Idag har jag varit ute och vandrat större delen av dagen i ett naturreservat här på Gotland. Vilken upplevelse! Fantastiskt vackert även om det tog en ände med förskräckelse…

Men dagen började bra med sovmorgon, och sen brunch på Själsö bageri vilket Kristin rekommenderat. Och det visade sig vara ett supertips! Jag är ju inte så glad i lamm, har främst ätit lamm hos mina judiska vänner och då har det varit klassikern lamm och myntasås. Och jag äter alltså vad som bjuds, men det är ingen favorit hos mig och inget jag nånsin skulle ställa mig hemma och laga själv. Men så tänkte jag att jag måste ju testa lamm när jag är här på Gotland, och jag passade på när jag var på Själsö och beställde in en macka med rökt lamm, chevrékräm, honung och valnötter. Det visade sig vara nåt helt annat och den mackan levde inte länge!

Och utsikten var det inget fel på heller.

Efter maten strosade jag ner till hamnen en sväng.

Där hittade jag ett kylskåp med rökta räkor och aioli i..! Det var bara att ta för sig och swisha till numret som satt på väggen bredvid.

Sen gled jag bara runt och söndagskörde lite tills jag hittade ett naturreservat. Det såg så fint ut att jag helt enkelt drog åt skosnörena och började traska! Jag hittade en led som gick längs havet, fast högre upp och i skog. Jag spottade gran, tall och ide.

Jag har varit en del i Klippiga bergen i Colorado, och naturen här påminde så mycket om det. Fördelen med Gotland är att man slipper hålla utkik efter björnspår…

Jag klättrade högre och högre, det var så fint att gå där och lyssna på havet som dånade lite på avstånd.

Till slut kom jag upp som till en utkikspunkt, det stod en bänk där och jag slog mig ner och facetajmade lite med Wincent eftersom vi firar 15 år som ett par idag. Jag ville visa honom hur vackert det är här. Men så hände en så märklig grej medan vi pratade – helt plötsligt blev det kallt om benen, temperaturen rasade med flera grader på bara nån minut och dimma kom över mig. Det var som nåt ur en Stephen King-film..! Jag insåg att jag kan ingenting om öväder, men jag visste att jag var långt borta från bilen och bara hade täckning på de högsta punkterna. Jag fick brått att avsluta samtalet och sätta fart tillbaka!

Det skiljer sju minuter på bilderna nedan..!

Det är inte konstigt att Game of thrones-produktionen var intresserade av att spela in på Gotland, det hade säkerligen blivit fantastiskt. Men vad jag förstår så krävde Sverige, till skillnad från de andra länderna som var påtänkta, att de skulle betala en massa skatt och avgifter och skit. Vad trött jag blir. Jag tänker fördomsfullt att de som tog beslut om det säkert inte ens visste vilken serie det var..!

Som ni ser så överlevde jag det hastiga väderomslaget, jag fick även dagens ranson av motion i och med den raska språngmarschen tillbaka. Är det nån som kan förklara för mig vad som hände, hur kan det skifta så snabbt? Limpan? /K

Godmorgon! Här sitter jag igen och skriver till mina “tiotals” läsare, hehe! Det var flera av er som ifrågasatte sanningshalten i det och nej, ni är definitivt hundratals men absolut inte tusentals. Det där med “tiotals” kommer från en ståuppare som vi såg i London för många år sen. Han berättade hur det hade varit knackigt att komma igång och leva på humorn, men att han nu försörjde sig som komiker och turnerade världen runt, “making tens of pounds!”. Det tyckte jag och Wincent var väldigt kul och det fastnade.

Förra rundan när jag var här så koncentrerade jag mig mest på shopping, och den här gången koncentrerar jag mig lite mer på sightseeing kan man säga. Sist så brände jag en ansenlig slant på Ödins garveri. Och då höll jag ändå igen, jag hade kunnat köpa halva butiken kändes det som. Så fint hantverk!

De har både klassiskt hantverk i lamm/fårskinn/päls, men även saker i mer moderna snitt som jag tyckte var spännande. En av skräddarna där (de gör allt själva) kom från nåt land i Mellanöstern, jag minns tyvärr inte vilket, och hans grejer var så häftiga. Norden möter Mellanöstern.

Jag koncentrerade mig dock på klassiska grejer. Mest nöjd är jag nog med detta inköp:

Jag köpte också en babyfilt till en bebis som just nu ligger på jäsning i sin mammas mage.

Jag slog även till på något gosigt att sitta på när jag jobbar hemifrån.

När jag skulle betala för kalaset så var kvinnan som förestår garveriet generös och skickade med mig sämskskinn som man putsar glasögon med. Har inte hunnit testa än men det känns ju onekligen spännande!

Jag skickade upp ett av dem till Åsa på City Optik i Sthlm och det ska bli intressant att höra hennes utlåtande!

På Gotlands museum hittade jag också ett halsband som jag skickade till min tonåriga kompis i USA, hon har svenska rötter och är intresserad av historia. Själva berlocken är en exakt kopia av ett halsband som de hittat i en grav här på Gotland, och som är utställt på muséet. Kedjan är en så kallad “vargkedja”, där det är Odens två vargar Gere och Freke som utgör kedjans lås. Stenen går att använda som förstoringsglas men det är oklart om den använts som det eller om den här typen av halsband var ren prydnad.

Om jag ska ge er ett enda shoppingtips på Gotland så är det absolut Ödins garveri, både utbudet och personalen får högsta betyg. Inredningen i butiken var också häftig för den som är intresserad av sånt (läs jobbar i butik och är yrkesskadad).

Nu måste jag hoppa in i duschen och göra mig redo för jobb. Tagga fredag! /K

Idag har jag varit ledig minsann! På ett sätt så känns det lite meningslöst att vara ledig när jag inte är hemma och t ex kan påta i min trädgård. Skulle gärna gullat lite med mina rosor idag. Men å andra sidan så är det jättelyxigt med lite ledigt när jag är här, så att det inte bara blir jobb liksom.

Jag startade dagen med en fantastisk kopp kaffe som min kompis Stefan gjorde till mig:

Efter det så lade jag mig faktiskt på mitt rum och läste nån timme, och sen tog jag en liten siesta. Sommaren har ju slagit till nu och jag var inte så sugen på att hänga utomhus när solen stod som högst på himlen. Men framåt eftermiddagen när jag vaknade så kände jag mig redo för ett litet äventyr. Butikschef Kristin har nämligen varit generös och lånat ut butikens cykel till mig! Jag gav mig iväg längs strandpromenaden men kom inte många meter innan jag hade munnen full med små äckliga insekter, blää! Men visst, man ska ju ändå inte andas genom munnen när det går att undvika så jag får väl stänga den tänkte jag. Men det hjälpte föga. De fastnade på läpparna och for upp i näsan – vidrigt. Jag stannade och övervägde att vända med en gång, det här går ju inte. Det är väldigt svårt att cykla om man inte får andas. Men så kom jag på att jag hade ju munskydd i väskan! Men… jag kommer ju att se ut som en idiot när jag cyklar runt ensam med munskydd. Är inte jag för gammal för att bry mig om det? Jo. Så jag krängde på mig ett munskydd och kunde sen, ironiskt nog, andas fritt! Jag cyklade och cyklade och det var härligt!

När jag cyklat så jag fått ont i rumpan så vände jag och cyklade hem igen, och drömde om glass hela vägen. En av säljarna i butiken tog nämligen med mig på glasslunch igår och det gav mersmak!

Ikväll blir det nog inga större utsvävningar, jag är ganska trött efter allt cyklande och det lutar åt middag på rummet och någon tv-serie på laptopen så att jag är pigg imorgon när vi ska jobba igen! /K

Jag har såklart alltid känt till att det finns något som heter Almedalen, och sett på tv varje år en massa politiskt ståhej därifrån. Men jag har alltid antagit att Almedalen varit en ort, eller åtminstone ett område eller en förort. Men det är en… plätt. Det känns som Spetsamossen ungefär, eller Millans och Martins trädgård. Scenen är väl som den i Linnéparken kanske. Och nu menar jag inte att dissa Almedalen, jag dissar snarare min egen allmänbildning, och kanske mest av allt är jag impad av diverse tv-produktioner som får Almedalen att se ut som ett redigt spektakel – inte där man kommer ifrån varandra och kan ses “vid den norra papperskorgen”.

Wincent vet att jag saknar min trädgård hemma så han var snäll och vallade runt mig via facetime för en stund sen. Plötsligt ser jag nåt som liknar en pion! Vi har många pioner i vår trädgård men inte just där. Kanske har den liksom hittat dit själv? Jag som älskar pioner och jobbar på att göra vår trädgård till ett paradis för insekter blir ohyggligt uppspelt och börjar korsförhöra stackars Wincent om huruvida det ÄR en pion eller inte. Solen gassar både hemma och här och jag ser inte på min lilla mobilskärm. Wincent kan inte heller se om det är en pion, tydligen hjälper det inte att jag höjer rösten och frågar många gånger, och jag börjar tjata på honom att han ska lukta på den. Luktar den som en pion? LUKTAR den som en pion?! nästan vrålar jag i luren. Wincent luktar lydigt och konstaterar att den doftar… “ja den doftar lite blomdoft”. Mhm. Det verkar som att mysteriet får vänta på sin upplösning tills jag kommer hem.

Jag har gått förbi den botaniska trädgården några gånger, jag måste se till att ta mig en närmare titt på den innan jag åker hem. Det ser onekligen spännande ut när jag spanar över staketet.

Nu ska jag dra mig inåt i sann svenne-anda innan mina nya rumsgrannar kommer hem och jag blir tvungen att byta några ord. De är jättetrevliga men jag är 99% säker på att jag hörde dem mata kajorna från sitt frukostbord imorse, samma skabbiga kajor som vi har problem med hemma nere på byn. Och det är ju allmänt känt att de som matar kajor på balkonger och uteserveringar har en mycket, mycket låg intelligens och dem ska man inte beblanda sig med om det går att undvika.

Jag avrundar med en random bild från en kyrkogård som jag tog när jag var här förra rundan.

Ser ni den? Natti natti. /K

Godmorgon! Så är jag tillbaka i Visby för att jobba ytterligare två veckor på Specsavers här. Precis som när jag var här sist så är det en månads väntetid för en undersökning, så vi går inte och maskar om dagarna precis utan vi försöker verkligen att hjälpa så många som möjligt varje dag. Varför tar de inte in en massa personal och jobbar ikapp undrar kanske du? För att restriktionerna sätter stopp för det. I vanliga fall hade man kunnat ta in en massa konsulter och beta av kön men eftersom vi har ett strikt maxantal för hur många människor som kan vara i butiken samtidigt så går inte det. Så det gäller att vi som är på plats verkligen gör det bästa av varje minut!

Och som vanligt när jag är här (när man är på främmande ort?) så går jag, och går. När jag kom hit i söndags kväll så letade jag rätt på domkyrkan, den lyckades nämligen vara låst vid varje tillfälle som jag gick förbi under min förra vistelse.

Den var såklart väldigt prålig och grann inuti, som domkyrkor oftast är, och det fanns hur mycket som helst att gå runt och kolla på. Det passar mig som kanske inte är nåt fan av den minimalistiska stilen rent allmänt. En kantor satt och övade något vackert stycke och nu ångrar jag att jag inte tog reda på vad hon spelade. Det lät nämligen inte särskilt svårt, alltså allt är svårt att spela riktigt bra men jag tror inte att det hade varit så svårt att spela det lite halvdant – läs att jag kanske hade kunnat lära mig det. Den som vet med sig att kännedomen kring pianostycken är mycket god får gärna gå in på min insta och se om det är nåt som känns igen! Den var uppbyggd typ som Månskenssonaten.

Och framme vid koret hade de smällt upp en bönebåt eller vad jag ska kalla det:

Jag kände mig inte så inspirerad så jag skrev den kortaste möjliga bön jag kan komma på:

Tack

Hjälp

Förlåt

och slängde i “skeppet”. Jag plockade givetvis inte upp någon annans lapp men vissa var lite slarvigt vikta och jag kunde se att många hade verkligen gått all in med sina böner och funderingar. Fint!

Jag bor väldigt flott på ett litet B&B som heter Mullbärsgården, jag tror att de har tio rum eller nåt sånt. När jag sitter här och skriver så har jag en fontän som skvalar precis nedanför mig och det är fontänen i Almedalen, för er som hittar i Visby. När jag checkade in så bytte jag några ord med kvinnan som bodde i rummet bredvid och hon sa att Mullbärsgården är en välbevarad hemlighet, ett riktigt smultronställe med många återkommande gäster. Hon upplyste mig också om att vi två hade de finaste rummen, och det kan jag verkligen tänka mig för mitt rum är fabulöst med superfräscht badrum, stor balkong och allt. Nu är ju inte jag här på semester så det är inga sovmornar direkt, men något som jag också verkligen uppskattar här på Mullbärsgården är att jag har eget kylskåp och egen frukost. Att passa frukosttider på hotell är nämligen ingen favorit hos mig, faktum är att många gånger skippar jag hellre frukosten än ställer klockan och hastar ner till en slamrig matsal när jag är på semester. Så länge det finns snabbkaffe och vattenkokare på rummet så är jag alltid nöjd! /K

Anna Ulvskog är ett bekant ansikte för många Växjö-bor, och att hon är en kvinna som får saker gjorda är ingen nyhet. Hon driver redan Annas hälsobyrå med bravur, och nu har hon även startat Moster Annas smycken…! Om ni inte redan sett vad hon har för sig så MÅSTE ni gå in och följa Moster Annas smycken på instagram och/eller facebook, jag varnar dock för att du kan bli sötsugen..!

Vill du också ha ett par handgjorda örhängen från Moster Annas smycken? Jag tävlar ut dessa tre varianter:

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att lämna en kommentar nedan och berätta vilket par du vill ha, och varför du vill ha just det paret. Vinnare dras lördag 8/5 här på bloggen!

Vill du köpa andra örhängen, fler örhängen, kanske en nyckelring eller lämna önskemål om något särskilt bakverk till Anna? Du får kontakt med henne genom att maila henne på info@annashalsobyra.se eller genom att skicka DM/PM till Moster Annas smycken.

Ett par örhängen kostar 159 kr, och om du köper fler par så kostar de 129 kr paret och inrikes porto bjuder Anna på om du vill att hon skickar smyckena till dig!

Och för dig som inte vet vem Anna är så kommer det en bild på henne här:

Så nu är bara frågan, vilket par vill du ha? Och varför? Lycka till! /K

Uppdatering 210508: Eftersom Vivvi är min enda tävlande så får hon alla tre paren! Grattis Vivvi, örhängena finns inom kort i din brevlåda! Jag hoppas att både du och din omgivning får glädje av dem! /Kram K

Jag läste på Carolas instagram att hon hoppar av Let’s dance, trots att det gått som tåget i tävlingen och att en finalplats var inom räckhåll och jag tänker vad bra, vilket mod! Jag gissar att hon, liksom de allra flesta som lever på sitt artisteri, är vana vid att periodvis ha en orimlig arbetsbelastning och jag tänker att nåt är knas med hela upplägget när en tävlingsmänniska som Carola hellre hoppar av än kör vidare när segern är inom räckhåll. Hon mår helt enkelt inte bra av det absurda arbetstempot där det inte finns någon tid för återhämtning för varken kropp eller knopp – och valde att hoppa av.

Vi har i vår kultur kollektivt valt att lägga nåt slags romantiskt skimmer över människor som “aldrig ger upp”, de som bara kör på in i kaklet och vidare på andra sidan. Hälsa schmälsa, relationer och personlig utveckling kastas åt sidan – vi älskar att hylla de som hellre offrar allt än “ger upp”. Men jag ser det inte så alls. Jag har faktiskt aldrig fascinerats av t ex elitidrottare som förstör sina kroppar i unga år medan de jagar sekunder och centimetrar, eller ger upp drömmen om en familj för att det inte får plats en graviditet i karriärplanen. Däremot är jag såklart tacksam över att dessa individer finns, för de finns i mängder inom t ex forskning och där får vi alla ta del av deras uppoffringar genom vetenskapliga framsteg. Men ser jag upp till dem för att de snöat in på en grej och offrar allt annat? Som ett självändamål? Nej, det gör jag inte. Däremot så ser jag upp till Carola som kastar in handduken inför hela svenska folket, där andra ser en mes som ger upp ser jag en vuxen människa som tar ansvar och sätter gränser. Det finns så många svenskar som borde släppa taget om en orimlig arbetsbelastning och jag hoppas att de låter sig inspireras. Heja Carola! /K

Jag har varit på Gotland och jobbat i Specsaversbutiken där under de senaste två veckorna. Om det är optikerbrist på fastlandet så är det ännu värre på Gotland (eller gula fläcken som jag numera kallar ön) och det är mer än en månads väntetid för att få en synundersökning. Med andra ord så har det inte varit något sölande utan hela teamet jobbar intensivt varje dag för att hjälpa så många som möjligt!

Specsavers i Visby drivs av optiker Jens Schedin och butikschef Kristin Dahlgren. Jens har ett ansikte som många Växjö-bor känner igen. Jag berättade för hans personal att för x antal år sen så var Jens en av de coolaste katterna i stan med sina slimmade kavajer, smala slipsar och spetsiga skor. Outfiten är utbytt men han är fortfarande cool!

Min plan var såklart att ta en gruppbild på hela butikens fantastiska personal, men det var bara att glömma. Trycket har helt enkelt varit för högt och jag får göra ett nytt försök när jag åker dit igen om ett par veckor! Idag får ni nöja er med foton på Jens och Kristin.

Visbybutiken är nog den finaste Specsaversbutik jag sett faktiskt. De har haft flax med lokalen så till skillnad från många andra butiker så är den även välplanerad bakom kulisserna, rymligt lager, verkstad, personalutrymme osv. Många gånger (oavsett bransch) så måste man i butik prioritera det som kunderna ser och det blir inte alltid så mycket plats över till lagerhållning och personal.

Det var en ren fröjd att jobba under Kristin, hon är så tydlig med vad hon vill åstadkomma. Jag fick också en känsla av att jag direkt skulle få veta om jag gjorde henne missnöjd på nåt sätt, och för mig är det inget negativt utan snarare en trygghet. Alla butiker har olika rutiner och som konsult vill man inte behöva gå runt och fundera på om man ställer till en massa merjobb för någon genom att göra saker annorlunda än vad de är vana vid, jag vill veta om jag gör fel så att jag kan göra rätt istället och med Kristin är det inga tveksamheter. Jag blev direkt imponerad av hennes ledarstil och jag blev ännu mer imponerad när jag insåg att hon inte ens fyllt 30..!

Vad har jag gjort förutom att jobba då? Jo jag har gått och gått och gått. För den som är det minsta intresserad av historia så är det faktiskt bara att gå runt i Visby och njuta av allt gammalt som är bevarat. I måndags hade jag tänkt att börja gå in ett par nya skor som jag köpt, jag tänkte att det var lämpligt att ha dem några timmar varje dag i butiken.

Men efter att ha gått över 50 000 steg under helgen så var det omöjligt, jag fick knappt på mig dem och när jag väl lyckats pressa i fötterna med skohorn så gick det inte att gå en meter. Så skorna följde med hem igen lika hårda som när jag åkte!

När jag åkte hem så kunde jag konstatera att vi allihop tillsammans gjort ett fantastiskt jobb. Vi har under dessa två veckor gemensamt tagit hand om 382 bokade patienter, samt ett antal obokade besök gällande lite mer akuta bekymmer. Vi har beställt glasögon till ca 300 patienter samt skickat en lång rad remisser för dem som behöver träffa ögonläkare av olika anledningar. Jag är glad över att jag har ett jobb där jag så tydligt kan se att jag gör nytta! /K

Idag har jag varit hos optikern och gjort en synundersökning och det var verkligen välbehövligt. Jag har såklart kollat av synen regelbundet, men det har alltid varit nån snäll kollega som gjort det snabbt mellan undersökningar och det var längesen som jag liksom gjorde en full undersökning. Så jag gick in på nätet och bokade en tid som vem som helst, och eftersom jag är lite sugen på stabila kontaktlinser (istället för mjuka som är det vanligaste) så bokade jag en tid hos min klasskompis Andreas Asplund som jobbar på Synkliniken i Växjö.

Jag kan tycka att det är lite ledsamt att stabila kontaktlinser som är det vanligaste i stora delar av världen, är så ovanligt i Sverige idag. Ledsamt eftersom stabila kontaktlinser ger bättre synskärpa, de är bättre för torra ögon (jättevanligt), de är bättre för miljön och de är i regel billigare att använda. Vad är då problemet undrar du? Jo de kräver en viss tillvänjning, de känns inte toppen första gången du ploppar i dem i ögonen till skillnad från mjuka kontaktlinser som ofta känns okej direkt. Och så måste du rengöra dina stabila kontaktlinser, du kan inte bara kasta dem som du gör med endagslinser och vi är inte längre så benägna att ta ett visst meck nu för att något ska fungera bättre på sikt. Vi vill ha det vi vill ha och vi vill ha det igår.

De har en massa roliga maskiner och prylar på Synkliniken, och vi pratade lite om det där med teknikfixeringen i vår bransch. Visst är det kul med ny teknik, men det är ju väldigt sällan som det är sånt fokus på det i andra branscher. Jag rekommenderar ju liksom inte Maria på Marias hårstudio för att hon jobbar med särskilt fantastiska toppmoderna saxar, jag har ingen aning om vad hon har för saxar och jag bryr mig inte heller – jag rekommenderar henne för att jag tycker att hon är en skicklig frisör. Jag tror också att en tillräckligt skicklig kock kan laga fantastisk mat på vilken spis som helst. Och på samma sätt så går jag till Andreas för att jag vet att han är kunnig och kan sitt hantverk, jag tycker såklart att det är jättekul att se alla roliga manicker de har men jag vet också att han hade klarat att undersöka mina ögon utmärkt utan dem.

Det är för övrigt alltid en fröjd att prova bågar när de är så här fint presenterade.

Hur löd domen då? Jo precis som jag misstänkt så behöver jag starkare glasögon. Och föga förvånande så har jag en convergence excess, förvåningen uteblir eftersom jag är närsynt och trivs så bra utan glasögon. Men nya glasögon får vänta, nu ska stabila kontaktlinser måttbeställas för just mig. Och så ska vi boka ny tid för att skjuta ljusblixtar! Man skjuter alltså ljusblixar i ansiktet för att stimulera en viss nerv och därmed motverka torra ögon. Jag tyckte att det lät fantastiskt spännande! Andreas sa försiktigt att det är möjligen inte riktigt lika actionfyllt som det låter men jag tycker att det låter väldigt Star wars. Behandlingen funkar för mer än 80% av de som provar, håll tummarna för att den funkar även för mig!  /K

Sedan jag kom på att man enkelt kan beställa heltäckningsmatta i vilken färg eller form som helst så har jag blivit lätt besatt. På Stenbäcks mattor är det bara att välja matta, uppge mått och säga om du vill att de ska fålla kanten snyggt eller ej, och så fixar de det. Det är inte gratis men det är mindre kostsamt än vad jag hade gissat, och det är såå roligt! Sist jag var där så beställde jag några småbitar och en ljuddämpande matta till mitt arbetsrum.

Dessa små bitar lade jag i skåpet där Wincent bl a har sina boots.

Och sen så kände jag att jag behöver en matta i mitt arbetsrum nu när jag jobbar på distans och pratar mycket i head-set där alla möjliga ljud gärna tas upp av mikrofonen. Och jag hittade exakt det jag önskade, en matta särskilt gjord för att dämpa ljud.

Nu har jag precis rullat ut den men det känns redan stor skillnad när jag testsjöng lite därinne…! Någon mer ljuddämpande fönstergardin också så är vi hemma!

Och nu när jag hittat hem på Stenbäcks mattor… jag och Wincent besökte ju Graceland under vår smekmånad. Och Elvis hade lurviga väggar i trappen till nedre plan och det tyckte vi var så himla fräsigt. Och vi har ju en trappa till nedre plan… jag tror att ni förstår vart detta barkar. Så när jag hämtade mina mattor så passade jag på att fråga hur man sätter upp heltäckningsmatta på väggar. Till min stora förvåning så var de inte helt säkra, tydligen är inte lurviga väggar big business..! Hur är det möjligt? Men de sa att de löser såklart det om det blir aktuellt. Och vet ni, jag har en känsla av att det bara är en tidsfråga. Fortsättning följer…! /K