På Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm har man sedan ett par veckor tillbaka kunnat se utställningen MODET LEVER VIDARE. Det är en hyllningsutställning till Sara Danius och modet, i ordets dubbla betydelse. Många av de plagg och föremål som Sara Danius ägt och som visas på utställningen, auktioneras just nu ut på Tradera till förmån för det som kommer att bli Sara Danius minnesfond. Fonden kommer att gynna kvinnliga pionjärer inom litteratur, foto, konst, teater, dans och design och i skrivande stund så uppgår beloppet för sålda föremål till 761 324 kr och allt är inte sålt än. Det är imponerande och det säger en del om vilket intryck Sara Danius gjorde under sin alltför korta livstid. För dig som inte vet vem hon är så kan jag varmt rekommendera hennes sommarprat!

Jag var såklart också sugen på att bjuda på något av plaggen, men jag fattade rätt så snabbt att jag hade såklart ingen chans. Jag scrollade runt och tittade på knytblusarna, de vackra skorna, örhängena, väskorna. Det mesta ser oanvänt ut och mycket har burits på någon enstaka fest eller formell tillställning. Men så plötsligt dyker det upp en parfymflaska där det inte är så mycket parfym kvar.

Jag lägger ett bud men tror egentligen inte att det räcker för att vinna. Men det gör det! Tydligen är det så att vi som saknar Sara Danius ser det här på lite olika sätt. I andras ögon så smäller det uppenbarligen högre med något festplagg eller nån aftonväska som kanske fått följa med på Nobelfest. Men för mig… jag vill hellre ha den flaska som nästan är tom, än de parfymflaskor som ser oanvända ut (det finns såna också att bjuda på). Jag vill hellre ha den flaskan som hon hållit i och använt igen, och igen, och igen.

Som förväntat så var det blusen från modevisningen ovan som inbringade mest pengar.

Det var såklart ingen slump heller att många av auktionerna avslutades igår, 8 mars. Jag känner mig nöjd med att ha bidragit till Sara Danius minnesfond, även om de inte kommer att kunna skicka parfymen till mig förrän utställningen är över. MODET LEVER VIDARE. /K

Sanna och Emilia är två sköna bönor som bor lite längre söderut, och i vanliga fall så träffas vi tre minst ett par gånger om året på nåt hotell nånstans så att vi kan käka middag ihop och dricka tolv drinkar. Med nuvarande restriktioner så kändes inte det så lämpligt, så vi bestämde oss för att ses på Träningsfabriken och umgås lite där istället! Förena nytta med nöje samtidigt som vi har gott om plats så att vi kan hålla avstånd. Emilia tävlar i Crossfit på hög nivå och helt ärligt så är det en fröjd att se henne träna. Har du hållit i en orm nån gång? De är slanka och smidiga men tyngre än vad man tror och jag får lite samma känsla när jag ser på Emilia. Hon är ganska nätt men ser liksom ändå tung ut, det är bara muskler på den kroppen numera!

Sanna tog med sig sin Andreas, och Emilias man Mattias var också med och det var han som klurat ut ett pass som skulle passa alla och allas respektive åldersskavanker.

Först lite genomgång. Notera hur pigga och fräscha de ser ut före träning.

Och sen var det bara att dra igång! Ner på golvet…

… och skutta upp på plattan. Upprepa en sisådär tusen gånger. Det kändes åtminstone som att hon hann göra det tusen gånger! Mycket spänstig.

Och så byter vi till att lyfta plattan… 

… och så sätter vi ner den igen. Upprepa tills du svimmar eller spyr eller tiden är ute.

Emilia är också tvungen att pusta ibland. Och Sanna ror så att hon får fartvind i håret, ser ni? Inte dåligt!

Och så gör vi lite benböj medan Mattias spankulerar.

Sanna har ju södra Sveriges snyggaste rumpa enligt mig så den var jag självklart tvungen att fota, hehe! Bästa Sanna. Grann både utanpå och inuti.

Emilia har ett samarbete med en aktör som tillverkar träningskläder och just den här dagen så hade hon spritt nya kläder på sig, provplagg som måste träningstestas för att säkerställa att de håller måttet vad det gäller passform och komfort. Om du är på jakt efter schyssta träningskläder så rekommenderar jag att du surfar in på https://xpdbls.com/sv/ och tar dig en titt. Jag har flera plagg från dem och kvalitén är super. Om du bestämmer dig för att köpa något så får du rabatt med Emilias rabattkod “Emilia15”.

Kolla in den ryggen, haha! Helt galet och här poserar hon inte ens.

Emilia ror och ror utan att komma till dörren medan Sanna… ja ni ser själva, hehe. Hon är liksom inte den som kör på halvfart när hon tränar om jag säger så.

Äntligen har klockan ringt för sista gången och alla kan stretcha och pusta!

Det var otroligt kul att ses en stund även om vi fick kompromissa lite. Och jag var så stolt över att visa dem Träningsfabriken! Det är en så fin anläggning och det är så otroligt tacksamt just nu att lokalerna är gigantiska. Det är verkligen gymet där alla vill vara och ingen vill gå hem! /K

Idag är jag bakis för andra dagen i rad vilket känns absurt med tanke på hur sällan jag är bakis överhuvudtaget, det händer liksom inte en gång om året ens. Jag dricker ofta ett glas vin men sällan mycket mer och tål således inga mängder utan att jag får lida för det dagen efter..!

Men i fredags så hade jag och Åza bestämt att vi skulle frossa i skaldjur och dricka bubbel, och ja – det gjorde vi med besked. Jag föreslog att vi skulle ses på dagen och göra detta, eftersom jag tycker att alkohol gör sig bäst om man intar den på dagen! Så är man liksom lite lullig under eftermiddagen, nykter till kvällen och vaknar pigg och fräsch dagen efter. Haha! Det går tydligen inte att pusha hur långt som helst, det där med att vakna pigg och fräsch dagen efter. Det visade sig att mängden alkohol spelar en viss roll, who knew. Och det var inte meningen att jag skulle bli så rund om fötterna men jag hade så roligt och jag blev bjuden på så goda viner..! Åza är så smart, rolig och allmänbildad och tiden bara rusade iväg. Jag blev snabbt den där jobbiga gästen som inte vill gå hem och det är inte likt mig alls. Men på det sättet är Åza så skön att hänga med överhuvudtaget, jag är nämligen helt säker på att om hon verkligen velat att jag skulle gå hem tidigare än vad jag gjorde så hade hon uttryckt det utan sura miner från något håll. Jag kan också bli lite självmedveten när jag dricker för jag vet att så småningom så börjar jag prata nåt hiskeligt, och det kan var svårt för andra att få en syl i vädret – men samma sak där, jag är säker på att Åza klarar att hävda sig i såna situationer. Jag upplevde för övrigt inte att hon blev lika påverkad som jag under tillställningens gång, men när jag tänker tillbaka på hur vi satt i soffan med varsin hund i knät och sjöng med för full hals, utan att kunna texten, till “We are the world” så tänker jag att hon var nog inte riktigt glasklar hon heller, hehe!

Om ni vill se allt gott som hon bjöd på så hittar ni bilder här: https://www.azabrennander.se/2021/02/13/dagfylla-de-luxe/

Något som jag inte berättat för Åza, är att när jag kom hem sen så var ju inte klockan så mycket så Wincent och jag kollade på en film. Och när den var slut och jag skulle borsta tänderna så insåg jag att jag satt på mig glasögonen av ren vana när jag satte mig vid tv:n. Att jag redan hade kontaktlinser i, märkte jag uppenbarligen inte. Jag kollade alltså på en hel film med både kontaktlinser och glasögon på, haha! Jag är en skam för mitt skrå!

Och igår när jag hade återhämtat mig från ovan äventyr, så hade Wincent och jag beställt trerätters för utkörning från PM, och de rekommenderar ju vilka viner man ska äta till varje rätt också så det hade jag åkt till Systemet och införskaffat. Middagen var en stor succé, jag tycker att det är fantastiskt att de kan göra menyer som är så enkla att bara värma på och servera. Jag följde instruktionerna minutiöst och det lönade sig för allt var perfekt!

Men nu är det slutfestat för ett tag, tant måste vila upp sig. Jag önskar er en skön söndag i det vackra vintervädret! /K

Har ni sett tv-programmet “Lyxfällan” nån gång? Jag har hittat gamla säsonger av det på Viaplay (utan reklam) som jag nu roar mig med. Jag tycker att det är ett superintressant program, och jag tycker att de som ställer upp och visar sin kraschade privatekonomi i tv är väldigt modiga. Nästan alltid så ligger det någon form av trauma i botten, dvs det är oftast ingen slump att någon som kanske alltid skött sin ekonomi helt plötsligt slutar att betala sina räkningar eller ens öppna sin post. Något har gjort dem helt lamslagna och de behöver helt enkelt hjälp med att komma igång igen.

Däremot så tycker jag egentligen att namnet är lite missvisande, om jag fick bestämma så skulle det nog heta “Skuldfällan” eller “Konsumtionsfällan” eller nåt sånt. Det är ytterst sällan som deltagarna faktiskt bränt pengar på vad jag skulle kalla lyx. Oftast handlar det om att de köpt mer cigg, pizza, läsk och typ kläder från Ellos än vad de haft råd med och det är väl inte direkt saker som jag associerar med lyxkonsumtion, även om såklart all onödig konsumtion kanske per definition är lyx när man inte har råd. Jag tycker ofta att programledarna är lite onödigt hårda mot deltagarna (jo jag fattar att det troligen bara är inför kamerorna) när de liksom ifrågasätter huur har du tänkt när du lagt pengar på hämtmat två gånger i veckan istället för att laga mat själv – som om det bara är galna människor som äter hämtmat regelbundet. Jag tycker överhuvudtaget inte att värdet av att se “Lyxfällan” är, som det kanske är tänkt, att jag sitter och förfasar mig över de galna valen som deltagarna har gjort, att det är det som är underhållningsvärdet. Jag tycker snarare att programmet så tydligt visar på hur lätt det är att halka snett. Har du ingen hög inkomst så krävs det varken lyx eller helt verklighetsfrånvända val för att du snabbt ska sätta dig i en skuldfälla som är svår att komma ur. Det enda riktigt dåliga val som deltagarna ofta har gemensamt är att de har tagit väldigt ofördelaktiga lån med extremt höga räntor när de försökt att rädda situationen på egen hand. Jag tror att den högsta räntan jag noterat i programmet är 249%, och jag som överlag inte är mycket för att reglera vuxna människors överenskommelser tänker ändå att den där typen av snabblån kanske inte borde vara lagliga?

Tycker jag då aldrig att deltagarna är tröga och får skylla sig själva? Nä, jag tycker alltid bara synd om dem, och är glad att de får hjälp. En riktigt trasig ekonomi önskar jag inte min värsta fiende faktiskt. Men visst blir jag också provocerad ibland. Det som är mest provocerande för mig är när deltagarna håller fast vid någon stor utgift av principskäl. En familj t ex vägrade att bo där inte alla barnen kunde ha ett eget rum..! De hade alltså kunnat bo mycket billigare men betedde sig som om eget rum för alla barn är en mänsklig rättighet. Då blir jag väldigt provocerad för det är verkligen inte alla som har råd med (eller ens vill ha) ett så stort boende. Och ibland så är anhöriga med och berättar om sin besvikelse när de lånat ut pengar som skulle gå till nån räkning, och sen ser på sociala medier hur personen är i Ullared och shoppar, det är såklart inte heller okej.

Personligen så fick jag tidigt lära mig att ha ordning på min ekonomi (tack mamma), men visst finns det utrymme för förbättring även hos mig. Jag klickar hem en del grejer när jag sitter och slösurfar som är helt onödiga, och som jag troligen inte köpt om jag hade sovit på saken. Förr så förde jag bok under långa perioder och noterade vartenda krona jag spenderade. Det låter kanske lite knäppt men jag tycker att sånt kan vara riktigt kul när man har ett mål att spara mot t ex. Nu finns det väl appar för det där? Tipsa gärna om du känner till nån bra! /K

 

Igår så var det dags att blanda glitterfärg och måla i sovrummet! Jag tycker att det är så ohyggligt tråkigt att preppa inför målning, ni vet plocka undan, tejpa, täcka golvet osv men det är ju bara att göra. Själva målandet är helt okej sen, och det går ju på nolltid när det är en så liten yta.

Jag tänkte att jag skulle ha typ dubbelt så mycket glitter i färgen som rekommenderat, men det visade sig att den burken med glitter var precis så mycket som var rekommenderat till den yta jag tänkt måla, och jag var inte så sugen på att åka till färgaffären igen bara för det så jag blandade i vad jag hade och körde!

Och idag var det dags att hämta den matta som jag måttbeställt på Stenbäcks. Det låter fancy med måttbeställd matta men det är helt enkelt heltäckningsmatta som de klippt till och fållat kanterna på. Det blir som heltäckningsmatta fast ändå inte, golvet är ju helt orört under och mattan kan få ett andra liv i nån replokal nånstans när vi kört slut på den.

Och nu vet jag att ett antal som läser detta kommer att tänka blää, heltäckningsmatta! Usch det är så äckligt, och så är det alltid nån som varit nånstans i England där de hade heltäckningsmatta i badrummet och guuud så äckligt bla bla bla. Själv så tycker jag att heltäckningsmatta är mysigt och skulle gärna ha det i fler rum. Vi har varken barn eller husdjur och går inte med uteskor inne så jag har svårt att se hur mattan skulle kunna bli så himla äcklig. Och dessutom förstår jag inte riktigt varför det är så viktigt att golvet är så himla fräscht hela tiden? Och till dig som på riktigt sitter där hemma och rynkar på näsan och dömer mig och min matta – jag kan meddela att de äckligaste grejerna som händer i vårt sovrum händer ändå inte på golvet! Haha! Varsågod!

Det här var alltså vårt sovrum före, svalt och fräscht och inget fel på det:

Och här är vårt sovrum nu, tadaa!

I min ungdom så bodde jag i USA ett tag och jobbade som au pair för en förmögen familj. De hade en “inredningsperson” som hette Janet, och det var Janet som ringdes in när något i heminredningen skulle förändras. Då kom hon helt enkelt på besök, antecknade noga alla önskemål och sen återkom hon när hon tyckte att hon hittat den soffa/kudde/tavla som saknades. Jag tyckte att hennes jobb verkade superkul, och eftersom barnen alltid var i skolan när Janet kom förbi så brukade jag snällt fråga om jag fick följa henne i hasorna när hon jobbade och det fick jag alltid. Och jag lärde mig många bra saker av Janet, men det absolut bästa tipset hon gav mig är: Ett rum blir trist om allt matchar. Hon tyckte att det var den största skillnaden mellan proffs och glada amatörer; ett proffs ser till helheten i ett rum och håller inte på och tar med sig tygprover till färgaffären för att allt ska matcha exakt. Fördelen med detta är såklart också att du har större chans att kunna fynda! Om du släpper tanken på att allt måste matcha så har du många fler alternativ. /K

Idag är första dagen på min semester! Det känns fantastiskt om än lite märkligt att ha semester utan tankar på att resa nånstans. Planen är att varva diverse roliga praktiska projekt här hemma med att bara chilla och ta det lugnt. Jag har en hög med böcker som jag egentligen velat läsa länge, men det har varit så körigt i huvudet ett tag att jag inte kunnat koncentrera mig. Men nu så har jag all tid i världen att komma ner i varv ordentligt och jag älskar ju egentligen att läsa så det ser jag verkligen fram emot.

Idag har jag varit i färgaffären och handlat lite och imorgon ska jag måla en vägg i vårt fräscha men extremt omysiga sovrum, om jag vaknar och känner för det vill säga..! Jag jobbade faktiskt som målare en gång i tiden så att handla färg för 5 kvadratmeter känns otroligt löjligt. Jag tror att detta är första gången sen jag gav upp min målarkarriär som jag inte köpt alldeles för mycket färg, jag stålsatte mig verkligen den här gången och köpte inte mer än vad som rimligtvis bör gå åt även om pytteburken som jag fick med mig hem mest känns som ett skämt.

Jag frågade i färgaffären om de hade några roliga effektfärger, och killen som hjälpte mig visade mig glitterpigment som man själv blandar ner i färgen efter tycke och smak. Taget! Vill du inte se de andra effekterna, frågade han. Eh nej, you had me at glitter! Eller som vi säger i Småland; glittäh.

Själva väggfärgen tog jag i nån pion/ceriseröd historia, fantastiskt grann. Jag var lite inspirerad av de här underbara blommorna som min kompis Sanna skickade till mig, de står i vardagsrumsfönstret och doftar härligt.

Tänk er pion, och så lite guldglitter i det. Jäsikens så grannt! Det är ganska mörkt i sovrummet så jag tror inte att det kommer att glittra hysteriskt… om inte någon häller i hysteriskt med glitter i färgen såklart. Konstigare saker har ju hänt.

Jag önskar dig en bra start på veckan! /K

Jag håller just nu på att ta mig igenom dokumentären “Vaccinkrigarna” på svt play, men jag får ta lite pauser för jag blir väldigt provocerad av det som sägs i dokumentären. Och när jag säger att jag blir provocerad så är det nog egentligen inte just debatten kring vaccin i sig som provocerar mig mest. Jag blir så otroligt provocerad av denna brist på respekt för kunskap som många i dokumentären uppvisar, och att så många söker sig till facebook-grupper när de ska fatta viktiga beslut.

I dokumentären så upprepar vaccinmotståndarna att man inte ska “lita blint” på vården, på staten, på läkare, på BVC. Inte lita blint. Men vad betyder det att lita blint? Om jag ska bygga ett hus, och anlitar en byggfirma, och låter dem bygga huset utan att hänga över axeln på dem och ifrågasätta allt de gör – är det att lita blint? Jag kan ingenting om att bygga hus. De på byggfirman kanske inte gör annat än bygger hus, och de har kanske byggt hus i decennier. Av en slump så gjorde jag för ett par år sen synundersökning på mannen som byggde vårt hus på 60-talet, och han jobbar fortfarande för att han tycker att det är så roligt. Om jag skulle anlita honom att bygga säg, ett växthus till mig, och jag inte ifrågasätter allt eller ens något moment i bygget, litar jag blint på honom då? Och om det är att lita blint, är det dåligt att lita blint på någon som med största sannolikhet vet så mycket mer om ämnet än vad jag själv gör? Om man är så misstänksam mot andra yrkesmänniskor, säger det något om ens egen kompetens på jobbet?

Jag litar nog blint på folks expertis ganska ofta. Jag utgår ifrån att folk som ägnar sina yrkesliv åt en viss sak, kan mycket om det. Och om jag ska lyssna noga och verkligen engagera mig i en debatt, så vill jag nog att alla parter som deltar i debatten ska ha mycket kunskap om ämnet som diskuteras – annars är det ju ointressant. Jag tar mig för pannan när “Vaccinkrigarna” visar klipp från när människor med långa arbetsliv som kretsat kring vaccin, sitter i tv och debatterar vaccin med en ekonom som har starka känslor kring vaccin. Hur hamnade vi här? Varför detta intresse kring hur nån random person känner kring olika sakfrågor, när vi har tillgång till studier, statistik, dokumenterad historia?

Och missförstå mig inte, jag är inte den som vill håna vaccinmotståndare. Dels så tror jag inte att det hjälper – ju mer vi har hånat SD t ex, desto fler har röstat på dem. Jag har en annan strategi som började omedvetet men som jag nu utövar mer och mer medvetet.

Som optiker så har jag gjort synundersökning på människor som betalat dyra pengar för “ögonträningskurser”, dvs de har betalat för att någon ska visa dem hur man tränar bort sina brytningsfel så att de inte längre behöver glasögon. Den som kan lite om optik (läran om ljuset) och ögats anatomi vet att den metoden funkar inte så som det påstås. Efter ett tag så tyckte jag att det var lite märkligt att jag träffade så många såna patienter, ingen annan optiker som jag pratade med hade träffat mer än någon enstaka under hela sin karriär. Men så var det en kvinna som begärde just att få komma till mig när hon bokade en tid, och hon berättade att mitt namn kommit upp flera gånger i en fb-grupp för just ögonträningsentusiaster, flera skrev att jag var en bra optiker att gå till. Hon hade kört från Lund till Växjö för att träffa mig och jag förstod ingenting. Jaha sa jag, det är ju lite märkligt för jag stödjer inte den typen av verksamhet alls. Nä det är ingen som sagt heller, sa hon, men du skrattar inte åt oss som andra optiker gör, vissa vill inte ens ta emot oss. Jag blev lite beklämd för varför skulle jag skratta åt henne? Hon kom i tid, var artig och betalade ju för sig som alla andra. Som jag såg det så hade hon blivit blåst av nån tvivelaktig “kursledare” som kommit på att man kan tjäna grova pengar på folk som inte trivs med glasögon, vad är det för kul med det? Det är ju bara sorgligt. Och optiker lever ju på att sälja glasögon, så tanken att vi inte skulle vilja pusha för ögonträning som gör glasögon överflödiga är ju inte jättemärklig, om än något misantropisk. Jag svarade sanningsenligt på alla hennes frågor. Jag frågade i min tur vad sån där träning kostade, och hon berättade att hon betalade 4500 kr per föreläsning och att det alltid var fullbokat i salen var åttonde vecka när föreläsaren kom till stan. Jag sa försiktigt att jag hoppas att detta inte har en stor påverkan på din privatekonomi, och hon försäkrade mig om att det hade det inte. Samma kvinna bokade tid hos mig var sjätte månad under flera års tid för att se om hon gjorde några framsteg, och när jag bytte arbetsplats från en stad till en annan så följde hon efter. Idag så har hon accepterat sina glasögon och lägger inte längre pengar på de där föreläsningarna.

Ja, “ögonträning” är ofarligt och vaccinmotståndet är farligt, det är en stor skillnad. Men jag tror att den som vill, förstår vad jag menar med mitt exempel. Ibland måste vi välja om vi helst vill ha roligt på någons bekostnad, eller om vi helst vill att de ändrar åsikt. Vi kan inte få båda. /K

 

Jag har länge letat efter filmen “The long kiss goodnight” med Geena Davis och Samuel L Jackson, av någon anledning så har den inte funnits att hyra/streama nånstans. Men igår så hittade Wincent den på iTunes! Jag blev så glad så glad och vi köpte den givetvis och kollade på den direkt. Och trots att den är så gammal som från 1996 så håller den utmärkt. Det är fullt ös från början till slut och ingen kärlekshistoria som jag ofta tycker är transportsträcka i en actionrulle. Jag vill liksom se en kärleksfilm eller en actionfilm och uppskattar när filmmakarna inte blandar ihop det.

Jag tycker att Geena Davis är fantastisk. Jag älskar henne i Tootsie, A league of their own, Thelma & Louise, Commander in chief (även om inte den serien i sig var så jättebra kanske) och senast såg jag henne i GLOW där hon var fabulös och jätterolig. Det första som jag fastnade för hos Geena Davis är såklart att hon är apsnygg, det går liksom inte att fokusera på nåt annat än henne när hon är i bild. Och sen så är hon rolig, hon är bra på sarkasm som ju är lite ovanligt bland amerikaner, men det är right up our alley här i kalla Norden. Och så är hon en intressant skådis på så vis att hon kan spela både naiva och auktoritära roller, hon känns trovärdig i bägge.

Jag har följt henne ett tag på insta, eller rättare sagt jag har följt “Geena Davis institute” på insta, @gdigm. Det är ett jättespännande konto för oss som gillar statistik, och är intresserade av hur framförallt kön och hudfärg representeras på tv och film. Målet med institutet är att uppmärksamma orättvisor i representation, med mottot “If they can see it, they can be it”. I praktiken så innebär det att de tycker att det är viktigt att barn och ungdomar får se sig själva representerade i olika roller på tv och film oavsett kön/hudfärg/sexualitet osv, och att det påverkar oss negativt på ett undermedvetet plan när vi sällan eller aldrig ser förebilder på tv eller film som vi kan relatera till på ett personligt plan.

En av de saker som jag känner till tack vare @gdigm, är det som kallas “The Scully effect”.

Agent Scully i Arkiv X var en av de första kvinnliga karaktärerna på tv inom STEM (Science, technology, engineering, mathematics). Jag kan ha fel men jag tror också att hon var den första kvinnliga STEM-karaktären som hade en huvudroll i en populär tv-serie? Scullys kännetecken är att hon är objektiv, självsäker, skeptisk och väldigt bra på sitt jobb; fyra egenskaper som var väldigt ovanliga för en kvinnlig karaktär på 90-talet när Arkiv X slog igenom.

Studien som ledde till begreppet “The Scully effect” finns på nätet för dig som vill läsa själv, men om du inte tyar så kan jag förklara lite förenklat i mina egna ord:

De kvinnor som regelbundet kollade på Arkiv X uppgav i studien att de tack vare Dana Scully i högre grad:

Såg STEM som mer intressant och viktigt generellt.

Tyckte att kvinnor borde uppmuntras mer att satsa på STEM som yrkesval.

Var mer benägna att uppmuntra sina döttrar att satsa på STEM som yrkesval.

Kunde hålla med om påståendet “om jag fick välja igen så hade jag satsat på en karriär inom STEM”.

Kunde hålla med om påståendet att “Agent Scully fått dem att känna att de också skulla kunna lyckas i en mansdominerad arbetsmiljö”.

De kvinnor som inte regelbundet såg på Arkiv X höll inte alls med om ovanstående i lika hög grad. En simpel karaktär på tv hade alltså en enorm påverkan på kvinnors förhållande till STEM, bara genom att se en kvinna med en karriär inom STEM. Det är ju liksom inte så att Arkiv X är nån feministserie som pushar nån agenda, utan Agent Scully har alltså haft den här massiva påverkan bara genom att synas, bara genom att finnas. Och det är det som är Geena Davis mål, att vi ska utnyttja detta genom att ge barn och ungdomar positiva förebilder på tv och film och se till att alla är representerade någorlunda rättvist.

Ett annat, lite modernare exempel, är att bågskytte har blivit jättepopulärt i USA bland flickor.  Av de amerikanska flickor som deltog i en studie uppgav 7 av 10 att de börjat med bågskytte efter att ha sett Katniss i The Hunger games. If they can see it, they can be it.

Och nu när jag såg om The long kiss goodnight, så inser jag att dessa tankar har funnits länge hos Geena Davis. Och idag vet jag också att Samuel L Jackson är mycket medveten om hur afroamerikaner porträtteras på tv och film. Så om du vill så kan du se den här filmen och leta efter detaljerna som kanske verkar vara slump, men som med hög sannolikhet är väldigt genomtänkta. Eller så kan du bara se den och njuta av en riktigt påkostad och underhållande actionrulle med riktiga explosioner. They don’t make ’em like that anymore! /K

 

 

 

Vet du med dig att du har lite mörk humor? Alltså att du kan skratta åt sånt som egentligen är djupt tragiskt? Jag med. Jag älskar t ex den tecknade tv-serien “Family guy” just av den anledningen. Jag tycker naturligtvis inte att alla mörka skämt alltid är roliga, men jag är helt övertygad om att det är en egenskap att uppmuntra, det här med att kunna skämta även om sånt som är jobbigt.

När jag var tonåring så spenderade jag ett år i Chicago som au pair, och jag blev placerad hos en judisk familj. Judisk humor är ett välkänt begrepp inom komedi, men det var jag ovetande om när jag flyttade in. Jag bara tyckte att de var så roliga! De skämtade om allt, alltså allt. Förintelsen också. Det fanns liksom inget som var för eländigt eller sorgligt för att inte skämtas om. Och om jag tyckte att föräldrarna i “min” familj var roliga, så var det inget mot deras föräldrar, alltså barnens mor- och farföräldrar. Inga spärrar! Ibland får judar kritik för att de inte gärna gifter sig med någon som inte är av judisk härkomst, men jag kan tänka mig att deras humorkultur nog är en del av det där. Hur kul är det att gifta sig med någon som inte delar ens humor?

Det enda som var lite retligt var att många ord och uttryck som familjen använde när de skämtade med mig sådär, var på jiddisch, judarnas eget språk kan man väl säga. Det betydde att jag som svenne inte riktigt kunde återberätta skämtet likadant. Jag vet inte om de hade misstyckt ifall jag börjat prata en massa jiddisch, men jag kände själv att det hade varit töntigt av mig att liksom prata som en judinna när jag inte är judinna så det gjorde jag inte. Däremot har vi en del ord från jiddisch i svenskan, visste du det? Ord som mish-mash och kitsch t ex, som judar tog med sig till Sverige efter andra världskriget. Metal-bandet Meshuggah har också tagit sitt namn från jiddisch, meshuggah betyder att bete sig helt galet.

Om du inte alls vet vad jag menar med judisk humor så har jag googlat fram ett klassiskt exempel på en judisk vits till dig:

Tre judar är dömda till döden. De står framför exekutionspatrullen. Officeren går fram till den förste juden: Önskar ni en bindel för ögonen? ”Ja, tack.” Officeren ställer samma fråga till den andre och svaret blir ”ja, tack”. Officeren frågar den tredje. Moses svarar: ”Jag önskar inte få någonting som helst från er.” Den andre i raden vänder sig då till Moses och säger med bekymrad röst: ”Moses, ställ inte till med något bråk nu.”

Haha. Tycker du inte att det är kul att skämta om judar och exekutionspatruller? Det är såklart helt okej, och man är alltid fri att undanbe sig humor som man inte själv uppskattar. Tycker du att alla andra bara får skratta åt sånt som du tycker är kul? Det är däremot inte alls okej. Livet är svårt nog som det är, låt folk skratta. /K

Jag tänker ofta att folk har så sjukt dålig fantasi. Det är som att de har så svårt att förstå att den lilla bubbla de lever i, är just en liten bubbla. Jag lever såklart också i en liten bubbla, men jag försöker åtminstone att hela tiden påminna mig om att det finns en hel värld utanför bubblan.

Idag läser jag om hur restauranger över hela landet höjer sina röster för att visa sitt missnöje med vår regerings otroligt dåliga framförhållning kring vilka restriktioner som gäller för kroglivet. Och de har min fulla förståelse. De har scheman som ska läggas och kollektivavtal som ska följas. Jag kan inget om att driva restaurang men jag gissar också att de även behöver tid för att planera sina varuinköp. Förhoppningsvis så har de personal som i nuläget accepterar att inte veta hur de ska jobba om två dar, men det kan man ju inte ta för givet. Och de restauranger som forfarande är vid liv, har dessutom kämpat i motvind i snart ett år nu. Ett helt år..! Vilka hjältar!

Men alla är inte imponerade. På fb läser jag om en kvinna som minsann tycker att ett företag som PM & Vänner Hotel, ett företag som satt Växjö på världskartan i gastronomiska sammanhang, “borde ha kunnat samla i ladorna”. Och dra ballen i gruset vad det provocerar mig att läsa det där. I sitt eget företag så har hon “bara jobbat och sparat till sin pension”, hon har inte “köpt en massa prylar” så hon har minsann en buffert. Och det är ju jättebra, det menar jag uppriktigt utan ironi. Att ha en så stadig företagsekonomi så att en global pandemi inte är något hot mot verksamheten – ännu en som har min respekt! Det är väldigt bra gjort. Men… är det verkligen rimligt att hon jämför sig själv med PM? När jag slår upp hennes namn på allabolag.se så tolkar jag informationen där som att företaget endast försörjer en person, henne själv. Jag gissar också att pandemin inte drabbat hennes bransch särskilt hårt jämfört med de flesta andra. Vidare så tror jag också att hon har möjlighet att jobba hemifrån, utan kostnader för resor eller lokalhyra utöver bostaden. Det betyder att när inkomsterna minskar, så går det att tajta till utgifterna så att de nästan blir obefintliga. Dessa förmåner har aldrig en arbetsgivare som PM. Hur många anställda har de? 50? 100? Jag har ingen aning men vi säger 100. Nämnda kvinnas företag har en halv miljon kronor i tillgångar enligt allabolag. Enligt hennes sätt att se på saken så borde alltså PM alltid ha 50 miljoner kronor på den raden, ifall det t ex skulle komma ett virus som gör att verksamheten går på knäna i ett års tid. Jag vet inte hur mycket PM omsätter på ett år, men hela idén att om de inte har 50 miljoner kronor liggande så har de därmed automatiskt “levt över sina tillgångar”, den är absurd. Jag tycker faktiskt att hon skämmer ut sig när hon uttrycker sig så osympatiskt helt offentligt så att vem som helst kan läsa (ännu en förmån för övrigt, att det hon skriver inte påverkar hennes business negativt).

Jag vet, jag borde inte låta mig dras in i främlingars små bubblor. Men grejen är den att jag har väldigt svårt att vara oberörd när det gäller just PM. Jag älskar det stället. Jag älskar hotellet, bistron, matsalen, bageriet, baren, hela atmosfären så fort man stiger innanför dörren. Jag älskar människorna som jobbar där, de är så kompetenta och så generösa med sin expertis. Jag tycker att det är så underbart att det fortfarande finns företag som sätter hantverket i centrum, där ingen detalj är för liten för att tas om hand med omsorg. Och de förnyar sig ständigt! De utvecklas ständigt, investerar ständigt.

Och nu när jag dagdrömt om dem en stund så är jag inte sur längre – jag är istället tacksam för kvinnan i bubblan. Hon gav mig den knuff jag behövde för att komma till skott och äntligen köpa det där presentkortet som jag tänkt på så länge. På PM såklart. /K