Inatt slog vädret om på allvar och imorse var det kallt i huset när vi gick upp. Dags att skruva lite på elementen..! Vi bor ju i ett tegelhus så det tar lite tid att värma upp, man får vara försiktig så att man inte vrider upp värmen för mycket utan ta det pö om pö.

Jag har känt mig väldigt trött de sista veckorna, jag misstänker att det inte bara är jag som känner så när det går mot vinter. Det är segt att komma iväg på kvällarna när det är mörkt ute och jag har faktiskt stunder när jag nästan fasar inför den långa, mörka vintern. Har aldrig varit en person som åker på charter men det kanske är dags att börja? Men medan jag funderar på det så finns det en sak som alltid funkar när man inte mår tiptop – massage! Jag går hos Anna på Annas hälsobyrå http://www.annashalsobyra.se/ och jag älskar att man kan boka tid på nätet hos henne! Har ni några andra tips när det känns tungt inför vintern?

Nu ska jag strax avnjuta den här goda lunchen som är riktigt smaskig för att vara en färdigrätt! Wincent köpte den till mig på tåget upp till Stockholm sist, och jag blev jätteglad när jag hittade den på Konsum igår. Ovanligt med en färdigrätt som man inte måste krydda själv – det är lite sting i den precis som den är!

Ha en skön lill-lördag hörrni! /K

Med jämna mellanrum så blossar pigdebatten upp, inte minst på instagram när instafeministerna har torka i sina kommentarsfält. Jag tycker att den debatten är rätt så tråkig, den låter ungefär likadant varje gång och vi kommer inte framåt. Lite hårddraget så tycker den ena sidan att det är härligt att outsourca så många vardagssysslor som möjligt och skiljer inte på traditionellt manliga och kvinnliga sysslor, och den andra sidan tycker att det är förnedring att städa eller rensa ogräs hos någon annan mot betalning och att alla ska ta hand om sin egen skit. Jag tycker inte att frågan är okomplicerad men lutar helt klart åt den första sidan. Dessutom så tycker jag att alla som ens tycker att “pigdebatten” är ett bra namn på diskussionen borde se den här utmärkta dokumentären på svt play: https://www.svtplay.se/video/23773970/frida-en-trotjanarinna

Den ger en bra bild av hur det faktiskt var i det betydligt mer markerade klassamhället för inte så länge sedan i Sverige. Och jag visste för all del hur det gick till förr innan jag såg dokumentären, jag har sett de där pigkammarna i lägenheter i Stockholm, men det är ändå något helt annat att se det på riktigt och inte bara i fantasin. När gubben hon jobbade för öppnar munnen inför kameran så börjar det nästan brinna i huvudet på mig. Och att då jämföra Frida (vilken kvinna!), och hur hennes arbetsgivare såg på henne, med att anlita någon som t ex kommer och putsar dina fönster eller klipper din gräsmatta är faktiskt magstarkt. Det är lite som ordet “lynchning” som används till höger och vänster så fort en offentlig person känner sig jagad..! Jag skäms alltid å deras vägnar.

Vi tar hjälp med allt möjligt här hemma när det kör ihop sig; städning, fönsterputsning, t.o.m. gräsklippning i perioder när vi bägge jobbat alltför mycket. Jag minns inte när jag senast själv bytte däck på bilen, eller tvättade den för hand. Jag känner mig definitivt inte som nån “överhet” utan mer som en vanlig människa som bara försöker att få dygnets timmar att räcka till. Kan jag dessutom  bidra till att någon har ett jobb att gå till så ser jag det som en bonus.

Och det är långt ifrån Fridas öde! /K

Blä, idag är jag riktigt måndagssur! För det första är jag ledig, och egentligen finns det väl saker jag hellre gör än kör till jobbet och skruvar IKEA-möbler, men IKEA kan inte erbjuda monteringsservice i Värnamo och då får det bli så här. Jag körde till IKEA igår och spanade in det jag behövde, och smidigt nog så fanns det en stapel med skåp uppmonterad och klar, som passade mig. Bredvid kunde man ta en lapp där alla delar i exemplet fanns med, hyllplats och allt, bara att plocka – perfekt! Trodde jag…

När jag monterat ihop alla skåpen så börjar jag leta. Hur sätter man ihop dem då? Alltså på höjden? Leta leta bland alla kartonger, har det gömt sig några beslag nånstans? Nej. Googlar och då visar det sig att beslagen säljs SEPARAT. Fanns inte med på listan, utan jag skulle liksom räknat ut det själv att allt var inkluderat förutom beslagen som håller ihop skiten. Och som Yvonne på jobbet sa, egentligen borde jag ringa och få dem skickade till mig utan att behöva betala för frakten.. men jag är INTE på humör för att sitta i telefonkö och sen jiddra med nån säljare över beslag som kostar 50 spänn. Jag hade velat ha dem NU och det kommer de ju inte att kunna lösa. Så jag gick in på deras hemsida och beställde beslagen och så får väl skåpen stå där de står tills det som fattas behagar dyka upp.

Jag hoppas innerligt att du har en bättre dag! /K

Idag är det minsann inte vilken fredag som helst utan idag släpptes Bellybusters fullängdare “When the morning comes” på Spotify och jag spricker nästan av stolthet. Jag lyssnade på den från början till slut när jag körde till jobbet imorse, och blev lite förvånad när jag helt plötsligt hörde min egen röst..! Alltså jag minns ju att jag var med och testade lite olika körer men man vet ju aldrig vad som är kvar på en skiva när alla inblandade gjort sitt. Skivan är mixad och mastrad av ingen mindre än Machine, som egentligen heter Gene Freeman och är en etablerad amerikansk storproducent. Det är egentligen helt otroligt att han valde att tacka ja till Bellybusters förfrågan om man ser till hans meritlista som du hittar här: https://en.wikipedia.org/wiki/Machine_(producer)

Machine bor i Austin, Texas så hela samarbetet har skett på distans via Skype och otaliga mail. Jag och Wincent har pratat om att det vore väldigt kul att åka dit och hälsa på honom, jag har ju dessutom en bekant som också bor i Austin så det kunde ju vara en kul resa.

Machine har ju bl a producerat ett band som heter Clutch, och vi lyssnar en hel del på Clutch hemma. Det känns jättecoolt att jag är gift med en som jobbat med en som jobbat med Clutch liksom! Inte alls långsökt. När Bellybuster försynt hörde av sig så visade det sig att Machine gärna jobbar med indieband med jämna mellanrum, så länge han tycker att de är bra. Han gillade Bellybuster direkt och de fick betala hans “indie-taxa” som är betydligt lägre än när etablerade band anlitar honom.

Om du missat att de släppte en video i samband med den första singelreleasen så kan du beundra den här:

Vilken låt gillar du bäst från plattan? /K

PS vinn en Bellybuster-tisha! Allt du behöver göra är att lista ut vilken av låtarna som jag körar på, och skriva det i kommentarsfältet nedan. Försten som skriver rätt svar vinner!

Igår kväll hade jag förmånen att få åka hem till Susanna Becker och äta middag! Hon driver Specsaversbutik i Karlshamn och är mitt stora stöd i både medgång och motgång. Våra butiker är lika stora (läs lika små) så vi kan dra nytta av varandras månadsrapporter, jämföra och tipsa varandra om förändringar och förbättringar. Sanna – som hon kallas till vardags – ställer verkligen upp i vått och torrt och är en av de där sällsynta som står för vad hon tycker även när inte alla håller med… och så är hon ju snygg, har ett vasst sinne för affärer OCH lagar fantastiskt god mat! Grattis till mig som får ha henne som vän och kollega!

Liite synd var det dock om de som närvarade och jobbar med annat… det är inte jättekul att sitta till bords med fem personer som är oförmögna att prata om något annat än Specsavers, och det var synd att Wincent inte hade möjlighet att följa med igår – de kunde ju pratat om rugby t ex!

Vi pratade om allt möjligt, vissa problem finns ju bara i enstaka butiker men andra bekymmer råkar alla ut för. Vi var eniga om att det är svårt ibland när kunder inte förstår skillnaden mellan garanti och försäkring, garanti gäller ju inte om glasögonen gått sönder vid en olyckshändelse.

Tanken var att jag skulle köra hem senast kl 21 eftersom jag hade en bit hem… men första gången jag kollade på klockan var den 22! Tiden bara flög och jag hoppas att vi snart ses igen. /K

God förmiddag, idag så jobbar jag hemifrån. Just nu håller jag på med butikens kvalitetscertifiering, jag har 3 av 27 moduler kvar att göra klart innan vi är redo för granskning. Eftersom vår kvalitetsnorm grundar sig på svensk lag för verksamhet inom hälsa/sjukvård så går det inte bara att slarva igenom utan allt måste verkligen vara korrekt och då är det skönt att kunna sitta hemma och jobba ostört.

Jag är stel och konstig i benen idag men det är inte så märkligt för igår tränade jag Step-up på Träningsfabriken. Det var Emma Wigg som var instruktör och ni kan läsa om när hon och jag sågs sist här https://gastblogg.maqt.se/2019/06/13/lappinjektioner-och-emma-wigg-och-tidiga-mornar/

För er som inte har tränat step-up nån gång så går man alltså upp och ner på en låda en miljon gånger på lite olika sätt. Man kan ställa in lådan i tre olika höjder, och givetvis är det jobbigare ju högre lådan är. Jag satte den på mellanläget som jag “alltid gjort”… men det var ett stort misstag! Räknade efter att det var mer än 15 år sen jag tränade step sist, troligen på Idrottskliniken runt millennieskiftet. Men det går ju liksom inte att avbryta när man väl börjat och sänka till det lägsta, det finns inte på kartan. Och det är alltså den envisheten som jag betalar för idag med väldigt stela ben. Men kul hade jag! Pulsen rusade och rumpan brände och tiden gick väldigt fort.

Ha en skön lill-lördag! /K

Idag stod Wincent redo för rep när jag kom innanför dörren; vi har lärt oss den hårda vägen att när det ska kvällsrepas så måste det göras direkt… det går inte att sätta sig ner och äta lite och tro att det ska bli något rep efter det. Och nej, vi brukar inte rigga i vardagsrummet men just nu har vi nya prylar och de måste såklart testköras lite innan det är skarpt läge på lördag, då vi spelar i Dädesjö kyrka.

Idag har jag kastat en massa saker på jobbet. En av nackdelarna med att köpa en befintlig verksamhet är att det kommer med en massa prylar (läs skräp som ingen orkat sortera ut/köra till tippen) på köpet, och det tar ofta tid innan du vet vad du behöver och vad du kan kasta. I helgen följde mamma med mig och hjälpte mig att rensa rejält, och idag fortsatte jag på egen hand. Tyvärr har jag en alltför liten bil för att smidigt kunna ta vad som helst till återvinningen, men som tur är så är Karolina på jobbet lika glad i att kasta grejer som jag – OCH hon har en stor bil! Så vi baxade ut bl a en garderob och några minuter senare skickade hon det här:

Egentligen är jag så trött på detta rensande som min generation ständigt håller på med, vi bara köper och köper och så lägger vi vår lediga tid på att organisera förvaring och/eller rensa. På jobbet är jag dock oskyldig, snål som jag är så köps inget onödigt in, hehe! /K

Idag vaknade jag tidigt full av energi och tur var det för mamma och jag hade stämt träff på Träningsfabriken för att träna Mobility – vilket ingen av oss testat förut. Jag bävade lite för jag visste att det var Marie Ivarsson som var instruktör… och med risk för att bli tjatig; jag och Marie var ju kollegor när jag själv var gruppträningsinstruktör så jag vet av erfarenhet att hennes pass brukar inte vara något för mesar..! Och jag är tyvärr så stel just nu. Men jag hade inte behövt oroa mig för Marie har tydligen en vän sida som jag inte sett förut, hon var så soft och pedagogisk och vi fick verkligen en bra start på dagen när vi sträckte ut hela kroppen.

Sen måste jag verkligen tacka min kompis Anna Cedermarker som tipsade mig om den här versionen av “Ain’t no grave”, hon tyckte att det kunde vara något för The Oaks… och jag håller med:

Vi klurar lite här hemma hur vi bäst ska få till den live. Men denna versionen alltså… jag hinner precis lyssna på hela när jag åker till och från Träningsfabriken. Och varje gång där i slutet, när man tror att den är slut men så drar den igång igen – total gåshud varje gång! Underbart, och antiinflammatoriskt såklart. Så se till att regelbundet lyssna på rysmusik! Har ni några tips på ryslåtar så kommentera gärna! /K

Idag började jag dagen på Träningsfabriken där jag stämt träff med mamma för att köra ett spinning-pass! Mamma har ju cyklat väldigt mycket i sitt liv (som alla lantisar) men hon hade aldrig provat spinning förut. Instruktör Anna Augustsson fanns dock på plats i god tid för att hjälpa till och visa hur allt funkar. Anna har jag inte sett på flera år men hon var en flitig deltagare när jag instruerade Powerstrike för hundra år sen – jättekul att träna tillsammans igen!

Sen drog jag snabbt som ögat till Ica Kvantum Norremark för att köpa lite miso till min miso-dipp som jag tänkte göra som tilltugg till rugbymatchen Nya Zeeland-Irland. Jag tycker att det är ganska trist att kolla på sport generellt men rugby och kampsport är undantag. Jag gillar när det inte är så kinkigt, börjar man blöda så plåstrar man om och kör vidare istället för att lägga sig ner och lipa som i vissa andra sporter, hehe.

Jag brukar inte springa på affären när jag är nytränad, jag tycker att det är rätt så ofräscht men ibland har nöden ingen lag.

Vi var ju i Japan nyligen (och kollade på rugby) och där åt vi en så god dipp gjord på majonnäs och miso. Miso är starkt antiinflammatoriskt och smaskens så jag tänkte försöka att göra den själv.

Nu är det dags för andra halvlek, ha en skön lördag hörrni. /K