The Oaks del 1

Nu kan vi äntligen presentera vår nästa spelning som är en gala minsann! Det blir nog till att duscha innan, fint ska det vara hehe.

The Oaks består alltså av Wincent och mig själv. The Oaks kom till nästan som ett skämt, vi tillbringade vår smekmånad i en bil i den amerikanska södern för snart tre år sen, vi bara gled runt och stannade där vi fick lust. Vi lyssnade på country radio och en av de låtar som snurrade mest just då var “How I’ll always be” med Tim McGraw. Jag tyckte att den var jättejättebra och jag frågade glatt Wincent om vi inte också kunde skriva en countrylåt, och så kunde han producera den så att den lät lite som monsterhiten på radion. Jovisst, sa Wincent och när vi kom hem så var låten “Here we are (in Jesus country)” i princip skriven. Och jag tycker definitivt att Wincent fick till rätt sound på den!

Lyssna på förlagan och avgör själva vettja. Texten handlar om några av alla de sköna människor som vi träffade på vår resa, och själva titeln syftar på att det var märkligt för mig som är kristen, att plötsligt vara nånstans där ALLA tror på Gud. Det var angenämt måste jag säga! Att se kyrkor överallt, och höra hur folk strösslade välsignelser runt sig. Jag tycker absolut att kyrkan och staten ska vara skilda åt, men jag tror också att andlighet är viktigt och att vi gör oss själva en björntjänst när vi eliminerar högre makter helt i vårt samhälle.

Wincent, nånstans i den amerikanska södern.

Om vi ses på nån spelning, tveka inte att komma fram och säga hej och outa dig som bloggläsare, det skulle göra mig jätteglad! /K

Lämna kommentar Dela inlägget:

Sminkbord och Pedalbord och att peaka vid 41

Har ni en skön söndag? Det har jag, om än lite motvilligt. Jag skulle fått jättemycket gjort idag men har haft ont i huvudet och känt mig lite trött så jag har mest slappat. När man lever som vi, utan barn, så är det inte så jättemycket som faktiskt måste göras när man inte är pigg, och jag kan väl säga att jag utnyttjar det till max, hehe.

I det här hushållet så pysslar vi gärna med våra respektive bord när vi har en ledig dag, Wincent med sina pedalbord och jag med mitt sminkbord. Vi har t.o.m. skapat ett nytt verb för Wincents pyssel, att “pedalborda”. Jag vet inte exakt vad det är han gör då men jag tänker mig att det är lite som att leka med Barbie, man stuvar om bland sina olika dockor/pedaler och lägger timmar på att få Barbiehuset/pedalbordet som man vill. En ny pedal ger samma glädje (minst) som när man fick en ny Barbie som barn. Har du någon fråga om Wincents pedaler så är det bara att fråga i kommentarsfältet så svarar han.

Bellybuster-bordet!
The Oaks-bordet
Favoritpedalen just nu, inköpt i Tokyo
Det som just nu inte får plats på något av borden…

Mitt sminkbord är en ny företeelse, jag har precis köpt en glasskiva till skrivbordet som jag ärvt efter morfar och gjort om det till ett sminkbord. Och nu kanske ni tänker att det är att degradera ett skrivbord, men det är definitivt tvärtom eftersom smink är något av det roligaste jag vet.

Morfars skrivbord gone glam
Min go-to palett
Fungerar alltid!

Jag ska väl organisera alla produkter på något smart sätt, nu har jag bara ställt dit allt som ska vara där. Mitt favoritmärke är Jeffree Star Cosmetics, dels för att hans produkter är bra givetvis, men också för att han är en av de få make-up artister på sociala medier som inte verkar köpta, när han säger att en produkt är bra eller dålig så har jag hittills kunnat lita på det. När jag ska köpa något dyrt på nätet (och alltså inte har någon möjlighet att själv testa produkten först) så väntar jag alltid tills Jeffree Star har lagt upp en recension där han testar produkten och så går jag efter vad han säger.

Och så har Maria Borelius skrivit så fint om mig på sin insta idag att jag blir generad! Känner att där peakade jag, coolare än så blir det inte. /K

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Era bästa boktips och Cecilia – du är en vinnare!

Grattis Cecilia! Du har vunnit ett signerat ex av “Hälsorevolutionen” av Maria Borelius, kanske världens bästa bok just nu. Ditt vinnande bidrag var boktipset “Mat för barn med autism och ADHD” med Annika Röed som jag absolut ska läsa, tack för det! Vinsten kommer med posten.

Snygg OCH smart – Cecilia Björkholtz!

Se samtliga tävlandes boktips, vissa av dem är redan nedladdade och redo för lyssning i min telefon:

Köplust – Stephen King
Momo eller kampen om tiden – Michael Ende
Kullagullaböckerna – Martha Sandwall-Bergström
Mat för barn med autism och ADHD – Annika Röed
Siri Bergmanserien – Camilla Grebe, Åsa Träff
Scener ur hjärtat – Malena Ernman, Svante Thunberg
The four hour workweek – Timothy Ferriss
Stjärnklarttriologin – Lars Wilderäng
Receptfritt: kockens bästa – Joachim Stokstad
Resa sig stark – Brené Brown

En Lagritos-sticker för fruktflugorna och ett fult underlägg för maken som är utbildad möbelsnickare…

Jag önskar er en skön kväll! /K

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Kanelbullar och Älgar och Ett satans år

Grattis på Kanelbullens dag! Jag tog med mig bullar till personalen idag – egentligen hade jag gärna bjudit kunderna också på kanelbullar men det känns lite långsökt att ge bort kanelbullar när vi bor granne med superkondiset Stigs. Och här vill jag passa på och citera Stina Wollter som kommenterat Kanelbullens dag:

“Ät bullen om du vill ha bullen. Ät inte bullen om du inte vill ha bullen. Bjud inte på bulle eller sitt inte ihop med bullätare om du samtidigt ska prata om hur dålig bullen är. Då mår alla dåligt och bullens funktion pajjar.” Så enkelt men så svårt för många…

Läser Värnamo nyheter… jag tror att mitt rekord för trafikmeddelanden på radion är sju stycken, enkel resa hem från jobbet förra vintern. Det är klart att det är lite kymigt att just den vägen jag kör varje dag är så olycksdrabbad, men samtidigt så går det ju inte att hålla på och oroa sig över det. Jag har alltid gott om tid på mig när jag kör och jag är koncentrerad på körningen, särskilt i mörker så sitter jag som en rallyförare. Helt ärligt så är jag betydligt mer rädd för de som håller på med sina mobiler medan de kör bil, än för älgar.

Fick också en liten chock när jag helt plötsligt ser att Putin sagt något vettigt. Jag tycker att det slarvas med uttrycket “ekonomisk tillväxt”. Jag ser absolut problemet med att alla ska konsumera mer, och mer, och mer… det är givetvis inte hållbart. Men samtidigt så svalt vi här i Sverige för 150 år sen, och skillnaden mellan dåtidens svält och dagens välstånd är just ekonomisk tillväxt. För dig som vill veta mer om den sista svältkatastrofen i Sverige så rekommenderar jag dokumentären “Ett satans år” som du hittar här: https://www.oppetarkiv.se/video/10083223/ett-satans-ar

Här svälter dock ingen! /K

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

Bilköer och Spinning och Knyckel i fettvecket

Idag startade jag dagen med ett spinningpass på Träningsfabriken, och eftersom köerna på Österleden (ringled runt Växjö) brukar vara sega så dags så körde jag istället genom stan. Jag funderade lite där vi låg som ett lämmeltåg, hur många väljer varje dag att köra genom stan istället för runt den p.g.a. köerna? Och nä, det är inte bilköer som kan jämföras med t ex Stockholm, men det är ändå irriterande när en sträcka som tar 10 minuter att köra, istället tar 20 eller 25.  Men som sagt, att köra genom stan gick bra så det får vara strategin tillsvidare när jag tränar morgonpass.

Svettiga och goa!

Träningsfabrikens vision är ju att skapa ett ställe där alla vill vara och ingen vill gå hem, och visst kände jag så när jag fick syn på min kompis Calle som också skulle köra spinning! Jag hade ingen aning om att han också tränar där. Vi var såklart coola och satt längst bak i salen. Han visade sig vara ett riktigt proffs med koll på sin maxpuls och rutin på allting.

Själv slirade jag in med håret på ända, spinningskor har jag inte hunnit köpa och vattenflaskan glömde jag hemma. Så blir det ibland när man älskar att snooza och allt löste sig såklart ändå! Catrin som var instruktör för passet fanns på plats för att hjälpa till med pulsklocka, som jag faktiskt aldrig använt under spinning förut. Hon sa att den ska sitta tajt precis under sport-bh:n, och jag tänkte i mitt stilla sinne att hur skönt blir det när man sen sätter sig på cykeln och lutar sig framåt och pulsklockan knycklas in i fettvecket? Men den kändes faktiskt inte alls. Fick en flashback till Släng dig i brunnen när Lennie Norman skämtade om en kvinna som fastnat i tullen då hon försökt att smuggla knark mellan bilringarna. Han stod på scenen och skrynkade ihop sin obefintliga mage, “fan man får ju in en 4-5 treo här”, haha! Är du också en av oss som spelade in Släng dig i brunnen på VHS och fortfarande kan citera komikerna?

När vi var klara så tog Calle bara en liten paus, sen körde han vidare med ett cirkelträningspass! Jag hade SÅ gärna hängt med på det också men var tvungen att köra hem och kasta mig i duschen. Att maken har semester och glatt vinkade av mig i morgonrock när jag körde iväg till jobbet sen, ja det gjorde ju inte heller under för arbetsmoralen, hehe. Jobba jobba jo-obba! /K

Lämna kommentar (8 st) Dela inlägget:

Träningsfabriken och Köpe-smoothie och Föllsedagsbarn

Hej på er! Hoppas att lill-lördagen varit god (den är ju för all del inte slut). Idag hade jag bestämt tid i ottan med min kompis Maria. Vi har inte setts på ett tag och vi har ett ganska hektiskt schema bägge två… så när hon erbjöd att fixa frulle så gick jag med på att ses på en av hennes arbetsplatser, http://www.vaxjotraningsfabrik.se. Vi pladdrade oavbrutet i nästan två timmar och hennes stackars kollegor fick kämpa för att sticka emellan med något spörsmål, hehe. Som en bonus fick jag också säga hej till Catrin som är verksamhetschef på Träningsfabriken.

Jag tog med mig några smoothies som jag köpte med mig från http://www.arlig.nu när jag var på Tista slott. De är inte det godaste jag har ätit nej, men de innehåller inget skumt utan bara mat, frukt och sötpotatis och vad det är. De behöver inte förvaras kallt och de har lång hållbarhet. Jag tänkte att det rimmar med Träningsfabrikens idéer och att de kanske kunde sälja dem i receptionen till den som behöver mellis före eller efter ett träningspass. De säljer nämligen inte energidrycker och sånt som andra gym gärna kränger, Maria har berättat för mig varför men jag minns tyvärr inte! Kan man hoppas att hon läser detta och friskar upp mitt minne?? (uppdatering, läs Marias svar i kommentarerna)

Sen drog jag och maken till brorsonen som fyller 1 år idag! Tråkiga som vi är så hade vi inte med oss nån present, jag tycker att det känns rätt så meningslöst i den åldern. Jag frågade hans päron om han behövde något speciellt och det gjorde han inte, så då förde jag istället över en summa pengar till hans sparkonto. Man kan säga att vi firade med ost, något alla i sällskapet uppskattar och kan äta (även diabetikern).

Jag har hysterisniffat den lille gossen i nacken så att jag står mig ett tag, vi träffas inte så ofta som jag skulle önska. Utöver det så har vi klappat katten, staplat grenar ovanpå varandra, gungat och tittat på fiskarna i dammen. En av oss har även stirrat den andre stint i ögonen vid minst två tillfällen och bajsat ner sig.

Nu ska jag få undan lite pappersarbete så att jag kan lägga det åt sidan och koncentrera mig på kundmöten på jobbet imorgon! /K

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Bensinpriser och Ruborg och Ljudböcker

Godmorgon! Dags att köra till jobbet… jag bor ju i Växjö men pendlar varje dag till Värnamo med bil. Jag tycker att det funkar jättebra, jag lyssnar på böcker, poddar och musik givetvis. Jag har alltid älskat att läsa men det är först när jag började bilpendla 2017 som jag började lyssna på böcker. Om jag inte gör något särskilt så somnar jag direkt om jag lyssnar på en bok men när jag kör bil så går det bra! Bäst är när en bok är så bra så att jag inte vill komma fram… t ex Alex Schulmans “Bränn alla mina brev” var en bok som var så spännande att jag nästan körde omvägar. Det enda som är surt med detta bilpendlande är bensinräkningen som brukar landa på 4000-5000 kr varje månad. Jag tycker att det är horribla summor faktiskt, för att bilpendla en sträcka som tar ca 45 minuter att köra. I början hade jag ett separat betalkort som jag tog all bensin på, men det var så deprimerande att se den exakta summan varje månad så jag slutade med det, och blandar nu upp bensinkostnaderna med mina övriga kostnader.

Mitt bästa pendlingstips just nu är Ruborgs nya platta, “In it for the long haul”. Den är så skön och en perfekt start på dagen. På morgonen orkar jag inte med spattig musik eller poddar där folk gafflar med varandra, då måste det vara lite klass. Ett annat tips är “Min sanning” på svt play, det är ju ingen podd utan ett tv-program, men det går utmärkt att endast lyssna på.

Se så glad den är.

Och så måste jag ha bra glasögon! I dessa bågar har jag ett kontrasthöjande filter som är perfekt när det är klart/soligt väder dagtid. Du hittar glas anpassade för bilkörning till oslagbart pris i din närmaste Specsaversbutik.

/K

Ps ni behöver aldrig vara rädda för smygreklam på min blogg. Om någon vill betala mig för att jag ska göra reklam inför mina 164 läsare (kollade precis statistiken) så kommer jag definitivt att skryta om det.

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Hälsorevolutionen och Maria Borelius och Fotbad på slottet

God morgon! Idag är jag uppe i ottan för jag är jetlaggad, jag tycker att det går utmärkt att gå och lägga mig kl halv tio och kliva upp kl sex en söndag, men maken är inte riktigt med mig där och tycker att vi måste kämpa lite för att komma tillbaka till vår vanliga dygnsrytm, hehe.

Idag tänkte jag skriva lite om en bok som verkligen gjort avtryck i mitt liv.

Av en slump så såg jag Maria Borelius i något soffprogram på tv som jag inte brukar titta på. Jag minns inte vad det var hon sa som fick mig att fastna men jag minns att jag klickade hem boken innan intervjun var slut. Boken heter alltså “Hälsorevolutionen” och handlar om tesen att låggradig (ej att förväxla med den akuta) inflammation ligger bakom flera av våra vanligaste folksjukdomar. Eftersom min man har diabetes typ 2 så har jag läst mycket om det, och att låggradig inflammation skulle kunna vara en orsak var inget främmande koncept för mig.

Nu när jag skriver detta så har jag inte bara läst hennes böcker om låggradig inflammation (uppföljaren “Bliss” är också mycket läsvärd) utan även träffat Borelius och sett henne föreläsa. Nu har jag under resans gång fått världens girl crush på henne så jag älskar typ allt med henne, men en av de saker jag uppskattar allra mest är att hon är naturvetare. Alltså, hon är öppen för flummiga teorier och nya tankar men till syvende och sist så är det konventionella studier som gäller om hon (och jag) ska acceptera uppgifter som fakta. Hon har en magister i vetenskapsjournalistik och är av uppfattningen att det är bra att det är svårt att bevisa saker, det gör bara att kunskapen är gedigen när den väl fastställs. För dig som inte alls vet vem hon är så rekommenderar jag hennes sommarprat 2019.

Foto: Maria von Sydow

Jag var nyligen på Tista slott en långhelg i Borelius regi, där vi bl a avhandlade stresshantering, kost, träning, hur man kan komma åt att känna mer förundran i sin vardag och olika sätt att vara andlig på. Hon och hennes vän Annelie Wachtmeister, som bor på slottet och alltså lät oss vara i hennes hem, hade styrt upp ett späckat schema där vi fick göra allt ifrån att gå ute i skogen med Lisen Sundgren (Sveriges främsta örtexpert?) till att fermentera vitkål med Brigid Lefevre. Vi tränade även på vår andning med Sangeeta Chohan och yogade med Ulrica Nordberg, och mycket mycket mer. När jag körde hem på söndagen så kände jag mig lite som en annan person än den som kommit dit på torsdagen, och jag vet att jag inte var ensam. Det blir speciellt när en grupp kvinnor som inte känner varandra träffas och pratar om sin hälsa, sin stress, sina besvikelser och sina drömmar. Alla var så snälla och generösa när de delade med sig av sina erfarenheter och råd.

Foto: Maria von Sydow
Foto: Maria von Sydow
Foto: Maria von Sydow

Under helgen så åt vi såklart antiinflammatorisk kost. Jag har ju lagt om kosten ganska rejält sedan jag först läste boken någon gång under 2018, men det var ändå häftigt att liksom leva den här livsstilen dygnet runt under några dagar. Och reaktionen lät inte vänta på sig! På lördagen så blev jag varm. Inte sjuk eller febrig men så VARM. Illröd i ansiktet och huden hettade, satt på föreläsning och klädde av mig så mycket som var socialt acceptabelt. Hade det bara varit jag så hade jag nog blivit lite orolig, men vi var flera som upplevde samma sak. På middagen satt några av oss som stoppljus runt bordet haha! Och här nedan ser ni mig som förtvivlat försöker svalka mig på borggården genom att stoppa ner fötterna i fontänen. Helst hade jag stoppat ner hela mig men ni vet hur det är, man försöker ju att skärpa sig när man är bortbjuden och inte klä av sig naken och sådär om ingen bett om det, hehe. Kände förstås att det inte är ok att bada fotbad i slottsfontänen heller men är man white trash så är man. Och på morgonen sen när jag vaknade så mådde jag prima och MINA PORER I ANSIKTET HADE DRAGIT IHOP SIG. Jag som är en storkonsument av Dermalogicas “Hydrablur primer” kunde knappt tro mina ögon. Jag vet såklart att antiinflammatorisk kost ger finare hy men jag var inte beredd på en så dramatisk effekt. Och givetvis blev jag väldigt motiverad att fortsätta på det här spåret.

Foto: Maria von Sydow
Foto: Maria von Sydow

Det var också härligt att helgen var mobilfri! Annelie samlade ihop våra telefoner när vi kom, och de få som inte ville lämna dem ifrån sig hade dem bara på rummet. Detta bidrog också till att helgen blev väldigt speciell, det var som att resa tillbaka i tiden. Det är en sak att själv lägga unden mobilen, det är något helt annat när alla i sällskapet gör det! Jag tyckte att det var superskönt och saknade den bara när jag hade velat ta bilder. Det var så mycket som var så vackert. Turligt nog hade vi en fotograf med oss bland deltagarna som tog lite bilder i smyg, annars hade jag inte haft något alls att visa er. Fina Maria von Sydow! Jag hade berättat för henne under någon middag att mobilen ofta ger mig ont i magen, att jag håller andan när jag kollar appen som visar om någon på jobbet blivit sjuk t ex. Så när vi skulle få tillbaka våra telefoner så erbjöd hon sig att vara med mig när jag slog på den igen. Så omtänksamt.

Jag skulle också kunna skriva en massa om Annelie Wachtmeister, men hon känns som en ganska privat figur så jag avstår. Ni som känner mig vet att jag samlar på kvinnliga förebilder och VD:n på Tista slott är nu en av dem! Jag avslutar med den här bilden som nu är min skärmsläckare på jobbet. När jag känner mig stressad och pressad så drömmer jag mig tillbaka till Tista och människorna jag mötte där. /K

Ps vill du vinna ett signerat ex av boken? Lämna en kommentar med ett boktips och en kort motivering – genre spelar ingen roll! Vinnaren dras 5 oktober. Lycka till!

Foto: Maria von Sydow

EDIT 200905: kolla så fint Maria skrev om mig på Insta när det begav sig. Ett år senare håller vi fortfarande en sporadisk kontakt, visst är det härligt hur man ibland kan klicka med människor?

 

 

 

Lämna kommentar (22 st) Dela inlägget: