Just nu så rullar det en serie på tv som heter “Svenska powerkvinnor” där vi får följa fem svenska kvinnor som alla är framgångsrika inom sin respektive bransch. Det är inte alls min typ av tv-serie men jag läste så många åsikter och synpunkter på sociala medier att jag kände att jag måste nog se den själv och bilda mig en egen uppfattning. Berömmet kommer från människor som älskar att se kvinnor ta plats, ta risker, jobba hårt och tjäna egna pengar. Kritiken kommer från människor som tycker att “power” inte nödvändigtvis är synonymt med pengar, fokus på utseende och lyxkonsumtion.

Personligen så är min första tanke att projektet känns lite daterat, serien borde kommit ungefär när den första Sex and the city-filmen hade premiär. Jag gäspar inombords när de stylas “glamoröst” som Hollywoodfruar. Alltså folk kommer alltid att vilja ha svallande hår och dyra skor men är det idag så himla spännande att få titta in i en rik persons walk in-closet och tråna, har vi inte gjort det hur mycket som helst? Till och med jag (som uppskattar både dyra skor och dyr inredning) sitter och snabbspolar när det ska gås husesyn genom de olika flådiga hemmen som ser påfallande likadana ut.

De som är mest intressanta att följa i serien är Laila Bagge och Camilla Läckberg. Bagge har jag alltid gillat, jag förstår varför många människor vill jobba med henne. Hon skrattar ofta och gärna, inte minst åt sig själv, och så verkar hon ganska krass och opretentiös. Hon verkar också vara väldigt pragmatisk, precis som jag själv. Hon är tydlig med att i musikbranschen så handlar det inte bara om att ha eller inte ha talang, det är så otroligt många faktorer som måste klaffa för att man ska lyckas försörja sig som artist – inte minst tur. Det här är såklart ingen hemlighet men det är inte så många i branschen som så glatt slår hål på myten om att de som slår igenom är de som är bäst på att skriva låtar, sjunga, dansa. Hon säger i programmet att hennes drivkraft som manager är att hon vill vara den där managern som hon själv hade behövt när hon var 25 och försökte slå igenom som artist, och det tycker jag är en riktigt bra inställning.

Läckberg är också en intressant person, och någon som mitt hjärta faktiskt ömmar lite för. Det låter kanske konstigt eftersom hon är rik som ett troll och verkar leva sitt drömliv på så många sätt, men… hon vill liksom så gärna vara med. Hon har uttryckt många gånger på olika sätt att det skaver när hon blir påmind om att de böcker hon skriver inte räknas som fin litteratur, “riktig” litteratur osv, oavsett hur många ex hon säljer i hur många olika länder. När jag såg henne i “Min sanning” så berättade hon om den tatuering hon har i nacken och jag fick plocka fram skämskudden för det var så ledsamt. Hon har alltså tatuerat in Svenska akademiens valspråk i nacken, som ett fuck you till den delen av Sveriges litterära bransch som hon skulle vilja tillhöra, men som ständigt ratar henne. Hon verkar tro att de ska bli provocerade av att hon, drottningen av skräplitteratur, har snott deras valspråk och tatuerat in det – när de såklart inte bryr sig om vad hon gör med sin kropp. Ouch. Men bara för att mitt hjärta ömmar lite för henne så tycker jag inte synd om henne. Jag gissar nämligen att det här komplexet är en stor del av hennes drivkraft, samma drivkraft som gör att hon ständigt tar sig utanför sin bekvämlighetszon och ständigt slår igenom på nya arenor. “När fjärilarna i magen försvinner, då har man slutat att utvecklas”, säger hon i programmet och jag tror inte att det är så många som har kapaciteten att arbeta på en så hög nivå som hon gjort, i så många år.

Sen är det lite intressant att både Bagge och Läckberg lever med yngre män, precis som många andra väldigt framgångsrika kvinnor. Jag är säker på att det inte är någon slump men jag har svårt att sätta ord på varför jag är så säker.

Vad kan vi säga om “power”-faktorn då? Personligen så tycker jag att reality-tv andas allt annat än power. Människor med verklig makt vet vi i regel inte så mycket om, de visar varken upp sig själva eller sina hem i tv. Däremot så verkar samtliga kvinnor i serien älska sina jobb och det tycker jag är en riktig power-faktor på det personliga planet, att lyckas skapa sig en vardag som man inte behöver ta semester ifrån. Så nej, jag kommer inte att kolla på fler avsnitt men heja heja alla kvinnor därute som jagar sina drömmar. /K

Jag har haft en idé ett tag, nämligen att jag skulle ta mig i kragen vad det gäller min träning och vad jag äter. Det är inte så att jag inte rör på mig och/eller bara äter skräp, men för mig och min kropp så springer det snabbt iväg på vågen om jag ofta äter mat som jag inte lagat själv, inte får in mina 10′ dagliga steg osv – och nu har det sprungit iväg så att jag inte kommer i några av mina kläder och jag har knappast råd att köpa en helt ny garderob inför hösten. Jag har ju också gig med Zebrakings inplanerade och det är tufft att sjunga och dansa samtidigt nu när jag är så här tung i gumpen..!

Som en del av er kanske minns så sökte jag mig till min kollega (och före detta klasskompis på optikerutbildningen) Andreas på Synkliniken i Växjö för att få hjälp med mina torra ögon. Jag har nog haft lite torra ögon under hela mitt vuxna liv, men de sista kanske fem åren har det blivit betydligt sämre och periodvis har det påverkat min vardag i tråkigt hög grad. Det gör inte ont men det är starkt obehagligt och det tar på krafterna på ett sätt som är svårt att förklara för den som aldrig upplevt det. När det är som värst så är det enda som funkar att blunda – ja ni kan säkert tänka er hur roligt det är att t ex sitta på en middag med vänner när det enda man tänker på är att få gå hem så att man kan blunda! Många är gångerna som jag ursäktat mig för att gå och pudra näsan, när jag egentligen bara låst in mig på toa för att sitta och blunda en stund. För andra så rinner ögonen när de är torra, tack och lov har jag sluppit det för det är nog inte heller så kul rent socialt när folk tror att man sitter och är ledsen. En del får även röda ögon och det är ju inte heller nån höjdare. Tyvärr är torra ögon väldigt vanligt framförallt hos kvinnor, och det tenderar att bli värre med åldern. Jag har hankat mig fram med hjälp av massivt användande av ögondroppar med hyaluronsyra, men nu kände jag att det var dags för en ordentlig utredning. Skälen till att en patient har torra ögon kan vara olika, och det är inte så lätt alltid att avgöra vilken faktor som är det största problemet och vilken behandling som därmed är den mest effektiva. Men Andreas är expert!

Han undersökte mina ögon och föreslog att vi skulle prova en teknologi som kallas E-eye. Metoden går ut på att man skjuter ljusblixtar i ansiktet (på kinderna) som stimulerar en viss nerv. Det gör inte ont men det hettar lite i huden just när ljusblixten träffar. Den nerven skickar i sin tur vidare en signal till den del av ögat som står för produktionen av tårfilmens lipider. När detta funkar som planerat så blir det alltså lite fart på lipiderna i tårfilmen som blir mer fet och smörjande och ögonen känns (och är) mindre torra.

Behandligen kräver fyra sessioner så det var ett tag sen vi började, och jag har hela tiden tänkt att jag väntar med att skriva om detta tills jag är klar – men det har varit svårt när jag kände stor effekt redan efter första behandlingstillfället! Andreas sa att det är vanligt att man känner effekt direkt och jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk till det, men han hade rätt. Det kändes som trolleri när jag redan samma dag kunde sitta med hakan mot bröstet och låta blicken vandra upp mot taket utan att det kändes som att någon blåser en i ansiktet med en hårfön. Efterföljande tre sessioner är till för att effekten ska hålla i sig så vi har varit noga med att boka in dem med optimala intervaller för bästa resultat.

E-eye kostar såklart en slant, en snabb googling visar att de flesta kliniker tar runt 5000 kr för fyra sessioner. På Synkliniken kostar fyra sessioner 3750 kr så vi som bor nära Växjö har det väl förspänt. Och ja, det är såklart mycket pengar även det, men nu är jag inte längre storkonsument av ögondroppar som ju inte heller är gratis – och jag har en högre livskvalitet som är svår att sätta ett pris på. Enligt E-eye så består effekten längre än 3 år för 60% av patienterna som genomgår alla fyra sessioner, och jag kan ärligt säga att om det känns så här bra om ett år så är jag mer än nöjd. Jag kan fortfarande känna mig torr i ögonen ibland men numera är det vid högst rimliga tillfällen som i slutet av en lång dag eller när jag befinner mig nånstans där luften är väldigt torr. Andreas lovade att höra av sig om ett år, om inte effekten hållt i sig helt så kommer vi då att skjuta någon enstaka blixt igen, troligen kommer det att räcka för att stimulera nerven på nytt.

För dig som finns i Växjötrakten och är intresserad av E-eye så har du kontaktuppgifter till Synkliniken här: https://synkliniken.se/

Och för dig som vill läsa mer om E-eye eller veta var din närmaste E-eye finns så hittar du hemsidan här: https://www.esw-vision.com/

Och sist men inte minst; för dig som också lider av torra ögon men kanske inte så allvarligt så att du känner att du behöver E-eye så hittar du olika produkter som lindrar torra ögon här: https://www.careofeyes.se/

Och visst kan man få hjälp med lättare besvär på Apoteket men min erfarenhet är att deras kunskap (och produktutbud) om just torra ögon är minst sagt varierande, och det är ingen diss för det är såklart omöjligt att vara expert på allt. Om du däremot slänger iväg en fråga till Care of eyes ovan så är det alltid en erfaren optiker som svarar och därför rekommenderar jag just den webshopen. /K

För ett tag sen så kommunicerade Carola via sina sociala medier att hon tyckte att det kändes jättejobbigt att hennes exman Runar Sögaard skulle släppa en bok eftersom hon visste att han hade skrivit om henne i den. Och helt ärligt så har jag full förståelse för det – jag hade inte velat att min exman skrev en bok om mig och jag hade inte velat ha Runar Sögaard som exman. Men jag känner samtidigt att det är svårt att ha en starkt negativ åsikt om en bok som jag inte läst, så i samma anda som jag läste Kajsa Ekis Ekmans bok “Om könets existens” så har jag nu tagit mig igenom Runars bok.

Och faktum är att särdeles motbjudande ter han inte sig i bokform. Visst har han en del egenskaper som jag absolut inte uppskattar, t ex inställningen att regler gäller andra men inte honom. Det som han kallar “spontanitet” kallar jag en mycket dålig impulskontroll som inte klär en vuxen man, osv. Men han skriver många kloka saker också. Jag tycker egentligen inte att det är så flott att nämna Carola alls eftersom alla vet vem hon är, men han skriver inte elakt eller snaskigt, tvärtom skulle jag säga. Enligt honom var det hans fel att äktenskapet gick i kras, och han förbannar sin manliga stolthet som förbjöd honom att följa med till parterapi när frun föreslog det. Han skriver många fina saker om bägge sina exfruar och jag gissar att han tänkt mycket på barnen när han skrivit, att han ska kunna stå för boken inför dem.

Någon som däremot får storstryk i boken är Ulf Ekman. Ja inte bara Ulf Ekman, alla andliga ledare som enligt Runar får hybris och gör sig själva viktiga utan självrannsakan. Han tycker inte att någon andlig ledare har mandat att bestämma över andras liv, och han skriver att han skäms aldrig för att vara kristen men han skäms ofta för andra kristna – något jag definitivt kan relatera till! Jag blir rent paff när han skriver att “ingen, absolut ingen har rätt att döma någon som väljer att göra en abort” eftersom mina fördomar mot kristna med frikyrkobakgrund är starka på den punkten. Något som känns väldigt fräscht är hans totala brist på beröringsskräck, den ligger ju annars som en våt filt över alla offentliga samtal numera. Runar är inte rädd för att kopplas ihop med någon oavsett rykte, han bestämmer själv vem han gillar och inte, och han behöver inte uppskatta precis ALLT med någon för att synas ihop med den personen. Bokens fokus ligger definitivt på misslyckanden och vikten av att kunna både ge och ta emot förlåtelse. Och till min stora förvåning så blev jag nog lite snällare av att läsa den. /K

Igår var jag på Systembolaget och hämtade PMs sommarvinbox som jag beställt! Om du också vill beställa en sån låda med 12 flaskor vin (6 sorter så två flaskor av varje) utvalda av Ruben själv, så hittar du instruktioner och information i slutet av detta inlägg.

Anledningen till att jag valde att beställa en sån låda är såklart att jag tycker att det är roligt med vin, det är ett sånt hantverk. Och när jag dricker ett gott vin på restaurang, så är det aldrig något som går att köpa på Systembolaget, något jag inte reflekterat över förrän ganska nyligen. Jag har liksom bara tänkt att Systembolaget kan ju inte ha hur stort sortiment som helst när varorna är både skrymmande och tunga. Men nu har jag förstått att hyllorna på Systembolaget domineras av det som kallas “uppsötade viner”, alltså vin med lite högre alkoholhalt som man maskerar med socker, och gissningsvis är det inte uppsötade viner som jag druckit på restaurang. Och för mig som inte är så glad i monopol rent allmänt så känns det fint att kunna gynna de producenter som valt en annan väg än socker nu när Systembolaget väljer som de gör.

Skön söndag på er! /K

KOPIERAT FRÅN PM:S FACEBOOKSIDA:

Glad Midsommar! Man vet att det är en väldigt speciell dag när fru Ek ställer sig och bakar. Jag bakade inte särdeles ofta innan Wincent fick diabetes, och sen dess… när jag nu skulle göra mig till så hittade jag inte ens min receptpärm, ni fattar nivån. Jo jag vet att man kan baka utan socker men en kladdkaka gjord på grus och stevia kan jag lika gärna vara utan liksom.

Idag så tänkte jag att mammas idiotsäkra Budapestrulle blir perfekt om jag byter ut mandarinerna mot jordgubbar.  Som tur väl är så har hon bättre ordning på sina grejer än vad jag har och kunde snabbt messa receptet.

Mamma Berits Budapestrulle

Du behöver:

6 äggvitor

3 dl socker

50 gram snabb-marsanpulver (ibland finns de i portionspåsar á 30 g och då går det utmärkt att ta två påsar om man vill slippa väga/slänga)

100 g hackade hasselnötter

och till fyllningen behöver du:

3 dl vispgrädde (det känns sjukt snålt när man ska bre ut grädden senare, men ta inte mer för då går rullen sönder när du ska rulla ihop den! Jag lovar att 3 dl räcker!)

1 burk mandarinklyftor (eller motsvarande mängd jordgubbar eller ansjovis eller vad du vill)

Kakao till garnering (som jag skippar idag när jag kör jordgubbstema)

Gör så här:

Dra på ugnen till 175 grader.

Vispa äggvitorna till hårt skum, rör ner sockret under tiden.

Blanda i marsanpulver och nötter och vispa på.

Bred sedan ut smeten på en plåt med bakplåtspapper. Kakan sväller inte så du kan breda på långt ut i kanterna.

Grädda i 15 minuter.

Ta ut kakan, och för att den inte ska ligga kvar på den heta plåten så har du preppat ännu en plåt med bakplåtspapper. Lägg den ovanpå den heta plåten och snurra runt så att kakan nu ligger på fräscht bakplåtspapper på en sval plåt. Dra försiktigt av pappret med en gång och låt kakan kallna helt.

Vispa grädden och blanda den med de väl avrunna mandarinklyftorna (eller jordgubbarna). Bred ut fyllningen över kakan och rulla försiktigt ihop på längden. Sikta över lite kakao, och/eller pynta med nåt annat kul som t ex den röda gelén som jag hittade i affären idag.

Rullen är god många dagar i kylen, den är smidig att ta med, det går utmärkt att frysa den och så är den sjukt god. Den är det perfekta bakverket. Efter det här inlägget så räknar jag iskallt med att någon kommer att höra av sig och göra mig till internationell talesperson för Budapestbakelsen, jag kan inte se att någon annan skulle sköta den posten bättre.

Jag har under hela pandemin retat mig på Systembolagets ovilja att anpassa sig efter rådande omständigheter. Jag tycker faktiskt att det är skamligt att en business som gissningsvis haft ett rekordår inte kan skärpa till sig och försöka att underlätta för sina kunder. Guldstjärna till t ex Systembolaget i Nässjö som faktiskt öppnat tidigare på dagarna, de har liksom ändå försökt. Men visst hade det behövts större åtgärder, igår var kön flera kvarter lång i just Nässjö (där jag regelbundet jobbar numera) och delvis pga allt detta så blir det en nykter Midsommarafton för mig i år. Många föraktar alla som köar till Systembolaget samma vecka som man ska nyttja alkoholen, men utöver att det är en allmänt märklig inställning så vet jag hur det är att faktiskt inte ha något val. Innan jag började jobba som optiker så var jag alltid tvungen att vänta in lönen inför den typen av utsvävningar och jag gratulerar alla som kan ha en full bar hemma bara ifall andan faller på och man blir sugen på en drink.

Men Kvantum Norremark kan man lita på! Jag kom på igår vad jag skulle baka idag, så idag skulle jag åka till affären och handla. Och där har de full koll på att folk ofta kommer på att de behöver något i sista minuten när det ska bli kalas, så idag hade de massor av personal för att hjälpa oss att snabbt hitta allt vi behövde. De har nyligen gjort om därinne också så to.m en stammis som jag får gå runt och leta efter vissa saker just nu. Utanför fanns dessutom en temporär jordgubbsdisk där det langades jordgubbar i rasande fart på löpande band. Se och lär Systembolaget! Ha en fin Midsommar nu och var rädda om er. /K

Idag har jag varit ute och vandrat större delen av dagen i ett naturreservat här på Gotland. Vilken upplevelse! Fantastiskt vackert även om det tog en ände med förskräckelse…

Men dagen började bra med sovmorgon, och sen brunch på Själsö bageri vilket Kristin rekommenderat. Och det visade sig vara ett supertips! Jag är ju inte så glad i lamm, har främst ätit lamm hos mina judiska vänner och då har det varit klassikern lamm och myntasås. Och jag äter alltså vad som bjuds, men det är ingen favorit hos mig och inget jag nånsin skulle ställa mig hemma och laga själv. Men så tänkte jag att jag måste ju testa lamm när jag är här på Gotland, och jag passade på när jag var på Själsö och beställde in en macka med rökt lamm, chevrékräm, honung och valnötter. Det visade sig vara nåt helt annat och den mackan levde inte länge!

Och utsikten var det inget fel på heller.

Efter maten strosade jag ner till hamnen en sväng.

Där hittade jag ett kylskåp med rökta räkor och aioli i..! Det var bara att ta för sig och swisha till numret som satt på väggen bredvid.

Sen gled jag bara runt och söndagskörde lite tills jag hittade ett naturreservat. Det såg så fint ut att jag helt enkelt drog åt skosnörena och började traska! Jag hittade en led som gick längs havet, fast högre upp och i skog. Jag spottade gran, tall och ide.

Jag har varit en del i Klippiga bergen i Colorado, och naturen här påminde så mycket om det. Fördelen med Gotland är att man slipper hålla utkik efter björnspår…

Jag klättrade högre och högre, det var så fint att gå där och lyssna på havet som dånade lite på avstånd.

Till slut kom jag upp som till en utkikspunkt, det stod en bänk där och jag slog mig ner och facetajmade lite med Wincent eftersom vi firar 15 år som ett par idag. Jag ville visa honom hur vackert det är här. Men så hände en så märklig grej medan vi pratade – helt plötsligt blev det kallt om benen, temperaturen rasade med flera grader på bara nån minut och dimma kom över mig. Det var som nåt ur en Stephen King-film..! Jag insåg att jag kan ingenting om öväder, men jag visste att jag var långt borta från bilen och bara hade täckning på de högsta punkterna. Jag fick brått att avsluta samtalet och sätta fart tillbaka!

Det skiljer sju minuter på bilderna nedan..!

Det är inte konstigt att Game of thrones-produktionen var intresserade av att spela in på Gotland, det hade säkerligen blivit fantastiskt. Men vad jag förstår så krävde Sverige, till skillnad från de andra länderna som var påtänkta, att de skulle betala en massa skatt och avgifter och skit. Vad trött jag blir. Jag tänker fördomsfullt att de som tog beslut om det säkert inte ens visste vilken serie det var..!

Som ni ser så överlevde jag det hastiga väderomslaget, jag fick även dagens ranson av motion i och med den raska språngmarschen tillbaka. Är det nån som kan förklara för mig vad som hände, hur kan det skifta så snabbt? Limpan? /K

Godmorgon! Här sitter jag igen och skriver till mina “tiotals” läsare, hehe! Det var flera av er som ifrågasatte sanningshalten i det och nej, ni är definitivt hundratals men absolut inte tusentals. Det där med “tiotals” kommer från en ståuppare som vi såg i London för många år sen. Han berättade hur det hade varit knackigt att komma igång och leva på humorn, men att han nu försörjde sig som komiker och turnerade världen runt, “making tens of pounds!”. Det tyckte jag och Wincent var väldigt kul och det fastnade.

Förra rundan när jag var här så koncentrerade jag mig mest på shopping, och den här gången koncentrerar jag mig lite mer på sightseeing kan man säga. Sist så brände jag en ansenlig slant på Ödins garveri. Och då höll jag ändå igen, jag hade kunnat köpa halva butiken kändes det som. Så fint hantverk!

De har både klassiskt hantverk i lamm/fårskinn/päls, men även saker i mer moderna snitt som jag tyckte var spännande. En av skräddarna där (de gör allt själva) kom från nåt land i Mellanöstern, jag minns tyvärr inte vilket, och hans grejer var så häftiga. Norden möter Mellanöstern.

Jag koncentrerade mig dock på klassiska grejer. Mest nöjd är jag nog med detta inköp:

Jag köpte också en babyfilt till en bebis som just nu ligger på jäsning i sin mammas mage.

Jag slog även till på något gosigt att sitta på när jag jobbar hemifrån.

När jag skulle betala för kalaset så var kvinnan som förestår garveriet generös och skickade med mig sämskskinn som man putsar glasögon med. Har inte hunnit testa än men det känns ju onekligen spännande!

Jag skickade upp ett av dem till Åsa på City Optik i Sthlm och det ska bli intressant att höra hennes utlåtande!

På Gotlands museum hittade jag också ett halsband som jag skickade till min tonåriga kompis i USA, hon har svenska rötter och är intresserad av historia. Själva berlocken är en exakt kopia av ett halsband som de hittat i en grav här på Gotland, och som är utställt på muséet. Kedjan är en så kallad “vargkedja”, där det är Odens två vargar Gere och Freke som utgör kedjans lås. Stenen går att använda som förstoringsglas men det är oklart om den använts som det eller om den här typen av halsband var ren prydnad.

Om jag ska ge er ett enda shoppingtips på Gotland så är det absolut Ödins garveri, både utbudet och personalen får högsta betyg. Inredningen i butiken var också häftig för den som är intresserad av sånt (läs jobbar i butik och är yrkesskadad).

Nu måste jag hoppa in i duschen och göra mig redo för jobb. Tagga fredag! /K

Idag har jag varit ledig minsann! På ett sätt så känns det lite meningslöst att vara ledig när jag inte är hemma och t ex kan påta i min trädgård. Skulle gärna gullat lite med mina rosor idag. Men å andra sidan så är det jättelyxigt med lite ledigt när jag är här, så att det inte bara blir jobb liksom.

Jag startade dagen med en fantastisk kopp kaffe som min kompis Stefan gjorde till mig:

Efter det så lade jag mig faktiskt på mitt rum och läste nån timme, och sen tog jag en liten siesta. Sommaren har ju slagit till nu och jag var inte så sugen på att hänga utomhus när solen stod som högst på himlen. Men framåt eftermiddagen när jag vaknade så kände jag mig redo för ett litet äventyr. Butikschef Kristin har nämligen varit generös och lånat ut butikens cykel till mig! Jag gav mig iväg längs strandpromenaden men kom inte många meter innan jag hade munnen full med små äckliga insekter, blää! Men visst, man ska ju ändå inte andas genom munnen när det går att undvika så jag får väl stänga den tänkte jag. Men det hjälpte föga. De fastnade på läpparna och for upp i näsan – vidrigt. Jag stannade och övervägde att vända med en gång, det här går ju inte. Det är väldigt svårt att cykla om man inte får andas. Men så kom jag på att jag hade ju munskydd i väskan! Men… jag kommer ju att se ut som en idiot när jag cyklar runt ensam med munskydd. Är inte jag för gammal för att bry mig om det? Jo. Så jag krängde på mig ett munskydd och kunde sen, ironiskt nog, andas fritt! Jag cyklade och cyklade och det var härligt!

När jag cyklat så jag fått ont i rumpan så vände jag och cyklade hem igen, och drömde om glass hela vägen. En av säljarna i butiken tog nämligen med mig på glasslunch igår och det gav mersmak!

Ikväll blir det nog inga större utsvävningar, jag är ganska trött efter allt cyklande och det lutar åt middag på rummet och någon tv-serie på laptopen så att jag är pigg imorgon när vi ska jobba igen! /K

Jag har såklart alltid känt till att det finns något som heter Almedalen, och sett på tv varje år en massa politiskt ståhej därifrån. Men jag har alltid antagit att Almedalen varit en ort, eller åtminstone ett område eller en förort. Men det är en… plätt. Det känns som Spetsamossen ungefär, eller Millans och Martins trädgård. Scenen är väl som den i Linnéparken kanske. Och nu menar jag inte att dissa Almedalen, jag dissar snarare min egen allmänbildning, och kanske mest av allt är jag impad av diverse tv-produktioner som får Almedalen att se ut som ett redigt spektakel – inte där man kommer ifrån varandra och kan ses “vid den norra papperskorgen”.

Wincent vet att jag saknar min trädgård hemma så han var snäll och vallade runt mig via facetime för en stund sen. Plötsligt ser jag nåt som liknar en pion! Vi har många pioner i vår trädgård men inte just där. Kanske har den liksom hittat dit själv? Jag som älskar pioner och jobbar på att göra vår trädgård till ett paradis för insekter blir ohyggligt uppspelt och börjar korsförhöra stackars Wincent om huruvida det ÄR en pion eller inte. Solen gassar både hemma och här och jag ser inte på min lilla mobilskärm. Wincent kan inte heller se om det är en pion, tydligen hjälper det inte att jag höjer rösten och frågar många gånger, och jag börjar tjata på honom att han ska lukta på den. Luktar den som en pion? LUKTAR den som en pion?! nästan vrålar jag i luren. Wincent luktar lydigt och konstaterar att den doftar… “ja den doftar lite blomdoft”. Mhm. Det verkar som att mysteriet får vänta på sin upplösning tills jag kommer hem.

Jag har gått förbi den botaniska trädgården några gånger, jag måste se till att ta mig en närmare titt på den innan jag åker hem. Det ser onekligen spännande ut när jag spanar över staketet.

Nu ska jag dra mig inåt i sann svenne-anda innan mina nya rumsgrannar kommer hem och jag blir tvungen att byta några ord. De är jättetrevliga men jag är 99% säker på att jag hörde dem mata kajorna från sitt frukostbord imorse, samma skabbiga kajor som vi har problem med hemma nere på byn. Och det är ju allmänt känt att de som matar kajor på balkonger och uteserveringar har en mycket, mycket låg intelligens och dem ska man inte beblanda sig med om det går att undvika.

Jag avrundar med en random bild från en kyrkogård som jag tog när jag var här förra rundan.

Ser ni den? Natti natti. /K