna ett ex av “Allt som var mitt” av Cissi Wallin? Lämna en kommentar med ett boktips från dig till mig! Vinnaren dras på söndag. Lycka till! /K

Lämna kommentar (10 st) Dela inlägget:

Domoda!

Det har blivit lite väl mycket helfabrikat och hämtmat i det Ekska hushållet på sistone, så jag var sugen på att laga något från scratch, någon ny maträtt som jag inte testat förut. Och då gav jag mig på en vegetarisk Domoda från Sanna Brådings utmärka kokbok. Domoda är Gambias nationalrätt och den finns i olika varianter, jag har alltså gjort den på Sannas vis!

Jag toppade med lite extra jordnötssmör vid servering.

Nästa gång ska jag se till att ha några kokta potatisar från start, då svänger man ihop den här rätten på ett kick! En hel habanero ska i grytan och du styr hettan genom att bara lägga i den som den är, eller skära upp den lite, eller kan du som jag mosa runt den lite mot slutet och sen ta ur den före servering.

Jag brukar inte stuva ner en deciliter jordnötssmör och en hel habanero i maten..! Men plötsligt händer det.

Receptet hittar ni här:

När jag ska laga en ny  maträtt så blir det oftast en sån jäkla röra i köket, så även idag..! Jag är annars en sån som städar undan, sköljer och får undan disk medan jag lagar mat men det funkar ju bara när inte så mycket tankemöda går åt till själva maten, hehe! Men det var det värt! Idag äter vi Domodan som den är, nästa gång ska jag testa att göra Habanero-såsen till också. /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Nu blir det reklam fast ändå inte

Jag jobbar ju i en Specsaversbutik och jag bara måste visa er några av alla nära och kära som kommit till oss nyligen och köpt nya glasögon! Så man kan säga att detta är ett reklaminlägg fast ändå inte eftersom ingen tyvärr betalar mig för att blogga. Och om någon skulle ha betalt så är det väl snarare dessa godingar som går runt och gör så bra reklam för oss:

Först ut är Gunilla! Gunilla var min chef för ca tjugo år sen och jag är så glad över att vi behållt kontakten genom alla år. Hon hade många goda chefsegenskaper, men det bästa med henne som chef var nog att hon aldrig tog något personligt, hon var (och är) så fantastiskt bra på att skilja på sak och person. En sån chef gör att det automatiskt blir högt i tak och man behöver aldrig vara rädd för att lyfta ett problem. Sen är hon en sån cool böna! Aldrig sur eller arg utan saklig och pragmatisk. Jag blir fortfarande fnissig när jag tänker tillbaka på mötet där en av mina kollegor höll monolog över hur missnöjd hen var med sina arbetsuppgifter. Det var ungefär samma arbetsuppgifter som alla vi andra hade, och för oss som trivdes med dem så var det såklart inte jättekul att behöva lyssna på detta klagande som hade pågått dagligen under en längre period. Gunilla lät personen prata till punkt och sen sa hon att hon beklagade att personen tyckte att det vi höll på med var så tråkigt, och att hon gärna ser över ifall det finns någon annan typ av arbetsuppgift inom verksamheten som personen hellre vill göra. Paus. “Men jag kan inte lova nånting. Och du är ju faktiskt inte tvångsanställd.”. Sen följde en lång paus och vi gick vidare på dagordningen. Haha! Jag tycker fortfarande att det var så roligt sagt. Hon sa det inte för att vara elak, utan mer som en påminnelse till oss allihop. Jag vet inte exakt vad som hände efter det, men jag minns att hon hade ett enskilt möte med den personen och att det blev bättre stämning efter det. Bästa Gunilla!

Kolla så snygg i denna båge från DAY Birger et Mikkelsen! Maffig plastfront i svart och grönt, skalmar i matt guld.

Nästa ut är Lennie! Hon ville testa fotokromatiska glas (tror inte att hon haft det förut?), dvs såna som mörknar när man går ut. Hon valde glas som mörknar i brunt till denna plastbåge från Red or Dead! Lite kul är att man får med två set med skalmar så att man kan byta mellan att ha skalmar i samma färg som fronten, eller somrigt orange.

Lennie och jag lärde känna varandra när vi bodde ett stenkast ifrån varandra i Chicago på 90-talet. En sån där person som aldrig dömer, alltid stöttar. Jag hade äran att få sjunga när hon gifte sig och jag älskar hela hennes bullriga latinofamilj! Miss you Lennie!

Sen har vi gitarristen i Zebrakings, Micke Ringdahl! I år slog han till på en pilotbåge från Converse, silver framtill och skalmar i svart/vit plast, hur läcker som helst. Han valde båge och jag bestämde att det skulle vara fotokromatiska glas i dem som mörknar i grått!

Kanske vårt bästa glasögonsamarbete hittills eller vad säger du Micke? Bild från repan!

Sen måste jag ju berätta om vår kompis Spjuth också. Det är alltid roligt när vänner hör av sig och vill köpa glasögon, men det är också alltid skönt när glasögonen är utlämnade och man fått bekräftat att allt blev som önskat. Det blir liksom lite konstig stämning när en kompis beställt glasögon och sen inte är nöjd, jag tycker att det är mycket svårare att hantera än när det är en vanlig kund. Så när Spjuth köpte glasögon av mig första gången, och sen messade att han ser en viss störande färgspridning i glasen, så suckade jag tungt. Jag hann inte svara på meddelandet där och då, och när jag öppnade det igen så hade han skrivit “beror det på kromatisk aberration?” Haha! Ja, det gör det! Då hade han inte orkat vänta på svar utan googlat själv. Det hjälper såklart till att han är skicklig fotograf och därmed har en viss förståelse för att man inte kan manipulera optik hur mycket som helst!

I år slog han till på denna pilotbåge från Timberland, med grå glas. Jag övertalade honom att ta gradalfärgade glas, dvs såna som är mörkare upptill än nedtill, och visst blev det snyggt!

Spjuth får också en guldstjärna för att han även dragit ner sin flickvän i “man kan aldrig ha för många glasögon”-träsket! Hon beställde tre par och hittade själv den här bågen från Converse som jag tyckte var klockren, fronten är mörkt lila och skalmarna ljust lila/rosa. Conversebågarna har också så fina skalmtoppar med den klassiska Converse-stjärnan som kommer att synas när hon har håret uppsatt!

Snygga Johanna! Spjuth hade sagt till henne att hennes gamla glasögon var lite tantiga och när hon ställde mig mot väggen så var jag tvungen att hålla med. Men hennes förra glasögon var hennes första glasögon nånsin, och då blir det lätt lite tantigt eftersom det är vanligt att man tänker att “de får inte synas för mycket” och det blir liksom varken hackat eller malet. Mina första glasögon var definitivt tantiga..! Har dem tyvärr inte kvar för då hade jag kunnat bjuda er på ett gott skratt.

Och sist men absolut inte minst; Lennart Östlund på Polar studios! Han har slitit ut sina gamla och beställde nyligen ett par exakt likadana. Och varför inte när man hittat en båge som sitter som en smäck? Dessa runda, svarta bågar har blivit ett av hans kännetecken, och de är dessutom perfekta för hans lite starkare plusglas. Lennart är inte typen som vill gå runt med märkesloggor utan han har valt en båge ur Specsavers egna kollektion – svart, stilren, klassisk och det står inget på dem.

Här är Lennart med på tv och berättar om hur “Ängeln i rummet” fick sitt sound.

När jag besökte Lennart på Polar studios för första gången så kändes det väldigt stort! Han har liksom jobbat med alla. Och han har haft lite roligt åt mig eftersom jag inte (som alla andra) ville veta främst hur det var att jobba med Abba eller Led Zeppelin, jag frågade inte om han känner Carola eller har Mick Jaggers telefonnummer. Nej jag hade istället tusen frågor om inspelningen av Eva Dahlgrens album “Ett fönster mot gatan” som mamma gillade och köpte hem när jag var 6 år. Albumet fullkomligt osar av kreativitet och olika ljud och idag tycker jag inte att det är så konstigt att jag som barn var galen i det. Jag tycker fortfarande att det är ett svinbra album och lyssnar på det med jämna mellanrum i bilen. Lennart har minne som en elefant och kunde till min stora glädje svara på alla mina frågor om just den inspelningen, hur de hade gjort för att få till ljudet si och så. Och så lät han mig pilla på det stora mixerbord som “Chess” en gång passerat igenom. Lycka!

Avsnittet av Hitlåtens historia där Lennart är med och pratar om “Ängeln i rummet” hittar ni här https://www.svtplay.se/video/26634482/hitlatens-historia/hitlatens-historia-sasong-11-eva-dahlgren-angeln-i-rummet

Om du också är sugen på nya glasögon så är det bara att boka tid hos närmaste butik på Specsavers hemsida, och det är bara att hojta om ni vill ha artikelnummer på någon av bågarna ovan. Glad Midsommar! /K

 

 

 

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Distans och dans och Träningsfabriken

ÄNTLIGEN har jag kommit iväg till gymet, det var alltför längesen. Är man van att gå och träna så blir livet snabbt lite fattigt utan det. Men jag har varit så rädd för att bli smittad av covid-19… dels så jobbar jag nära riskgrupper dagligen i mitt jobb, och sen så vore det en smärre katastrof om jag blev liggande sjuk i veckor just nu när min personal har semester. Min kompis Anna som testade godkänt för covid-19 har precis börjat att pigga på sig och hon har varit sjuk i hela tio veckor..! Det har jag INTE tid med just nu!

Så jag ville inte gå till gymet, även att lokalerna är jättestora och de släpper in begränsat antal medlemmar samtidigt. Men nu kände jag att jag kanske vågar mig iväg på ett danspass utomhus iallafall..? Blir det trångt så får jag väl stå bakom gruppen en bit tänkte jag, det spelar inte mig nån roll. Så jag messade mamma som också raskt anmälde sig, och sen sågs vi på baksidan där de gjort jättefint med konstgräs som vi tränade på!

Verksamhetschefen Catrin till vänster, och instruktör Lisa som stånkar igång stereon till höger!

Det var gott om plats på “gräset” och jag kände att jag faktiskt kunde slappna av och koncentrera mig på det vi skulle göra. Dock så var det VARMT! Solen gassade och svetten rann och jag är ju lite otränad så jag maskade faktiskt lite med flit, kände att det inte riktigt var läge just idag att pusha mig själv. Men det var väldigt roligt ändå! Bra musik, bra instruktör och lite ragga/afro-inspirerade moves som passade mig utmärkt.

När passet var slut så hasade jag mig till skuggan och hämtade andan en lång stund innan jag drog mig hemåt.

Det blir ju inte jätteroliga kort när vi håller distansen och mest ser ut som att vi är osams, hehe! Men jag bad instruktör Lisa att ställa sig mot väggen efter passet och se lite glad ut, vilket hon gjorde så snällt. Mamma sa till henne att “det här passet var ju faktiskt kul” och jag tänkte att det var ju kanske inte så trevligt sagt men norrländska Lisa visade sig ha ett kargt sinne för humor så hon tackade för det fina berömmet och skrattade gott!

Jag ska försöka att ta mig iväg på fler pass… Catrin stod i receptionen när jag kom och vi pratade lite om spinning, för även om de har tagit bort ett antal cyklar i spinningsalen så tycker jag att det känns lite kymigt att vi sitter därinne och flåsar tillsammans… men Catrin sa att jag kan ju liksom flytta MIN cykel och det hade jag inte tänkt på. Så snart blir det nog spinning och tycker jag att det känns trångt så tar jag helt enkelt min cykel och hasar iväg in i nåt hörn, hehe! Ha en skön söndagkväll. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Varför jag aldrig grillar och sommarens bästa grillsås

Är du en av de där som håller på och grillar i trädgården varje kväll hela sommaren? Det är inte jag, har aldrig varit. Jag tycker att nästan allt med att grilla är tråkigt. Det ska helst vara okej väder, det ska köpas kol, det ska tidsuppskattas och alla ska vänta medan det gullas med glöden. Gasol- och elgrillar är smidigare men de gör det inte roligare att grilla och jag vill inte lägga pengar på en sån eller offra plats på altanen. Och eftersom jag inte tycker att själva grillandet är kul så finns det ingen mening med att grilla när man har ett fullt utrustat kök. De flesta somrar kan man nämligen läsa i tidningar som Vi i villa om olika blindtest och de har alltid samma resultat – ingen kan avgöra ifall maten grillats på kol, gasol eller el. Så nej, det blir inte godare med osande kolgrillar och vi som inte har själva grillprocessen som självändamål gör bäst i att lära oss att bemästra våra köksugnars grillfunktion! Och den går varm i det här hushållet (höhö) och jag blev mycket nöjd när Therese på jobbet tipsade om denna magnifika grillsås som jag nu ska visa er hur man gör:

Du behöver halvfrusen mango, jag har ju inget tålamod så jag spridde ut den på en tallrik för att den skulle tina till sig lite snabbt.

Älskar mango!

Sen river du skalet från en lime och öser i massor med koriander i vad du nu tänkt mixa din sås i:

Det kan aldrig bli för mycket koriander! (såvida du inte är en av de 13% av befolkningen som har avvikelse rs72921001 i ditt DNA för då smakar koriander som tvål och då är det lite synd om dig.)

Sen ska det i lite limejuice, jag gillar syra och tycker att saften från 1 lime är ganska lagom till 1 pkt frusen mango. Men mixa i lite pö om pö och smaka av under tiden så att det blir precis som du gillar det!

Egentligen ska det vara chiliflakes i också men eftersom jag alltid serverar denna som tillbehör till något spicy så skippar jag det! Kolla vad fin den blir! Knallgul och krämig, söt och syrlig. Therese – jag är dig evigt tacksam för detta tips!

Jag avnjöt såsen till spenat, ett par fiskspett som jag fyndade på Kvantums kort datum-hylla och ett par skivor halloumi. Det satt som en smäck efter en dag full av städ- och trädgårdsfix.

Wincent har snöat in på en viss sorts kryddstark korv så han valde det istället för fiskspett:

Vilken tallrik tycker du ser smaskigast ut, fiskspett eller korv? Trevlig helg på er! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

 

Magiskt kaffefluff!

Idag har jag gjort något som är ganska olikt mig – jag skickade Wincent till mataffären för att köpa grejer med intentionen att jag skulle spola ner det mesta av det i vasken ganska snart efteråt! Men jag såg en grej på facebook och blev så uppspelt att jag var tvungen att prova själv pronto. Jag har börjat följa ett konto som heter Emmymade, det är en kvinna som testar olika grejer i köket. Alltså, hon lagar mat och så men det är inget vanligt matlagningskonto utan mer att hon testar att tillaga olika mer och mindre märkliga saker. Jag har bl a sett henne göra kycklingglass och tillaga militärmat som legat på nåt lager nånstans i decennier – men också massor med “vanlig”, god mat. Hon är så söt och välartikulerad och det är lite avslappnande att lyssna på henne. Och så gillar jag att hon är så objektiv, hon pratar inte om mat som gott/äckligt/nyttigt/onyttigt utan hon beskriver smak och konsistens så gott hon kan för oss som tittar.

Den här sköna bönan är det som jag pratar om, och kontot heter alltså Emmymade. Rekommenderas!

Häromdagen så såg jag henne nämligen göra ett magiskt kaffefluff, och de enda ingredienserna är snabbkaffe, strösocker och lite iskallt vatten. Tanken är att man ska ha fluffet ovanpå en kopp kaffe men jag vill testa ifall det blir tillräckligt hårt för att klä t ex en tårta med? Jag skrev till min vegankompis och skulle “tipsa” men det föll platt, haha! Givetvis så har veganer redan koll på den här delikatessen. Jag är alltså ganska sen på bollen och jag väljer att skylla det på Wincents diabetes, vi har liksom inte ens socker hemma längre utan det måste köpas in för att jag ska kunna testa.

Jag började med att mäta upp 200 gram strösocker och 20 gram snabbkaffe.

Efter detta så hällde jag i 160 ml vatten som jag låtit stå i frysen en stund så att det blivit riktigt kallt!

och här ser man tydligt att jag inte är någon riktig influencer..! Jag har nämligen inte PLASTBANTAT MITT KÖK!

Sen var det dags att vispa hysteriskt med elvispen tills det blev tjockt! Det tog ca 3 minuter och med facit i hand kunde jag nog vispat dubbelt så länge så att allt snabbkaffe verkligen löstes upp, alternativt mortlat det lite innan jag började vispa.

Och kolla så fint det blev!

Det blev definitivt tillräckligt tjockt för att t ex spritsa bakverk med! Kul!

Sen testade jag såklart att lägga lite på en kopp kaffe eftersom det är så man vanligvis avnjuter detta fluff:

Visst ser det läckert ut?

Hur det smakar? Tja, som kaffe och socker (whaaaat). Det är väldigt sött men jag gissar att det måste vara så mycket socker i för att det ska bli den konsistensen. För den som tar socker i kaffet i vanliga fall så är det säkert en hit! Jag gör det inte, och tycker att det blir lite för sött. Men som sagt, på bakverk – absolut! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

White trash och ljust & fräscht och varför är räven så ledsen

Vi är som sagt inte så intresserade av hus och hem, i bemärkelsen att vi lägger mycket tid och pengar på att det ska se ut på ett visst sätt hemma. Vi håller inte på och ändrar hela tiden heller, vi har samma gardiner och samma kuddfodral som vi hade med oss från vår gamla lägenhet när vi flyttade in här för nästan tio år sen. Och jag är ju ingen miljömupp på nåt sätt men jag hade nog inte känt mig bekväm med att shoppa nytt hela tiden även om jag haft råd, jag tycker nästan att det känns lite sjukligt om man konstant måste göra om hemma. Vi ändrade faktiskt ingenting när vi flyttade in här, alltså vi tapetserade inte eller renoverade nånting. Jag har målat om vardagsrummet för ett par år sen men det är det enda. Och det beror inte på att vi har exakt samma smak som de som bodde här före oss och valde allting, men allt var i ok skick och ingenting var direkt fult och då fick det vara.

När vi för några år sen funderade på att flytta pga praktiska skäl (det löste sig och vi slapp flytta), så anlitade vi en fantastisk inredare som skulle hjälpa oss med att “home styla” vårt hem inför fotografering och eventuell visning. Jag sa till henne redan på telefon när vi bokade tiden, att här bor det redigt white trash, och vi vet om att vi är white trash, så hon behövde liksom inte hålla igen eller lägga energi på att linda in det som behövde sägas – och det gjorde hon inte heller, hehe. Hon gick runt och liksom pustade lite. Hon sa att det är väldigt “mycket” överallt, och eftersom vi inte har mycket prylar så syftade hon på färger. Hon sa också att vi fick ta ner några tavlor eftersom “vi vill att folk ska vilja köpa huset, inte ta livet av sig”. Vi var i princip tvungna att stuva undan allt som var vårt eget och ersätta det med vita och grå saker eftersom det fortfarande är “ljust och fräscht” som gäller i visningsvärlden, vad jag förstått så beror det främst på att hemmet blir som mest neutralt då, och det är lättare för olika typer av köpare att föreställa sig hur de själva skulle kunna ha det i huset eller lägenheten.

Har du läst den här? Den driver med min generations jakt på det perfekta boendet och är en av de roligaste böcker jag nånsin läst! Rekommenderas!

Så den där inredaren gick runt från rum till rum medan jag antecknade allt som skulle bort och vad som skulle in i rummet istället. Hon visade mig hur man gör såna där töntiga högar (jag är säker på att hon använde ett annat ord) som man ser i bostadsannonser, det ligger t ex en skärbräda och en kniv och fyra citroner skitnödigt placerade på diskbänken med någon dyr flaska olivolja bredvid. Och så visade hon olika tricks för att göra så att rum ser större och/eller ljusare ut när man fotograferar, det var riktigt häftigt faktiskt.

Något som bidrog till att jag snabbt fick förtroende för henne, var att hon omedelbart spottade det som faktiskt är nåt att ha här hemma. Hon noterade direkt min morfars skrivbord, hon frågade till och med om jag kunde tänka mig att sälja det. Det är inte till salu av känslomässiga skäl men det var ju kul att få veta att vi hade EN sak i vårt hem som hade smällt högt på hipsterauktion. Och så noterade hon min keramik-räv! Hon visste till och med att formgivaren heter Thomas Hellström och hon frågade hur det kommer sig att jag har en sån.

Jag älskar min räv! Det var tyvärr lite svår att fotografera, håll till godo.

Den där räven har i alla år stått hemma hos min moster Lena, och jag har alltid varit fascinerad av den. Ni kommer ihåg den där tiden utan wifi, när man som barn ofta var tvungen att roa sig själv. Räven stod på golvet hemma hos moster, så där satt jag och klappade den “försiktigt!” och mitt lilla hjärta gick alltid lite i kras för räven såg så ledsen ut.

Och det visade sig att det inte bara var jag som blev blixtkär i räven, moster berättade så småningom att det blev hon också när hon såg den för första gången 1970 eller 71. Den fanns då på Alséns glas i Huskvarna och hon fick omedelbart ha-begär men den var så dyr… den kostade 195 kr och moster hade då 1100 kr i månadslön. De gick med på att låta henne köpa den på avbetalning, under förutsättning att Brolins skor (där hon jobbade) gick i god för att hon kunde betala. Så där gick hon månad efter månad och betalade 15-20 kr, och hon var jätteglad när den äntligen var betald och hon fick ta hem den!

Eftersom jag visste hur mycket hon tyckte om sin räv, så blev jag nästan chockad när hon tog med sig den som inflyttningspresent när vi köpt vårt hus. Hon gav den till mig och sa “nu har jag beundrat den i 40 år, nu är det din tur!”. Jag blev väldigt glad och hade sån beslutsångest över var jag skulle ställa den, till slut valde jag ett fönster där jag kan se den från flera rum. Alla som vill får beundra den på behörigt avstånd men för att inte riskera skilsmässa så är det bara jag som får damma den, hehe! /K

 

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Dubbelbubbel och skaldjurslåda

Vi brukar handla på ICA Kvantum på Norremark, det är en lagom stor butik och personalen där är väldigt kunnig och trevlig. Och i veckan kunde man läsa på facebook att de skulle göra skaldjurslådor i fiskdisken..! Jag beställde raskt en och tänkte att den blir bra att liksom fira in långhelgen med. Och som ni vet så ser Wincent och jag till att dricka lite champagne vid något tillfälle varje månad, antingen för att fira nåt eller för att gaska upp oss med, när det inte finns något att fira. Så när jag berättade för Wincent om skaldjurslådan så tänkte vi såklart att det kommer att bli topp med ett glas bubbel till detta!

Och här kommer vi nu till något som är lite signifikativt för just oss, Wincent och jag är nämligen djupt engagerade i våra respektive jobb och sidoprojekt. Hus och hem – not so much. Min bil skulle t ex just nu behöva en rejäl städning, vår trädgård ser ut som hej kom och hjälp mig. Vi är inga stjärnor på att källsortera och vi kommer aldrig ihåg om det är vartannat eller vart tredje år som vi måste ringa sotaren – och vi minns aldrig när han var här sist heller. Men vissa saker kommer vi ihåg! Igår när jag kom hem så hade vi båda varit på Systemet och köpt bubbel, hehe!

Man måste prioritera vad man lägger sin minneskapacitet på! Nu har vi varsin halva ifall skaldjuren kräva detta.

Och här är själva lådan, nybakat bröd följde med också.

Havskräftor och räkor! I de fyrkantiga burkarna är det sparrispannacotta och såserna är aioli och sauce verte (vad det nu är).

Vad ska du äta ikväll? Blir det nåt speciellt eller är du trött och sleten och kommer att mula i dig vad du hittar? Oavsett vilket så önskar jag dig en trevlig Kristi himmelfärdshelg. /K

 

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: